Barn

Fråga barnpsykologerna online

Fråga barnpsykologerna online – på Vimedbarn

Välkommen att ställa frågor till Vimedbarns psykologer Emma och Charlotte från FUNKA Psykologi. Här kan du ställa frågor kring t ex anknytning, konflikter hemma, matsituationen, sovrutiner, symtom hos barnen som väcker oro, syskonbråk, relationsproblem mellan föräldrarna etc. Kort och gott allt som har med föräldraskap och lyckan och oron över de små att göra!

Tyck till du också!

  • Trötta mamman

    Hej Vi har en dotter på 1,5 som inte kommer till ro när det är dags att sova. I början nattammade vi och samsov. Det var fantastiskt att få så bra nätter i början jämfört med hur det var med vårt äldre barn. När hon var fyra månader började vi försöka att få henne att somna utan bröst i munnen helst själv. Pappan tog hand om henne och vid ca 6 månader slutade vi nattamma. Vår äldre son vande sig vid förändringen på 3 dagar när vi gjorde en liknande procedur med honom. Vår dotter däremot fick inte bra sömnrutiner ens efter tre veckor. Då vaknade hon 5-8 gånger per natt och vi var så slitna. Vi var hos en föräldrarådgivare i kommunen via BVC som inte lyssnade på min man (som tog hand om dottern på nätterna då och visste mest) och det enda råd vi fick var att försöka stoppa in dottern mer mat. Nu när hon är 1,5 år har hon fortfarande inte hittat ett sätt att somna på. Hon har hela tiden kunnat somna när hon blir buren, men nu är det brottning vissa kvällar för att få ner henne i bärstolen. I babybjörn och nu när hon är större i bärstol. Det finns de som säger att vi vant henne vid detta och vi själva satt oss i den här ovanan men jag måste säga att vi har försökt hitta så många olika vägar men det är bara detta som vår dotter riktigt accepterar. När hon väl somnar sover hon själv i 2-3 timmar. När hon vaknar lägger en förälder sig bredvid och så sover vi tillsammans resten av natten. Hon vaknar och är orolig 1-4 gånger per natt men kan somna om, om hon får krypa upp på en förälder och ligga på en mage eller liknande. Vi har läst jättemånga sömnmetoder i olika texter. Alla verkar utgå från att barnet på något sätt kan vara lugnt i sin säng. Ur stora sängar rymmer vår dotter. Stänger vi dörren i sovrummet och ligger och rävsover i sängen rymmer hon till dörren, gråter, skriker, hulkar, bankar huvudet mot dörren. I metoderna står det att man skall hålla ut. Kalla mig dålig mamma men jag kan inte låta min dotter göra så i mer än en kvart. Jag förstår inte hur det kan vara bra att låta henne stå så förtvivlad och slå sitt huvud mot dörren. Jag kan inte vara så principfast. Liknande situation i spjälsäng när vi sitter bredvid på avstånd. Själva idén med att inte svara när hon vrålar Mamma och gråter så tårarna sprutar är ju att hon skall ge upp och inse att hennes föräldrar inte tänker hjälpa henne gillar jag inte. Vagn fungerar för att sova middag på dagis sedan 2 veckor tillbaka. Men hon sitter envist upp länge och vaknar argt om man försöker få henne att luta sig tillbaka i vagnen när hon somnat. Kvällar när vi försökt natta genom kvällspromenad i vagn har slutat med att vi går hem med henne vaken eftersom det är kallt ute och hon är så blöt på kinderna av tårar. Ibland kan hon somna när hon sitter brevid en förälder och ser på TV i mörkt rum. Hon är förtvivlad. Vi är förtvivlade och mycket trötta. Tur att vår son sover gott. Jag tror att hon inte vågar somna. Jag skulle vilja få henne att förstå att det inte är farligt. Helst skulle vi vilja ha samma rutin med henne som med sonen. Göra sig i ordning i badrummet 19:45, läsa saga i sängen, puss och kram, lyssna på godnattsång på radion. Och att hon kunde flytta in till hans rum i egen säng. Nu sover hon ibland i stora extrasängen utan förälder och senare på natten med förälder, ibland i vår säng med förälder. Beroende på resten av familjens schema. Ursäkta för ett lite rörigt brev. Jag hoppas att du vill svara för jag vet inte vart vi skall vända oss i detta där vi kört fast. Med vänlig hälsning, Trött trött mamma

    2017-02-06 22:01:40

  • Therese

    Hej jag har en fråga har en 4 årig son som är lite stökig på dagis knuffas o bråkar ibland. Har mycket dåligt med kompisar. Och dom andra barnen blir ofta arga o irriterade på honom ny har dagis gjort som så att en fröken går iväg med honom från dom andra barnen tror de händer ofta. Å de känns som att de inte är rätt lösning utan att de gör att han blir mer utanför? Tacksam för råd

    2017-01-31 12:56:36

  • Janina

    Hej! Jag undrar om det anaes vara vanligt och normalt att en blivande 10 åring sicer i sina föräldrars sovrum, och om det är vanligt att föräldrarna torkar 10 åringen i rumpan efter toalettbesök..? Jag är storasyster och har tyckt i 4 år att det har gått över styr! Fom torkar han i rumpan, har stenkoll på när han ska gå till grannen för att leka, dom häller upp mat och dryck till han, dom serverar honom, om han skriker efter att han vill ha mer saft så kommer som på givakt och fixar det. Han är inte sjuk på något sätt men dom behandlar han som jag vet ibte vad. Han kommer aldrig bli stor och självständig känns de som. Sedan vid varje toalettbesök måste han sitta med surfplattan för att kunna bajsa, sen ropar han när han är klar så kommer dom o torkar. Snälla svara mig för detta är inte bra!

    2017-01-09 08:37:27

  • Mamma

    Hej, Jag har 3 1/2-åriga tvillingar och undrar över min dotter. När hon var två grät hon högljutt (verkligen) under två-tre månaders tid när hon vaknade på natten. Jag inte fick vara nära henne (inte klappa, vyssja, inte ens va i rummet). Hon protesterade våldsamt och skrek "bort mamma". Det var hemskt. Bara pappa dög. Han bar henne på nätterna. På dagen var det inga problem, vi gosade och jag var rentav favorit. Nu har jag varit sjuk under julen och problemen har återkommit. Jag har varit deltidssjukskriven under 2016 för överbelastning och oroar mig för att min dotter är extra känslig för om jag inte finns där för henne. Jag har ofta somnat ifrån vid sagoläsning och är rädd att båda barnen tar skada av att jag inte stadigt finns där för dem. Det som oroar mig är att jag aldrig hittat nåt att läsa om andra som avvisas så här, iallafall inte mammor, när barnet är så litet. När jag läser vad jag skrivit känner jag mig överdrivet ängslig. Barnen visar i övrigt inga tecken på att må dåligt. Är detta bara naturligt beteende? Vad kan jag annars göra?

    2017-01-07 03:06:07

stats