Paula Uribe:  ”Jag krystade i hissen på väg upp till förlossningen”

När Paula Uribe, 26, startade sin blogg för fyra år sedan hade hon ingen direkt plan för den. Hon är förlovad med Hugo Rosas som har en av Sveriges största bloggar, så hon förstod att hon skulle få många läsare.
– Jag gick om honom fem gånger om. När jag går in i något gör jag det helhjärtat och jag tycker att det är roligt att få skriva personligt, säger Paula i en intervju med LOPPI magasin som kom ut hösten 2016.

När Paula började blogga var hon gravid i vecka 12 och idag är hon mamma till Molly och Leonore. Graviditeten med Leonore var bra, men det tog lång tid för Paula att slappna av och njuta av graviditeten.
– Jag hade haft två missfall innan så jag var ganska tom och jag ville inte fästa mig. Jag kände inte den där enorma kärleken och ville inte bygga upp några förväntningar om det inte skulle gå den här gången heller. Jag kände att det lika gärna kunde vara blod på pappret varje gång jag gick och kissade.

Du var öppen om missfallen i bloggen, var det självklart?  
– Första gången tänkte jag inte ens på det, jag var så ledsen den kvällen och bara skrev. Jag skrev att jag behövde lite tid och efter det fick jag många kommenterar från andra som också fått missfall. Jag var en av de som tänkte ”det där händer inte mig” innan men nu fick jag ett uppvaknande. Det är så vanligt!

Hur mådde du efter missfallen?  
– Det var det värsta jag varit med om. Båda missfallen var i vecka 6 och 7, och det är fantastiskt att kroppen tar hand om det som inte är livsdugligt. Jag tror att det hade varit värre om missfallen kommit ännu senare, men missfallen tog knäcken på mig. Jag ville så gärna ha ett barn till, det tog över och jakten på barn blev en psykisk kamp. Jag ville inte ens ligga men det blev en grej. Det är det värsta jag gjort i mitt liv, jag kommer aldrig mer planera att bli gravid igen. Jag använde mig av en p-app och tog tempen varje morgon, var det över 37 grader så var jag fertil. Jag tempade hela tiden och fick ringa Hugo när han var på väg till träningen och sa att han skulle komma hem och ligga. Jag var helt galen där ett tag, p-appen styrde våra liv.

”Andra förlossningen var värre”

Efter all oro blev det ett litet frö i Paulas mage som valde att stanna kvar och växa. Förlossningen med Leonore startade med värkar mitt i natten och öppningsskedet hemma gick snabbt.
– Jag hade brutala värkar och jag minns att vi körde till Danderyds sjukhus på 20 minuter. Redan i hissen på väg upp kände jag att bebisen var på väg och jag krystade. När vi kom in vid 02:30 var jag öppen 8 centimeter och då hade det bara gått en och en halv timme sedan det startade. Paula tycker att hennes andra förlossning gick lite för snabbt, hon hann inte reflektera över vad som hände.
– Med Molly höll jag på i nästan två dygn, nu hann jag knappt gå och lägga mig så jag tycker att andra förlossningen var värre än den första. Men det gick bra, jag är tacksam över att det gick som det gick. Leonore var så söt när hon föddes, jag tänkte direkt på hennes fina färg och att hon hade så fina drag i ansiktet.

Så får de relationen att fungera

Paula och Hugo har varit tillsammans i fem år och nu känner hon att de har hittat ett sätt som fungerar.
– Först kommer nyförälskelsen och sedan tiden när man kanske försöker förändra varandra. Nu är vi i inne i division 2 och vi är fine med varandra. Vi väljer våra fighter och jag orkar inte lacka ur hela tiden. Vi har kul tillsammans och är bästa vänner, det tror jag är viktigt. Dessutom älskar vi båda att vara föräldrar.

Vem sköter vad hemma hos er?  
– Oftast är det jag som handlar eftersom jag är föräldraledig nu. Jag tvättar och Hugo viker tvätten. Hugo ansvarar för allt som är utomhus men vi är bra på att samarbeta.

Hur hittar ni tid till varandra? 
– Vi försöker ta oss tid att gå ut och äta eller bara vara vi. Men jag behöver inte ha iväg barnen, vi tycker om att hitta på saker allihopa. Vi tränar hemma och då är barnen med. Molly har lärt sig att göra burpees och hon kan hoppa studsmatta samtidigt som Leonore sover i vagnen och vi tränar. Det är lite multitasking och vi förenar nytta med nöje. Men om vi vill kan vi ta tid för bara oss, det är bara ett samtal bort.

När Paula berättar om Hugos bästa egenskaper skiner hon upp. Hon säger att det finns så mycket som är bra med honom.
– Hugo är en god människa, han förstår nog inte det själv. Han är generös med att visa uppskattning och med sin tid. Han prioriterar alltid mig och barnen först. Vi har en bra dialog och vi är ett team. Hugo är bra på att peppa mig och ge mig komplimanger. Han är stolt över mig och jag är välkommen i hans värld. Dessutom är han en otroligt fin pappa. Även om jag skulle göra slut skulle han aldrig lämna våra barns sida. Jag vet att vi skulle bli en bra familj på ett annat sätt, vad som än händer mellan oss. Men det finns ingen annan som jag skulle vilja ha den förbindelsen med som jag har med Hugo. Visst, han har ett hej dundrans struligt förflutet men han har en öm sida som jag uppskattar mycket.