ofrivillig barnlöshet | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Thereses barn dog i magen i vecka 31

ofrivillig barnlöshet

2012 skulle bli det bästa året! Vi väntade vårt första barn och allt var så spännande. Jag mådde hyfsat bra, lite illamående men inget ovanligt och på rutinultraljudet såg allt toppen ut. Förberedelserna var i full gång, vagn, spjälsäng och allt annat införskaffades till barnet. Den 5 februari vaknar jag på morgonen och har ont i magen, som ett band som gick runt ryggen. Jag ringde in till förlossningen för att rådfråga och hon tyckte jag skulle ta ett bad, och återkomma om det inte gav med sig. Jag fick ondare och ondare, så jag ringde in och de bad oss komma in för en kontroll. En kontroll, inget annat.

Läkaren hittade inga hjärtljud

Kommer in, lämnar urinprov och går in i ett rum. Barnmorskan tar fram tratten för att lyssna på magen men hittar inget hjärtljud. Hon tar fram dopplern och letar och letar. Jag säger att min barnmorska också hade svårt att hitta det den här i veckan.
Vi får gå in i ett annat rum för att göra ultraljud och jag anar fortfarande ingenting. Läkaren börjat titta med apparaten och säger efter en stund “jag är ledsen, men jag ser inga hjärtljud”. Marken rasade under mina fötter. Vår bebis var död.
Vi ringde våra familjer och berättade och vi var så klart i chock.
Läs också: Är det ok att sova på rygg som gravid?

Födde ut Isabella

Jag fick ondare och ondare och de körde ner mig till förlossningen så fort som möjligt så jag kunde få smärtstillande. Det första jag tänkte när de berättade att barnet var dött var att de bara skulle plocka ut det men nu efteråt förstår jag varför jag fick föda. Stoffes mamma och min mamma och pappa kom och var med oss och stöttade oss och det var guld värt. Den 6 februari klockan 21.15 föds vår älskade dotter Isabella i vecka 30+2, 1140 gram och 40 cm liten. Hon var så liten, så perfekt.

Allt stöd vi fick under den här upplevelsen var helt fantastisk. Utan barnmorskan och läkaren (som jag för övrigt fortfarande har kontakt med) hade vi aldrig klarat av det vi gjorde. Prover visade att jag hade infarkter i moderkakan, infektion av cmv (inget som smittade Isabella) samt havandeskapsförgiftning- utan symptom. Innan graviditeten hade jag högt blodtryck, så det kan bero på det. Dock var blodtrycket under kontroll under graviditeten.
Läs också: Plötslig spädbarnsdöd, här är råden som minskar risken

Blev gravida snabbt igen

Att barn dör i eller utanför magen är vanligare än man tror. Varför är det då så tabubelagt? Är det för att folk är rädda? Att det som inte går att påverka?
Det man som mest behöver av nära och kära när man har förlorat ett barn är att prata om barnet. Isabella är vårt första barn, hon kommer alltid vara med oss, en del av familjen, även om hon inte är i livet. Fråga gärna hur vi mår. Även om vi inte alltid kommer säga sanningen. Rätt så ofta ljuger vi faktiskt. Det är så lätt att bara svara “bra” på den frågan. Att skaffa barn igen efter att vi förlorade Isabella kändes som en självklarhet, även fast vi var livrädda såklart. Men med massor av stöd från sjukvården samt vänner och familj så vågade vi. Vi blev gravida igen relativt snabbt, och jag tror att om vi hade väntat längre hade vi nog inte vågat. Drygt 13 månader senare föddes Isabellas lillebror levande.

Therese blogg på Vimedbarn.se heter “Mamma till en ängel” och där får du läsa mer om familjens glädje oro och saknad.

 

IVF-pappan bryter tabut kring provrörsbefruktning

IVFpappan

Tanken att starta en blogg om IVF-resan har funnits där sedan start. Gustaf har under hela processen varit helt öppen med att paret genomgår IVF vilket medfört en hel del frågor. När Gustaf berättat om parets situation har det visat sig att många i hans närhet gör samma resa men inte vågat prata om det.

