förlossningen | Vimedbarn - Topplistor för influencers

8 rättigheter du har som gravid

8 rättigheter du har som gravid

Arbetsgivaren har inte rätt att säga upp dig på grund av graviditet

Du ska inte behöva oroa dig för att bli uppsagd med anledning att du planerar att bli eller har blivit gravid. Det är nämligen inget annat än diskriminering och olagligt för en arbetsgivare att skylla på som orsak till en uppsägning. Arbetsgivaren får inte heller ha detta som orsak för att avbryta en provanställning eller välja bort dig i en rekryteringsprocess.

Du har inget ansvar att berätta

Även om det är olagligt och klassat som könsdiskriminering att välja bort någon på grund av graviditet enligt EU-domstolen. Trots detta kan man ibland uppleva att just den vetskapen skulle kunna sätta käppar i hjulet när man söker vissa jobb. Men, du är aldrig skyldig att berätta att du planerar barn eller är gravid vare sig under en anställningsintervju eller på jobbet. Det enda som du behöver tänka på är att berätta för arbetsgivaren minst två månader innan du planerar att gå på föräldraledighet så att hen får chans att ordna med en vikarie eller ersättare.

Du ska inte behöva ta emot frågan

På en arbetsintervju är det inte okej att som arbetsgivare fråga om familjeplanering eller om du är gravid. Om frågan skulle förekomma har du ingen skyldighet att svara, och det är inte heller straffbart att ljuga (även om det kanske kan leda till en lite märklig situation senare om du får jobbet).

Läs också: ”Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på”

Du ska erbjudas graviditetspenning om arbetsmiljön är för riskfylld

Om du har ett arbete som inte passar att utföra som gravid, exempelvis på grund av risker, tunga lyft eller annan fysisk påfrestning, kan du få en ersättning från Försäkringskassan kallad graviditetspenning. Arbetsgivaren ska dock ha möjlighet att kunna erbjuda mer graviditetsanpassade arbetsuppgifter under graviditeten i första hand.

Egenföretagare har också rätt till graviditetspenning

Även du som har eget företag och därmed inte har någon annan arbetsgivare har rätt till graviditetspenning om jobbet inte går att utföra under graviditeten. Istället för intyg från arbetsgivaren behövs då ett intygande från en sakkunnig på arbets- och miljömedicinsk klinik för att Försäkringskassan ska kunna ta beslut.

Läs också: ”Hur kan man undvika farorna under graviditeten?”

Du har rätt att ta ut föräldrapenning innan förlossningen

Även jobb som i teorin funkar att utföra som gravid kan det kännas tungt mot slutet, och många upplever ett behov av att varva ner och ta det lugnt redan innan bebisen är född. Då kan det vara skönt att veta att det är en gravid persons rättighet att ta ut föräldrapenning från och med 60 dagar före beräknad förlossning.

Du har fortfarande rätt till sjukpenning

Även som gravid är det din rättighet att få sjukpenning på samma sätt som innan du blev gravid, om du blir sjuk. Dock räknas inte graviditetsbesvär som trötthet eller värk som sjukdom så länge de inte kan klassas som ovanligt svåra av en läkare.

Läs också: ”7 oväntade gravidkrämpor”

Det är din rättighet att göra abort

Om du känner att du inte vill behålla graviditeten är det din rättighet att avbryta den genom abort till och med 18:e graviditetsveckan. Du har ingen skyldighet att uppge någon anledning till varför du vill göra abort, och ingen har rätt att ifrågasätta beslutet. Från och med vecka 19 behöver man tillstånd från Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen. Efter vecka 22 får man inte göra abort. Enligt abortlagen ska den både den som genomgår en abort och även den andra föräldern erbjudas stödsamtal.

Här kan du få hjälp och stöd

Om du upplever att du har blivit diskriminerad på grund av din graviditet, eller planer på att bli gravid, är det ditt fackförbund du ska vända dig till för att ta frågan vidare. Är du inte med i något fackförbund kan du vända dig till Diskrimineringsombudsmannen (DO).

Källor: Försäkringskassan, Diskrimineringsombudsmannen och Arbetsmiljöverket

Lästips för gravida och nyblivna föräldrar, tävlingar, parent hacks och igenkänning – du missar väl inte att hänga med oss på Facebook?

Förlossningsberättelse: ”Jag halkade på mitt fostervatten på BB”

petronella förlossning

Petronellas förlossningsberättelse: ”Jag halkade på mitt fostervatten på BB”

”Från det att vi kom in till förlossningen tills att han var ute, tog det 4 timmar. När man läser 4 timmar tänker man ’Herregud vilken tur hon hade med sin första förlossning’, men så är inte läget. Förlossningsarbetet, och då menar jag från det att jag var öppen 4 cm till att Louie var ute, fick jag använda lustgas och barnmorskan sa till mig att ikväll kommer det en bebis. Jag hade värkar i över 24 timmar men det riktigt jobbiga arbetet varade i 4 timmar.”

Trodde att vattnet hade gått

”På tisdagen den 5/7 reser jag mig från sängen och upptäckte att det (vad jag trodde var vattnet) rann ner från mitt ben. Jag väckte Emil med ett skrik. Skrik kanske är fel ord men jag minns att jag med en hög ton sa ”Vattnet har gått!”. Vi gjorde som de hade sagt och ringde till förlossningen. Jag hade inga värkar och inte ont någonstans. Men vi åkte in. De kollade ändå med CTG men det visade inga större sammandragningar. Då fick vi träffa en läkare som kollade med ultraljud på vår bebis för att se hur mycket vatten det var i magen. Jag hade allt vatten kvar men i min mage var det mest bebis och endast det fostervattnet bebisen behövde. Jag hade inom gränsen, så det var inte för lite vatten. Vattnet hade alltså inte gått. De gjorde även en gynundersökning där hon kunde se att det inte var något vatten som rann ut. Så vi fick åka hem igen. Emil åkte till jobbet och jag gick ut på en låååååång promenad. Jag hade ont i ryggen och ville inte ligga i soffan utan en promenad var det skönaste.

Vid 17-tiden tyckte jag att det började komma värkar, men innan man inser att det är riktiga värkar tog det en stund. Men de kom tätt och värkarna hade 3 min mellanrum. Ringde hem Emil tidigare från jobbet och vid 22:30 var vi på förlossningen. Jag hade då starka och intensiva värkar och på CTG visade det lika starkt som jag kände. Men jag var bara öppen 1 centimeter. De gav mig 1,5 timme till och då hade jag inte öppnat mig mer. Barnmorskan valde då att ”stanna” upp mig. Hon sa du kommer behöva energin imorgon så de gav mig en spruta i varje ben och en sömntablett så jag skulle kunna somna. Det var en morfinspruta och den andra minns jag inte var det var men tror något muskelavslappnande. På morgonen den 6/7 hade jag öppnat mig 2 cm med knappt några värkar så vi fick åka hem.”

Läs också: ”Så mycket behöver bebisar sova”

”Att bada gjorde att jag verkligen kunde slappna av”

”På dagen den 6/7 hade jag värkar hela dagen med cirka 5-7 minuter mellan varje värk. Jag la mig i sängen och sov hela dagen, vaknade dock vid varje värk som höll i sig i ca 40 sekunder. Emil tryckte i mig mat och godis så jag skulle få lite energi. Vid 16:30 hade de blivit så otroligt starka och kunde inte vara hemma mer. Emil hade stannat hemma från jobbet så vi ringde BB. De var fortfarande med 5-7 mellanrum men efter en dusch åkte vi upp. Nu orkade jag inte vara hemma längre, och tack att vi gjorde det! När vi var påväg till bilen blev det 3 minuter mellan värkarna och när vi kom in på förlossningen var de på 2-3 minuter och jag var öppen 4 centimeter. Vilket innebar att jag inte behövde åka hem igen. Jag fick även lustgas på direkten. Klockan 18:00 blev vi inskrivna.”

”Så fort de var klara med CTG hoppade jag in i badkaret på sjukhuset och jag fick ha min kära lustgas med mig. Jag kan verkligen rekommendera att bada. Jag kunde slappna av riktigt ordentligt och det var varmt och skönt. Emil satt såklart vid sidan om badkaret och höll mig i handen vid varje värk. Jag fick gå upp lite då och då för att barnmorskan ville undersöka mig och se hur mycket jag öppnade mig. 18:40 cirka hade jag öppnat mig till sex centimeter. Alltså två centimeter på 40 minuter. ”Duktiga kropp”, tänkte jag.”

Fostervattnet var grönt

”Jag hoppade i badet igen och vid 19:30 gick jag upp. Då ville barnmorskan att jag skulle kissa. Så efter en värk skyndade jag mig till toa och Emil var i hälarna efter mig. Jag fick en värk på toan och ville springa till sängen. Jag använde mig endast av lustgas så den stunden till toan kändes. Jag småjoggar till sängen för att få tag i lustgasen och då händer det som inte får hända. Mitt fostervatten går när jag är en halvmeter från sängen, vilket gör att jag HALKAR på det och RAMLAR. Jag ramlar och är öppen 8,5 centimeter. Det kändes som jag satte mig på barnets huvud. Men som tur var halkade jag så att jag ramlade på toan. Jag var ’hög’ av lustgasen vilket jag idag är tacksam för annars hade jag fått panik. Jag minns fortfarande rädslan. Man ska inte ramla när man är gravid och verkligen inte när man ska föda sitt barn. Jag hörde Emils röst i huvudet när han skriker ’HELVETE’. Han var precis bakom mig men hann inte fånga mig. Jag minns att jag säger till Emil ’Ring på klockan, ring NU!!’

