Bebisar är ofta uppmärksamma på sådant som inte fanns nyss. Det kan vara nya ljud som hörs, nya dofter, att temperaturen i rummet ändras eller någon som tar på en på ett nytt sätt. De funderar på om det här är något de känner igen eller om det är något nytt de behöver förstå. De är nyfikna och riktar sin uppmärksamhet mot det nya som händer. I deras värld går allt fortfarande väldigt långsamt, så man får vara försiktig så att det inte blir allt för mycket sinnesintryck samtidigt och de blir överstimulerade.
När barnet känner hunger blir hen ofta rädd. Detta är så klart en överlevnadsmekanism och kroppen signalerar till barnet att ”om du inte äter snart dör du”. Barnet signalerar till oss vuxna på det sätt hen kan – med sitt skrik, och vi svarar med att trösta och prata lugnande med barnet. Många menar att barnet redan nu kan uppfatta vårt speglande av barnets inre känslor och att det bygger empati hos barnet.
När vi lugnar barnet visar vi att det inte är någon fara och snart kommer barnet att lära sig att vi alltid finns där när hen behöver oss. Det kommer att lära barnet att det finns en mening att uttrycka sina känslor och behov eftersom någon responderar. Hen lär sig att det finns någon där som kan hjälpa och förstå när det känns svårt. Det ökar också förmågan att själv kunna hantera obehagliga känslor och att kunna vänta en liten stund innan hjälpen kommer.
Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids
Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!
