Gravid | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Hur lång tid tar det att bli gravid? 23 mammor berättar

Att bli gravid kan ta olika lång tid och se olika ut för alla. Att höra andras berättelser kan göra att man känner sig mindre ensam i sin barnlängtan. 23 av Vimedbarns läsare berättar hur lång tid det tog för dem.

”Nu har vi tvillingar”

– 2,5 år, ett missfall, en avslutad graviditet p g a ryggmärgsbråck och nu har vi tvillingar på 12 veckor.

”Plussade första IVF-försöket”

– Cirka 6 år till vi fick plus men då försökte vi själva i 5,5 år och sen plussade vi på första försöket Ivf. Nu har vi inte råd att få fler barn.

”Efter tre missfall kom han”

– Fyra år tog det, tre inseminationer, tre IVF-återföreningar och tre missfall sedan kom han äntligen mitt lilla hjärta.

”Totalt 11 missfall”

– 7 år med nr 1 och 3 år med nr 2 totalt 11 missfall så mina barn är nr 9 och nr 13.

”Planerade en till efter 2,5 år”

– Med första barnet andra försöket och sen planerade vi en till efter 2.5 år och det slutade med missfall. Efter mf så blev gravid på 2a försöket. Nu har jag en 3 åring och snart 4 månaders. Pojke o flicka.

”Fyra frysåterföringar”

– Fyra år, ett färsk försök och fyra frysåterföring kom våran Stella. Nu är vi inne på rond två!

”Vi bytte spår till surrogat i USA”

– 5 långa år. 5 IVF varav 2 ledde till graviditet; en slutade i missfall vecka 11 och en slutade i missfall och utomkvedshavandeskap i vecka 10. Efter det beslöt vi oss för att byta spår till surrogat i USA. Vi är så lyckliga över vår dotter som föddes för 6 månader sedan.

”Tog 6 månader”

– Det tog ca 6 månader för oss att bli gravida och nu har vi lille Love på 6 månader.

”Står äntligen i IVF-kö”

– Försökt aktivt i 2,5 år nu, står äntligen i IVF-kön och hoppas att det kan förverkliga våran högsta dröm. Har diagnosen pcos vilket är anledningen till våran ofrivilliga barnlöshet.

”Blir gravida på en gång”

– Har blivit gravid på en gång bara jag haft ägglossning. Tog längst tid att bli gravid efter vår dotter som vi miste i magen i v 38+5. Då tog det 3 månader efter förlossningen innan ägglossningen kom igång. Annars blir vi gravida på en gång. Väntar nr 9 nu.

”Blev gravid med IVF”

– Det tog ganska precis två år efter att vi började försöka. Vi blev gravida genom IVF!

Läs också: 7 tidiga tecken på att du är gravid

”Det tog 15 år”

– 15 år tog det innan jag fick min prins. Då hade jag gått igenom ett antal hormonbehandlingar och IVF. Sen kom han 10 år efter att jag gett upp. Ibland sker mirakel!

”Två IVF-försök”

– Efter 2 år och 8 månader och två IVF-försök kom vår tjej.

”Jobbigt men värt det”

– 11 månader! Minns det som en väldigt jobbig tid men så värt det och så självklart att det va just vår lilla dotter vi väntade på.

”Mindre än en månad”

– Det tog mindre än 1 månad för oss. Blev chockad att det gick så snabbt och jag hade precis vant mig vid tanken att vi skulle försöka skaffa barn. Nu är han 15 månader.

”Skiljer 11 månader mellan barnen”

– För oss hände det på en gång vi flyttade ihop. Sen råkade jag bli gravid igen direkt. Så det kommer skilja knappt 11 månader mellan barnen.

”Det tog 8 år”

– Det tog 8 år och 3 misslyckade IVF- försök innan vår lilla älskling valde att komma spontant.

”Gick på första försöket”

– Slutade med preventivmedel maj 2013 och blev gravid med sonen juni 2013 så första försöket. Vår dotter kom oplanerat till när vi slarvade en gång.

”Fick tvillingar”

– Tog ungefär 1 år efter jag slutade med preventivmedel. Fast hade inget mål med att bli gravid men hade inget emot de heller. Fick med tvillingar.

”Det blir när det blir”

– Vi är lyckligt lottade och blivit gravida väldigt lätt, 1a barnet tog 4 månader, 2a barnet oplanerat. 3e barnet efterlängtat men inga planerade försök utan ”Det blir när det blir” efter jag tog ut spiralen, och det blev direkt. Tacksamma är vi. Mår dock väldigt dåligt som gravid, och var väldigt väldigt sjuk med 3e och dottern fick bli född prematur så jag kunde bli frisk. Men vi har tre friska barn och kunde inte vara mer tacksamma. All kärlek till alla er som får kämpa så hårt för era små skatter, det är så orättvist.

”Blev oväntat gravid”

– Tog 6 månader. Har en dotter som är 15 år så vart det en sladdis som är 7 månader nu. Min bror och hans tjej försökte 2 år, dom hade bokat tid till ett IVF försök då hon helt oväntat blev gravid. Hennes son är 9 månader nu.

”Lillasyster överraskade oss”

– 3,5 år med första barnet, efter ett MA och ett IVF-försök. Lillasyster överraskade oss på naturlig väg, 15 månader efter att storebror tittat ut.

”Dessa år av längtan var värt det”

– Efter nästan 8 års längtan och försök att bli gravida innehållande bla ett IVF-försök, och en nästan påbörjan till adoption som ”bromsade upp” av att jag till slut blev psykisk utbränd av allt väntar vi nu äntligen barn som beräknas födas i början av januari, då jag till slut blev gravid på naturlig väg genom bla att en massa ”alternativa behandlingar” och att våga ”gå min egna väg i allt”. ”Plötslig händer” det och alla dessa år av längtan har varit värt allt. Den resa som det inneburit har format mig till den jag är idag o jag skulle idag inte velat vara utan det.

Läs också: IVF-pappan om att våga ta hjälp

8 rättigheter du har som gravid

8 rättigheter du har som gravid

Arbetsgivaren har inte rätt att säga upp dig på grund av graviditet

Du ska inte behöva oroa dig för att bli uppsagd med anledning att du planerar att bli eller har blivit gravid. Det är nämligen inget annat än diskriminering och olagligt för en arbetsgivare att skylla på som orsak till en uppsägning. Arbetsgivaren får inte heller ha detta som orsak för att avbryta en provanställning eller välja bort dig i en rekryteringsprocess.

Du har inget ansvar att berätta

Även om det är olagligt och klassat som könsdiskriminering att välja bort någon på grund av graviditet enligt EU-domstolen. Trots detta kan man ibland uppleva att just den vetskapen skulle kunna sätta käppar i hjulet när man söker vissa jobb. Men, du är aldrig skyldig att berätta att du planerar barn eller är gravid vare sig under en anställningsintervju eller på jobbet. Det enda som du behöver tänka på är att berätta för arbetsgivaren minst två månader innan du planerar att gå på föräldraledighet så att hen får chans att ordna med en vikarie eller ersättare.

Du ska inte behöva ta emot frågan

På en arbetsintervju är det inte okej att som arbetsgivare fråga om familjeplanering eller om du är gravid. Om frågan skulle förekomma har du ingen skyldighet att svara, och det är inte heller straffbart att ljuga (även om det kanske kan leda till en lite märklig situation senare om du får jobbet).