Vi ringde såklart på barnmorskan. Som ville undersöka mig och kolla så allt var bra med bebisen. Bebisen kallade vi honom hela förlossningen eftersom att vi inte hade kollat könet. Hon tog hål på den andra hinnan av fostervattenet och vattnet var grönt. Inte nog med att jag var rädd att det hade hänt bebisen något när jag ramlade, vattnet var även grönt. På nolltid kopplades det då på elektroner på bebisen huvud men han mådde bra. Jag minns att jag frågade barnmorskan om min bebis mådde bra eftersom hon var så snabb med elektronerna. Hon lugnade då mig och sa att vid grönt vatten måste de sätta på elektroner på bebisen huvud. Sen lyckades jag ta mig till toan (utan att ramla) och kissa. Nu var det nära tills att jag skulle få min bebis på bröstet.”

Läs också: ”5 smarta hacks för dig med bebis hemma”

”Lustgas och profylax var en underbar kombo!”

”När allt detta var avklarat klarade jag inte mer och jag bad om ryggmärgsbedövning. Men då var jag öppen 9,5 centimeter. Jag var alltså nästan helt öppen och redo att krysta. Så den fick jag inte. Jag låg och grät; allt detta trauma vid fallet, grönt vatten och jag ville ju bara ha ut mitt barn. Jag minns att den ena barnmorskan sa att en narkosläkare är i rummet bredvid och sätter bedövningen på en annan patient och kommer till dig snart. 10 minuter senare sa undersköterskan att narkosläkaren stod på operation. Jag insåg då att jag inte skulle få bedövningen. Klockan 21:00 satte de dropp och 21:17 fick jag börja krysta. På 17 minuter hade jag öppnat mig helt och var redo att krysta ut mitt barn. Så istället för att lägga bedövningen fick jag dropp som skyndade på de sista centimetrarna. Även om jag sa att jag ville ha den klarade jag mig utan den. Lustgas och profylax var en underbar kombo!”

”I cirka 45 minuter fick jag krysta intensivt innan han var ute. Men något jag och Emil är överens om är att tiden flög iväg, det kändes som kanske 20 minuter för att få ut honom och allt annat arbete kände lika snabbt. Men jag ska inte ljuga. När jag låg där i slutet och bebisens huvud nästan var ute ville jag ge upp. Jag sa rakt ut att jag inte orkade mer och inte ville mer och önskade att läkaren bara kunde plocka ut bebisen. Men då sa barnmorskan något som fick mig att hitta den sista energin. ’Petronella nu tar du dig samman, släpp lustgasen och på nästa värk trycker du. Vi lovar inte många saker här men om tre värkar har du din bebis’. Jag gav det sista jag hade, tryckte ut den sista enegin och på två värkar hade jag honom plötsligt låg han på bröstet. Vi visste inte könet, så innan han kom på mitt bröst höll de upp honom så både jag och Emil kunde se könet. Det var en grabb – det var vår Louie. Både jag och Emil grät, äntligen var han hos oss. Hur kändes det när han kom ut då? Plötsligt var magen helt borta och han var framför mig. En magisk känsla.”

Träningsvärk i tre dagar efter förlossningen

”Under krystarbetet sa barnmorskan massor med meningar som fick mig att inte tappa energin. Hon sa ’Nu ser vi huvudet och det har hår’. Man är ju halvborta eller jag var det iallafall så när de sa sådana meningar blir man stark i kroppen och vill bara ha ut sitt barn. Hon sa även att jag hade en bra andningsmetod och det var skönt att få det bekräftat, då var det bara att fortsätta. Under det sista krystarbetet höll jag i handtagen på sängen för att kunna trycka ut all kraft. Emil satt beredd med lustgasen. När man har värkar använder man ju lustgasen när värken kommer men när man krystar tar man lustgasen mellan värkarna. Så vi hade ett bra teamarbete. Men jag hade träningsvärk i armarna i tre dagar efter förlossningen. Gud, som jag tog i. Det är det ända jag kan tänka på haha.

Emil var det bästa stödet jag har kunnat föreställa mig. Han bekräftade att jag hade ont men var ändå tuff och fick mig att hitta styrkan. Han höll mig i handen varje värk och lät mig trycka så hårt jag kunde utan att klaga att det gjorde ont. Man får rätt mycket kraft vid denna smärta. Dagen efter sa han att hans händer inte mådde så bra. Men han sa inte något under förlossningen. Vi födde verkligen barn tillsammans. Vi andades även igenom värkarna tillsammans och enda gången jag lät var i slutet på varje krystvärk. Så jag skrek aldrig! Efter förlossningen frågade jag Emil vad han tyckte var det värsta. Han svarade ’Att du hade så ont och jag kunde inte göra något åt det’. Min fina kille. Du gjorde visst något du var vid min sidan hela tiden.”

Läs också: ”BB-väska – packlista för vaginal förlossning och kejsarsnitt”

Den största gåvan man kan få

”När han var ute var det ju dags att sy. Jag hade förväntat mig flera stygn, kanske klippa och allt möjligt, men jag fick endast fyra ’skönhetsstygn’. Duktig kille som kom ut försiktigt. Emil och jag hade sagt att han inte skulle titta i mitt underliv under förlossningen, men när vi väl var där blev det så naturligt så Emil kollade på allt. Från det att huvudet började synas, när han nästan var ute till det att de sydde. Han kollade också på moderkakan efter han hade klippt navelsträngen.

Man blöder ju såklart efter förlossningen men jag blödde i 7-8 dagar. Glöm inte att det varierar från person till person när man slutar att blöda. Ett tips är att kissa i duschen om det gör ont att kissa. Jag fick ont att kissa när jag kom hem och då hjälpte duschen. Bindorna och blöjorna man fick från BB var jättesköna så tar med extra sådana hem om ni kan. De är inte speciell vackra med så sköna!

Nu är Louie ett år och sju månader men jag kommer aldrig glömma dagen han kom till världen. Han gjorde oss till föräldrar. Den största gåvan man kan få, en roll som förälder och vi lever varje dag för att göra dig stolt.”

Vill du fortsätta följa Petronella och hennes familj? Besök då hennes blogg här och hennes Instagram @petronellanorden här!

BB-väska – packlista för vaginal förlossning och kejsarsnitt

BB-väska - packlista för vaginal förlossning och kejsarsnitt

– Det enda som egentligen krävs det är blodprovssvaren från barnmorskan, din blodgruppering och din graviditetsscreening med svar om HIV, Hepatit, Syfilis och Röda hund. Sen behöver du ha legitimation med dig också så att man ser att det är dina papper och att det är du som kommer, säger barnmorskan Sofie Låftman till Vimedbarn.se.

Men hon förklarar också att det finns mer saker många fyller sin BB-väska med, inte för att det är nödvändigt utan för att det kan vara kul och kanske till hjälp framför allt för partnern under förlossningen – som till exempel snacks och ombyten med mjuka kläder.

Bland Vimedbarn.se’s och LOPPIs influencers kryllar det även av grymma tips på vad man bör packa ner i sin BB-väska. Bröllopskoordinatorn Johanna Kajson födde med planerat kejsarsnitt, och har därför stenkoll på vad man bör packa med om man har ett sånt att se fram emot.

– Främst ska man tänka på att ha med sig sköna, stora trosor med hög kant så de inte sitter in i snittsåret. Jag köpte dem i gigantiskt storlek. SÅ SKÖNT men också så liten enkel grej att bli glad för ett par nya svarta, mökrgrå eller mörkblå trosor istället för nättrosorna (tycker jag – vissa älskar ju nättrosorna men jag kände mig mer bekväm i fina egna), skriver hon i bloggen. Här kan du läsa hela hennes packlista för dig som ska göra ett planerat kejsarsnitt.

Nina Malmström, mamma till Isabella, 2, tyckte att det var svårt att veta vad hon skulle packa i sin BB-väska.

– Något som jag funderade mycket över under min graviditet var den där BB-väskan och vad som skulle behövas packas ner eller inte. Det blev mycket googlande för att kolla hur andra hade gjort. Man hade ju ingen aning om vad som redan fanns på BB och vad man var tvungen att ta med själv, skriver hon i bloggen. Här har hon listat det hon tycker att man bör ha med sig till förlossningen och BB.

En bra tumregel är att försöka hejda sig från att packa för mycket saker. Åtminstone om man bor förhållandevis nära sjukhuset och kan skicka efter en släkting eller ens partner att hämta saker hemma efter förlossningen vid behov. Det skriver Gabriella Joss, mamma till Jason, 2, och nyfödda Jolie, under på.

