När livet tar en oväntad vändning, kan ekonomin snabbt bli ansträngd. En bil som plötsligt behöver repareras, eller ett kylskåp som ger upp. Sådana händelser väntar inte på opportuna tillfällen. De inträffar ofta när man minst anar det – och minst behöver det.
Planering för det oförutsedda
Det är här en buffert kommer in i bilden. En summa pengar avsatt för just de oförutsedda utgifterna. Men, hur stor bör denna buffert vara? Experter rekommenderar ofta en summa som motsvarar tre till sex månaders fasta utgifter. Det ger en grund att stå på när stormen drar in.
Prioritering av utgifter
Prioritering är avgörande. När man står inför en oväntad utgift måste snabba beslut tas. Vad är kritiskt och vad kan vänta? Hälsovårdskostnader kan sällan skjutas upp, medan andra utgifter kanske kan anstå.
Flexibla lån som lösning
Ibland räcker inte sparandet till. Då kan lån utan säkerhet vara en lösning. Viktigt är att noggrant överväga lånevillkor och räntor. Ett lån bör ses som en sista utväg, inte en första reflex.
Kommunikation inom familjen
Öppna samtal om ekonomin stärker familjens beredskap. Alla bör vara medvetna om hur man hanterar en ekonomisk kris. Det minskar stress och bidrar till snabbare återhämtning.
Att förbereda sig för det oväntade är inte enkelt. Det kräver disciplin och ibland svåra val. Men genom att förstå och tillämpa dessa strategier kan familjer navigera genom ekonomiska stormar med ökad säkerhet och kontroll.
Lån utan säkerhet som en lösning
I ekonomiska situationer där sparandet inte räcker till kan lån utan säkerhet vara ett alternativ. Dessa lån möjliggör snabb tillgång till kapital. Viktigt är dock att noggrant granska lånevillkoren. Att välja en pålitlig långivare är avgörande.
Jämförelse av långivare
Innan ett beslut fattas, bör man jämföra olika aktörer på marknaden.Räntor, återbetalningstider och avgifter varierar. En detaljerad jämförelse kan ge en tydlig bild av de mest fördelaktiga alternativen.
Vikten av transparenta lånevillkor
Transparenta lånevillkor är essentiella. Det innebär att alla kostnader är tydligt angivna. Inga dolda avgifter. Det ger låntagaren möjlighet att fatta ett informerat beslut.
Räntor och återbetalningstider
Räntan påverkar den totala kostnaden avsevärt. En lägre ränta kan innebära stora besparingar över tid. Återbetalningstiden är också betydelsefull; en längre återbetalningstid kan sänka den månatliga kostnaden men öka den totala räntekostnaden.
Avgifter kan tillkomma
Vissa långivare tar ut uppläggningsavgifter eller aviavgifter. Dessa bör beaktas när man räknar på lånets totala kostnad. Att förstå alla potentiella avgifter är avgörande för en sund ekonomisk planering.
Att ta ett lån utan säkerhet för att hantera en oförutsedd ekonomisk situation bör göras med omsorg. Genom att noggrant överväga villkor och alternativ kan man undvika att försätta sig i en ännu svårare ekonomisk position.
Att välja rätt lån för familjen
Att förstå familjens behov och ekonomiska situation är centralt när man överväger att ta ett lån. Det handlar om mer än att snabbt få tillgång till pengar – lånet måste kunna återbetalas utan att orsaka ytterligare ekonomisk stress. En genomtänkt återbetalningsplan är därför grundläggande.
Skapa en hållbar återbetalningsplan
En återbetalningsplan bör reflektera familjens inkomster och utgifter. Den måste vara realistisk; överoptimistiska prognoser leder ofta till problem. Varje månads betalning bör vara hanterbar, även när oväntade kostnader uppstår.
Ansvarsfullt låntagande
Att låna ansvarsfullt innebär att man lånar med eftertanke. Det är viktigt att inte se ett lån som en enkel utväg utan som ett verktyg som, om det används korrekt, kan hjälpa till att täcka oväntade utgifter. Det kräver en klar förståelse av familjens långsiktiga ekonomiska mål.
Undvik ekonomisk stress
Lån bör inte förvärra en redan ansträngd ekonomi. När man tar ett lån måste man vara säker på att det inte kommer att leda till ytterligare ekonomisk stress. Detta kräver noggrann planering och realistiska förväntningar på återbetalningsförmågan.
Skydda familjens framtida ekonomi
Ett lån ska inte äventyra familjens framtida ekonomi. Det är viktigt att se till att lånet inte påverkar familjens möjligheter att spara och investera för framtiden. Ett välstrukturerat lån kan hjälpa till att hantera nuvarande utmaningar utan att offra framtida finansiell säkerhet.
Att skapa en behaglig och funktionell miljö i barnrummet är en viktig del av att stödja ett barns utveckling. En central komponent i detta är valet av barnlampor och belysning, som inte bara är avgörande för rummets estetik utan också för barnets aktiviteter såsom läsning, lek och vila. En välplanerad belysning kan bidra till att stimulera både sinne och kreativitet, samtidigt som den erbjuder komfort och trygghet.