– Just att det finns någon form av tabu kring IVF fick mig att börja skriva av mig för att få igång öppenheten kring att få barn på alternativ väg. Sedan jag började blogga om det har det hört av sig så många par som är i samma sits, som antingen gör IVF eller har gjort. Många skriver att det tycker att det är så skönt att se att de inte är ensamma, andra skriver att de önskat att det fanns någon i deras närhet att lufta sina tankar med under deras resa. Responsen har varit så mycket större än vad jag trott och IVF är verkligen så mycket mer vanligt än vad man tror.

IVFbehandling

Svårigheter på grund av endometrios

Anledningen till att paret gör IVF är att Adéle har endometrios, en kronisk gynekologisk sjukdom som gör att livmoderslemhinna växer utanför livmodern. Ungefär var tionde kvinna har sjukdomen som ofta märks genom kraftig smärta i samband menstruation, långa och rikliga menstruationer, smärtor i slidan och magen vid samlag, smärta vid toalettbesök och svårigheter att bli gravid.

– Adéle hade sökt hjälp för extrema smärtor i magen och underlivet i 5 år innan hon äntligen fick en remiss till endometrioskliniken på SÖS. Endometriosen gör att hon får extremt ont i magen och underlivet när hon har ägglossning vilket gör att ett samlag under de dagarna hon är fertil är mer eller mindre omöjligt.

I maj 2017 blev paret gravida på naturlig väg efter mycket tårar och smärta vid försöken. Graviditeten resulterade tyvärr i ett missfall i vecka 7 och efter den påfrestningen kände paret att de helt enkelt inte orkade försöka bli gravida på naturlig väg mer.

Så fungerar IVF

För dig som inte känner dig så bekant med IVF bad vi Gustaf förklara hur det gått till i deras fall. Först fick Adéle genomgå en hormonbehandling för att förbereda kroppen och se till att äggen var mogna. I slutet av den hormonbehandlingen gjordes ett ultraljud för att se att äggblåsorna såg bra ut. Dessa räknades och sedan gjordes ett äggplock – äggplocket innebär att man för upp en lång nål vaginalt för att plocka ut så många mogna ägg som möjligt.

– Detta var den del som i vårt fall var absolut jobbigast då Adéle hade extremt ont under utplocket. Dessa ägg befruktas sedan utanför kroppen med mina spermier som jag lämnat i en burk samma dag. Fungerar allt bra befruktas äggen och börjar utvecklas till embryon. Dessa fryses sedan ner om möjligt. Vi plockade ut 15 ägg och av dessa befruktades 8 ägg som frystes ner. Sedan tar man ägglossningstester fram tills att man har ägglossning. Då tinas ett embryo upp och återförs genom att placeras i livmodern. Förhoppningsvis fäster embryot och då är man gravid.

ivfbehandling

Kan ta tid

Det kan vara svårt att förbereda sig på hur lång eller kort tid behandlingen kommer ta innan befruktningen lyckas. Gustaf och Adéle har genomgått fyra återföringar utan lyckat resultat. Under sommaren har kliniken semesterstängt och deras nästa planerade återföring görs när kliniken öppnar igen i augusti. Landstinget betalar för tre behandlingar. I Gustaf och Adéles fall innebär det att de har åtta försök första behandlingen i och med att det är så många embryon de har i frysen. Om ingen av dessa embryon leder till graviditet får de göra ett nytt utplock och sen insättningar av så många befruktade ägg de lyckas få. Efter det har de en runda kvar om inget hänt innan eventuella fortsatta försök får bekostas själva.

Påfrestande för psyket

Det jobbigaste under processen har varit ovissheten.
– Från början tänkte man att ”yes, nu gör vi IVF och kommer att vara gravida när som”. Men nu har vi gjort 4 försök utan att lyckas och då börjar man tveka på om det verkligen ska funka. Även om läkarna säger att vi har extremt goda chanser blir man stressad ju mer tid som går. Att vänta 2 veckor mellan insättning och graviditetstest tar också på psyket. Att se bekanta bli gravida har även det varit kämpigt, framförallt för Adéle.