– Förra gången tyckte jag typ att det mesta var överflödigt. Vi hade med alldeles för mycket kläder (vi låg mest hud mot hud med en filt över), flaskor, pumpar och nappar (var också onödigt för oss förra gången), babynest och massor med kläder till oss.. Nej, allt var typ onödigt, haha. Det är nog väldigt individuellt och kanske olika från gång till gång men så känner jag iallafall, skriver hon i bloggen. Här kan du ta del av hennes packlista till förlossningen.

Här nedan har vi listat de saker som kan vara praktiska att ha med sig till förlossningen så att du kan checka av när du ska packa din BB-väska!

Vad ska man packa i sin BB-väska?

Vimedbarn.se’s ultimata packlista

I en mapp att visa upp vid ankomst till förlossningen:

Legitimation

Blodprovssvaren från barnmorskan

Ditt förlossningsbrev, om du har något

Läs också: ”Gravid och trött? Här är 7 tips som får dig att orka mer”

Kläder:

Ett ombyte mjuka och bekväma kläder till den födande

En morgonrock eller tröja med knäppning eller dragkedja (praktiskt när man ska ligga hud mot hur när bebisen är född)

Stora, mjuka trosor med plats för en rejäl binda (om du inte gillar de klassiska förlossningstrosorna du får på sjukhuset)

En uppsättning kläder till bebisen att ha när ni ska åka hem

En bomullsmössa till bebisen

Om det är vinter: Overall till bebisen

Tofflor till er vuxna som ska vara mycket på BB. Golvet är inte det renaste i och med mycket folk som rör sig i korridorerna, och att gå runt i klumpiga skor kan vara lite meckigt.

Necessär:

Tandborstar

Tandkräm

Deodorant (gärna parfymfri)

Parfymfri bodylotion/handkräm kan vara skönt efter alla handtvättar

Eventuella mediciner

Eventuella glasögon/linser

Läppbalsam

Ansiktstvätt

Hårsnoddar och/eller hårspännen om du kan tycka att ditt hår kan vara i vägen.

Läs också: ”19 saker att göra i väntan på bebis”

Mat och snacks:

Det du och din partner tycker är riktigt gott, som kan höja energinivån under förlossningen. Packa inte för stora mängder, när förlossningen väl är över kommer ni antagligen kunna fylla på förråden i sjukhusets kiosk

Vattenflaska

Elektronik:

Telefon

Laddare till telefon

Kamera

Laddare till kamera

Hörlurar till telefonen, om man vill lyssna på ljudbok, podcast eller se något klipp på telefonen utan att störa eventuella rumskompisar

Övrigt:

Plånbok

En mysig bebisfilt kan ibland vara till mer nytta än bebiskläderna på BB, då man gärna vill ligga hud mot hud med sin nyföding och då bara över något att svepa om bebisen

Saknar du något du tycker att vi har missat i vår packlista? Kommentera gärna nedan så att fler får ta del av ditt tips!

Förlossningsberättelse: ”Hon kom ut som Stålmannen!”

Förlossningsberättelse: Hon kom ut som Stålmannen

Linda Lindqvists förlossningsberättelse: ”Hon kom ut som Stålmannen!”

”BF-datumet kom, men ingen bebis! Även fast jag vet att det är +/- två veckor, så är dessa dagar efter BF längre än några andra dagar. Du går bara och väntar efter ett tecken. Sen kommer ett tecken och vips så går det lika fort över. Du kastas mellan längtan, förhoppningar och besvikelse.

Men natten till BF +9, 19 juni 2017, så vaknar jag vid 01.45 och känner av en smärta som går och kommer. Jag går på toaletten. Den fortsätter att komma och gå. Jag börjar klocka värkarna. Dem ligger mellan 3-5 stycken på en tiominutersintervall. Jag messar min mamma och förvarnar henne att det kan vara på gång, då hon skall ta hand om Aylie. Därefter bestämmer jag mig för att ta en dusch. Jag fortsätter att klocka värkarna. Dem är nu två till tre stycken på tio minuter och varje värk håller i sig i cirka 45 sekunder. Jag ringer förlossningen vid 02.30. De säger att jag kan avvakta lite hemma men att tiden mellan värkarna är som dem bör vara när man åker in. Jag går upp och lägger mig bredvid Philip. Värkarna kommer mer oregelbundet nu, allt från två till fem minuters mellanrum. Men när dem kommer så känns dem mycket mer. Det eskalerar bara i smärta. Jag bestämmer mig för att väcka Philip vid klockan 03 (som hade gått och lagt sig 00.30 den kvällen).”

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Var tvungen att vända hem för att hämta snuset

”Philip första kommentar var ’skojar du nu?’ och sen kom ’är du säker?’. Vad svarar man på den frågan?! ’Jag tror det’. Han somnar då om. Efter en kvart väcker jag honom igen och sa att vi måste nog åka in. Det börjar göra mer och mer ont. Han går yrvaken upp och duschar och packar det han skall ha med sig. Jag fortsätter att andas genom värkarna. Klockan 04 ber jag min mamma komma bort. Innan hon kommer så får jag frågan ’är du säker att det är dags?’ av Philip. Klockan 04.30 åker vi iväg in mot förlossningen och det kändes så overkligt att det var på gång.

Läs också: ”8 rättigheter du har som gravid”

När vi kommit en kilometer ringer jag förlossningen och säger att vi är påväg in och dem sa att vi var välkomna. Samtidigt stannar Philip bilen och kliver ur och börjar rota i sin ’väska’ (ica-kasse) och jag undrar vad han håller på med. Får som svar att han glömt snuset. För allas trevnad var det bara att vända hemåt igen. Gissa mina tankar där!”

”Det blir en bebis innan 07!”

”Snuset hämtat och vi är påväg in igen. På radion går nyheterna och det pratas om eventuellt ett ytterligare terrordåd i London under natten. Lagom peppande när man är påväg in och skall föda barn. Efter en biltur på 20 minuter och väldigt starka och täta värkar, som gjorde att varje lilla gupp var smärta, så är vi framme. Solen har precis gått upp och det är lugnt och stilla i stan. Bara måsarna hördes. Philip släpper av mig och jag sätter mig utanför ingången medan Philip åker och parkerar bilen. Han kommer tillbaka och jag andas genom en sista värk innan vi ringer på. En barnmorska öppnar dörren och hälsar oss välkomna. Klockan är då runt 05.00.

Läs också: ”Andning som smärtlindring – så funkar det”

Vi blir tilldelat ett förlossningsrum, nummer 13. Ytterligare en värk kommer. Där ber hon mig gå och kissa. Samtidigt som jag sitter på toaletten kommer en ny värk och jag lyckas kissa EN droppe. Kommer ihåg att jag kände, ’va fan jag som alltid känner mig kissnödig men tydligen inte när det gäller’. Barnmorskan hade samtidigt tagit fram en rock och dessa snygga nättrosor. Jag blev förvånad att hon inte gjorde en undersökning innan jag fick byta om. Där efter fick jag hoppa upp på sängen och hon undersökte mig och sa ’jag kan nästan inte tro det är sant…du är öppen 8 cm. Det blir bebis innan jag går hem vid sju’. Jag och Philip blev nog båda lite chockade och kunde inte riktigt tro henne. Det var ju mindre än två timmar tills klockan sju. Hon frågade om jag ville ha lustgas men jag tackade nej, fråga mig inte varför.”

Barnmorskan tog hål på hinnorna

”Därefter satt hon en CTG och vi fick då se att värkarna var regelbundna och väldigt starka. Hon frågade mig igen om jag ville ha lustgas och jag tacka ja. Sedan följde 45 minuter med värkar och lustgas och Philip tänkte att det här tar väl tid så han gick och tog sig en kopp kaffe. Han fick dock inte lämna mig själv utan fick snällt vänta tills barnmorskan var där. Barnmorskan sa till mig att det ser inte ut på mig som att jag skall föda barn närsom. Mitt svar var, ’jag biter ihop’.  Varpå hon frågar Philip om jag är stark av naturen och han svarar att jag är den starkaste han känner. Antar att han menar psykiskt för fysiskt skulle jag nog inte påstå det.

Vattnet hade ännu inte gått och då säger barnmorskan, ’har vattnet inte gått 05.50 så tar vi hål på hinnorna. För vi kan ju inte bjuda dagpersonalen på en bebis’. De kom nämligen klockan 07. Sagt och gjort, 05.50 tog hon hål på dem. Var då öppen 10 centimeter men lillan hade inte riktigt kommit ner tillräckligt för att jag skulle kunna börja krysta. Efter en halvtimme så säger hon att jag kan börja prov-krysta och efter 10 minuter och kanske fem till sex krystvärkar var hon ute som Stålmannen, med huvudet och ena handen framåt. Kan säga att i det sista skedet där så undrade jag varför jag utsatt mig för denna smärta igen. Men när hon sedan kom ut så var det en sån befrielse och lycka att det var gjort. Sedan fick Philip klippa navelsträngen innan jag fick upp henne på bröstet, för navelsträngen var rätt kort. Sedan kom hon upp och vi fick för första gången träffa vår andra prinsessa. Vår Lykke, som var 53 cm lång och vägde 4130 gram med ett huvudomfång på 35 cm.

