Det var under föräldraledigheten med sonen Jack som Hanna kom på idén till podcasten. Hon insåg att hon ville förvandla det jobbiga till något positivt som förhoppningsvis kunde hjälpa andra i samma situation.

– Jag kontaktade Annica och frågade om vi skulle starta en podcast tillsammans på ämnet. Hon tvekade inte en sekund utan sa ja direkt, säger Hanna.

– Bara för att vi idag har barn så är det viktigt för oss att inte glömma resan som lett hit. Jag känner att det är vår skyldighet att faktiskt tala öppet om det. Vi vill att våra samtal ska vara det vi själva saknade när vi var barnlösa. Man letar ju efter information och igenkänning och vi hoppas kunna förmedla det, säger Annica.

Läs också: ”Tobias om IVF-resan: Många tar för givet att det bara är att skaffa barn”

”Sök hjälp om det inte känns rätt”

Både Hanna och Annica kände efter en tids försök att något inte riktigt stämde. En utredning påbörjas vanligtvis efter ett års egna försök att uppnå graviditet. Orsaken finns ungefär lika ofta hos kvinnan som hos mannen. Ibland hittar man orsaker hos båda, och ibland kan utredningen inte ge någon förklaring till barnlösheten. Så var fallet för Annica.

– De hittade inget fel på oss. Men eftersom vi försökt att bli gravid i ett år så fick vi genomgå en IVF-behandling. Har man en dålig känsla och känner sig stressad så ring och fråga om ni får göra en gynekologundersökning, säger hon.

Hanna hade till följd av en blindtarmsoperation med komplikationer i yngre år, fått ärrvävnader kring äggledarna och livmodern. Detta innebar stopp i äggledarna vilket förhindrade möjligheten att bli gravid. Men det visste hon inte när hon bad om en undersökning.

– Är man under 35 ska man ju försöka skaffa barn i ett år innan man vet om man kan bli gravid. Men vi tog kontakt tidigare. Vi hade bara en känsla att vi inte kunde skaffa barn, så det fanns egentligen inga belägg för det. Sen visade det sig att jag hade en ärrbildning, säger hon.

Våga berätta

Men att berätta för närstående om svårigheten med att bli gravid var inte helt lätt. Båda berättar att vem som fick veta skedde sporadiskt. Ibland valde de att berätta för närstående först, ibland för bekanta över en spontan fika. Men de understryker hur viktigt det var att faktiskt våga säga som det var.

– Både jag och Fabian var ense om att vi ville berätta att vi försökte bli med barn, så jag kunde inte hålla det inom mig, säger Hanna.

– När mina närmsta tjejkompisar blev gravida så skulle de se det på mig att jag var ledsen att de var gravida. Jag ville försöka hålla uppe fasaden. Men jag berättade efter första IVF-försöket, då orkade jag inte låtsas längre. Det går inte att hålla det för sig själv. Man måste komma ihåg att människor är snälla, särskilt de som står en närmast. Så man ska våga berätta, säger Annica.

Båda håller däremot med om att det absolut jobbigaste var när någon berättade att de var gravida. Det kunde räcka med bekanta på Instagram. Så fort de gick utanför dörren såg de bara gravida och mammor med barnvagnar.

– Hjärnan funkade så. Jag längtade efter barn, men framförallt efter att bli gravid. Jag längtade så efter att bära ett barn, berättar Annica.

Läs också: ”9 tidiga gravidtecken”

”Man ska ju kunna få barn som 25-åring”

Efter en fertilitetsutredning, där mannens spermier och kvinnans äggstatus undersöks, stod det klart att både Annica och Hanna fick genomgå en IVF-behandling. En behandling de trodde att endast äldre kvinnor som fått slut på ägg genomgick.

– När vi kom till IVF-kliniken så trodde vi att vi var yngst. Vi hade ingen aning om att det också var vanligt bland unga, heterosexuella par. Det är lättare att ett ungt par som ses som fertila – man ska ju kunna få barn som 25-åring, säger Hanna.

IVF-behandlingarna resulterade i en lång process som var både fysiskt och psykiskt påfrestande. Något som också påverkade relationen. För Hanna och Fabian betydde det att de inte riktigt var i fas emotionellt under resans gång. Men att situationen har stärkt relationen.

