Mammabloggar & Gravidbloggar | Vimedbarn.se

Sandra Uhrdin: “Mina bästa amningstips!”

Välkommen hit, Sandra! För de som inte känner till dig sen innan, hur skulle du beskriva dig själv?

– Tack snälla! Jag skulle beskriva mig själv som en familjekär, shoppingstokig tjej som älskar det fina i livet.

Vad kommer vi få ta del av på bloggen framöver?

– Mycket vardag men mina två söner speciellt med min minsta son Milo eftersom jag är mammaledig så honom kommer ni få se en del, och dagliga äventyr och lite tips.

Läs också: “5 smarta hacks för dig med bebis hemma”

Vilket är ditt bästa föräldra-lifehack?

– Att vara ute i god tid, jag överdriver alltid om jag har en tid att passa och väntar hellre. Något jag ska börja med är att välja kläder dagen innan. Det blir alltid bråk som samma biltröja..

Vi har läst att du inte bara ammar din bebis Milo, utan även hjälper till och ammar din systers barn ibland. Berätta mer!

– Det har varit vid några tillfällen när jag varit barnvakt och hon varit otröstlig när hon var yngre så då ammade jag henne. Tiden rusar och min systers tjej är nu åtta månader och har övergått till mat nu.

Läs också: “8 rättigheter du har som gravid”

Vilka är dina bästa amningstips?

– Att ta ut bröstet om det gör ont och var inte rädd för att hen inte vill ha mer sen. Det måste kännas rätt. En tunn poncho är bra att ha om man ska amma offentligt om man inte vill visa så mycket. Amning har aldrig hindrat mig, jag har även ammat honom på restauranger och ståendes i butiker. Nån gång har jag gått in i provrum.

Missa inte Sandra Uhrdins blogg!

Vill du fortsätta följa Sandra och hennes familjs vardag? Missa inte Sandra Uhrdins blogg här!

Ditte Svanfeldt och Mrs Mighetto lanserar print till förmån för Hjärnfonden

Ditte Svanfeldt och Mrs Mighetto lanserar print till förmån för Hjärnfonden

Ditte Svanfeldts dotter Della föddes med en CP-skada och kan idag inte gå och inte prata, samtidigt som hon krigar mot epilepsianfall och smärtande leder. Men kämpen Della förstår så mycket, och är i högsta grad närvarande trots sina begränsade möjligheter att uttrycka sig på samma sätt som många andra gör. Della lever på begränsad tid hemma med sin mamma Ditte, pappa, storasyster och lillasyster och får varje dag stöd och hjälp från familjens hjältar – det personliga assistansteamet.

Idag lever tusentals barn i Sverige med hjärnskador av olika slag. Ett av tio barn av de 100 000 barn som föds i Sverige varje år har en funktionsvariation eller skada i hjärnan. Utöver detta skadas även över 1000 barn svårt i huvudet genom olyckor varje år*. Behovet för mer forskning på hjärnan i allmänhet, och barnhjärnan i synnerhet, är med andra ord stort. Därför har Ditte Svanfeldt med familj tillsammans med grundarna av Mrs Mighetto bestämt att 25 kronor för varje såld poster går direkt till Hjärnfonden.

Läs också: “Vi får förhålla oss till att vi inte vet någonting om Charlies framtid”

Ditte Svanfeldts dotter Della är inspirationen till printet Miss Della

Fina Della inspirerar till att hjälpa andra i liknande situationer.

“Ett väldigt känslomässigt samarbete”

Själva idén till samarbetet dök upp när Ditte Svanfeldt träffade grundarna av Mrs Mighetto, Malin Mighetto och Anna Sylvan, och det sa “klick”.

– Finare människor får man leta efter. Vi pratade massor om Della, jag fick beskriva henne och sen skickade Malin en bild på Miss Della efter att ha ritat henne. Vi fick godkänna, både jag och David hade svårt att hålla tårarna tillbaka för att hon var så fin! Efter det så träffades vi alla hemma hos oss, då var även min fina vän och fotograf Malin med för att fota Miss Della… Vi gjorde en massa härlig styling för att få till rätt känsla som vi vill förmedla i bilden. Dagen efter det skickade Anna texten som kommer tillhöra printet Miss Della, och även då kom tårarna… Som ni förstår ett väldigt känslomässigt samarbete detta, berättar Ditte Svanfeldt för Vimedbarn.se.