Läs också: ”DÅ kommer du föda ditt barn enligt statistiken”

Första gången vid bröstet

Lilla Lykke, första gången vid bröstet.

Stolt pappa

Stolt pappa!

Nu har det gått 4,5 månad sedan förlossningen och jag har så bra minnen från denna förlossning. Skillnaden mellan första och andra förlossningen var att denna förlossning var så lugn och jag var 100 % medveten om vad som hände. Första förlossningen var i slutskedet lite som i en dimma. Att föda barn är en grym upplevelse som är svår att förmedla i ord, just för att det är så mycket känslor inblandade. Där och då ville jag aldrig göra om det, men nu i efterhand så skulle jag utan tvekan kunna göra en om förlossningen. Men just nu känner jag mig nöjd med mina två tjejer och vi skall snart ut på ett stort äventyr. I januari åker vi till Spanien för att bo där i tre månader och för att maxa föräldraledigheten, tillsammans hela familjen.”

Vill du fortsätta följa Linda och hennes familj? Missa inte hennes blogg lindalindkvist.vimedbarn.se, hennes instagramkonto @momentsbylinda och Youtubekanal ”Familjen Lindkvist Johansson”!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Skicka då ett mejl till [email protected]!


 

Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!


Signa upp dig här! (det kostar ingenting och du kan när som helst säga upp din prenumeration)

Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

Förlossningsberättelse: Jennie-Lie födde tvillingar i vecka 30+3

Välkommen till världen, Leia!

Förlossningsberättelse: Jennie-Lie födde tvillingar i vecka 30+3

”Den 28e maj 03.40 vaknar jag av att det känns som att någon smäller en vattenballong i magen och det bara rinner ut vatten i sängen. Jag väcker min man Hampus försiktigt med ett ’Älskling kan du vakna?’, han vrider huvudet åt mitt håll långsamt och kollar trött på mig. ’Älskling, vattnet har gått’ får jag fram. Hampus flyger ur sängen ’Är du seriös? Ska jag ringa en taxi?’. Jag svarar att jag vet inte vad vi ska göra, vi var ju bara i vecka 31.”

Hade inte hunnit packa någon BB-väska

”Jag sprang upp på toaletten och ringde förlossningen, skrattade och grät samtidigt så det är ett under att barnmorskan hörde vad jag sa. Vi pratade i några minuter sen sa hon att eftersom det förmodligen var vattnet som hade gått så skulle vi åka in. Vi hade inte hunnit packa någon BB-väska, som tur var hade vi fått en packlista på vår första föräldragruppsträff kvällen innan så Hampus grabbade tag i den och for runt i lägenheten och slängde ner allt vad vi kunde behöva. 04:20 stod vi utanför dörren på förlossningen med väskorna i handen och ringde på klockan.

Läs också: ”6 saker du måste veta inför din förlossning”

Vi fick direkt komma in på ett förlossningsrum, det kollades CTG och ultraljud. Snabbt konstaterades det att båda barnen mådde bra och var lugna i magen. Barnmorskan berättar att om det är så att vattnet har gått så kommer de få födas med kejsarsnitt eftersom de är så små. ’Okej’ svarar vi lugnt. När vi efter ett bra tag får vara ensamma i rummet och jag kollar på Hampus och vi sitter bara och ler. Det ända jag får fram är ’Hur hamnade vi här egentligen?’.”

Jennie-Lie i förlossningsrummet.

Jennie-Lie i förlossningsrummet.

Skulle tvillingarna födas vaginalt eller med kejsarsnitt?

”Ultraljudet visade att tvillingarna låg med huvudet neråt, och läkaren sa att då får det bli vaginal förlossning och som förstagångsföderska kan det ta ett tag. Jag och Hampus han inte riktigt med, utan när läkaren gått ut ur rummet så blev jag nervös, hur skulle tvillingarna födas egentligen? Vi pratade med barnmorskan igen, hon hämtade läkaren och det visade det sig att han inte läst vår journal ordentligt och missat att vi bara var i vecka 30 + 3, alltså var det akut kejsarsnitt som gällde.

Läs också: ”Andning som smärtlindring – så funkar det”

Efter det här så fick jag en kortisonspruta i låret, för att påskynda mognaden av lungorna på bebisarna, och vi fick höra att inom två dygn så kommer tvillingarna vara födda. På CTGn kunde barnmorskan se att jag började få starkare värkar, så en spruta med bricanyl beställdes in för att få värkarna att avta.”

Hade vattnet verkligen gått?

”Från ca 05.30 – 07.00 så hände det inte så mycket, värkarna var borta. Fick höra att jag skulle försöka sova men det var helt omöjligt. Efter 07 vi fick en ny barnmorska som hette Malin. Min första barnmorska var okej men Malin var helt fantastisk! Från att hennes skift började tills att tvillingarna var födda så var hon med oss och förklarade varje steg. För ett kontrollfreak som jag så var det väldigt skönt.

Vid 07.30 började värkarna komma tillbaka, Malin sa att de gärna ville hinna ge mig en spruta kortison till för barnens lungor, och den fick de ge tidigast ett dygn efter den första. Så de skulle göra allt de kunde för att stanna av värkarna. En ny förlossningsläkare kom in med ultraljud för att se om det verkligen var vattnet som hade gått, för om det inte var det så kunde jag få ett dropp för att stanna av värkarna. Ultraljudet visade sig vara otydligt och därför ville hon avvakta tills en överläkare kunde kika med ultraljud. Jag fick en till spruta med bricanyl så länge.”

Läs också: ”Skrik och panik? Så kan du lugna en ledsen bebis”

En tvilling hade mindre fostervatten

”Vid klockan 9.00 skulle vi få åka upp på neonatalavdelningen för att göra ett ’studiebesök’ och träffa barnläkarna. Men det blev ingen studiebesök för mig, den här gången hjälpte nämligen bricanylen endast i 20 minuter innan värkarna var tillbaka. Vi fick istället börja klocka värkarna, de var mellan 60-90 sekunder långa och kom regelbundet var fjärde minut. Överläkaren kommer äntligen in och kollar fostervattnet med ultraljudet, och konstaterade snabbt att tvilling ett (Leia) hade mycket mindre fostervatten. Alltså fick de inte sätta dropp på grund av infektionsrisken. Efter lite diskussion så kommer de fram till att jag inte skulle hinna få en andra spruta kortison och därför var det lika bra att boka operation.

10.45 kommer barnmorskan, förlossningsläkaren och sjuksköterskan in i salen igen och säger ’Nu är det dags, operationen hade tid direkt så packa med er kameran så åker vi ner’. Jag kollar på Hampus och ser att han är minst lika nervös och förväntansfull som mig, han går bredvid mig och håller i min hand. Men vi säger inte ett ord, tysta och fokuserade tar vi oss till operationsavdelningen, sen sätter det igång.”

Hampus håller mig lugn

”I ett rum möts vi av tre narkosläkare som frågar mig om mediciner och sjukdomar, samtidigt får Hampus får hjälp av en sköterska att ta på sig operationskläder och han får även sätta på mig en vacker mössa innan vi rullas in i operationssalen.

I en operationssal förbereds det för akut kejsarsnitt.

I en operationssal förbereds det för akut kejsarsnitt.

Nu vet jag vad som väntar, nämligen bedövningen. Jag får ligga ner på sidan narkosläkarna står omkring mig. Precis när nålen ska till att nudda min rygg så tappar narkosläkaren den på golvet, jag hör han ber om en ny men innan den hinner fram så får jag en värk som gör att det är omöjligt för mig att kupa ryggen. Vi får vänta ut värken innan de kan pröva igen. De lyckas till min glädje sätta sprutorna rätt på en gång.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: ’Jag valde ett planerat snitt'”

Totalt är det minst 15 olika läkare och sköterskor i salen, och precis utanför väntar två barnteam med ca 10 personer i varje team. De spänner upp ett skynke framför mitt ansikte och lägger armarna ut åt sidan. Trots alla människor i rummet så är mitt fokus helt på Hampus, han ler hela tiden och ger mig ett lugn. Bredvid Hampus så står en sköterska som tar hand om honom.”

Tårarna sprutar

När allt är klart för att sätta igång så stannar rummet upp, en snabb genomgång och sen känner jag hur de börjar böka i magen. Det gör inte ont utan mer att det stramar och drar lite när de håller på. Sköterskan säger åt Hampus att ställa sig upp och ta kort, och någon sekund senare så hör jag ett skrik och narkosläkaren bredvid mig säger ’Grattis mamma!’ och Leia var född, 11:30 40 cm lång och 1529 g. Tårarna bara sprutar på mig, jag trodde inte jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, men skriket för mig betydde att Leia levde. De väntar en minut med att klippa navelsträngen, när den är klippt så kommer en sköterska snabbt förbi oss med henne i famnen och visar upp henne. Sen springer hon vidare med henne ut till ett av barnteamen med henne.

Välkommen till världen, Leia!

Välkommen till världen, Leia!

