Förlossningsberättelse: "Jag valde ett planerat snitt"

Förlossningsberättelse: “Jag valde ett planerat snitt”

ANNIKAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

“Kvällen innan snittet duschade jag med en specialtvål som jag köpt på Apoteket, Descutan. Kittet bestod av fyra svampar och fyra små förpackningar med shampoo. Man skulle tvätta sig både kvällen före och samma morgon som kejsarsnittet. Svamparna blötte man upp och skrubbade kroppen med och shampoot, ja det använde man inte helt otippat i håret. Det luktade inte alls lika äckligt som jag trott, hade förberett mig på alcolösning typ. På måndagkvällen ringde jag till BB Stockholm och berätta att jag skulle göra ett kejsarsnitt morgonen därpå, hade ju inte fått min tid än men nu när jag ringde sa de att jag var välkommen klockan 7.30. Det var en kvinna innan mig så de trodde att mitt snitt skulle läggas runt 9.00-9.30-tiden. Kändes skönt att det blev såpass tidigt eftersom jag skulle fasta från klockan 00.00 natten innan.”

annika_norman_planerat_snitt

“Jag kände mig smånervös”

 “På tisdag morgon gick jag upp 06.00, duschade och tog på mig gravidjeansen. Fredrik bar ner alla väskor. En till mig, en till honom, datorväska, babynest och bilbarnstol. Hade förbokat en taxi som plockade upp oss och körde oss till Danderyds sjukhus. Gick upp till BB Stockholm där vi fick skriva in oss och sätta oss i väntrummet. Jag kände mig lite smånervös men mer på sättet som man blir när man går upp tidigt för att åka utomlands. Lite trött och förväntansfull. En barnmorska kom och berätta att det var en kvinna innan och att vi snart skulle få byta om. Vi fick byta om i ett litet rum och jag fick en sjukhusklänning som man kunde knäppa upp i ryggen, en morgonrock och långa strumpor. Vet inte vad de skulle fylla för funktion för de var så lösa och åkte typ bara ner men jag sa inte emot. Alla våra personliga tillhörigheter fick vi lägga i ett skåp bakom receptionen. När jag bytt om satte vi oss i ett annat väntrum. Här fanns det TV och jag kollade på Nyhetsmorgon medan Fredrik åt frukosten som serverades. Jag kände mig supertrött och somnade typ i soffan. Strax efter 9.00 kom en sköterska och sa att nu var det dags.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”

“Jag kände mig illamående”

“Vi fick ta en bebissäng i plast, ni vet en såndär på hjul och en säng som var till mig och rulla iväg den mot hissarna som tog oss till rätt avdelning. Receptionisten frågade oss om bebisens kön, vad han skulle heta och så vidare medan vi väntade och jag fick ett snyggt hårnät och tossor till fötterna medan Fredrik fick någon astronautliknande dräkt och ett hårnät för att skydda (det icke existerande) håret. Slutligen fick vi gå in i operationssalen. Det var ganska många därinne. Säkert sju personer. Fredrik fråga om han fick fota och det fick han men sköterskorna och läkarna ville inte vara med på bild. Jag fick lägga mig på en säng mitt i operationsrummet. Personalen var supertrevlig och berättade hela tiden exakt vad de gjorde och gjorde allt för att jag skulle må bra. Jag fick en kanyl i handen med dropp. De varnade för att mitt blodtryck kunde gå ner och att jag skulle säga till om jag blev yr. Det blev jag. Värdet skulle helst inte ligga under 60/100 men ibland var det nere på 49 och jag kände mig lite illamående. Sköterskan sprutade då in glykos som gjorde att blodsockret stabiliserades. De lade en lokalbedövning på ryggen och efter det satte de ryggmärgsbedövningen. Jag fick krypa ihop på sängen och skjuta ut ryggraden så att det skulle bli enklare att pricka rätt. De fick göra om det några gånger men det kändes inte mycket. När bedövningen väl var satt började det dock pirra i mina ben och de började domna av.”

planerat-snit

“De drog is över magen”

“Bedövningen tog supersnabbt och de satte in en kateter. Jag kände ingenting men såg hur de lyfte på mina ben. Konstigt ändå. De drog med is över magen men jag kände inte att det var kallt förrän de tog upp den på bröstet. De pratade hela tiden med mig, påpeka att jag inte verkade nervös, frågade om jag hade syskon och så vidare. När jag tittade på klockan var den 10.03. Barnmorskan sa att de skulle ropa ut tiden när bebisen föddes. De ”varnade” även för att det kunde dra och prassla i skynket som skiljde mitt ansikte och magen och att det kunde upplevas som mer våldsamt än det var. Så började de skära, jag kände att något hände i magen men inte vad och absolut ingen smärta. Plötsligt hörde jag en bebis som grät och det här var innan de tog upp honom. Jag tänkte ”Herregud, nu kommer han snart!” Sen hörde jag hur en bebis (samma som innan såklart) skrek. Han var ute!”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

“Han var kletig och luktade järn”

“Barnmorskan ropade ut: 10:10 som tid för födseln och jag som alltid varit lite av en jämna-siffror-nörd tyckte det var helt fantastiskt att han fötts just den tiden… Frans lades på mitt bröst. Han var kletig och luktade järn. Han skrek och viftade med fingrarna, jag knep ihop munnen för att inte få in de kletiga fingrarna där. Jag kände mig helt matt i händerna på grund av bedövningen och kunde inte riktigt ta tag i honom utan fick nöja mig med att klappa försiktigt på honom. Frans låg på mitt bröst medan de sydde ihop mig. Jag tror det tog ungefär 20-30 minuter. Därefter tog de med honom och Fredrik för att kolla hans syresättning i blodet. Andningen var inte helt som den skulle vilket de sagt var vanligt vid kejsarsnitt. Jag rullades ut på uppvaket. Kände mig så trött och ganska illamående efter bedövningen. Var dock så lycklig över att allt gått bra. Fick ligga i sängen i en korridor med andra nyförlösta snitt-mammor i cirka en halvtimma innan Fredrik och Frans kom. Det kom hela tiden olika sköterskor och kollade mitt blodtryck.”

kejsarsnitt

“Han var betydligt större än jag trodde” 

“Så fort jag fick Frans till mig ville de att jag skulle testa att amma vilket jag gjorde och ja, det gick nog bra. Efter en stund på uppvaket rullades jag iväg och fick åka upp till patienthotellet där vi skulle sova i två nätter. Rummet var fint med två sängar med justerbara ryggar och ett badrum. Enkelt men egentligen allt man behöver. Väl på rummet vägde de Frans och testade honom för gulsot. Han vägde 3521 och var 51 cm lång, betydligt större än jag trott med tanke på hur liten jag var. Jag mådde som sagt lite illa efter bedövningen så jag orkade inte äta någon riktig lunch, fick dock jättefina mackor och en bubblig men alldeles för svag äppeldryck. Och så den där flaggan som alla brukar prata om. Resten av tiden på patienthotellet tillbringade vi i princip på rummet. Ammade och myste med världens gulligaste Frans.”

Tips! Läs fler av Annikas tankar om planerat kejsarsnitt i hennes blogg på storstadsbarn.se. 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se!

 

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

stats