Läslampor för nyfikna ögon
När barn börjar utforska bokstäver och ord är det essentiellt att de har tillgång till bra belysning. Läslampor som ger ett klart, men inte bländande ljus, kan hjälpa till att minska ögontrötthet och uppmuntra till längre stunder av fokuserad inlärning. Det är viktigt att välja lampor som är enkla att justera och som kan riktas för att undvika reflexer på sidorna. Dessutom bör lampans design vara tilltalande för barnet, för att göra läsupplevelsen ännu mer njutbar.
Lekfull belysning som inspirerar
Barns rum är inte bara en plats för vila, utan också för lek och kreativitet. Genom att använda belysning som är anpassningsbar och färgglad kan man skapa en atmosfär som inspirerar till kreativitet. Ljusslingor, temalampor i form av djur eller sagoväsen, och lampor som projicerar bilder eller mönster på väggarna kan förvandla ett vanligt rum till en fantasivärld. Denna typ av belysning kan också användas för att skapa olika zoner i rummet, vilket hjälper barnet att skilja på lek- och viloområden.
Nattlampor för en trygg sömn
En god natts sömn är avgörande för ett barns hälsa och utveckling. Nattlampor spelar en stor roll i att skapa en lugnande atmosfär som kan hjälpa barn att känna sig trygga när mörkret faller. Mjukt ljus från en nattlampa kan vara en tröst för barn som inte gillar att sova i totalt mörker. Vid val av nattlampa är det viktigt att tänka på styrkan och färgen på ljuset. En dimbar lampa med varmt ljus är ofta att föredra för att underlätta barnets sömn.
Säkerhet och hållbarhet i barnrummets belysning
I barnrummet är säkerheten alltid det främsta. Lampor bör vara robusta, utan smådelar som kan lossna, och de bör inte bli för varma. LED-lampor är ett energieffektivt val som genererar minimal värme och har en lång livslängd. När det gäller materialval bör man föredra icke-giftiga och hållbara material som tål en stökig lekstund. Det är också viktigt att tänka på lampans placering för att undvika snubbelrisker och se till att strömkällor och kablar är säkert förvarade.
Ljusets magi i barnets vardag
Det är inte att förneka att en genomtänkt belysningsplan kan förvandla ett barnrum till en plats där fantasi och verklighet möts. Genom att kombinera funktion med nyskapande design kan belysning inte bara stödja barnets utveckling utan också skapa oförglömliga minnen. Varje dag ger ljuset nya möjligheter för barn att utforska, drömma och växa i en miljö som är anpassad för deras välbefinnande.
Välkommen hit, Sandra! För de som inte känner till dig sen innan, hur skulle du beskriva dig själv?
– Tack snälla! Jag skulle beskriva mig själv som en familjekär, shoppingstokig tjej som älskar det fina i livet.
Vad kommer vi få ta del av på bloggen framöver?
– Mycket vardag men mina två söner speciellt med min minsta son Milo eftersom jag är mammaledig så honom kommer ni få se en del, och dagliga äventyr och lite tips.
– Att vara ute i god tid, jag överdriver alltid om jag har en tid att passa och väntar hellre. Något jag ska börja med är att välja kläder dagen innan. Det blir alltid bråk som samma biltröja..
Vi har läst att du inte bara ammar din bebis Milo, utan även hjälper till och ammar din systers barn ibland. Berätta mer!
– Det har varit vid några tillfällen när jag varit barnvakt och hon varit otröstlig när hon var yngre så då ammade jag henne. Tiden rusar och min systers tjej är nu åtta månader och har övergått till mat nu.
– Att ta ut bröstet om det gör ont och var inte rädd för att hen inte vill ha mer sen. Det måste kännas rätt. En tunn poncho är bra att ha om man ska amma offentligt om man inte vill visa så mycket. Amning har aldrig hindrat mig, jag har även ammat honom på restauranger och ståendes i butiker. Nån gång har jag gått in i provrum.