Hampus väljer att stanna kvar till nästa tvilling är ute. Efter bara någon sekund så säger narkosläkaren ’Grattis igen!’ 11:32 föddes Mattis, 41 cm lång och 1600 gram. Mattis hade problem med att andas och skrek inte lika mycket som Leia, de fick klippa navelsträngen direkt och sköterskan stannade bara upp en liten sekund hos oss, men jag såg hans små fötter sparka och då brast det för mig igen. Sen följer Hampus följer med ut till tvillingarna och jag får ligga kvar.”

Välkommen till världen, Mattis!

Välkommen till världen, Mattis!

Det finaste jag sett!

Ensam ligger jag kvar i salen med läkarna, tårarna rinner försiktigt ner för mina kinder, självklart är det tårar av oro, men faktiskt mest av lycka. De syr ihop mig, och sen får jag åka direkt upp på BB eftersom jag mådde så pass bra. Påvägen upp så frågar de om jag vill åka förbi neonatalavdelningen för att kolla på tvillingarna, självklart vill jag det.

När vi närmar oss rummet så känner jag mig samlad, vi möter massa sköterskor på vägen och alla säger grattis. Hampus sitter i en fåtölj, han kommer upp och ger mig en kyss innan han visar mig Mattis som ligger i en kuvös inlindad i massa mysiga filtar, och då kommer tårarna igen. Han är så otroligt fin och lugn, allt man läser om hur prematurbarn kan se ut som små luddiga Aliens, jag kunde inte se det. Det var en liten människa som låg där, min lilla bebis och han var det finaste jag sett. Han har det jobbigt att andas men de förklarar att det är normalt och under kontroll. Leia får jag inte träffa utan hon är inne i ett rum med flera läkare och sköterskor omkring sig, Hampus säger att hon mår bra och att de sätter katetrar i naveln för att kunna ge mediciner.”

Läs också: ”Så utvecklas ditt barn de första veckorna”

Tvillingarna är födda och mår bra

”Sen behöver jag åka ner till BB för observation. Några timmar ligger jag där själv, i chock, och ringer alla våra närmsta för att berätta att tvillingarna är födda och just nu mår bra.

Nyfödda tvillingarna Mattis och Leia!

Nyfödda tvillingarna Mattis och Leia!

När jag äntligen, på kvällen, åker upp till tvillingarna igen så får vi sitta där bredvid kuvöserna och genom små luckor hålla händerna på deras magar, röra deras små fingrar och klappa dem på det lilla av pannan som syns bakom masken. Tysta sitter vi där, gråter lite, fnissar lite och är helt betagna av att våra barn redan var här hos oss och ovetande om de sex veckorna på neonatalavdelningen som väntade.”

Vill du följa Jennie-Lie’s vardag med tvillingarna Mattis och Leia? Missa inte hennes blogg här och hennes instagramkonto här!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla den till [email protected]!

5 känslor ALLA nyblivna föräldrar känner igen

5 känslor ALLA nyblivna föräldrar känner igen

Tjuvkänslan

Ni har väntat (minst) nio månader, förberett hemma för en liten person ni inte vet vem det är och klurat på namn till en person ni ska känna och älska för resten av era liv. Trots detta känns det smått obegripligt att barnmorskorna på förlossningen menar att ni ska få ta med er det nyfödda lilla knytet HEM efter förlossningen.

Läs också: ”Så utvecklas din bebis de första veckorna”

Vett-tappet

Det spelar ingen roll att du ”vet” att leendena som kommer allra första tiden med största sannolikhet beror på gaser. Med tanke på hur mycket de värmer känns det mer rimligt att du fått ett underbarn som ler mycket tidigare än alla andras barn.

Skrikpaniken

Finns det något som får pulsen att rusa snabbare än när ens bebis skriker på offentliga platser första gångerna?

Läs också: ”Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på”

Felsöknings-mode: ON

När din bebis skriker och föräldrahjärtat panikar märker du hur hjärnan kopplar på något sorts datorläge och påbörjar felsökning med hopp om en lösning. Alltid samma checks – blöjan, hunger, sömn, närhet, magknip? Sen – åtgärda (och måtte det gå snabbt innan hjärtat brister)!

Allt för skrattet

Du gör konstiga grimaser i mataffären, dammar av dina töntigaste dansmoves i busskuren och räds absolut inte för att använda bebisröst – ALLT för att få höra din unges gulliga, bubbliga lilla skratt. Ingen (okej, nästan igen) uppoffring är för stor för när man får det där fnisset som belöning.

Läs också: ”15 saker du med barn säger VARJE dag”

Förlossningsberättelse: Malin födde tvillingar vaginalt

Malin födde tvillingar vaginalt - här är hennes förlossningsberättelse

I vecka 40 fick Malin, gravid med tvillingar havandeskapsförgiftning. Läs hennes förlossningsberättelse om hur hon födde tvillingar vaginalt här!

TVILLINGMAMMAN MALIN HEDBLOMS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Jag hade jag känt mig hemskt annorlunda i kroppen ett tag. Ont, konstant huvudvärk, och ingen ork alls i kroppen. Jag tänkte inte så mycket mer på det, eftersom jag hade trots allt gått nästan mina 40 veckor med tvillingar. Då får man vara trött. På onsdagen skulle jag ha ett möte på MVC klockan 13.30. Vaknade upp med samma huvudvärk som innan. Det va en konstig huvudvärk, svårt att förklara!

Mamma hämtade upp mig, och såg att jag inte mådde så bra, vit som ett lakan! Och ja, helt borta skulle man kunna säga. Lunch och prat där innan jag tänkte att jag går upp till MVC så jag får lite luft! Och det va skönt att komma ut en sväng.

Läs också: ”Positivt graviditetstest? Det här ska du göra nu!”

Väl där så fick jag komma in och ta blodprover och blodtryck. Dåliga blodvärden, högt blodtryck och efter jag talat om hur jag mådde (det såg dom nog ändå) så visade det sig, efter ett urinprov, att det va 2+ i urinen! Några till blodtryck som var för höga och sen ett samtal till förlossningen.”

”Skulle jag bli igångsatt?”

”Jag blev darrig på rösten och fick tårar i ögonen, vad skulle hända nu? Lär dom ta ut dom med kejsarsnitt? Blir jag igångsatt idag? Jag har inte duschat! Vi skulle komma in på en gång, men jag skulle hinna hem och duscha.

Läs också: ”Förlossningen – det här är pappans/partnerns roll”

Väl hemma så packade jag bb-väskan, duschade och började göra mig i ordning innan Kristian kom hem. Jag var noga med att inte glömma kameran och mobilladdaren. Men tänkte ändå att ’äh, vi får nog åka hem!’

Kristian såg så lycklig ut när han bar ut bilstolarna till bilen, och var helt säker på att nu är det dags, medan jag satt och tänkte att det inte var något. Jag hade ju inga känningar alls. 5 mil till BB satt vi tysta i bilen och funderade på vad som skulle hända.”

Äggvita i urinen

”Vi fick komma in på ett rum på en gång, en jättegullig uska hjälpte mig till sängen och satt på för att mäta ctg-kurvan, allt såg bra ut.

Urinprov och blodprov behövdes tas. Från dom 2+ på MVC, till 3+ på äggvita i urinen!
Blodprovet var för lågt och fortfarande högt blodtryck! Öppen 2 cm! Vi hade en igångsättning planerad 5 dagar senare, så jag trodde att vi skulle få vänta. Jag kände ju ingenting! Men vi fick beskedet att vi blir kvar tills det har blivit några barn på grund av att jag hade havandeskapsförgiftning. Så in på ett rum, nummer 10, som är både mitt
och Kristians lyckotal!”

Igångsättning på grund av havandeskapsförgiftning

”Vi skulle få träffa en läkare som skulle prata om eventuell igångsättning dagen efter. Timmarna gick och ingen läkare kom och magen kurrade, tillslut fick Kristian åka och hämta mat samt köpa en massa godis! Mätta och belåtna fick vi följa med läkaren in för att göra ett ultraljud. Båda barnen låg fortfarande neråt, trängdes vilken som skulle bli tvilling 1! Nu va det dags för lite film och godis framför tvn, i de otroligt bekväma sängarna!

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Min mamma fick vara barnmorska”

Fick en tillsägelse att kissa i en ’potta/hink’ varje gång jag var på toa, så de kunde kolla mitt urin på morgonen. 06.00 skulle jag kissa sista gången. EN HEMSK NATT. Vaknade varje timme, var törstig, irriterad på att Kristian snarkade! Vred och vände mig med den stora magen, i den lilla lilla sängen! Inte bekvämt för fem öre!”

”Jag skrek av första värken”

”05.30 var jag uppe och kissade i pottan, kände mig lite konstig i magen och direkt jag kom in på rummet så började det kännas annorlunda. Sköterskan kom in på rummet 06.00 för att kolla så jag kissat, och hon satt på kurvan för att se vad det var jag kände.

Jag kved och skrek som en liten gris när ”första riktiga” värken kom strax efter 06.00. Det small till som någon slog mig med ett brännbollsträ i huvudet!