Läs också: ”Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på”

Du ska erbjudas graviditetspenning om arbetsmiljön är för riskfylld

Om du har ett arbete som inte passar att utföra som gravid, exempelvis på grund av risker, tunga lyft eller annan fysisk påfrestning, kan du få en ersättning från Försäkringskassan kallad graviditetspenning. Arbetsgivaren ska dock ha möjlighet att kunna erbjuda mer graviditetsanpassade arbetsuppgifter under graviditeten i första hand.

Egenföretagare har också rätt till graviditetspenning

Även du som har eget företag och därmed inte har någon annan arbetsgivare har rätt till graviditetspenning om jobbet inte går att utföra under graviditeten. Istället för intyg från arbetsgivaren behövs då ett intygande från en sakkunnig på arbets- och miljömedicinsk klinik för att Försäkringskassan ska kunna ta beslut.

Läs också: ”Hur kan man undvika farorna under graviditeten?”

Du har rätt att ta ut föräldrapenning innan förlossningen

Även jobb som i teorin funkar att utföra som gravid kan det kännas tungt mot slutet, och många upplever ett behov av att varva ner och ta det lugnt redan innan bebisen är född. Då kan det vara skönt att veta att det är en gravid persons rättighet att ta ut föräldrapenning från och med 60 dagar före beräknad förlossning.

Du har fortfarande rätt till sjukpenning

Även som gravid är det din rättighet att få sjukpenning på samma sätt som innan du blev gravid, om du blir sjuk. Dock räknas inte graviditetsbesvär som trötthet eller värk som sjukdom så länge de inte kan klassas som ovanligt svåra av en läkare.

Läs också: ”7 oväntade gravidkrämpor”

Det är din rättighet att göra abort

Om du känner att du inte vill behålla graviditeten är det din rättighet att avbryta den genom abort till och med 18:e graviditetsveckan. Du har ingen skyldighet att uppge någon anledning till varför du vill göra abort, och ingen har rätt att ifrågasätta beslutet. Från och med vecka 19 behöver man tillstånd från Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen. Efter vecka 22 får man inte göra abort. Enligt abortlagen ska den både den som genomgår en abort och även den andra föräldern erbjudas stödsamtal.

Här kan du få hjälp och stöd

Om du upplever att du har blivit diskriminerad på grund av din graviditet, eller planer på att bli gravid, är det ditt fackförbund du ska vända dig till för att ta frågan vidare. Är du inte med i något fackförbund kan du vända dig till Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Källor: Försäkringskassan, Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket

Lästips för gravida och nyblivna föräldrar, tävlingar, parent hacks och igenkänning – du missar väl inte att hänga med oss på Facebook?

Bli gravid igen efter abort – barnmorskan svarar

gravid igen efter abort

Gravid igen efter abort

Att bli gravid igen efter abort innebär ingen risk. Abort betyder att avbryta en graviditet. Du kan leva som vanligt efter en abort men det kan vara skönt att vila någon dag. Du kan få ungefär som mensvärk i några dagar efter aborten och det är även vanligt med en mensliknande blödning. Det finns en ökad risk för infektion efter en abort. För att minska infektionsrisken bör du undvika vaginala samlag så länge du blöder eller har bruna flytningar. Duscha istället för att bada och undvik tampong eller menskopp. Barnmorskan Emelie Sundberg svarar på frågor om abort.

Läs också: ”Missed abortion eller missfall?” 

Finns det någon risk att inte kunna bli gravid igen efter abort?
– Nej, det finns ingen risk att inte kunna bli gravid igen efter en abort. Det gäller både om det är en medicinsk eller kirurgisk abort. Och det gäller även om det är en tidig eller en sen abort.

Finns det en tidsgräns man måste vänta efter en abort innan man försöker bli gravid igen?
– Nej, man kan försöka direkt efter. En del läkare/barnmorskor rekommenderar att vänta en mens för att se att kroppen är med på banan igen. Men det behöver man inte och eftersom ägglossningen kommer innan mens så har man ju på det sättet ”förlorat” tid. Mensen brukar oftast komma tillbaka efter 4–6 veckor.

Läs också: ”47 000 kvinnor mister livet varje år på grund av osäkert utförda aborter”

Du kan få hjälp!

Oavsett varför du gör en abort, om det var ett svårt eller lätt beslut, kan du behöva hjälp i form av samtalsstöd efteråt. Du kan få samtalsstöd genom din abortmottagning och rådgivningen är kostnadsfri. Tänk på att du kan få hjälp även om det gått lång tid sedan din abort.

Källa: 1177.se

Nellies förlossningsberättelse

8.30

Jag blev uppkopplad till en kurva, den där jäkla CTG-kurvan. Jag vet inte hur många sånna jag har fått ta under graviditeten haha. Det känns som det blev ens bästa vän tillslut. Och varje gång någon kände Leah på huvudet genom magen så gick hennes hjärtfrekvens upp. Så jag har legat och väntat, och väntat många omgångar på att hon ska lugna ner sig.

Denna dag var inte ett undantag. Jag blev uppkopplad, hon var arg – vi fick vänta. Jag fick träsmak i arslet och somnade till några gånger. Då hon hade lugnat sig så kom en läkare in. Vi pratade, hon kände efter i underlivet på mig – och vi kom fram till att jag var 1,5 cm öppen och idag. Skulle vi starta igångsättningen på min förlossning. Den 28/11, var dagen vi började processen för att vi skulle få träffa vår dotter.

Hur det skulle gå visste ingen. En induktion är komplex. Man vet aldrig hur det ska gå. Det kan sluta hur som helst egentligen, och därför är det väl aldrig det bästa att rekommendera. Men hur som haver, denna dagen. Denna krispiga onsdagsmorgon i november, när det faktiskt snöade lite. Så visste vi, att snart träffar vi vår dotter. 

Jag blev inskriven och vi fick ett dubbelrum som skulle vara vårt rum under denna procedur. Jag blev återigen uppkopplad på en CTG, och för er som inte vet vad det är – så kollar man kort sammanfattat hur lilla bebisen mår där inne.

Hon mådde bra, jättebra. Och jag fick kl 16.00 den första dosen av Cytotec. Jag fick förklarat för mig att jag kan högst få detta i 1 dygn. Om ingenting skulle ha hänt innan dess, så fick vi lägga upp en ny plan.

Sakta men säkert började jag få starkare sammandragningar. Jag fick denna dosen av Cytotec varannan timme. Som ni kan se på denna kurva så var klockan över midnatt, och då var datumet inte längre den 28e. Nu var det den 29 november, och det är även datumet som vår älskade Leah kom till världen.

Timmarna gick. Vi fördrev tiden med att ta bilder, kolla på TV, äta, prata om att vi snart kanske skulle få träffa henne. Vi pratade om hur livet varit, skulle bli. Skrattade. Jag grät nog lite också av alla känslor, jag minns inte riktigt. Men det gör jag alltid.