”På mors dag, söndagen den 31 maj, upptäckte jag äntligen den berömda slemproppen som kom i omgångar under förmiddagen och jag blev otroligt glad men också lite rädd såklart – nu var vi så nära det planerade kejsarsnittet så det kändes nästan lite jobbigt om det skulle dra i gång av sig själv men samtidigt så ville jag ju köra vaginalt om kroppen bestämde sig för det innan 07:30 den 2 juni… Känslorna snurrade lite men vi bestämde oss för att bara hänga med så när förvärkarna jag känt några gånger per dag de senaste veckorna började bli lite mer intensiva och komma och gå ett par stycken per timme var vi nog lite exalterade ändå. Skulle det dra igång idag? Vi underhöll oss med att skruva upp en hållare till toalettpappret (man gör så konstiga saker i såna här situationer!) och jag tränade på att andas mig igenom värkarna och slappna av totalt trots att de inte gjorde SÅ ont än men under eftermiddagen och kvällen tilltog de och jag kände tydligt att de förändrades till värkar med start-toppar-och att det vände. Det var alltså såna värkar som man skulle ha fast upphöjt till en miljon tänkte jag för mig själv och fortsatte träna på andningen när de kom och när vi gick och la oss var det med lite pirr i magen men vi lyckades somna för natten…”
”Söndagsnatten vaknade jag några gånger som vanligt för att kissa eller vända på mig (hade ju inte sovit speciellt bra senaste veckorna) och när jag ändå var vaken så kände jag värkarna och tränade på att andas igenom dem. De gjorde fortfarande inte så ont så jag inte kunde somna om med hjälp av Alvedon och spikmatta så jag kände mig lugn och tänkte att detta är bara förvärkar och de kan stanna av när som helst. Framåt morgonkvisten den 1 juni (Vår BF-dag!) ökade smärtgraden och längden lite dock så när Rickard vaknade bestämde vi oss för att han fick jobba hemma denna dagen och skippa att gå till kontoret – värkarna var för tydliga och jag behövde oavsett hjälp att få klart det sista inför kejsarsnittet. Vi ringde också in till BB Sophia för en konsultation om hur vi skulle tänka och kom överens om att jag skulle se hur dagen fortlöpte och ringa in på kvällen igen om värkarna hade fortsatt. Så jag spenderade dagen i sängen med att vila och andas igenom värkar (som fortfarande inte gjorde mer ont än mina vanliga menssmärtor så jag förstod att det inte dragit igång riktigt än) och Rickard satt i vardagsrummet och jobbade med regnet öste ner. Jag behövde ju ta BAS-testet inför operationen också så vid ett tillfälle tog jag mig iväg till Odenplan och gjorde blodprov och därefter åt vi faktiskt lunch på Non Solo Bar tillsammans, pastauppladdning deluxe helt enkelt och jag tog ett gäng värkar där med men kunde andas mig igenom dem hyffsat diskret.(Överallt står det ju att man ska ignorera dem så länge som möjligt i denna fasen då den kan hålla på flera dygn så därför åt vi lunch ute, rätt speciell känsla att sitta på sitt stammishak och helt plötslit kommer en våg av smärta som man andas sig igenom, haha).”
Värkarna registrerades inte på CTG-maskinen
”På eftermiddagen kom Millan och Alex förbi för att krama oss och önska oss lycka till och jag lyckades snicksnacka ganska bra genom de värkarna med och sa ”jag tycker ju inte de gör så ont än så det kan väl inte dragit igång?” men när jag smsade med mina vänner som Isabella och Anna som precis fött barn så var de helt pirriga och sa at det var så det började för dem – kunde det vara på G ändå? Vid 18 hade jag klockat värkarna till att vara mellan 5 och 15 minuter mellan 12h i sträck så fortfarande oregelbundna men aldrig utan en paus och vi bestämde oss för att ringa BB Sophia igen för en konsultation där de bad oss komma in för en undersökning för att se hur långt vi kommit för att underlätta ett beslut för oss om kejsarsnittet. Men vi fick käka middag först så jag och Rickard åt en sista middag själva vid matbordet själva och tog en taxi in vid 19.
Väl inne lämnade jag urinprov, de tog blodtryck och sen kopplades vi upp på CTG-maskin för att lyssna på Charles hjärta som tickade på otroligt fint. När första värken kom såg vi att maskinen inte registrerade den men tänkte att vi väntar en till innan vi ringer på klocka så de får justera den – och av en slump var där en läkare inne i rummet för att hämta en grej under andra värken så han justerade maskinen och vi såg att värken gav utslag vilket var skönt – då var det på riktigt. Tredje värken under denna tiden registrerades också men fjärde hade maskinen hoppat snett igen så vi fick aldrig någon ordentlig mätning men när sköterskan kom in konstaterade hon att de var väldigt oregelbundna så antagligen var vi bara precis i starten av latensfasen men hon skulle skicka in en läkare för bedömning – och in kom läkare Anders och pratade med oss om möjligheterna och var enormt empatisk, inlyssnande och tydlig. Han sa att oavsett hur det ser ut när vi undersöker så får ni lov att behålla kejsarsnittstiden in i det sista, drar det igång på riktigt så kan ni avboka kejsarsnittet 5 minuter innan och drar det inte igång så ses vi imorgon bitti helt enkelt. Det var skönt att veta att vi kunde fortsätta låta kroppen bestämma hela vägen och när Anders undersökte så var livmodertappen mjuk men inte utplånad så vi bestämde att fortsätta planera för kejsarsnittet och åkte hem för att försöka vila oss i form inför operationen dagen efter. Undersökningen gjorde ont (nästan så jag undrar om han gjorde en hinnsvepning utan att säga något? Men det kan han väl inte gjort?) men gick fort och när vi satt i taxin hem kändes det lättare att fokusera på kejsarsnittet trots värkarna. Vi packade om BB-väskan till bara kejsarsnittsgrejor, proppade i mig mackor innan midnatt (sen skulle jag vara fastande) och jag gick och tog min förberedande dusch med parfymfritt tvål men vanliga schampo (skönt att lukta lite fräscht ändå). Sen fotade vi magen en sista gång i den blå klänningen och gick vi och la oss och pratade om att det äntligen var dags att få träffa vår son morgonen efter. Jösses vad vi grät av tacksamhet, känslan var helt obeskrivlig!”