Efter 7 minuter kom nästa värk som gjorde ont så in åt helvete! Kristian hoppade upp ur sängen och klädde på sig. Det här gick fort! En barnmorska och en sköterska tog mig i varsin arm och tog mig till en förlossningssal med Kristian hack i häl.”

Malin kämpade sig igenom en tvillingförlossning

Malin kämpade på med värkarbetet.

Dags för smärtlindring!

”Undersökning. ’Öppen 5 cm! Oj oj oj! Vad vill du ha för smärtlindring?’

’Ryggbedövning, och lustgas!’

Nästa värk kom och det var olidligt! Barnmorskan räckte mig lustgasen, och den släppte jag inte på MÅNGA TIMMAR! Jag trodde jag hade kommit till himlen!

I väntan på läkaren som skulle sätta i ryggbedövningen. Tiden gick sakta och jag försökte ta varje värk med lustgasen. Jag var ju riktigt bra på det här med att andas, även fast jag inte gått någon kurs. Jag kände hela tiden hur smärtan försvann av lust gasen! Och tänkte ’nja det här klarar jag nog av’,

Äntligen kom läkaren! En trevlig dam, som pratade och pratade, jag hann knappt höra vad hon sa förutom att jag skulle kuta ryggen. Och med min jättemage var det inte så enkelt! Jag fick ta värkarna samtidigt med lustgasen, och jag försvann helt. DET VA UNDERBART att slippa smärtan!”

Ryggmärgsbedövningen gjorde inte ont

”Jag försvann, och hörde inte vad någon sa. Det enda va att jag såg deras läppar röra sig. Men jag hörde inte, och ville inte höra! Jag ville bara åka hem!

Jag tyckte inte att ryggmärgsbedövningen kändes att ta, eller så har jag glömt bort det i all annan smärta! Klockan va nu ca 08.00! Innan 08.30 skulle det va börjat fungera! Och det gjorde det, vilken skillnad! Jag kände mig som en ’ny’ människa! Trots detta så släppte jag ej lustgasen! Alla försvann ut ur rummet, Bara jag och Kristian kvar!”

Värkarbetet stannade av

”Jag kommer ihåg hur trött jag va redan nu! Och har inte någon koll på tiden! Nu öppen 7 centimeter. Och det stannade av! Jag och Kristian försökte vila en stund, sen pratade vi, och vilade. Folk kom och gick och jag tyckte inte att det hände ett skit.

Sen är timmarna borta! Jag hade så ont, ont överallt. Det tryckte här och det tryckte där. Ryggbedövningen hade verkligen tagit bort den bästa smärtan, själva topparna på värken. Men jag låg ändå där och tyckte synd om mig själv. Jag sa upprepade gånger att ’Kristian jag vill åka hem, med magen och ligga i soffan och titta på serier! Jag vill inte föda några barn’.

Läs också: ”Bebis som skriker vid nattning? Här är psykologernas bästa tips”

Kristian fick massera svanken med olja, varje gång det kom en värk. Det fungerade ett tag. Jag grät när han masserade, och när han slutade. Han undrade om han gjorde fel, men jag var ju bara ledsen över att jag inte visste om det va skönt eller om det gjorde ont när han masserade!”

Var barnen stressade i magen?

”Barnen skulle undersökas om dom va stressade genom att ta prov på deras mjölksyra. Jag gillade det inte för fem öre, det gjorde ont. Jag hade ont i varenda del av kroppen. Jag kunde inte slappna av! Men tillslut gick det, och barnen mådde toppen. Men de skulle behöva göra det igen inom 30 minuter.

Nyponsoppa, mums.. Jag var så hungrig! Hann dricka ett glas, och sen ville de att jag skulle sitta upp i sängen. Det kändes som hela världen blev upp och ner, och jag kräktes och kräktes.

Jag satt på sängkanten och tog värkarna med lustgasen, det var dags att försöka stå upp tills det var dags att kolla mjölksyran igen. Samma visa denna gång! Det gjorde ont, jag var inte glad, och läkaren var inte glad på mig för jag att jag inte ville.

Tvilling 1, Alfred, mådde bra men han hade inte riktigt kommit ”ner” utan han tog det lite lugnt därinne. Inte så bra för mig! Jag fick sitta och guppa upp och ner på en pilatesboll. Det hjälpte lite.”

Värkstimulerande dropp

”Väl i sängen igen så kommer jag inte ihåg så mycket, Jag låg på sidan och hade ont. Jag vet att det hela hade stannat av, och jag fick värkstimulerande dropp. Sköterskorna, läkarna och barnmorskorna kom in och ut hela tiden. Frågade hur jag mådde och om det kändes annorlunda. Vilket det inte gjorde, på ett bra tag!

När klockan va 16.30 så kom dom in och sa, ’Malin, Innan 18.00 måste dom här barnen vara ute! Annars så måste vi ta ut dom med kejsarsnitt.’

Nu satt det fart igen, rummet va fullt med folk, 10 personer? 13? Jag vet inte. Jag såg en massa ansikten överallt. Alla tittade på mig. Jag kände mig utsatt, varför måste alla kolla på mig för? Kan dom inte vänta utanför? Jag hade hela tiden Kristian på min högra sida. Han höll min hand, tog bort mig hår, och peppade mig! Nu började dom riktiga krystvärkarna!”

”Jag skrek: ’Det här går inte'”

”Jag tröck, och tröck. Men hur fan ska det här gå! Jag kommer aldrig få ut någonting där nere! Jag skrek, att det här går inte! Hur tusan ska jag få ut dom? Hur tusan ska jag få ut två stycken när jag inte ens klarar att få ut en!?

Jag var så trött, och törstig. Men jag fick inget vatten. Allt jag önskade va att dom här ungarna skulle ut. Och att få dricka vatten!

Läs också: ”Vaginal förlossning eller planerat snitt? Nathalie jämför!”

Jag hade ju värsta hejarklacken där inne. Och alla skrek ’tryck, kämpa, snart är dom ute’ men för mig kändes det långt borta. Jag ville inte lyssna på dom. Och det hände ju ingenting när jag tryckte! Tillslut rullade en BM ihop en handduk och sa: ’vi ska ha dragkamp du och jag!’ Vad tusan snackar hon om?

Men jag provade, Hon stod mellan mina ben, och jag drog. Hon kämpade emot, och med hjälp av det så hittade jag rätta ”trycket”! Hon drog, och jag krystade! Och så höll vi på, Dom byttes av. Helt slut av all dragkamp! Några till. ’Vi ser huvudet. Och den har hår!’ Det tändes lite hopp om att snart var det klart. Snart har jag mina barn.”

”Det finaste ögonblicket”

”Jag skrek efter mamma när smärtan va som värst. Och med några till kraftiga krystvärkar så hörde jag ’EN TILL, EN TILL’ och jag tröck! En konstig känsla som jag inte kan förklara. Och jag såg en slemmig liten sak som tittade rakt på mig. Snabbt upp på magen, klippa navelsträngen och så iväg. Det enda jag kunde tänka på var hur lik pappa han var. Jag ville ju hålla honom, jag va så trött, Och han va så fin. Det va det finaste ögonblicket jag haft med Kristian. När jag kollade på honom om han såg sin son. För allra första gången.

Nu va det dags igen, jag lära glömma denna vackra krabat för att kämpa ut en till! De la sig på min mage, för att hjälpa henne ”ner” och så att hon inte skulle vända på sig.

Jag var så trött, det fanns ingen kraft kvar i mig. Och det jag minns nu är suddigt! Krystvärkarna började om. Och jag tröck och tröck. Började om med handduken, hur tusan ska jag få ut en till. Jag ville inte alls och jag hade ingen ork. Jag gav upp, och jag ville vila!”

Tvilling två blev stressad

”Men tvilling två blev stressad. ’Malin.. Du måste få ut den nu!’ Och jag tröck!

’Vi måste ha en sugklocka’ hörde jag. Och det enda jag sa var nej nej nej! Men det blev det, de satte dit den. Och sen tröck jag en sista gång. Dom behövde knappt dra i henne, utan mina sista krafter fick ut en till vacker skapelse.

Vad är det för något. är det en tjej! Ja… Då är det en Alfred, Och en Agnes!

18.09 kom Alfred, och 18.20 Kom Agnes. Så kort tid mellan, men det kändes som en evighet just då!

Om jag varit trött innan, så vad var jag nu! Helt totalt borta. Moderkakorna kom ut, om det va jobbigt minns jag inte. Jag såg skymten av dom. Medans jag försöte se mina barn, som satt hos sin pappa. Världens lyckligaste pappa!

Nu återstod det att sy. Jag brydde mig inte. Jag ville bara vila, få hålla mina barn. Jag ville få gråta ut! När de flesta lämnat rummet och sagt hur bra jag kämpat så kunde jag pusta ut.

Malin födde sina tvillingar vaginalt

Välkommen till världen, Alfred och Agnes!

Två små mirakel

Jag hade fått barnen i famnen. Båda två, vid brösten. Snuttandes. De va så fina, och hade så stora ögon. Ögon som kollade rakt på mig. Nu va jag en mamma. Till dessa två små mirakel. Halva jag, och halva Kristian!