Sedan fick vi tillsägning att sova av världens bästa, ÄLSKADE barnmorska Camilla. Jag såg hennes arm i dörröppningen innan hon kom in till oss på natten, och blev så otroligt glad, lugn och trygg. Jag hade henne under dagarna jag var inlagd på förlossningen pga min infektion i kroppen. Och jag hoppades på att få ha henne under förlossningen med. Så blev det inte, men hon var med mig timmarna innan iallafall. <3

08.30 ,29 november – vattnet går

Något hände! Jag satt på en pilatesboll med en riskudde vid ryggen, och Erik bakom mig som gav mig massage. Värkarna hade kommit, och jag försökte lindra det och ta mig igenom dom så gott jag kunde. Helt plötsligt började det rinna något. Exakt dom orden sa jag till Erik. ”NÅGOT RANN!” Så jag ställde mig upp, då jag trodde att jag hade kissat ner mig. Men det slutade inte rinna. Det rann lite i taget, och sedan kom det jättemycket. Vattnet hade gått.

Vi ringde på barnmorskan som konstaterade att det var vattnet. Jag fattade ju inte att det var det först. Fy fan va skönt det var då hon sa att det var vattnet. Något hände äntligen!

Jag fick sätta mig i duschen, komma ut, lägga mig i ännu en kurva för att se så Leah mådde bra. Sedan fick jag en till dos av Cytotec, vilket även var min sista. Efter detta är min tidsuppfattning inte den bästa. Men jag ska försöka förklara förloppet någorlunda.

Tillslut blev värkarna så starka, så jag bad om någon smärtlindring. Det blev en dos morfin in i skinkan. AJ! Men fy va skönt det var. Det lindrade faktiskt litegrann. De kollade även om jag var öppen något, vilket jag var. 3 cm.

Inte ens en kväll med för många tequila har fått mig att sväva på moln så mycket.

11.00, 29 november – inskriven på förlossningen

Vid denna tid var värkarna så starka, och kroppen ställde in sig på förlossning och jag blev skjutsad i min säng in till förlossningen istället. Där fick jag lustgas nästan direkt på min begäran. Jag fick prova det på en föräldrakurs, så jag visste hur den skulle användas, och därmed hjälpte den enormt mycket. Fruktansvärt skönt måste jag säga! Men morfin och lustgas kändes som en redig jävla fylla. Inte ens en kväll med för många tequila har fått mig att sväva på moln så mycket. Det var en märklig känsla att vara så ena sekunden, men då jag andades utanför masken så var det som vanligt igen, men då gjorde det ont. Så jag begravde ansiktet i masken. Lite för mycket. Så Erik satte sig bakom mig på pilatesbollen och höll koll på att jag satt kvar haha.

13.00 – 29 november – Epidural

Barnmorskan kollade om något hade hänt i kroppen. Men, nej ingenting hade hänt Jag hade inte öppnat mig en enda centimeter till! Från kl 11 till kl 13 så hade jag haft så kraftiga värkar så jag inte var kontaktbar längre (lustgasen spelade nog en roll i detta med hur med i matchen jag var). Men då barnmorskan märkte hur ont jag hade, och att kroppen inte hade gjort något så frågade hon mig om jag ville ha epiduralen. Jag skrev i mitt förlossningsbrev innan, att jag ville undvika den så länge jag kunde, då jag var livrädd för just den bedövningen. Då hade jag liksom redan tagit morfin, och lustgas. Det handlar inte om att jag bara ville känna allt, det var mer att jag var rädd för just den. Men jag tror vi väntade exakt rätt tid! För vid detta laget hade jag så ont, och jag var så borta – så jag minns knappt när de satte bedövningen. Jag minns ljud, att narkosläkaren pratade med mig och sa till varje gång det hände något nytt. Hur han la bedövningen vet jag inte, jag var som sagt så borta. Men det gick bra, det gjorde lite ont, men OJ va magisk den var.

Jag var fortfarande rätt borta pga smärtan och att jag fortsatte använda lustgasen, men jag blev lite mer klar i huvudet. Erik sa att det var som att jag kom tillbaka. Innan det gick det inte att kommunicera med MIG, Nellie vart borta från ögonen. Men efter bedövningen så var jag där igen. Skönt! Och märkligt att jag hade så starka värkar som syntes på CTGn, men jag kände ingenting helt plötsligt.

14.00 – 14.30 – 29 november

Denna period skrattar jag åt så mycket idag. Jag har nog berättat det för halva släkten också. Jag är inte så pryd av mig, så jag kan väl lika gärna dela med mig detta till er också.

När förlossningen närmar sig, så känns det som att man behöver på ren svenska – skita. Det känns som världens största bajskorv vill ut. Så kände iallafall jag. Men då jag 1 timme innan endast var öppen 3 cm så förstod varken jag eller vårdpersonalen att förlossningen närmade sig. Jag var så fruktansvärt bajsnödig. Så bajsnödig så jag fick panik. Vilket jag sa till barnmorskorna. Så dom kollade mig igen. På 1 timme hade jag alltså öppnat mig från 3 cm till 7 cm. Jag hade endast 3 cm kvar!

Men det var så mycket kvar ändå, så jag kunde gå och bajsa helt enkelt (hahaha). Jag gick fram och tillbaka från toaletten, i panik!!! Det var SÅ obehagligt. Jag minns att jag även sa till undersköterskan att jag kände mig så fjantig som klagade på att jag inte kunde bajsa trots att jag VERKLIGEN behövde det. Jag fick då ett lavemang, som sköljer igenom tarmen så att man enklare ska kunna tömma den. Men nej, det fungerade inte heller!

15.00 – 29 november. 10 cm öppen

Mitt i paniken över att jag verkligen behövde gå på toaletten så kollade dom mig igen. Och det var inte en enorm bajskorv på väg, det var helt enkelt vår lilla tjej som tryckte på och ville ut. Lättnad! Att det var hon och inte en bajskorv lika stor som hennes huvud.

Men mitt i lättnaden kom även lite panik. Är det dags? Är det NU jag ska föda barn? Nyss sa dom att det var jättelänge kvar, jag skulle lägga mig och sova lite? Det tog ungefär 1,5 timme för kroppen att öppna sig från 3 till 10 cm. Helt otroligt.

Erik stod fint vid min sida och lät mig krossa hans hand

15.30 – 29 november. Krystvärkarna började.

Nu var det dags! Skarpt läge. Börja krysta nu Nellie!
Erik stod fint vid min sida och lät mig krossa hans hand, vilket jag inte minns. Jag minns knappt att han stod där, men jag vet att jag hade varit galen om han gjorde något fel i den stunden, och det gjorde han inte. Han var helt perfekt. Barnmorskorna berömde honom enormt efter, sa att han bara stod och log hela tiden. Det var tvärtemot vad jag gjorde ? Men jag fick också otroligt mycket beröm,

15.51 – 29 november. 47 cm och 3055 g kärlek kom till världen.

Ett dygn efter jag fick första dosen av cytotec. Efter att ha öppnat mig så snabbt och krystat i 20 minuter så fick jag upp henne i min famn. Vår dotter, vår stora kärlek i livet. Vår Leah hade äntligen kommit. 2 veckor innan BF. Fullt frisk och det vackraste vi någonsin sett.