Blev peppad av värkarna
”Måndagsnatten sov jag inte en blund då värkarna tilltog så jag nu var tvungen att andas igenom dem fokuserat och de gjorde verkligen ont trots Alvedon, värmekudde och spikmatta. Jag lät Rickard sova så mycket som möjligt och jobbade mig igenom värkarna som var exakt var tionde minut hela natten och passade på att smita på toa och dricka emellan värkarna fram till 05 (därefter fick jag inte dricka en droppe vatten heller på grund av operationen) och då bad jag Rickard hjälpa mig trycka hårt i ryggslutet när värkarna kom. Jag måste säga att jag var riktigt lugn hela natten trots att jag inte sov, Isabella hade peppat mig med att man får ett sånt jäkla pigghets-hormon när man föder barn och dygnen efter så man orkar oavsett hur lite sömn man ha i kroppen så jag lät inte natten utan sömn stressa mig utan låg och tänkte att oavsett hur detta slutar så är varje värk närmre min son, varje värk är dessutom bra för min son då han kommer må bättre vi kejsarsnittet om allt dragit igång lite och han fått ett adrenalinpåslag och sjunkit ner något. Vi teamade den natten jag och Charles. Även om det gjorde ont som fan i värkarna så njöt jag den natten på något märkligt sätt.
Vid 06 på morgonen den 2 juni gick jag upp och tog morgonens dusch i parfymfri tvål inför operationen (men lät håret vara, jag behövde inte heller duscha i sånt där speciellt operationstvål som ska lukta pyton tack och lov) och jag fortsatte ta värkarna i duschen. Under tiden åt Rickard frukost, jag ville inte se eller lukta frukosten för att undvika bli frestad – jag är ju riktig frukostmänniska och äta är det första jag alltid måste göra när jag vaknar på morgonen! (De senaste veckorna hade jag ju till och med ätit nattmål så hungrig jag var så det där med att fasta var inte helt optimalt för mig efter en natt med värkar men det gick okej) och sen kramades vi och pratade om att idag är vår sons födelsedag och grät hysteriskt av lycka om vartannat. Vi hann även fota magen en sista gång innan vi tog hissen ner för att ta taxi till BB Sophia 07:10. Solen strålade och det var en fantastisk sommardagsmorgon i luften, herregud vad vi grät till och från av lycka och tacksamhet. Jag tog två värkar i taxin in också och när vi väl var framme så smet jag in på toa medan Rickard mötte upp vår barnmorska Camilla nere i receptionen. Vi fick ett jättebra första intryck av Camilla och hon visade oss vägen till hissen och tog oss upp till vårt BB-rum där operationskläderna låg på sängarna och vi fick sätta oss till rätta i stolarna för lite genomgång, men först hämtade Camilla två Alvedon som jag skulle ta innan operationen. (Det är rätt kul att man får två Alvedon innan, det är ju liksom INGENTING när man ska in på en operation och jag hade ju gått på Alvedon senaste dygnet ändå, haha. De fick sväljas med en halv droppe vatten.)”
Bestämde sig för kejsarsnitt
”När vi satt själva där i rummet var vi rätt tysta och försökte ta in allt. Detta är rummet vi kommer tillbaka till sen med vår son, här ska vi lära känna honom… Inom två timmar har vi honom i vår famn… Jag gick över och satte mig lite i Rickards knä och vi kramades och grät om vartannat. Att ta in att det var dags efter allt kämpande gick inte men vi kände oss oändligt tacksamma. När Camilla kom tillbaka frågade hon lite om hur natten hade varit och vi berättade om värkarna som fortsatt komma exakt var tionde minut med samma intensitet och att de inte ökat, en tidig latensfas alltså och Camilla frågade en enda gång för att dubbelkolla med oss så vi verkligen var säkra ”Men ni har inga second thoughts? Ni är säkra på att det är kejsarsnitt ni vill och detta känns bra?” Vi tittade på varandra och sa JA, nu kunde vi liksom inte vänta längre på vår son. Vi ville träffa honom NU! ”Bra” sa Camilla med ett leende och frågade oss om andra tankar, eftervård osv och jag lämnade mitt förlossningsbrev till henen som hon läste igenom med största noggrannhet framför oss vilket kändes tryggt. Vi pratade lite om vad som kändes viktigt för att få oss att trygga och kände tillit till att Camilla skulle hjälpa oss på bästa sätt, sen pratade vi lite om min endometrios och att jag hade önskemål om att de skulle kika och ”inventera” lite i magen när jag ändå var öppen och hon sa att förlossningsläkaren skulle komma in och att vi skulle prata med henne om det. Sen lämnade hon oss för att byta om, jag till sjukhusrock, nättrosor och vita knästrumpor och Rickard till en vit operationsdräkt över sina kläder och så gröna operationsmössor såklart.