Vi kunde mysa ett bra tag, Fikat efteråt va himelskt gott. Våra magar var tomma, då jag inte fått behålla någonting, Och Kristian inte fått i sig något på hela dagen! Nu skulle vi få åka till BB, vi fyra.. Min familj! Med två små barn! Jag kan inte beskriva känslan!”

Missa inte att följa Malins blogg för att ta del av hennes vardag med tvillingarna Agnes och Alfred!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

Förlossningsberättelse: ”Min mamma fick vara barnmorska”

Förlossningsberättelse: "Min mamma fick vara barnmorska"

LAILA HÖGFELDTS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Jag hade tid på måndagen, den 30 november, för en igångsättning eftersom att jag då skulle ha gått två veckor över tiden. Varje dag efter datum för beräknad födsel känns ju som ett ÅR och eftersom att jag blev igångsatt med William så visste jag att jag även skulle bli igångsatt med Philip. Så jag längtade bara tills att måndagen skulle komma och jag vågade inte hoppas på att jag skulle få en förlossning där värkarbetet skulle starta naturligt.”

”Min mamma gjorde hinnsvepning på mig”

”Natten till söndagen den 29 november hade jag sammandragningar, men tyvärr så avstannade dem på morgonen. Så jag gav upp hoppet och tänkte att jag ändå skulle åka in till förlossningen nästa dag. Hela förmiddagen gick, vi åkte och handlade mat, Niclas mamma som skulle ta William när vi åkte in till förlossningen frågade om hon fick gå på bio. ’Ja det är klart’, sa jag. ’Ingen bebis i sikte’. Efter att vi handlat mat åkte vi förbi min mamma, som är leg. barnmorska. Hon skulle göra en hinnsvepning på mig eftersom det kan göra så att förlossningen startar. Min sista chans! På väg dit och väl hemma hos henne hade jag lite sammandragningar igen, men de kändes knappt och jag vågade absolut inte hoppas på något. Det värsta jag vet är att hoppas och sedan bli besviken. Efter hinnsvepningen skjutsade vi in mamma till stan eftersom att hon skulle jobba kväll på förlossningen i Borås.

Läs också: ”Vaginal förlossning eller planerat kejsarsnitt? Nathalie jämför!”

Sedan åkte vi hem och städade. Medan jag städade fick jag en värk som gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen. Den högg verkligen till om magen. Niclas frågade hur det var med mig, men jag sa att det bara gjorde lite ont och att det inte var någon fara. Jag ville ju inte ge honom falska förhoppningar. Sedan kom ingen mer värk. Klockan blev fyra och vi satt och tittade på en film. Jag tittade i 20 minuter sedan kände jag att det började göra mer ont. Värkarna kom dock bara var 15:e till var 20:e minut. Men när de väl kom så gjorde det ont. Så jag sa till Niclas att jag var trött och gick och la mig i sängen för att sova. Men då började det att göra ondare och ondare. Till slut gjorde det så ont att jag tårarna pressades bakom mina ögon och rann hejdlöst. Jag minns att jag gick runt i sovrummet fram och tillbaka och höll mig för magen. Niclas kom då och frågade hur det var med mig och jag sa att jag hade ont. ’Ring din mamma och kolla’, sa Niclas. Så jag ringde henne och hon sa att jag skulle ta två alvedon och lägga mig i badkaret med varmt vatten och klocka värkarna.”

Värkarbetet var igång!

”Så jag la mig i badkaret. Värkarna kom tätare och tätare och jag började inse att det kanske var dags. Niclas blev hur glad som helst och ringde hans mamma (som så klart hade gått på bio som vi sa att hon skulle). Så vi ringde Niclas syster för att hon skulle passa William. Under tiden som Niclas var iväg för att lämna William så ringde mamma ett antal gånger och frågade hur det gick. Hon sa att jag skulle andas långa djupa andetag och var med mig i telefonen genom några värkar. Sedan återgick hon till jobbet och så fort hon fick en lucka ringde hon igen.  Hon sa att när värkarna var cirka 3 minuter täta så skulle vi åka in.

Läs också: ”Så vet du när förlossningen startar”

När Niclas var tillbaka efter att ha lämnat av William så gjorde värkarna riktigt ont och hade blivit tätare och tätare. Så han ringde in till förlossningen eftersom att värkarna nu var 3-4 minuter täta. ’Har hon ont?’, frågade kvinnan i luren. ’Ja’, sa Niclas. ’Just nu ligger hon i badkaret’. ’Det är bra’, sa kvinnan. ’Har hon det bra där?’, frågade hon. ’Ja hon har det bra’, sa Niclas. ’NEJ jag har det inte BRA’, sa jag som hörde vad kvinnan sa genom högtalaren. ’Det gör sviiiiiiinont’. ’Okej, kom in då’, sa kvinnan.”

”Niklas fick panik!”

”Niclas la på luren och började springa runt och packa ner sina saker han skulle ha med. Han sprang runt som en yr höna kändes det som. Jag låg kvar i badet under tiden och ’andades djupa andetag’ som jag lärt mig på profylaxkursen under gravidyogan. Nu var värkarna med 2-3 minuters mellanrum. Niclas fick panik! ’DU måste upp NUU, du kan ju inte föda hemma’, sa han och drog upp mig ur badkaret. Jag kände hur stressad och uppe i varv han var. Då kom en till värk och jag kunde ju inte klä på mig under värken, så Niclas torkade av mig och satte på mig kläder. Haha, jag kände mig som en liten bebis som inte kunde klä på mig själv. När väl en värk har börjat så går det inte att klä på sig kläder! Och så höll det på. Värkarna kom tätare och tätare och när jag väl hade en värk som gjorde  s v i n o n t  så kunde jag inte klä på mig, så Niclas fick slita på mig kläderna medan jag andades, gungade från höft till höft som jag lärt mig på profylaxkursen och hade såå fruktansvärt ont!”

”Vi har inte tid för förundersökning här”

”Sedan släpade han ut mig i bilen. Där klockade han värkarna som nu var mellan 1-2 minuters mellanrum. Han blev jätterädd att jag skulle föda när som eftersom att han hade hört att det går snabbt för omföderskor. När vi kom in till förlossningen var klockan runt sju. Jag minns att jag grät av smärta för att det gjorde så ont. Det var vi och ett till par som stod utanför förlossningsdörrarna som var låsta. Jag störtgrät och när väl en barnmorska kom ut och öppnade så sa det andra paret ’GÅ NI FÖRST, jag tror att ni har mer bråttom’.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Tredje barnet innebar ingen lätt förlossning”

Barnmorska sa att jag skulle skynda mig direkt in i ett förlossningsrum. ’Vi har inte tid med en förundersökning här’, sa hon. ’Jag ser att det är dags’. Samtidigt kom mamma ut ur ett annat förlossningsrum. ’MEN Laila gumman, har du så ont?’, sa hon när hon såg att jag störtgrät av smärta. Jag minns att hon kom fram och torkade mina tårar, kramade om mig och masserade mig på ryggen samtidigt som vi gick in i förlossningsrummet.”

Bad, lustgas och akupunktur

”En barnmorska mätte och sa att jag var öppen 8 cm. Hon sa att hon kunde ta hål på vattnet så att bebisen kunde komma ’direkt’. Men sa också att det kan gå för snabbt då så att jag inte hinner med utan att det är bra om vi väntar lite. ’Jag vill att mamma ska vara med’, sa jag. Mamma höll ju på med en annan förlossning och  j o b b a d e, så hon kunde ju inte direkt släppa den andra mamman för att vara med mig. Faktum är att hon till och med hade tagit ledigt på måndagen så att hon skulle kunna vara med på igångsättningen. ’Ge mig en riktig bra bedövning’, sa jag till barnmorskan. ’Ja du’, sa barnmorskan. ’Smärtstillande har man för öppningsarbetet, men du är ju redan så gott som öppen så du har inte så mycket att välja mellan’. Till slut kom vi överens om att jag kunde bada med lustgas. Jag fick även akupunktur som jag inte tyckte hjälpte alls. Niclas höll på med en slang och sprutade varmt vatten under magen när en värk kom. Det hjälpte faktiskt jättemycket också! Men mamma sa att jag kanske hade haft ’mer ont’ om jag inte fått akupunkturen. Vem vet? Efter badet gick jag upp och växlade mellan att gå med en ’gåstol’, sitta ner och ligga över sängen. Niclas stod bakom hela tiden och masserade min rygg under en värk.”

”Mamma fick vara min barnmorska”

”Jag minns att jag tänkte ’Varför utsätter jag mig för detta en gång till när jag vet hur ont det gör?!?’. När vattnet väl gick blev nog mamma stressad att hon skulle missa själva förlossningen, så hon bytte patient med min barnmorska och fick ta över inne hos oss istället. Tanken var ju att hon skulle stå bredvid som ett stöd som hon gjorde med Williams förlossning, men eftersom att hon var i tjänst så fick hon nu vara min barnmorska. Jag hade ju Niclas bredvid som stöd som jag höll i handen hela tiden. Jag minns att jag tryckte så hårt i hans hand en gång att han fick jätteont. Stackaren!