Läs också: “Sofia om livet som funkisfamilj: Vi måste avdramatisera funktionsvariationer”

Hon beskriver själv printet Miss Della som en spegelbild av Della i sagornas värld.

– Öronen framhäver hennes starkaste sinne… Hon är värdigt lyhörd på sin omgivning och känner in allt genom sin hörsel och genom beröring. Hennes långa lockiga hår är ju verkligen Della i ett nötskal och de stora glittrande ögonen som tittar på en med sån stor förståelse och som att hon liksom redan vet allt som är värt att veta. Jag tycker att printet framhäver hennes magi på ett väldigt fint sätt, säger hon.

Hur känns det för dig att lansera printet Miss Della?

– Det känns väldigt stort, nästan för stort för att ta in. Att min Della kommer sitta i fina människors hem är ju bara det väldigt stort… Att sen 25 kronor per sålt print går till Hjärfonden är jag så stolt över! Tänk att få denna möjlighet att hjälpa… Jag blir alldeles varm utav det.

Här kan du hitta köpställen där det går att köpa printet Miss Della från Mrs Mighetto!

Printet Miss Della från Mrs Mighetto

*Källa: Hjärnfonden.se

Jennie-Lie: “Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Prematurbarn: Jennie-Lies tvillingar föddes prematurt i vecka 30+3

För Vimedbarn-bloggaren Jennie-Lie Wickström startade förlossningen mitt i natten med vattenavgång. En förhållandevis vanlig start på en förlossning –  om det inte vore för att hon bara var i vecka 30+3. I magen låg tvillingar, och de ville ut. Eftersom vattnet hade gått fanns det inget annat att göra än att plocka ut dem med akut kejsarsnitt.

Läs också: Jennie-Lies förlossningsberättelse från förlossningen med tvillingarna hittar du här!

– Trots att jag visste att det var ganska stor risk att tvillingar föds för tidigt så hade jag ändå tanken att ”det kommer inte hända oss”. Så tyvärr visste jag inte så mycket alls om vad det betydde att barnen föds prematurt och när det hände oss så slängdes vi in i en helt ny värld.

Jennie-Lie rullades in i en operationssal och kort därpå plockades en liten, liten Leia ut som mådde bra trots omständigheterna. Tätt därpå plockades Mattis ut som hade det lite kämpigare.

– Han skrek inte på en gång, men tillslut kom andningen igång och vi fick ett litet skrik innan de snabbt sprang ut med honom till läkarteamet.

Där och då kände Jennie-Lie mest lyckokänslor. Båda barnen hade skrikit, de levde, operationen hade gått bra och hon var äntligen mamma.

– Det var först när jag kom upp på BB och var själv, utan man och barn, som jag fick känslan av oro. Allt jag ville vara att träffa mina barn för att få hålla dem och se att de mådde bra.

För tidigt född, men ändå så stark!

“När jag höll Leia i famnen kom tårarna”

Men på grund av att barnen var så små fick det sistnämnda vänta. Bara några timmar efter förlossningen var man tvungen att söva Mattis för att spruta ner ett medel i lungorna för att påskynda mognaden. Sen fick tvillingarna ligga i ett eget rum, och Jennie-Lie och hennes man Hampus fick sova i ett annat. De fick bara sticka in händerna i deras kuvöser det första dygnet, och först dagen efter fick de hålla i sina barn för första gången.

Läs också: “Dykteknik eller profylax? Så funkar de olika förlossningsteknikerna”

– Det var så ofattbart när sjuksköterskorna lyfte ut dem till oss, med alla slangar, masker och pipande saker. När jag väl hade Leia, som var den första jag höll i, i famnen kom tårarna. Så liten och oskyldig men samtidigt så stark och fin. Och på andra sidan rummet satt Hampus med ett litet Mattis-knyte på bröstet. Det var bästa fredagsmyset jag någonsin haft.

Prematurbarn i kuvös. Lille kämpe!

En nyfödd Leia

Första veckorna efter förlossningen beskriver Jennie-Lie som en riktig berg-och-dal-bana. Varje dag gjordes flera olika undersökningar. Mattis hade tungt att andas första dygnet och även svårt att behålla maten. Hos Leia upptäcktes en liten hjärnblödning vid förlossningen som det skulle hållas extra koll på. Båda barnen fick ha cpap-mask första veckan för att underlätta andningen, och ibland även syrgas. Leia fick blodtransfusion vid ett par tillfällen för att få igång hennes egen tillverkning av blodkroppar som inte riktigt kom igång som den skulle.

