Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och hennes förlossning med dottern Hollie blev en igångsättning på grund av hepatos. Läs hennes förlossningsberättelse här.
NADJAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:
”En vecka före BF fick vi reda på att jag skulle bli igångsatt samma tid dagen efter. Jag hade fått hepatos, leverpåverkan och en fruktansvärd klåda som gjorde att jag inte kunde sova. Lösningen var att ta ut barnet och hepatosen försvann då direkt. Vilken märklig känsla att åka hem från SÖS och spendera sista dagen hemma utan bebis.”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag”
Vi tog några sista bilder
”Vi packade klart BB-väskan, köpte med oss gott, städade hemma, tog några sista bilder på magen och sen firade vi med hämtmat och bubbel, alkoholfritt till mig såklart. Morgonen efter satte vi oss i bilen och åkte in med vetskapen om att vi inte skulle komma hem igen förrän hon var hos oss.”
Jag bad om epidural
”Väl på plats fick vi vårt rum, personalen var fantastisk och tog hand om oss så väl. Kan inte nog hylla dessa människor. Jag fick shots varannan timme men det hände inte mycket alls så morgonen efter tog de hål på hinnan så att vattnet gick. Då började jag direkt få värkar, de tog ett tag men sen va de fruktansvärt smärtsamma. Jag bad om epidural och läkaren kom nästan direkt, han var superskicklig och oj vilken skillnad. Värkarna blev hanterbara och jag blev mig själv igen, innan var jag helt borta av smärtan. Från de så var de som att min kropp slappnade av och allt gick jätte fort, värkarna var hanterbara med det började trycka på. Undersökningen visade att jag öppnat mig från 6 till 10 cm på mindre än en timme.”
Jag ville ge upp
”Utdrivningsarbetet satte igång men denna fas tog tid, kroppen hade inte riktigt hängt med, jag var helt slut och det gjorde fruktansvärt ont. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, ville ge upp. Men på något sätt har man någon urkraft som gör att man klarar det och idag när jag skriver det här tycker jag att det är både fantastiskt och magiskt, största smärtan och lyckan på samma gång. Helt slut och redo att be dom att snitta mig efter timmars jobb så kom hon.”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”
Hon var så liten och skör
”Direkt upp på bröstet som hon sökte sig efter, hon var så liten, så skör och så perfekt. Jag var så orolig när de tog sån tid att det blev kritiskt för henne men hon var stark och mådde jättebra. Pappan bröt ihop direkt när han såg henne, så fint att tänka tillbaka på, omedelbar kärlek. Jag var så utmattad och lättad över att äntligen ha henne på mitt bröst att jag hade svårt att förstå. Jag var så trött på smärtan att det kändes hemskt när moderkakan skulle ut, men när allt var över, när vi blev själva med vår lilla tjej då var det värt allt, hon var allt.”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag får höra att det blir sugklocka”
Så stolt över min kropp
”Min förlossning blev ganska tuff, troligen på grund av just igångsättningen så de är något jag verkligen hoppas att jag slipper om vi får chansen att bli föräldrar igen. Blir rörd när jag ser att andra får barn, när jag ser tillbaka på gamla bilder och när jag tänker att jag en dag kanske får uppleva detta igen. Så stolt över min kropp som klarade detta, så tacksam att ha fått uppleva det och så obeskrivligt kär i vår lilla tjej som kom till oss den dagen.”
Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och skriver bland annat om föräldraskap, träning och hälsa. Spana in hennes blogg här.
Läs också: Så vet du när förlossningen startar
Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!