Läs också: ”Så mycket sömn behöver ditt barn”

Många kanske hade tyckt att det är konstigt att ha sin mamma som barnmorska, men det tyckte inte jag. Det kändes väldigt bra för om någon känner mig så är det hon. Hon visste exakt vad hon skulle säga för att jag skulle slappna av och andas rätt. Det kändes tryggt för jag vet ju att ingen vill mig och bebisen så väl som min egen mamma. Jag menar inte att andra barnmorskor inte vill sina patienter väl, men min mamma känner ju mig utan och innan och på så sätt så vet hon ju vad som är bäst för just mig.”

”Nu kan du krysta försiktigt och ta emot bebisen”

När bebisen väl var ”på väg” och jag kände krystningsvärkar sa hon åt mig att ta ner händerna för att känna huvudet, vilket jag gjorde. Sedan sa hon, ’tryck inte nu utan vänta en värk’, så att jag inte skulle spricka. Jag gjorde som hon sa. Sedan sa hon, ’Nu kan du krysta försiktigt och ta emot bebisen’. Så det gjorde jag, lugnt och försiktigt. Och så kom han ut med hjälp av mina och min mammas händer. Så otroligt fint! Det var verkligen en så lugn, harmonisk och vacker förlossning och vi alla kände oss så lyckliga efteråt!

Den efterlängtade förlossningsbrickan!Han föddes den 29 november 2016 kl. 22.43, var 54 cm lång och vägde 3780 gram.”

Laila Högfeldt med sonen

Laila Högfeldts blogg hittar du här!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

Här kan du hitta fler förlossningsberättelser!

Emmas förlossning närmar sig – följ nedräkningen här!

Vår toppbloggare Emma Lindsjö är gravid med andra barnet – och nu är det verkligen nära BF! Vi passade på att ta ett snabbt förlossningssnack innan det bär av mot förlossningen.

Emma – nu är det verkligen nära, hur känns det?
– Spännande, och lite skrämmande. Man är ju så van vid ett barn men samtidigt är det otroligt roligt att familjen växer. Man vill ju bara veta när hen väljer att kika ut, dagarna känns ju som en evighet och man tror att minsta lilla grej är ett tecken.

Hur har du upplevt den här graviditeten i stort?
– Bra! Det har varit en riktig drömgraviditet. Med första barnet spydde jag i nio månader och var sjukskriven. Denna gång jobbade jag till vecka 34 utan problem och har till och med glömt bort emellanåt att jag faktiskt är gravid. Det känns underbart att få ha upplevt båda.

Så det har varit annorlunda nu, den andra gången?
– Helt! Jag har skuttat på mina moln denna gång och varit så lycklig över att få må bra. Sist blev jag deprimerad och spenderade mina dagar på soffan med en mopphink. Fysiskt sett har ju även kroppen varit mycket starkare denna gång med. Nu kan jag tänka mig att vara gravid tio gånger om.

Läs också: Förlossningsvideo – följ med på Paula Uribes förlossning

Har ni tagit reda på bebisens kön?
– Hm, här kommer en liten ”hemlighet”. Vi bad barnmorskan att skriva könet på en lapp och sedan försluta det i ett kuvert som vi fick ta med oss hem. Det kan ha hänt att vi kikat i det nu, haha. Mer än så säger jag inte!

Hur tänker du kring den kommande förlossningen?
– Jag tänker att exakt allt kan hända så slipper jag bli chockad över att det kanske inte blir som jag tänkt. Det är så lätt hänt att man målar upp bilder i huvudet och får förväntningar på saker och sen blir det helt tvärtemot. Under en förlossning kan ju verkligen allt hända och det är ingenting man har en kontroll över eller kan påverka. Det kan ju sluta i akut kejsarsnitt, eller så går det då fort att vi inte hinner in. Så jag tänker att vi tar det som det kommer. Det viktigaste är att vår bebis mår bra!

Till sist, vad har du får målbild?
– Hm min målbild? Det är nog att vi alla kommer in i det ”nya” väldigt bra. Att vi hjälps åt och att vi inte har för stor press på oss själva och att vi har en positiv inställning till det hela även fast det kan bli tufft. Att vi alla kommer att trivas med den nya lilla krabaten. Det kommer nog bli väldigt mycket fokus på oss den närmsta tiden för att komma in i vår egen vardag.

Vi önskar Emma all lycka inför förlossningen! Vill du följa nedräkningen? Missa inte Emmas blogg här!

Förlossningen – här är pappans/partnerns roll

Att vara med om en förlossning är en stark upplevelse även för dig som pappa, partner eller medföljare. Det är lätt att känna sig hjälplös, men det finns mycket du kan göra vid förlossningen för att få den födande kvinnan att må bättre. Du är en viktig person för henne när barnet ska födas.

Det bästa du som pappa, partner eller medföljare kan göra när förlossningen väl sätter i gång är att finnas till hands, berömma, stötta och lugna den födande kvinnan.

Vilken är medföljarens uppgift?

Det är viktigt att kvinnan känner trygghet med och tillit till den som följer med på förlossningen. Då kan hon slappna av och koncentrera sig på födandet. En kvinna som föder kan ibland reagera på smärta på ett sätt som man inte förväntar sig och det kan tyckas som om hon förlorar kontrollen över sig själv. Många kvinnor går in i sig själva för att kunna fokusera på förlossningsarbetet. Det måste du ha förståelse för. Du är ändå viktig som stöd.

Vad du kan göra praktiskt

Det finns mycket du kan hjälpa till med. Många medföljare säger att de känner sig hjälplösa, men frågar man den födande kvinnan upplever hon ofta något helt annat. Personalen är till för att stötta och hjälpa den födande kvinnan, men det finns mycket en pappa, partner eller medföljare kan göra. Här är några exempel:

  • ge uppmuntran och mentalt stöd
  • badda pannan
  • hämta och ge vätska att dricka
  • massera ryggen
  • hjälpa kvinnan att hitta bra lägen att vila i mellan värkarna
  • hjälpa kvinnan att kissa
  • föra kvinnans talan när hon inte orkar tala.

Mat och dryck under förlossningen

Det är viktigt att kvinnan dricker ofta och lite och du kan hjälpa henne att få i sig små klunkar vätska. Det är också viktigt att du själv äter och dricker. Ta med några smörgåsar, snacks och dricka till dig själv. Frukost, lunch och middag kan du köpa i matsalen eller kafeterian på sjukhuset.

Stanna i rummet eller gå ut?

Ofta vill kvinnan att du ska finnas i rummet under hela förlossningen, men blir den långdragen kan du bli tvungen att gå ut för att köpa dig lite mat. Kanske behöver du också få komma ut en stund och rensa tankarna. Men det är bra om du har med dig åtminstone något att dricka så att du inte behöver gå ut i onödan.

Prata innan

Nuförtiden utgår vi från att pappan eller partnern ska vara med vid förlossningen, men det är inte självklart. Känner du dig osäker är det viktigt att ni pratar igenom det hela. Det är fullkomligt normalt att känna osäkerhet – det gör alla. Men komihåg att personalen finns där för er båda och att du kan rådfråga barnmorskan om hur du kan hjälpa till på bästa sätt.

Ni kan också välja att ta med ytterligare en medföljare, till exempel en kompis, en förälder eller en doula – en kvinna som har erfarenhet av förlossningar och är tränad i att ge stöd och information till den födande kvinnan och hennes närmaste. Prata gärna med er barnmorska i förväg för att få tips och råd.

Om tanken på att närvara vid förlossningen trots allt känns helt omöjlig kan ni välja att någon annan ska vara medföljare. Du kan alltid finnas tillgänglig per telefon eller vänta utanför om du skulle ångra dig.

De allra flesta som har varit med vid sina barns födslar har inte ångrat sig. Det är viktigt att ni pratar igenom era förväntningar och föreställningar om förlossningen och bestämmer hur ni vill ha det så att ni är överens och känner er lugna och trygga.

Bra att ta med

Ta med dig de här sakerna till förlossningen:

  • väskan ni packat till kvinnan – glöm inte pappren ni fått av barnmorskan
  • dryck och små snacks som yoghurt, frukt, choklad och smörgås
  • en extra tröja att byta till om du blir svettig eller om du fryser
  • massageolja
  • kamera, film, band, laddade batterier
  • eventuellt ombyteskläder till dagen därpå
  • hygienartiklar
  • kanske en present till kvinnan när det hela är över.

Fråga om råd

Har du frågor och funderingar kring förlossningen kan du, även som partner, alltid fråga barnmorskan. Hon eller han är till för er båda.

Du kan också dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

Sök vård
När det är dags för förlossning kontaktar ni den förlossningsklinik där ni valt föda.
På Vårdguiden hittar du adress och telefonnummer till en förlossningsklinik.

TYCK TILL 

Är du pappa, partner eller medföljare till förlossningen? Skriv och berätta hur du känner dig inför din uppgift nedan. Har du varit med på en förlossning? Ge dina bästa tips för hur den som ska stötta den gravida kvinnan kan göra det!

stats