– När jag var ledsen, var Fabian glad och hoppfull. När jag sedan fick upp hoppet, hade han fått en dipp. Men vi höll alltid ihop, säger Hanna.

– Jag och min partner Jesper var nog mer synkade, menar Annica. När jag var nere drog han upp mig och vice versa. Men det fanns ju alltid en inneboende sorg.

Trots att de försökte att hålla skenet uppe och tänka positivt gick det inte en dag utan att de kände att de bara ville ge upp. Hanna menar att det snarare handlade om en känsla av hopplöshet inför situationen.

– Det är ett helvete att gå igenom. Det gick nog inte en dag utan att man ville ge upp. Eller ge upp är nog fel ordval. Man kände snarare hopplöshet. Men å andra sidan, vi visste att vi var tvungna att fortsätta för att kunna bli gravida.

Läs också: ”Vilka symtom ska man vara uppmärksam på under graviditeten?”

”Tänk att vi äntligen är en familj”

Till slut hände det. De blev gravida. Idag har Hanna och Fabian sonen Jack tillsammans och Annica och Jesper dottern Ida. Men overklighetskänslorna kring att ha barn är fortfarande närvarande.

– Jag kan fortfarande rycka tag i Fabian och säga ”kan du fatta att det här är vårt barn?”. Ibland känner jag att jag bara MÅSTE väcka min bebis för jag måste gosa med honom NU. Jag älskar honom så mycket. När jag satte Jacks lilla tandborste bredvid våra tänkte jag ”nu är vi äntligen en familj”. Tänk att han kom till oss tillslut, säger Hanna.

Annica instämmer. Det är känslan av att vara en familj som är den starkaste.

– När jag kommer hem från en arbetsdag och ser Idas overall hänga i garderoben då slår det mig att vi är en familj… Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Här är vårt barn som vi längtat efter så länge.

Missa inte Ruvarpodden där Hanna och Annica pratar med om IVF och barnlängtan. Du hittar den här!

Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det här helt gratis och du kan när som helst avsluta din prenumeration. Signa upp dig här!

Foto: Robert Eldrim

”Varför tar ni inte bara ett år utomlands och fokuserar på annat ett litet tag?”

”Ni som älskar barn så mycket, varför skaffar ni inga själva?”

Frågorna är de man kanske minst av allt vill få som ofrivilligt barnlös, ändå hoppar de likt grodor ur mun efter mun titt som tätt.

– Det är klart att folk inte menar något illa, men det blir så uppenbart att många tar för givet att det bara är att ”skaffa barn”. Det är ganska många som jättegärna vill skaffa barn men faktiskt inte kan, parallellt som personer som kanske inte borde ha barn kläcker sju ungar på raken. Det är lätt att bli avundsjuk, och allmänt bitter för att livet inte är så rättvist, berättar komikern Tobias Persson.

I början av nästa år sätter han upp showen ”Man på prov” där han tar upp familjens längtan, och långa väntan på att bli föräldrar.

Beslutet att satsa på IVF gav jävlar anamma-känsla

Både Tobias och hans fru Mia hade på känn ganska tidigt att det inte skulle bli helt lätt att få barn på naturlig väg, på grund av Mias endometrios.

– Det gav oss lite av en ”jävlar anamma”-inställning redan från början kring att köra på IVF. Det händer något när man verkligen kämpar för en graviditet, du tänker över ditt val väldigt, väldigt noga och är så redo när det väl blir en graviditet. Kanske mer redo än andra föräldrar.

Parets IVF-resa började 2005, och redan då var barnlängtan enorm. De sökte all upplysning som gick att få kring processen kring provrörsbefruktning, parallellkollade adoptionsmöjligheter och sparade pengar. Vad det kostar att göra IVF varierar från fall till fall, men vanligtvis ligger prislappen på minst 10 000 kronor per gång – och ofta är det betydligt dyrare.

MISSA INTE! Fråga våra barnmorskor gratis om allt som har att göra med fertilitet, bebisplanering och graviditet!

– Jag tycker man hör många som inte behövt sätta sig in i IVF-världen som kommenterar saker som ’det verkar ju kosta en jävla massa pengar!’, men för oss var det alltid värt det. Och då gjorde vi ändå tio försök. Jag kan bara tänka på alla som lägger en massa pengar på en ny bil eller att renovera köket. Ja, vi betalade mycket pengar, men vi fick TVÅ LIV. Det är så långt från pengar i sjön man kan komma.