Lillhjärtat ville till bröstet direkt. Det var häftigt, att se det vi hade fått höra innan. Att de kan leta sig till bröstet själv. Det gjorde Leah, och sedan dess har amningen fungerat hur bra som helst. Så skönt verkligen, för jag var inte säker på att jag ville amma. Men när det gått såhär smidigt så har det hjälpt mig att vara lugn och tycka om det. <3

02.00 – 30 november fick vi äntligen komma in på BB

Förlossningen gick felfritt. Jag var livrädd för att spricka i underlivet, och jag behövde bara sy två små stygn. Ingenting att klaga över alls. Allt gick verkligen så otroligt bra. Tills jag helt plötsligt började blöda något så fruktansvärt. Sammanlagt förlorade jag 1,6 liter blod. Mitt blodvärde som under hela graviditeten legat på 130 hade sjunkit ner till 72. Jag hade ett blodtryck på 72/30 och en jättehög puls. Från ingenstans kom allt på en gång en timme efter att vi hade fått vår lilla älskling.

Så efter att jag började blöda så mycket och det inte slutade så fick Erik ta Leah. Jag fick inte röra henne en timme efter hon kommit ut till kl 02 på natten. DET var kämpigt. Och jag var rädd. Jag fattade ingenting och blev så fruktansvärt dålig. Det kändes som att livet for ur mig. Jag minns att jag ville gå och kissa, och jag svimmade på toalettstolen. Jag sa till Erik tack o lov, att nu svimmar jag. Så han hann kalla på barnmorska.

Jag fick dropp som skulle hjälpa livmodern att dra ihop sig, för det var de som var problemet. Det är inte så ovanligt att det händer. Men det visade sig även att min infektion jag hade legat inne för var tillbaka, då mina vita blodkroppar hade stigit enormt och mina infektionsprover visade på en infektion igen. FAN.

Jag var så ledsen, efter en perfekt förlossning så kom detta. Såklart. Men jag fick god hjälp, och snabb hjälp. Så kl 02 hade jag fått i mig lite mat och ett dropp som hade gjort att livmodern drog ihop sig. Så med jättedåliga värden rullade de in oss på BB där vi fick stanna till den första advent.

Det är något jag för alltid kommer komma ihåg.

Första advent 2018 så låste vi äntligen upp dörren hem, och fick gå in med vårt hjärtegryn.
Leah Bim Emma Helena Andersson

Förlossningsberättelse: ”Jag födde hemma på badrumsgolvet”

”Märkligaste, häftigaste och mest magiska vi upplevt”

”
Min första förlossning, jag minns den som igår trots att det gått lite mer än två år nu. Den blev allt annat än vad jag och min sambo Danny hade förväntat oss. Vi kände oss väl förberedda och taggade efter en riktigt bra förlossningskurs. Men inte visste vi då att jag skulle bli en ovanlig förstföderska. Hur berättar man då egentligen om det mest märkligaste, häftigaste och magiska man har upplevt och som slutade i ett badrum hemma? Ja det är svårt att förklara! Och jag kommer aldrig som många andra kunna berätta hela händelseförloppet i klockslag. Så jag går rakt på sak helt enkelt.

Läs också: Bebis och feber – 5 tips som hjälper 

”Han fick extra bråttom hem”

På kvällen den 29e mars 2016 började jag känna att de sammandragningar jag haft under några veckor helt plötsligt övergick från lite molvärk till menssmärtor som kom och gick. På morgonen samma dag hade jag upptäckt på toaletten att slemproppen hade släppt. Så jag förstod att de här värkarna var en början på en lång förlossning. Det föll mig naturligt att upplysa Danny om detta, som för tillfället var hos tandläkaren. Ett enkelt sms fick duga, varpå Danny såklart fick lite extra bråttom hem. När Danny kom hem hade värkarna börjat komma lite tätare, men de var väldigt enkla att härda ut då jag ännu upplevde dessa som menssmärtor. Både jag och Danny var lugna och det kändes som att saker och ting var under kontroll. Enligt förlossningskursen kunde ändå detta pågå några timmar. Vi var helt säkra på att vår lilla prins i magen inte skulle komma förrän om ett dygn eller två.

”Började en fotosession i vardagsrummet”

Senare under kvällen, efter att ha packat en förlossningsväska lite halvt, insåg jag att det här kanske var sista gången jag kunde få till lite gravidbilder. Jag bad Danny att plocka fram systemkameran medan jag sminkade mig lite lätt i badrummet. Vi började en liten fotosession ute i vardagsrummet för att sedan ta lite bilder inne i sovrummet. Danny skrattar än idag åt detta då han tyckte att det inte var vilken typ av fotografering som helst, utan tämligen en akrobatisk historia. Något viktigt att påpeka i detta är att fotograferingen inte gick så enkelt som jag hade trott. Mina värkar började intensifieras, vilket ledde till otaliga pauser. Många gånger sprang jag in på toaletten då jag kände mig väldigt kissnödig, speciellt i de lite mer kraftigare värkarna. Några gånger upplevde jag även att jag behövde göra nummer två då det kändes som ett starkt tryck bak, men jag lyckades aldrig.

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag hade dödstankar”

”Kastade mig upp i panik”

Ett tag in på fotograferingen gick det inte att ignorera värkarna, varpå Danny föreslog att vi skulle försöka få oss en liten blund innan en eventuell färd in mot BB. Vi delade ännu vid det laget känslan om att en potentiell förlossning åtminstone var en ansenlig mängd timmar framåt i tiden. Ring BB vid vattenavgång, 3 värkar på 10 minuter eller om du klättrar på väggarna. Ja, det var det vi hade i tanken hela tiden. Och inte var vi där. Så fort vi hade lagt oss i sängen tätt intill varandra i hopp om att få lite sömn drog en otroligt kraftig och långvarig värk igång. Jag kastade mig upp i värken i panik. Vad var detta? Från att ha lite värkar till och från, som var lätta att härda ut, kom det helt plötsligt en värk som fick mig att vilja skrika. Det kändes som att jag tappade all kontroll! Någon minut därefter blev toaletten min bästa vän. Värkarna blev på väldigt kort tid mer intensivare och ibland hann jag inte ens ta mig igenom en värk innan nästa började. Min ställning varierade mellan att sitta och stå.

”Resulterade i ett starkt plopp”

I början och slutet av varje värk satt jag på toaletten och höll i mig hårt i ett handfat samt en handdukstorkare på väggen. Men i mitten av alla värkar kastade jag mig upp då smärtan var olidlig. Danny lugnade mig hela tiden genom att få mig att andas rätt. Danny och tanken om att detta värkarbete någon gång har ett slut gjorde att jag orkade ta mig igenom det. Men under ca en timme stegrade värkarna något enormt, och jag kände tillslut att jag behövde trycka. Det resulterade i ett starkt plopp i toaletten. Jag och Danny tittade förvånat på varandra och trodde att jag äntligen hade lyckats bajsa! Vilken lättnad! Men så var då inte fallet. Vi märkte snabbt att det var vattnet som hade gått. Det fick oss att inse att nu är det dags att ringa BB.