– Vi fick lära oss många läkartermer, att hålla koll på prover och dessutom skulle vi lära oss vara föräldrar. Rent praktiskt första veckan fick vi vara delaktiga i skötandet av barnen, lära oss föra anteckningar om de kissade och bajsade, väga kissblöjor, kartlägga matning, om de kräktes så att läkarna kunde ta del av infon för att ge tvillingarna bästa förutsättningar att växa. Förutom det satt vi från morgon till natt i varsin fåtölj med en tvilling i famnen, de enda pauserna vi tog var för att få i oss själva mat.

Slutade andas under dipparna

Tvillingar och prematur

Hej tvilling!

Hela första veckan låg tvillingarna i kuvös. Efter en vecka kunde de bytas ut mot en värmesäng där de kunde ligga tillsammans. Båda drabbades dessutom av gulsot och behövde sola under en UV-lampa och hela tiden var de uppkopplade med mätare. Eftersom de små kropparna hade fullt upp med mognad och att växa var en så viktig sak som andningen nedprioriterad av deras kroppar. Jennie-Lie beskriver hur de drabbades av ”dippar”, något som är vanligt bland nyfödda prematurbarn. Under dipparna glömmer kroppen bort att den behöver andas och alla värden sjunker som följd.

Läs också: “Barnmorskorna: Skammen kring förlossningsskador måste bort!”

– Flera gånger höll jag i både Mattis och Leia när de dippade utan att jag kände att de slutade andas. Men sjukhuspersonalen har koll på alla värden från deras rum så när det hände kom det inte sköterskor och sa att vi behövde ruska lite på barnen för att få dem att komma ihåg att andas. Ibland vågade man inte skaka om dem så rejält som kunde behövas, så då tog dem barnen och skakade dem så att de började andas igen. Sen stod de kvar i rummet och höll koll ett tag innan de gick vidare.

“Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Familjen bodde på sjukhuset i totalt sex veckor innan de fick komma hem och få hemvård ytterligare två veckor.

– Det var helt fantastiskt att få komma hem. Det var lite läskigt att lämna tryggheten på sjukhuset, men samtidigt hade vi fått den bästa utbildningarna i att vara förälder på neonatalavdelningen. Vi hade fått stenkoll på saker som amning, flaskmatning och magmassage så vi var lite less på att vara i vår ”bubbla” och satte direkt igång med andra projekt för att leva livet. Som till exempel att planera namngivning och bröllop på tre veckor.

Idag är Leia och Mattis två spralliga 2,5-åringar som ser fram emot att bli storasyster och storebror i januari. Jennie-Lie har passerat tvillingarnas förlossningsvecka med lillasyskonet ”Sprallis” i magen och är nu i vecka 33. Även om allt tyder på att den här bebisen kommer komma ut fullgången har hennes tidigare prematurförlossning satt spår. Jennie-Lie beskriver hur hon är överlycklig för varje dag bebisen är kvar i magen, och att hon och Hampus inte bara redan köpt alla saker som behövs inför bebisens ankomst utan också säkrat upp med en plan för hur de ska lösa vardagen om de skulle behöva bo på neonatalen igen.

– Att få barn för tidigt önskar jag att ingen skulle behöva gå igenom. Det är mycket oro, ovisshet och ingen som vågar säga bu eller bä. Det enda du kan göra är att vänta. Samtidigt är den första tiden med barnen det absolut bästa som hänt oss och vi kände oss alltid trygga i sjukhusets lokaler, och är väldigt tacksamma för sjukvården i Sverige. Som förälder till prematurbarn har jag fått många starka ”första gången-minnen”. Första gången vi fick hålla i tvillingarna, första gången vi fick se dem tillsammans, första natten vi fick sova i samma rum, första dagen utan bevakning och dagen vi kunde börja vårt liv på riktigt. Kanske betyder dessa minnen så mycket för mig just för att det aldrig var säkert att vi skulle få uppleva ”första gången” med något av våra barn.

Idag är Världsprematurdagen!

Vill du följa Jennie-Lie, Hampus, tvillingarna och Sprallis i magen? Missa då inte Jennie-Lies blogg här och hennes Instagramkonto @jennielie!


 

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhesbrev!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!


Anmäl dig här (det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration):

Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

stats