Trots påfrestningarna och ovissheten känner Gustaf och Adéle att själva vården fungerat bra.

– Vården har för oss fungerat extremt bra. Efter missfallet tog vi åter kontakt med SÖS som supersnabbt remitterade oss till Stockholm IVF. Där fick vi tid omgående och efter lite provtagningar och möten skickades en remiss för IVF-behandling till landstinget som godkände den ganska omgående. Sedan började resan och allt gick superfort. Från remissen till att vi gjorde första insättningen gick på ett par månader bara. Stockholm IVF är en privat klinik men behandlingen bekostas av landstinget.

4 råd från Gustaf om du står inför en IVF-resa:

1. Prata om er situation med era nära och kära. Ofrivillig barnlöshet är så mycket mer vanligt än vad folk tror. Har ni inga nära, gå med i olika forum.
2. Ge inte upp, det finns så många sätt att bli förälder. Naturlig väg, IVF eller adoption.
3. Var rädda om varandra i förhållandet. Båda två går igenom samma sak men hanterar det på helt olika sätt. Försök hitta guldkorn i vardagen. Det kan vara en mysig middag, en resa eller bara en kärleksfull kväll. Men ta hand om varandra och prata om hur ni känner  så ni kan lägga fullt fokus på att genomgå detta tillsammans.
4. Läs och lyssna på andra i er situation . Det finns gott om grupper och Poddar, Ruvarpodden är en jag rekommenderar.

IVFpappan.se

Följ Gustaf och vägen mot ett plus på stickan på bloggen IVFpappan.se –
du hittar den här ››

 

“Trodde att vi var för unga för att behöva IVF”

Intervju: "Trodde vi var för unga för IVF"

Det var under föräldraledigheten med sonen Jack som Hanna kom på idén till podcasten. Hon insåg att hon ville förvandla det jobbiga till något positivt som förhoppningsvis kunde hjälpa andra i samma situation.

– Jag kontaktade Annica och frågade om vi skulle starta en podcast tillsammans på ämnet. Hon tvekade inte en sekund utan sa ja direkt, säger Hanna.

– Bara för att vi idag har barn så är det viktigt för oss att inte glömma resan som lett hit. Jag känner att det är vår skyldighet att faktiskt tala öppet om det. Vi vill att våra samtal ska vara det vi själva saknade när vi var barnlösa. Man letar ju efter information och igenkänning och vi hoppas kunna förmedla det, säger Annica.

Läs också: “Tobias om IVF-resan: Många tar för givet att det bara är att skaffa barn”

”Sök hjälp om det inte känns rätt”

Både Hanna och Annica kände efter en tids försök att något inte riktigt stämde. En utredning påbörjas vanligtvis efter ett års egna försök att uppnå graviditet. Orsaken finns ungefär lika ofta hos kvinnan som hos mannen. Ibland hittar man orsaker hos båda, och ibland kan utredningen inte ge någon förklaring till barnlösheten. Så var fallet för Annica.

– De hittade inget fel på oss. Men eftersom vi försökt att bli gravid i ett år så fick vi genomgå en IVF-behandling. Har man en dålig känsla och känner sig stressad så ring och fråga om ni får göra en gynekologundersökning, säger hon.

Hanna hade till följd av en blindtarmsoperation med komplikationer i yngre år, fått ärrvävnader kring äggledarna och livmodern. Detta innebar stopp i äggledarna vilket förhindrade möjligheten att bli gravid. Men det visste hon inte när hon bad om en undersökning.

– Är man under 35 ska man ju försöka skaffa barn i ett år innan man vet om man kan bli gravid. Men vi tog kontakt tidigare. Vi hade bara en känsla att vi inte kunde skaffa barn, så det fanns egentligen inga belägg för det. Sen visade det sig att jag hade en ärrbildning, säger hon.

Våga berätta

Men att berätta för närstående om svårigheten med att bli gravid var inte helt lätt. Båda berättar att vem som fick veta skedde sporadiskt. Ibland valde de att berätta för närstående först, ibland för bekanta över en spontan fika. Men de understryker hur viktigt det var att faktiskt våga säga som det var.