”Jag klarar inte det här”

Danny ringde Danderyds sjukhus och fick snabbt bekräftat att vi kunde komma in. Men så fort han hade lagt på telefonen och började nämna taxi började trycket eskalera. Och värkarna fick mig att skrika. ”Jag klarar inte det här, jag klarar inte det här. Jag kommer dö!” Och taxi? Helvete heller! Danny ringer tillbaka till BB och berättar att jag praktiskt taget vägrar lämna toaletten. De inser snabbt att jag är påväg att föda och ber Danny ringa 112, NU! Under tiden Danny ringer 112 har jag fullt upp med att kasta mig upp och ner från toaletten i det jag kallar djävulsvärkar. Och trycket, som kändes som att jag behövde bajsa ut ett kylskåp, ja det fick mig att tro att bebisen ännu inte skulle ut. Jag behövde ju bara bajsa!

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Ring en ambulans – bebisen kommer nu!”

”Plötsligt ser både jag och Danny en del av vår sons huvud”

När Danny började lägga ut handdukar på golvet blev jag lite smått arg. ”Vad gör du?!” Dannys ord ”ifall att älskling, ifall att” glömmer jag aldrig. Även om jag på något sätt förstod att det kommer bli en förlossning hemma, eller i ambulans så ville jag ändå inte inse det. Det hade endast gått ca 6 timmar från att första lilla värken började. Det skall enligt alla vara flera timmar kvar när man är förstföderska. Undertiden Danny pendlade mellan att prata med mig och 112 så hade jag svårt att inte trycka. Jag tryckte riktigt hårt två gånger och sedan ställde jag mig upp i en riktigt outhärdlig värk. Då helt plötsligt ser både jag och Danny att en del av vår sons huvud är utanför. Det var som att all smärta försvann och jag la mig direkt på handdukarna som om det vore det mest självklara. Jag kände återigen ett tryck och jobbig värk där jag tryckte, varefter huvudet kom ut. Sjuksköterskan i telefonen bad Danny säga till mig att trycka hårt i nästa värk, men då hade jag redan tryckt till lite lätt och vår son landade som det mest naturliga i Dannys famn.

Det var som att allting då släppte. Värkarna försvann! Trycket försvann! Det enda som fanns just då var jag, Danny och vår son Elwin. Det var magiskt!”

Text: Emma Ljunggren och Danny Skoog

Påskmat för gravida – undvik det här!

Påskmat för gravida - undvik det här

Påskmat du kan äta som gravid

Inkokt lax

Inkokt lax är både näringsrikt och ett säkert kort för dig som är gravid.

Ägg

Ägg i alla tillagade former är riktiga näringsbomber som du kan kalasa fritt på i påsk. Visste du till exempel att ägg innehåller alla vitaminer utom c-vitamin? Ett tips är att göra ägghalvor med remouladröra (1 dl finhackade pickles, 1/2 dl majonäs, 1 tsk curry och 1/2 tärnat äpple) eller avokadokräm.

Läs också: ”8 rättigheter du har som gravid”

Sill

Jo, sill går fint att äta i påsk. Sillen innehåller gott om omega 3 vilket är bra oavsett om du är gravid eller inte.

Lamm

Många av oss äter inte lamm så många gånger annars än till påsk, vilket egentligen är konstigt i och med mängden protein och näringsämnen det innehåller. Perfekt för dig som bakar ett litet liv i magen, med andra ord! Se bara till att lammet är helt genomstekt för att undvika risk för toxoplasma.

Grönsaker

I Sverige är det inte alltid så gott om grönsaker på högtidernas buffébord. Kanske är det dags att ändra det nu? Addera en smarrig sallad, det kommer uppskattas av såväl gravida som icke-gravida. Dessutom boostar det er med ännu mer nyttigheter!

Läs också: ”3 söta och enkla påskpyssel för barn”

Potatis

Inga som helst konstigheter här.

Påskmat att undvika som gravid

(För mycket) socker

Vi vet, det här är det tråkigaste rådet någonsin. Och nej, vi tycker inte heller att det känns helt rimligt att gå en hel påsk utan socker. Unna dig det du verkligen tycker om i en rimlig mängd. Men precis som för de som inte är gravida är det bra att inte slentrianäta för mycket sockerrika saker. Inte bara för att det är klassiskt onyttigt, utan för att det kan ge dig som gravid direkta biverkningar som magknip, ökad halsbränna, jobbiga gaser och besvärande energidippar.

Kallskuret

Salami, parma och liknande får du vänta snällt med tills graviditeten är över, detta för att undvika toxoplasma.

Läs också: ”Vilken bärsele är bäst? Spana in vårt test här!”

Gravad lax

Det kan vara okej att äta gravad lax, men då ska du vara säker på att den är nyförpackad och har förvarats väl kyld. Det kan vara svårt att kontrollera på exempelvis en påskbuffé, och då kan det vara klokt att stå över den gravade laxen den här gången.

Mögel- och kittost

Har du spanat in en påskig ostbricka? Hårdost går bra att äta som gravid, men mögel- och kittostar som är gjord på pastöriserad mjölk ska du undvika. Exempel på dessa är brie, gorgonzola, chevre, taleggio och vacherol.

Förlossningsberättelse: ”Jag ventilerade i ren panik”

Jennie-Lie var gravid med sitt tredje barn när vattnet plötsligt gick hemma i soffan. Mitt under förlossningen tappade hon andningen helt och gick in i en dimma. ”Hampus försökte få mig till en gåställning som barnmorskan kört dit, jag fick ur mig att det finns inte en chans att jag kan stå eller gå. Han fixade istället en rullstol, och hur jag tar mig dit vet jag inte”, skriver Jennie-Lie.

Jag känner hur det kittlas till mellan benen

”Vårt sällskap åker hem och jag berättar för Hampus att slemproppen har gått så att det är på gång säkert inom några dagar iallafall. Vi skrattar och blir lite pirriga och bestämmer oss för att stanna uppe och kolla på tv ett litet tag till tillsammans. Kryper upp nära varandra, så nära det gick med jättemagen.

Rätt som det är så känner jag att det kittlas till mellan benen, jag hinner fundera en sekund på om jag ska gå på toa igen, men mer än så hinner jag inte tänka innan jag känner hur det forsar ut vatten.
– Baby, mitt vatten går, säger jag lite snabbt och Hampus hoppar upp ur soffan.
Men det är försent, även han är dyngsur om sitt ena byxben. Klockan var då 23:45.

Läs också: ”Ring en ambulans – bebisen kommer nu”

Eftersom att vi på kontroll veckan innan och fick höra att Unni fortfarande inte låg fixerad så sa dem åt oss att ringa förlossningen direkt om vattnet gick, eftersom att då kan navelsträngen tydligen hamna i kläm. Så jag satt på toaletten och ringde till förlossningen, medan Hampus fick ringa tillbaka Johanna som precis kommit hem igen. En halvtimme senare var hon tillbaka hemma hos oss och jag och Hampus kunde åka in till förlossningen.

Bebisen hade bajsat i vattnet och stormen hade kommit

Precis som när vattnet gick förra gången så kände jag ganska snabbt en ihållande molande värk i magen, redan innan vi hade parkerat bilen 20 minuter senare så hade jag känt av några värkar. Klockan 01.00 är vi inne i undersökningsrummet och blir uppkopplade på CTG. Allt ser bra ut, vattnet fortsätter att rinna och det är gul/grön färgat vilket betyder att bebisen har bajsat i vattnet, barnmorskan förklarar att så länge hjärtljuden ser bra ut så är det ingen fara, och att de bara kommer göra lite extra kontroller på det under förlossningen.