När förlossningsläkaren (eller operatören som de kalla den som opererar) knackade på och kom in var hon strax efter 08 så vi hade bara varit på plats ca en halvtimme, allt gick fort. Läkaren hälsade och sa att hon läst om min endometrios och att hon var tvungen att fråga en sista gång om vi verkligen ville genomföra kejsarsnittet då det inte är något man rekommenderar när man ha endometrios. Hon sa det på ett rakt, tydligt sätt men ändå inte otrevligt utan vi förstod att detta är något hon måste fråga och att rent medicinskt så rekommenderar man mig att köra vaginalt i detta läge. Jag tittade på Rickard och sa JA, eller ja, eller?? Och blev för första gången lite osäker, Rickard instämde och sa jo vi vill träffa vår son nu! Vi kan inte vänta längre, och läkaren lyfte att eftersom jag har ärrvävnad i mig så ”skulle komplikationerna bli något värre/ ärrvävnaden större eftersom man inte riktigt vet hur det ser ut inne i mig och hon ville absolut inte vara oschysst och trycka på och fråga igen om vi var säkra?”och vi sa JA en sista gång. Då var det som att vända på ett mynt och hon började utgå från hur man bäst tog hand om mig och berättade att hon skulle ta in en extra operatör/läkare så det skulle vara två som opererade mig eftersom man inte visste hur det såg ut i magen och de ville vara beredda på att ta hand om mig på bästa sätt. WOW, tack så hemskt mycket!! Det kändes som jag skulle få både ett kejsarsnitt och en titthålsoperation vilket var guld värt eftersom min senaste var 2011 och sedan dess har jag gått mycket utan P-piller och därmed kunde det ha förändrats mycket i magen, vi tog i hand och när hon lämnade rummet frågade jag Rickard om vi gjorde rätt och han sa ja. Sen släppte vi den frågeställningen en gång för alla.”
Passade på att kolla upp endometriosen under kejsarsnittet
”Vid 08:15 knackade på dörren och Camilla sa att det var dags att åka ner till OP… Det är så smart på BB Sophia för de tar med sängen från rummet ner till operationssalen så man läggs i den direkt efter och rullas upp till sitt rum. Så Rickard och jag promenerade tillsammans med Camilla och sängen bort till hissen och åkte ner till operationssalen. Väl utanför sa Camilla att hon skulle kolla så det var ok att komma in och dra igång och vi fick stanna utanför och sätta på mig mina långa, vita knästrumpor som man har på operation. (Varför har man dem? Någon som vet? Jag glömde att fråga….) Camilla vinkade in oss direkt och sen gick det FORT kan jag säga. Vi hade ju läst på mycket och var beredda på allt ”kaos” och det är nog mitt bästa råd till alla som är oroliga inför ett kejsarsnitt – läs på och ställ frågor innan så slipper allt bli rörigt och läskigt när man väl kliver in i operationssalen.
Jag fick sätta mig på operationsbordet direkt och massor av folk svängde förbi och presenterade sig men jag hann aldrig uppfatta vad någon hette direkt. Totalt var där 9 personer som jobbade med vårt kejsarsnitt och jag hade tre personer som direkt var på mig från tre olika håll för att sätta sladdar och infarter. (Två förlossningsläkare, en barnmorska, en narkosläkare och resten tror jag var sköterskor till all personal. En läkare var ansvarig för kejsarsnittet och att få ut Charles/ sy igen och en annan var ansvarig för mig och hur det såg ut i mig med min endometrios kan man säga. Barnmorskan är bara ansvarig för Charles i det läget och narkosläkaren är ansvarig för bedövning och smärtlindring och alla sköterskor assisterar och sätter sladdar osv…). De satte tre elektroder på min kropp, satte in en infart i ena armen, de satte en blodtrycksmätare som tog blodtrycket varje minut automatiskt och en grej på fingret. Och allt gjorde ungefär samtidigt och här kan jag förstå att man tycker det är obehagligt och rörigt om man är spruträdd/ operationsrädd. Rickard satt med mig och höll mig i handen varvat med att försöka få igång musiken i rummet som vi själva hade med oss. Det var faktiskt riktigt skönt att ha sin egen musiklista – det kändes lite töntigt innan att göra en lista men när man väl var där kändes tryggt att höra låtarna man valt själv och lyssnat på hemma i bakgrunden. (Först ut var Chariots Of Fire och jag småskrattade till och med när den startade… Den är så jäkla mäktig men i sammanhanget att jag fick sprutor hit och dit blev det rätt komiskt!) Därefter var det dags för ryggbedövningen – spinalbedövningen och då kom narkosläkaren och presenterade sig, samma som vi satt i möte angående postpunktionella huvudvärken några månader tidigare så det kändes tryggt, och sedan gick hon runt bakom min rygg för att börja. Jag satt på kanten av sängen och fick kuta som en katt allt vad jag kunde och samtidigt försökte jag andas likt jag hade andats igenom varje värk för att hålla mig lugn. Där var en sköterska som hjälpte mig sitta still och Rickard höll mig i handen och sa lugnande ord för narkosläkaren hade svårt att hitta rätt och fick sticka om flera gånger vilket gjorde lite ont (men mest var jag rädd för att det skulle bli fel så jag skulle drabbas av den där postpunktionella huvudvärken). Till slut kom de rätt och de la ner mig på bordet direkt samtidigt som det spreds en varm känsla från magen och neråt – bedövningen började verka!”