– Både jag och Fabian var ense om att vi ville berätta att vi försökte bli med barn, så jag kunde inte hålla det inom mig, säger Hanna.

– När mina närmsta tjejkompisar blev gravida så skulle de se det på mig att jag var ledsen att de var gravida. Jag ville försöka hålla uppe fasaden. Men jag berättade efter första IVF-försöket, då orkade jag inte låtsas längre. Det går inte att hålla det för sig själv. Man måste komma ihåg att människor är snälla, särskilt de som står en närmast. Så man ska våga berätta, säger Annica.

Båda håller däremot med om att det absolut jobbigaste var när någon berättade att de var gravida. Det kunde räcka med bekanta på Instagram. Så fort de gick utanför dörren såg de bara gravida och mammor med barnvagnar.

– Hjärnan funkade så. Jag längtade efter barn, men framförallt efter att bli gravid. Jag längtade så efter att bära ett barn, berättar Annica.

Läs också: “9 tidiga gravidtecken”

“Man ska ju kunna få barn som 25-åring”

Efter en fertilitetsutredning, där mannens spermier och kvinnans äggstatus undersöks, stod det klart att både Annica och Hanna fick genomgå en IVF-behandling. En behandling de trodde att endast äldre kvinnor som fått slut på ägg genomgick.

– När vi kom till IVF-kliniken så trodde vi att vi var yngst. Vi hade ingen aning om att det också var vanligt bland unga, heterosexuella par. Det är lättare att ett ungt par som ses som fertila – man ska ju kunna få barn som 25-åring, säger Hanna.

IVF-behandlingarna resulterade i en lång process som var både fysiskt och psykiskt påfrestande. Något som också påverkade relationen. För Hanna och Fabian betydde det att de inte riktigt var i fas emotionellt under resans gång. Men att situationen har stärkt relationen.

– När jag var ledsen, var Fabian glad och hoppfull. När jag sedan fick upp hoppet, hade han fått en dipp. Men vi höll alltid ihop, säger Hanna.

– Jag och min partner Jesper var nog mer synkade, menar Annica. När jag var nere drog han upp mig och vice versa. Men det fanns ju alltid en inneboende sorg.

Trots att de försökte att hålla skenet uppe och tänka positivt gick det inte en dag utan att de kände att de bara ville ge upp. Hanna menar att det snarare handlade om en känsla av hopplöshet inför situationen.

– Det är ett helvete att gå igenom. Det gick nog inte en dag utan att man ville ge upp. Eller ge upp är nog fel ordval. Man kände snarare hopplöshet. Men å andra sidan, vi visste att vi var tvungna att fortsätta för att kunna bli gravida.

Läs också: “Vilka symtom ska man vara uppmärksam på under graviditeten?”

”Tänk att vi äntligen är en familj”

Till slut hände det. De blev gravida. Idag har Hanna och Fabian sonen Jack tillsammans och Annica och Jesper dottern Ida. Men overklighetskänslorna kring att ha barn är fortfarande närvarande.

– Jag kan fortfarande rycka tag i Fabian och säga ”kan du fatta att det här är vårt barn?”. Ibland känner jag att jag bara MÅSTE väcka min bebis för jag måste gosa med honom NU. Jag älskar honom så mycket. När jag satte Jacks lilla tandborste bredvid våra tänkte jag ”nu är vi äntligen en familj”. Tänk att han kom till oss tillslut, säger Hanna.

Annica instämmer. Det är känslan av att vara en familj som är den starkaste.

– När jag kommer hem från en arbetsdag och ser Idas overall hänga i garderoben då slår det mig att vi är en familj… Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Här är vårt barn som vi längtat efter så länge.

Missa inte Ruvarpodden!

Missa inte Ruvarpodden där Hanna och Annica pratar med om IVF och barnlängtan. Du hittar den här!


Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det här helt gratis och du kan när som helst avsluta din prenumeration. Signa upp dig här!

Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

stats