Eftersom värkarna kommit igång, jag är lite nervös och vi har barnvakt så bestämmer vi tillsammans med barnmorskan att vi ska checka in på vårt BB rum. Dessutom stormar det ute, stormen Cora hade nämligen bestämt sig för att komma till Östersund. Jag får två citodontabletter och ska försöka sova, Hampus skickar jag iväg för att handla lite nattmat och godis till oss, det var många timmar sen vi åt middag helt plötsligt.

Klockan är ungefär 3 när Hampus är tillbaka, värkarna gör så jag inte kan sova. De kommer fortfarande oregelbundet och jag fortsätter att kämpa på. Det här chockade mig mest, att fasen då en del kan städa, sova och ladda, var den som för mig gjorde mest ont. Jag fick kämpa för att inte tappa andningen i värkarna, här gjorde Hampus ett fantastiskt jobb och hjälpte mig att behålla andningen lugn. Håller ut till klockan 5 på morgonen, då ringer vi på klockan för värkarna gör så fruktansvärt ont.

Vi får göra ett CTG igen, Unni mår utmärkt i magen. Värre är det med mig som har så ont, men har ett hopp om att kroppen jobbat på bra dessa timmar. Men efter den första undersökningen så får jag veta att jag är öppen en centimeter. En ynka centimeter! Och jag började faktiskt tvivla på att jag skulle klara det.

Klockan 8 ringer vi på klockan igen, och nu är det en ny barnmorska som har börjat. Värkarna kommer med ca 5 minuters mellanrum och gör så fruktansvärt ont. Hon förklarar att hon inte tänker göra någon ny undersökning på mig, men att vi kan göra ett CTG för att kolla så Unni mår bra. Hon säger också att det inte är någon mening att jag ska få mer Citodon, och att det är för tidigt för smärtstillande. Hon är väldigt opedagogiskt och känslokall, vilket gör att jag bryter ihop och hyperventilerar i ren panik på sängkanten. Hon står bara och tittar på, medan Hampus får försöka trösta och lugna mig. Jag får fortsätta ligga och ta värkar i BB-rummet, att ligga på vänster sidan funkar allra bäst. Om jag ligger på ryggen så känns det som att jag ska sprängas eller gå av på mitten när värkarna kommer.

Värkarna gör så jag kräks

Men tillslut börjar vi äntligen klocka tätare värkar och regelbundet. De gör så ont så de riktigt kraftiga värkarna gör så jag kräks. Vi ringer på barnmorskan igen, och nu går hon äntligen med på att göra en undersökning. 3,5 cm öppen och hon säger åt mig att jag ska pröva duscha lite, och sen är det dags att flytta oss in till ett förlossningsrum så jag kan börja få ta lustgasen. Jag frågar försiktigt när jag kan få epiduralen (som jag tillsammans med Freja barnmorskan skrivit att jag vill ha så tidigt som möjligt), hon svarar att jag kan få den när vi kommer in på förlossningsrummet men att jag borde testa bara lustgasen. Då säger jag nej, jag vill ha epiduralen så fort som möjligt, så hon lovar motstridigt att förbereda för det.

Läs också: ”Jag hade dödstankar” – läs Elina Cassels förlossningsberättelse

Att gå till duschen var hemskt, det kändes som att minsta ansträngning gjorde så att värkarna kom. Men väl i duschen så satte jag mig på pallen, Hampus stod bakom så jag kunde ligg/luta mig emot honom, och jag blev lite förvånad över hur bra det hjälpte mig i värkarna med varmt vatten. Det tog liksom bort de där ondaste topparna som annars gjorde så jag spydde. 20 minuter höll jag ut i duschen, sen fick jag hoppa i den fina sjukhusskjortan och la mig i sängen och väntade på barnmorskan.

Efter det här kommer jag inte ihåg så mycket, värkarna tog över och jag hade ingen paus i värkarbetet utan de kom direkt efter varandra. Jag tappade andningen helt, och kroppen måste gått in i någon slags överlevnadsmekanism för allt blev bara en enda dimma för mig. Hampus försökte få mig till en gåställning som barnmorskan kört dit, jag fick ur mig att det finns inte en chans att jag kan stå eller gå. Han fixade istället en rullstol, och hur jag tar mig dit vet jag inte.

”Älskling är du vaken?”, frågar Hampus mig. Det är nästa sak jag kommer ihåg. Då har jag fått lustgasen som lyckats lugna mig så pass att jag slumrade till i någon sekund. Sen kommer värkarna igen. Barnmorskan är och fixar dropp som man måste ha när man ska få epidural. Jag är uppkopplad på CTG och Hampus kan se att nästa värk jag får håller på nästan konstant i 16 minuter. Här försvinner jag igen, lustgasen hjälper inte längre och jag vet bara att när narkosläkaren skulle sätta epiduralen så fick han göra det mitt i en sån värk, trots att jag protesterade högljutt. När epiduralen äntligen börjar värka så börjar jag gråta av lättnad. Äntligen kan jag få en paus, dricka och få tillbaka kontrollen på andningen. Vi har en jättegullig undersköterska som är med oss på rummet, vi hade bett om det i vår journal och Hampus hade sagt till dem när vi kom till förlossningen att han behövde stöd eftersom jag hade så ont. Hon sprang direkt iväg och hämtade lunch till mig medan jag kunde äta.

Läs också: ”Krystvärkarna var sköna”

Ville byta barnmorska

Hampus berättade att han tänkt byta barnmorska till oss, men när vi såg vad klockan var så var det ändå byte om bara en timme och nu hade vi vår fina undersköterska och klarade oss bra själva. 14 kom vår nya barnmorska in, och glädjen blev enorm när det visade sig vara Malin som också var den som var med oss på Leia och Mattis förlossning och som vi kom så bra överens med.

Från och med att hon och den fantastiska undersköterskan hon hade med sig, tog över oss så var de i princip alltid i vårt rum. Precis som vi hade önskat. Vi laddade inför vad som skulle komma, de hjälpte mig med lustgasen igen att hitta en bättre teknik, de fyllde på min epidural eftersom jag började känna av värkarna lite väl mycket igen och de guidade Hampus i massageövningar.

Mellan 13-17 så var förlossningen helt fantastisk. Vi prövade lite olika positioner, min favorit var att sitta på en pilatesboll med lustgasen och kunna vila huvudet mot sängen mellan värkarna. Värkarna nu kändes mer som ett starkt tryck neråt i magen, inte alls samma sprängande känsla som innan. Och mellan värkarna kunde jag prata, skratta och dricka.

Läs också: Så vet du att förlossningen har startat

Strax innan 17 så kände jag att trycket började bli lite väl starkt. Jag fick lägga mig i sängen och bli undersökt igen. Nu var jag öppen 7 cm. Eftersom Unni låg så långt ner så fick jag värkstimulerande dropp för att hjälpa till att öppna de sista centimetrarna. Jag fick ligga kvar i sängen och bara en stund senare så kom den berömda känslan – jag blev så bajsnödig. Jag satte mig upp och tänkte gå på toaletten, men barnmorskan skrattade bara och sa att ja du behöver bajsa, men efter bajset kommer bebisen så du kan lägga dig ner igen.