Bedövningen tog bort smärtan – men inte känslan
”Då satte de upp ett litet skynke framför mig och började tvätta och sätta kateter där bakom (vilket inte kändes alls eftersom jag var bedövad, jag vet att de sätter den innan uppe på rummet på vissa sjukhus) samtidigt som jag fick läggas tillrätta med båda armarna ut på varje sida, likt ett kors. Det är en märklig position att ligga i och det kan kännas lite läskigt att ligga så som ett kors men jag hade faktiskt lagt mig så några gånger hemma innan för att träna tryggheten i att ligga så och andas djupt så det var inte jobbigt när vi väl låg där. (Det är också ett litet tips för er som vill förbereda er – prova ligga i sängen med benen raklånga, magen i vädret och armarna rakt ut med handflatan uppåt och föreställ er hur lugna, trygga och starka ni är i den positionen. Då känns det kanske inte lika utlämnande när man ligger där på operationsbordet…) Medan de byggde upp ett större skynke/ tält runt mig så varken jag eller Rickard skulle se vad som hände på andra sidan så började de testa om bedövningen hade tagit rätt och det gör man genom ett kylande medel som man först får känna på handen så man förstår hur kallt det är och sedan drar de samma medel på olika ställen på magen bakom skynket för att man ska säga till när det känns lika kallt och när det bara känns. Det får jag nog säga var lite svårt att våga säga ”nu känns det bara men inte sådär kallt” för då insåg man ju att de skulle bestämma sig för att bedövningen satt rätt och att de kunde skära i en så de fick göra testet två gånger på mig. Jag tittade hela tiden på Rickard som satt på en pall bredvid mig och kände mig rätt lugn fortsatt.
Bedövningen tar ju inte bort känseln helt utan bara själva smärtan och det trodde inte jag innan jag började läsa på – jag trodde att man inte kände något så jag var lite nervös över att man skulle känna att de ”bökade runt” bakom skynket men det var inte jobbigt alls måste jag säga. Så sa de helt plötsligt ”nu börjar vi” och jag och Rickard såg på varandra och insåg att nu är det bara minuter bort att vi får träffa vår son! Rickard viskade ”snart är han här” och vi tog ett djupt andetag innan de direkt sa ”Nu är huvudet ute – grattis!” varpå jag svarade ”ÄR DET SANT?!” och vi började fälla några tårar men höll andan eftersom vi inte hörde Charles… Jag vet inte om det var 3 sekunder eller 30 sekunder mellan att de sa att huvudet var ute och att vi äntligen fick höra det ljuvaste skriket någonsin men från några lyckotårar till att vi båda bröt ihop totalt i gråt och lättnad var det iaf när vi helt plötsligt hördes ett barnskrik starkt och klart bakom skynket. HAN VAR UTE! HAN VERKADE MÅ BRA!”
”Vi bara grät och pussades”
”Vi bara såg på varandra och grät och grät och pussades. Charles fortsatte skrika nästan hela tiden vilket var så otroligt skönt att höra och samtidigt så spelades Tomas Ledins ”När kärleken kom” (precis när de började spelades ”Vem tänder stjärnorna” med Ledin från Så mycket bättre och de tonerna för mig tillbaka till de mest fantastiska minuterna i mitt liv nu när jag hör dem.)Bakom skynket sa de att han mådde bra och alla 9 personer i rummet jublade grattis – otroligt mäktigt, sedan sa de direkt att de skulle försöka lyfta upp honom så vi fick se honom och strax där efter såg Rickard honom för första gången medan jag(som låg längre ner) inte såg så de fick ta ner honom och sa att han hade lite kort navelsträng men att de skulle försöka igen, Rickard sa att han var fantastisk och lyckades samtidigt trolla fram kameran så nästa gång de lyfte upp honom och jag fick se honom hann Rickard fota de första bilderna på honom bara några sekunder gammal, han är underbar och de håller honom som Simba i Lejonkungen över skynket på de bilderna – så otroligt mäktigt att få se sin son för första gången så! När jag såg honom genom lyckotårarana var jag helt till mig, jag trodde aldrig han kunde vara så vacker! Vår son. Vårt barn. Vår efterlängtade lilla kärleksgåva…
De sa grattis och förklarade att de skulle ha kvar honom några minuter för sen avnavling bakom skynket men att de kom runt med honom sen. De minuterna var rätt sköna att ha tillsammans med Rickard för att ta in allt, vi grät och viskade om hur fin han var och att han äntligen var här. Därefter kom de runt med honom och la honom hos mig och han grät, jag grät och vi bara stirrade på honom och pratade med honom. Efter en liten stund kände jag något varmt och skönt vid min nacke, vänstra öra och mitt hår och insåg att han kissade på mig och det gjorde mig märkligt nog bara så himla glad. Han mådde bra och kunde redan kissa – hos mig- en rolig och fin stund mitt i allt!”
Knuta på livmodern
”Därefter var det dags för barnmorskan Camilla att ta honom och gå in till barnbordet tillsammans med Rickard för att klippa navelsträngen. (De klipper den långt ner vid moderkakan bakom skynket och sedan får partnern klippa slutklippet nära naveln när de ska sätta gummibandet – fint att de behåller den delen under ett kejsarsnitt!) Under tiden som de var i det andra rummet pratade läkarna med mig och berättade att det såg okej ut i magen med endometriosen så de behövde inte ta till några extra åtgärder, den stunden var rätt skön att de fokuserade på att informera mig om hur det såg ut – som att jag helt plötsligt var på min egen endometriosoperation och fick en update liksom. Läkarna berättade också att jag hade en muskelknuta som satt på livmodern men att den var ofarlig och inget jag behövde oroa mig för, så de började sy ihop mig helt enkelt…
Då såg jag den finaste uppenbarelsen jag sett i hela mitt liv – en skjutdörr öppnades och ut därifrån kom min älskade man Rickard bärandes på vår son. Den bilden sitter på min näthinna och är så vacker så det inte är klokt. De var så fina! Rickard satte sig på stolen bredvid mig och vi kysstes och stirrade på vårt lilla underverk. Charles fick ligga lite hos mig medan jag syddes ihop och sedan tog Rickard honom när jag rullades ut mot uppvaket…”
Albin Johnsén har många strängar på sin lyra. Han räds inte att göra sin röst hörd som krönikör och föreläsare, han är hjärnan bakom flera låtar vi nynnar på titt som tätt och skulle man mot förmodan missat något av detta har man med all säkerhet hört honom framföra superhiten ”Din soldat”.