I Tobias och Mias fall visste de att både spermier och ägg funkade i teorin, och därför kändes det alltid värt att fortsätta försöka trots att försöken blev många.

– Jag tror att det hade varit lättare att hantera sorgen över ett konstaterat misslyckande att få barn om vi känt att vi verkligen försökt all in. Vi hade råd, vi hade orken, och vi hade psyket – och för oss fanns det inget annat än att köra då. Vi åt sunt, sov mycket, började med yoga… Det är en fin gräns mellan att vara fokuserad och besatt, men vi var synkade och ville vända på alla stenar.

Att relationen påverkades var oundvikligt

Tobias och Mia ville gärna hålla processen så mycket för sig själva som möjligt, för att slippa stressen att rapportera om misslyckanden och framgångar, och valde därför att bara berätta för ett fåtal personer i deras närhet. Det främsta stödet hittade de istället i varandra, och trots att den främsta belastningen av såväl en IVF-behandling som en graviditet sker med kvinnans kropp kände Tobias sig delaktig.

– Vi har varit bra på att dela smärtan. Men det är klart att det är en djävulsdeal med naturen att kvinnan ska behöva må så dåligt för att sig igenom något sånt här. Jag behövde inte ta några sprutor, och det var inte mina hormoner som sattes ur balans, däremot påverkade det såklart relationen med all sorg och smärta både hormonsvängningarna och kampen för att få barn väckte. Vissa gånger mensen kom slog hårdare än andra. Jag höll fast vid att göra mitt bästa för att inte klaga, utan bara hålla käft när de känslorna kom. Mia behövde manipulera sin kropp, jag behövde bara fylla ett rör. Det är inte på något sätt jämförbart.

Att relationen påverkades av kampen var oundvikligt.

– Vi har haft det otroligt jobbigt på grund av detta, men det är nog också på grund av detta som vi fortfarande är ihop. Relationen blev mer en fabrik, något kliniskt, när vi kämpade mot barnlösheten. Det går inte att hålla relationen spännande parallellt, men för oss fanns det inget val än att gå in i den här processen. Vi hade kanske inte så många Barry White-moments, men vi hade gemensamma målbilder, ett bra stöd i varandra och humorn – och mycket av det vi skrattade åt privat kommer jag ta upp i showen.

MISSA INTE! Lästips, parent hacks och grymma erbjudanden – häng med oss på Facebook!

”Ge inte upp så länge det finns en chans”

Under tio försök lyckades ägg fastna ett par gånger, som sedan slutade i tidiga missfall. Men dagen då Tobias fick reda på graviditeten som skulle sluta lyckligt minns han för alltid.

– Jag var på ett café i Lund när hon ringde och sa att det hade fastnat. Hade det utspelat i Italien hade jag skrikit högt där och då och bjudit alla på gratis kaffe, men på grund av omständigheterna gick jag ut på gatan och skrek ”tjoho” i jackan. Men så jävla glad var jag.

Han beskriver hur det landade för honom först lite senare, när de passerat de 12 första veckorna och de fick se att det inte bara var en – utan två – små bebisar som bakades i magen.

Tror du att man är mer orolig under en graviditet när man har längtat så länge?

– Jag kan ju inte bevisa det, men jag kände mig i alla fall väldigt nojig. Även när de var födda! Första halvåret blev jag rädd så fort jag inte hörde nåt ljud från dem, och ville hela tiden kolla att de andas.

Idag är Wilma och Hedda två åttaåringar som gillar att sjunga, rita, pyssla och leka ihop. Tobias beskriver dem som varandras bästa vänner.

Vad vill du säga andra som står inför, eller håller på med, en IVF-process?

– Kör så länge ni kan. Det är i mån av ork och ekonomi, såklart, men det är mitt enda råd. Försök tänka bort det jobbiga. Samtidigt kan jag inte tala för hur det känns för en kvinna… Men ge inte upp så länge det finns en chans. Det är absolut värt det.

Etikett: barnlöshet

”Trodde att vi var för unga för att behöva IVF”