Krystvärkarna kom – trots inte helt öppen

Så kom krystvärkarna, trots att jag inte var öppen 10 cm. Malin fick hjälpa till att hålla ut och mjuka upp livmodertappen, jag fick också mellan värkarna bedövningssalva. Det här var fasen som jag varit allra mest orolig för, men som endast var pirrig och härlig. Nu var vi på slutet, och inom några timmar skulle vi få se vem som gömt sig i magen alla dessa månader. Alla i rummet gissade på en tjej. Krystvärkarna gjorde heller inte så ont, Hampus höll i min hand, stackarn. Och även undersköterskan. Det hjälpte mig få kraft att krysta i värkarna. Malin guidade mig och när jag några gånger blev trött och tappade andningen så fick Hampus och Malin mig lugn och fokuserad.

Efter 30 minuter var jag trött, musklerna i kroppen värkte och jag tappade kraften i mina krystningar. Då sa Malin, känn här Jennie-Lie och tog min hand och satte den mellan benen. Och ja, där kände ja toppen på ett huvud med massa hår. Nu ska vi få ut den här bebisen sa hon, och det gav mig den sista orken till att bara några krystvärkar senare känna hur huvudet åkte ut, och även axlarna. Kände hur det började sparkas lite mellan mina ben och fick panik över att bebisen fastnat. Men Malin ruckade lite och jag pushade en sista gång och då sparkade sig Unni ut.

Hon var så fin, det första jag sa var att ”hon var väl inte så stor”. Då skrattade Malin och sa jo det här är en rejäl bebis. Efter det lyfte hon upp henne och sa att vi fick kolla vad det var, jag fick akta på navelsträngen för att se, men visst var det en liten tjej. Sen direkt upp på bröstet, och det var den härligaste känslan. Vi klarade det, nu var det över, hon var här! Hampus fick klippa navelsträngen och sen var det dags att få ut moderkakan. Det gjorde inte alls ont, utan bara en kort krystning så kom den ut. Totalt var jag tvungen att sy tre stygn, ett vid livmoderhalstappen och två vid blygdläppen. Att sy livmorderhalstappen gjorde fruktansvärt ont och är en helt annan historia. De två stygnen vid blygdläpparna kändes inte alls! Såhär efteråt känns det som en fantastisk upplevelse och trots att jag där och då lovade att aldrig göra om det, så känner jag nu att vem vet hur det blir i framtiden!”

Läs Jennie-Lies blogg här >>

Förlossningsberättelse – ”Mitt psyke började ta stryk”

”Min graviditet såg utifrån sätt väldigt enkel ut. Fick ofta höra att jag hade sån tur att jag inte haft några problem med illamående och att jag inte blev stor som ett hus. Jag hade en väldigt bra graviditet fram till vecka 25. I vecka 25 började jag få mycket sammandragningar vid ansträngning åkte in till förlossningen flera gånger då jag trodde att nu kommer han.
Jag jobbade som undersköterska på ett demensboende, det yrket är nog inte direkt lämpligt under graviditeten så jag blev sjukskriven ifrån vecka 26. för att minska risken att lillen skulle komma för tidigt.

”Magen var hård som ett bowlingklot”

Även fast jag tog det lugnt och inte lyfte tunga grejer så kom sammandragningarna ändå, inte speciellt kraftiga men dom var där och magen va hård som ett bowlingklot 75% av dagen. Jag fick kontakta min barnmorska som fick kolla varför jag får så mycket sammandragningar.  När jag var där konstaterade dem att sammandragningarna som jag fick var på grund av att jag var väldigt liten och det finns inte så mycket fett på kroppen och det gör så att man känner varenda liten rörelse eller spänning i magen. Livmodertappen hade inte blivit påverkad utav alla sammandragningar, läkarna sa att jag till och med kan gå hela graviditeten utan att lillen kommer. Det fick mig att känna mig otroligt lugn.

Läs också: ”Jag födde trillingar”

Fick komma in på kontroll

Jag fick komma in på Fredag den 6 Juli. klockan 13:45, 3 veckor innan det beräknade förlossningsdatumet gick jag lunkande här hemma medans min kille Elias va på jobbet. Såhär ont hade inte sammandragningarna gjort tidigare och dem kom väldigt tätt hade 4 värkar på 10 minuter, tänkte att det kanske blir bättre med ett bad. När jag satt i badet ringde jag till Elias, han tyckte att jag skulle ringa till förlossningen och fråga. Ringde till förlossningen och dem tyckte att jag skulle komma in på en kontroll. 5 mil senare är vi framme på förlossningen som konstaterade att värkarna inte gjort någon påverkan på tappen, Blev hemskickad efter att barnmorskan gav mig en sovdos som gör så att värkarna stannar av och jag får chans att vila innan dem riktiga värkarna drar igång.

Blev hemskickad med sovdos

Måndag den 9 Juli Klockan 08:13 vaknar jag utav att det gör så fruktansvärt ont i magen började klocka värkarna och hade 3 st på 10 minuter, ringde Elias för att be honom komma hem om det skulle dra igång. ringde till förlossning och dom ville att jag skulle avvakta, om värkarna inte avtog eller blev starkare skulle jag komma in på kvällen för att få en till sovdos. Det blev varken bättre eller sämre så åkte in dem kollade hur tappen såg ut, nu hade den öppnat sig 1cm. Blev hemskickad med en sovdos. Kunde sova hela natten på den och det var så välbehövligt.

Läs också: Isabel Adrian om förlossningen

”Mitt psyke började ta stryk”

Onsdag den 11 Juli fick vi åka in till specialistmödravården för en bedömning om hur vi skulle gå tillväga, hade ont hela tiden och mitt psyke började ta stryk. Tankar som att jag kommer aldrig kunna föda mitt barn, jag är värdelös osv osv.  När dom kollade hur öppen jag var konstaterade dom att jag var öppen 3cm. Dom tog beslutet att jag skulle bli igångsatt. Läkaren ringde till förlossningen för att berätta att vi kommer upp. Jag blev väldigt glad och lättad samtidigt kändes det så overkligt att om några timmar kommer jag ha mitt barn i famnen.Jag och Elias satt inne på rummet och bara väntade på att läkaren skulle komma in och be oss gå upp till förlossningen. Men så blev inte fallet det va alldeles för mycket folk på förlossningen så jag skulle vänta till dagen där på.

”Jag bröt ihop”

12 Juli Klockan 12:00 skulle vi vara på specialistmödravården för en igångsättning. Vi kom dit och dom började undersöka mig då var jag öppen 4cm. Läkaren som undersökte mig tyckte att vi än en gång skulle åka hem och vänta tills värkarna startar av sig själv. Men då bröt jag ihop eftersom jag nu har gått med värkar i en vecka och idag skulle jag äntligen få hjälp hon hade inte förstått att det var det psykiska i mig som gjorde att vi skulle sätta igång förlossningen. Jag visste också att det fanns risker med att sätta igång en förlossning. Klockan 13:45 kom vi upp på förlossningen jag passade på att äta lite innan dom satte gång mig.