Nu får vi ta del av hans vardagspussel och tankar om föräldraskapet i hans nystartade blogg här på Vimedbarn.se. Vi tog oss ett snack med vår nye pappabloggare!
Välkommen till Vimedbarn.se Albin! Du är ju artist, låtskrivare, krönikör, debattör – och nu även influencer! Hur känns det att ha lagt till en blogg på CV:t?
– Tack! Det känns faktiskt väldigt spännande. Jag har inte så stor insyn i den här världen sen tidigare så det är verkligen ny mark för mig. Men jag älskar att skriva och gör det varje dag så på ett sätt känns det som ett naturligt steg.
Du är pappa till Frank, 5, och Ralph, 3 månader. Hur ligger det till med den berömda tvåbarnschocken?
– Haha jag väntar på den fortfarande faktiskt! De första tre månaderna har flutit på oväntat smidigt. Men det kanske kommer nu när vintern drar igång och man ska klä på två barn overaller och sånt skoj.
Hur funkar livet som artist ihop med föräldraskapet och vardagspusslet?
– Jag börjar närma mig någon slags balans även om det inte är så enkelt alla gånger. Jobbet som artist är väldigt intensivt periodvis och då är det verkligen en utmaning att vara närvarande på flera ställen samtidigt.
Hur skulle du beskriva dig själv för dem som inte redan läser din blogg?
– Jag är en färgstark person med glimten i ögat.
Vad kommer vi att få läsa om i din blogg?
– Mitt hektiska liv, mammapower och barnkärlek.
Vilka bloggar följer du själv?
– Jag följer inga bloggar men youtubers som ”vecka för vecka” och Jocke och Jonna.
Vad är roligast med att blogga?
– Att få uttrycka sina känslor, stötta och finnas för andra i samma situation och att vara en förebild för unga mammor.
Om Michelle Ålder: 23 Familj: Förlovad med Jamalde, dotter Hailey och hunden Maggie Bor: Södertälje Gör: Mammaledig Gillar: Familj, shopping, vänner och vin Ogillar: Falska människor
Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och hennes förlossning med dottern Hollie blev en igångsättning på grund av hepatos. Läs hennes förlossningsberättelse här.
”En vecka före BF fick vi reda på att jag skulle bli igångsatt samma tid dagen efter. Jag hade fått hepatos, leverpåverkan och en fruktansvärd klåda som gjorde att jag inte kunde sova. Lösningen var att ta ut barnet och hepatosen försvann då direkt. Vilken märklig känsla att åka hem från SÖS och spendera sista dagen hemma utan bebis.”
”Vi packade klart BB-väskan, köpte med oss gott, städade hemma, tog några sista bilder på magen och sen firade vi med hämtmat och bubbel, alkoholfritt till mig såklart. Morgonen efter satte vi oss i bilen och åkte in med vetskapen om att vi inte skulle komma hem igen förrän hon var hos oss.”
Jag bad om epidural
”Väl på plats fick vi vårt rum, personalen var fantastisk och tog hand om oss så väl. Kan inte nog hylla dessa människor. Jag fick shots varannan timme men det hände inte mycket alls så morgonen efter tog de hål på hinnan så att vattnet gick. Då började jag direkt få värkar, de tog ett tag men sen va de fruktansvärt smärtsamma. Jag bad om epidural och läkaren kom nästan direkt, han var superskicklig och oj vilken skillnad. Värkarna blev hanterbara och jag blev mig själv igen, innan var jag helt borta av smärtan. Från de så var de som att min kropp slappnade av och allt gick jätte fort, värkarna var hanterbara med det började trycka på. Undersökningen visade att jag öppnat mig från 6 till 10 cm på mindre än en timme.”
Jag ville ge upp
”Utdrivningsarbetet satte igång men denna fas tog tid, kroppen hade inte riktigt hängt med, jag var helt slut och det gjorde fruktansvärt ont. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, ville ge upp. Men på något sätt har man någon urkraft som gör att man klarar det och idag när jag skriver det här tycker jag att det är både fantastiskt och magiskt, största smärtan och lyckan på samma gång. Helt slut och redo att be dom att snitta mig efter timmars jobb så kom hon.”
”Direkt upp på bröstet som hon sökte sig efter, hon var så liten, så skör och så perfekt. Jag var så orolig när de tog sån tid att det blev kritiskt för henne men hon var stark och mådde jättebra. Pappan bröt ihop direkt när han såg henne, så fint att tänka tillbaka på, omedelbar kärlek. Jag var så utmattad och lättad över att äntligen ha henne på mitt bröst att jag hade svårt att förstå. Jag var så trött på smärtan att det kändes hemskt när moderkakan skulle ut, men när allt var över, när vi blev själva med vår lilla tjej då var det värt allt, hon var allt.”
”Min förlossning blev ganska tuff, troligen på grund av just igångsättningen så de är något jag verkligen hoppas att jag slipper om vi får chansen att bli föräldrar igen. Blir rörd när jag ser att andra får barn, när jag ser tillbaka på gamla bilder och när jag tänker att jag en dag kanske får uppleva detta igen. Så stolt över min kropp som klarade detta, så tacksam att ha fått uppleva det och så obeskrivligt kär i vår lilla tjej som kom till oss den dagen.”
Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och skriver bland annat om föräldraskap, träning och hälsa. Spana in hennes blogg här.
Som 17-åring blev hon mamma för första gången – idag bor hon med man och tre barn norr om Stockholm. Marie Jaskari gör redan succé på Instagram med 56,6 tusen följare, och nu börjar hon äntligen blogga!
Vad kommer läsarna få ta del av i din blogg?
– De kommer få ta del av mitt familjeliv, tankar, inköpstips, outfits för både stora och små, inredning, mina barns utveckling… Lite allt möjligt helt enkelt!
Du fick ditt första barn när du var 17 år. Vad är det bästa med att vara en ung mamma?
– Att jag kommer att få hänga med så länge i barnens liv och ändå vara relativt ung när de själva blir vuxna. Det tycker jag är en alldeles underbar tanke!
Vill du ha fler barn?
– Ja, det vill jag och om man får önsketänka lite så vill jag ha en tjej till så att vår dotter får en syster. Jag minns hur det var när jag växte upp endast med bröder och hur mycket jag drömde om och saknade att ha en syster att umgås och prata med.
Vilket är ditt bästa tips för att få ihop vardagspusslet med tre barn?
– Planering och rutiner är a och o i vår familj. Sen är våra stora barn alltid med och hjälper till med vissa vardagssysslor och det underlättar extremt mycket.
Till sist – vad har du och familjen för sommarplaner?
– I sommar tänker vi vara ute så mycket som möjligt och njuta av all god frukt och sol! Sen kanske vi åker på en liten semester antingen till London eller till något varmare land.
Lekparkshäng eller inomhuslek
Picknick eller fredagsmys Barnklädesshopping eller inredningsshopping
Egentid på spa eller egentid på stan Smågodis eller fruktsallad?
Namn: Marie Jaskari Ålder: 25 år Gör: ”Just nu är jag mammaledig annars jobbar jag som pedagog på olika skolor”
Nu kan du blogga ännu smidigare och snabbare på Vimedbarn.se – här får du veta allt om det nya och hur det påverkar dig som bloggar på Vimedbarn.se!
Information om det som händer på Vimedbarn.se och i våra bloggar får du alltid på vår Facebooksida HÄR – så in och GILLA oss på Facebook så missar du inget!
NYA FUNKTIONER FÖR DIG SOM BLOGGAR
Nu erbjuder vi senaste version av vår plattform för dig som bloggar hos oss på Vimedbarn.se! Detta innebär att du både kan mobilblogga och datorblogga mycket enklare och snabbare än tidigare. Detta är nytt och förbättrat:
Du kan mobilblogga & ladda upp flera bilder samtidigt i ditt inlägg via mobilen!
Du kan dra flera bilder från en mapp i din dator till redigeringsrutan för inlägget eller ladda upp flera bilder samtidigt istället för en som tidigare.
Du kan placera bilderna som du vill ha dem innan du lägger in dem i inlägget eller i inlägget efter indragning direkt från mapp.
Du kan livegranska dina ändringar i din sidospalt i bloggen genom att gå in på Anpassa!
Du kommer åt din kontrollpanel var du än befinner dig på bloggportalen, högst upp under url raden. Det gör att du snabbt kan se om du fått nya kommentarer när du går runt och lämnar avtryck hos andra!
INFO TILL DIG JUST NU: Skräppostkommentarer hamnar i inkorgen för kommentarer just nu, detta kommer åtgärdas! Och topplistan ska vara igång och statistiken räknar!
Vi hoppas att du känner stor blogglädje och att allt fungerar för dig! Frågor gällande din blogg och uppdateringen skrivs som personligt meddelande på vår Facebooksida HÄR eller mailas till [email protected]!
Toppbloggare från Vimedbarn.se och Myshowroom.se bjöds på bubbel, mingel och bloggmiddag under en kväll med Depend. Bloggarna fick naglarna målade med Depend 7day som är ett nytt lacksystem med superglans, högklassig hållbarhet och en ”gel feeling”. Se bilderna från kvällen!
Under kvällen pysslade gänget från Depend om bloggarna som fick både lösögonfransar och fina naglar med Depends 7day Hybrid Polish.
Depend 7day
Lacksystemet är ett nagellack för dig som vill ha naglar med superglans, högklassig hållbarhet och ”gel feeling” utan att behöva gå till salong.
Med denna hybridformula håller lacket i upp till en vecka, är lätt att applicera och du tar enkelt bort lacket med Depend nagellackremover. 7day härdar i normalt dags-/lampljus.
Läs mer om Depend 7day här ››
Svaret på många frågor kan du hitta bland FAQ.
Hittar du inte din fråga där kan du skicka ett mejl till [email protected]. Vi svarar så fort vi hinner. Vår ambition är att svara på alla mejl inom 24 timmar under vardagar.
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Oväntade utgifter och familjens ekonomi