Läs också: 7 tankar under förlossningen du inte trodde du skulle ha

”Det här kan ta tid”

Klockan 15:00 tog dom hål på hinnorna och vattnet gick, sedan satte dem ett värkstimulerande dropp. Från och med nu så är det väldigt oklart det jag vet är att lustgasen va min bästa vän och att Elias hand håller på att gå av . Efter två timmar med värkar som gick i ett hade jag en värkvila på 10 sekunder och då frågade jag hur lång tid det var kvar och en bitter undersköterska svarar att det är långt kvar du har bara hållit på i 2 timmar och sånt här tar dit. Jag började tänka att om det ska vara såhär i flera timmar till så måste jag ta EDA. Jag beslutade mig att ta EDA och läkaren kom in direkt.

”Jag sitter på hans huvud”

När dom ber mig att sätta mig upp så känner jag att något är på väg ut, så jag sa till dem att nu kommer han, fick till svar att det inte kan vara möjligt eftersom jag inte var öppen 10 cm än och sist dom kollade var jag öppen bara 6cm. Undersköterskan bad mig sitta still så dom kunde sätta EDA. Jag sa flera gånger att jag sitter på hans huvud jag måste lägga mig ner. Undersköterska hämtade barnmorskan som skulle kolla om det verkligen var så. När barnmorskan kom in såg hon att jag hade rätt han var på väg ut.

”Mäktigaste känslan”

Jag tänkte att nu är det inte långt kvar snart får jag träffa våran lilla bebis. När krystvärkarna börjar så känner jag ingenting man såg bara på maskinen som mäter värkar att jag hade en värk. Det blev jättesvårt att veta hur jag skulle göra, jag hade ingen kraft alls. Barnmorskan fick sätta dropp igen för att få igång värkarna igen. Det tog 30 minuter med intensiva krystvärkar och han var ute 18:00. 3timmar med intensiva värkar sen var vår lilla skatt på 2930g och 47cm ute så älskad från första stund. Det var den mäktigaste känslan och upplevelsen jag någonsin varit med om. Hade aldrig klarat det utan min käraste kille och en jättebra barnmorska.”

Läs också: Förlossningsberättelse – ”Krystvärkarna var sköna”

Ätstörningar under graviditeten – så kan du hantera det

Kroppen eftersträvar att skydda fostrets naturliga tillväxt genom tillförsel av näringsämnen under en normal graviditet. Om du har en ätstörning under graviditeten utsätts kroppen för påfrestningar som innebär att det tillväxande fostret också kan utsättas för påfrestningar. En graviditet kan innebära att du mår bättre från ätstörningen. Kanske ser du graviditeten som positiv och upptäcker att din kropp fungerar på ett bra sätt. De hormoner som finns i kroppen under en graviditet kan också göra att du mår bättre psykiskt.

Så kan bebisen påverkas

Forskningsstudier som har följt kvinnor som lider av en ätstörning under sin graviditet har visat att det finns flera hälsorisker för barnet. Detta gäller inte enbart kvinnor med anorexia nervosa utan även bulimia nervosa och andra former av ätstörningar (s.k. ätstörning UNS). Det finns bland annat ökade risker för låg födelsevikt, för tidig födelse, kejsarsnitt, missfall och andra obstetriska komplikationer. Vad som dock händer i det enskilda fallet beror på ett samspel av faktorer, och det kan vara mycket svårt för att inte säga omöjligt att förutse precis hur det kommer att gå i varje enskilt fall.

Läs också: Dottern föddes med ovanliga syndromet

Be om hjälp!

Berätta för din barnmorska om ätstörningarna. Om du har haft kontakt med en ätstörningsenhet tidigare kan det vara en bra idé att ta kontakt igen. Där kan du be om hjälp att fokusera på det friska och positiva med en graviditet. En fysioterapeut kan hjälpa dig med att öka din kroppskännedom och du kan få mer kunskap om kroppens begränsningar under graviditeten. Du kan även få hjälp av din barnmorska att ta kontakt med en dietist som kan hjälpa dig att hitta bra matvanor.

Källa: 1177.seatstorning.se

Graviditetsdiabetes – Vad innebär det?

Vilka är symtomen?

Det finns några saker du som gravid ska vara uppmärksam på. Högt blodsockervärde i sig ger inga symtom men det höga värdet  kan göra att du blir extra trött, behöver kissa ofta och är törstigare än vanligt. Misstänker du att du drabbats av grav diabetes bör du alltid kontakta din barnmorska.

Carina berättar att du tar reda på om du är drabbad av graviditetsdiabetes på MVC, barnmorskemottagningen där man regelbundet kontrollerar mammans blodsocker via ett stick i fingret. Om mamman vid tidigare graviditet har haft diabetes eller fött ett stort barn gör man en glukosbelastning. Mamma dricker då en sockerlösning och blodsockret kontrolleras innan och efter. Om barnet tillväxt ökar kontrolleras även mamman extra. Stort SF-mått beror inte alltid på att barnet växer snabbt pga diabetes hos mamman det kan också vara relaterat till ökad mängd fostervatten.

Varför får man sjukdomen?

-Man har en underliggande känslighet för typ 2 diabetes. Det kan vara relaterat till övervikt eller ärftlighet. När man blir gravid befinner sig kroppen i ett diabetogent tillstånd och om man då är känslig så stiger blodsockret och man får graviditetsdiabetes. Det går att förebygga genom att inte vara överviktig när man blir gravid, ha en strikt kost genom graviditeten och se till att röra på sig.

Läs också: Nya råd kring d-vitamin för riskgrupper

Hur drabbar sjukdomen mig och mitt barn?

– Barnet påverkas genom hög födelsevikt då mamman har ett förhöjt blodsocker. Det ger en för hög tillgång på energi för bebisen. Ett barn till en mamma med graviditetsdiabetes kan vara stort men ändå omoget.  Det har då det föds ofta behov av tillmatning då det inte orkar amma i den utsträckning den behöver. För mamman är risken större att hon drabbas av skador vid förlossningen om barnet blivit stort. Vid beräknad vikt över 5 kilo förlöser man istället med kejsarsnitt. Vårdens syfte är att hjälpa mamman med blodsockerkontroll och följa barnets tillväxt. Då undviker man att barnet blir för stort berättar Carina.

 

För att undvika att du senare drabbas av diabetes typ 2 är det viktigt med god viktkontroll, träning och bra kost resten av livet

 

Vilken behandling krävs?

Vilken behandling du kräver beror helt på hur högt ditt blodsockervärde är. Ofta räcker det att äta bra mat, mindre socker, och röra på sig mer än vanligt. Målet med behandlingen är att få ner din blodsockervärdet och hålla den på en jämn nivå som liknar värdet hos en människa utan graviditetsdiabetes. När det inte räcker att ändra kosten krävs det behandling med läkemedel, insulin eller metformin är vanligast. Metformin som blir allt vanligare att använda gör så att kroppen blir extra känslig för insulin, och gör att kroppen behöver mindre insulin. Insulinet går inte över till barnet vilket däremot metforminet gör men det anses inte ha någon skadlig inverkan. När graviditeten är slut är du frisk från sjukdomen men det är viktigt med god kosthållning och träning för att förhindra diabetes typ 2.

Är du drabbad av graviditetsdiabetes kan du behöva göra fler ultraljudsundersökningar i slutet av graviditeten för att se hur barnet växer.

 

Läs också: Foglossning som gravid- så lindrar du det

 

Källor: 1177.se, och barnmorska Carina Rylander

stats