Förlossningsberättelse: ”Det var relativt smärtfritt för mig”

Publicerad 20 april, 2018

Elin Kungsmans förlossningsberättelse: ”Att föda var relativt smärtfritt för mig”

”Det här kommer inte vara någon förlossningsberättelse med värsta mardrömsscenariot, för jag har haft två väldigt bra förlossningar och jag känner att jag i princip skulle kunna föda barn varje dag resten av livet. Haha, nej men, jag hade mycket mer problem med att vara gravid än med själva förlossningen. Jag tyckte att graviditeten var mycket, mycket jobbigare än själva förlossningsbiten just eftersom jag haft två snabba och relativt smärtfria förlossningar.

Mitt andra barn är född den 10:e maj 2017. Den 9:e man så satte mina värkar igång vid 17-tiden ungefär, och de var sådär ganska regelbundna från start skulle jag säga, och gjorde väl relativt ont. Som en mensvärk skulle jag säga, jag tycker inte att det gör så fruktansvärt ont att föda barn. Och det här vet jag är jätteindividuellt, men jag tycker inte att det gjort så ont som många beskriver det. För mig som har det känts som en väldigt intensiv mensvärk som håller i sig i en minut, sen släpper, sen håller i sig.

Läs också: ”Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det”

Jag gick under dagen med lite värkar, men kring tvåtiden på natten kände jag ändå att det gjorde ganska ont, att det var mer intensiva mensvärkssmärtor. Eftersom det gick så fort första gången jag födde barn ville jag komma in lite mer i tid nu så att man inte skulle få den där chocken att ”nu ska du föda barn direkt!” så fort man kom in. Vid tvåtiden där skrevs jag in på förlossningen och edan i bilen på väg in sa jag till min sambo Björn att jag är nog öppen fyra, tre-fyra, centimeter och när vi kom in var det mycket riktigt så – jag var öppen fyra centimeter. Så jag kände hela tiden att jag hade väldigt stor kontroll över den här förlossningen. Jag kände igen alla smärtorna, jag kunde förloppet, det började på samma sätt som med min första förlossning som också startade med värkar.”

Kände sig närvarande

När vi kom in blev jag inskriven, och någonting jag reagerade på ganska precist på en gång när vi kom in var att jag var med MED den här gången. Förra gången var det mer som en dröm, den här gången kommer jag faktiskt ihåg allting väldigt väl. Jag kommer ihåg hur sköterskorna såg ut, jag kommer ihåg hur många de var och såna saker, det gjorde jag inte alls på första förlossningen. Den var väldigt snabb och intensiv. Men nu var vi då inskrivna och de gjorde jämna kontroller, och jag kände mig så trygg så jag ville inte ha någon sköterska där inne. De kom in med jämna mellanrum och kollade hur öppen jag var, kollade hur det gick.

Klockan 03.20 bad jag om att få en sovdos, det är värktabletter, i det här fallet två citodon och det tycker jag har fungerade kanon för mig. För det som de gör är att de trappar ner värkarna. De mest intensiva värkarna för mig har varit under den mellersta delen av förlossningen, öppningsskedet, från fem till tio centimeter. Det har gjort ganska ont då, men det har räckt för mig att ta de där två citodonen, för det har dragit ner värkarna till det lite mildare stadiet så det har aldrig blivit värre än så för mig. Så jag tog tabletterna och la mig för att sova. Det gick ganska bra, jag kunde inte sova 100% för jag vaknade när värkarna kom, men jag kunde andas genom dem och känna att det gick bra.”

Läs också: ”Dykteknik eller profylax under förlossningen? Så funkar det!”

”Känner att bebisen är på väg ut, NU”

”Och sen där vid fyra, fem-tiden känner jag att jag måste gå på toaletten. Björn sitter i en fåtölj bredvid och sover, så jag väcker honom och säger det, går sen in på toaletten och sätter mig – och då känner jag det där trycket komma. Det där intensiva trycket. Ni som har fött barn vet ju att det känns ungefär som att man är väldigt, väldigt förstoppad, och så kändes det. Det känns ungefär som att bajsa att föda ut barn, det är så jag skulle beskriva det. Då vet jag att det faktiskt börjar bli dags, så jag går tillbaka till sängen och ber Björn trycka på knappen. Jag står lutad mot sängen och får det där trycket och känner att den här bebisen är på väg ut. Nu! När jag står där och sköterskorna kommer in går mitt vatten. Pang, som ett skyfall rätt ner, och jag känner att han verkligen är på väg ut. De ber mig sätta mig på sängen för att de ska kunna göra en undersökning, men jag känner att det inte går för bebisen är ju på väg ut NU. Men jag sätter mig ändå där och lägger mig i gynställning och barnmorskan ser det jag känner – bebisen ÄR faktiskt på väg ut. Hon får hålla emot och jag får kraftiga krystvärkar. På två eller tre krystvärkar var han ute! Så från 04.50 när mitt vatten gick till 05.05 – så kort tid tog det tills han var ute. Och kan skrek redan på väg ut ur vulvan, haha, så han var redo att komma ut! Jag sprack inte och fick inga bristningar, så allt gick verkligen jättebra.

Det enda jag kommer ihåg från den här förlossningen som skiljer den från föregående var att eftersom krystfasen gick så fort hann de inte spraya den där sprayen när han skulle ut. Man kan nämligen få en spray på underlivet som gör att det bedövar, och den hann inte jag få den här gången, så nu kände jag faktiskt är bebisens huvud var på väg ut och det var en väldigt stramande brännande känsla. De sa till mig att jag behövde hålla igen trots krystvärken just då, och jag förstod verkligen varför när jag hade den känslan. Hade jag tryckt på då hade jag spruckit, det är jag helt övertygad om, för jag kände det så tydligt. Och det är därför jag gillar att känna smärtan och inte vara så bedövad när jag föder barn, för jag känner att jag har kontroll genom hela förloppet och det har varit viktigt för mig under båda förlossningarna.”

Läs också: ”Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning”

Förlossningen var lättare än efterarbetet

”Bebisen kom ut och upp på mitt bröst, och på en gång när han kom upp började jag grina och ville trösta honom. Och så var det inte riktigt på min första förlossning för jag var lite chockad, men den här gången var jag med och det var så fint på nåt sätt. Där låg han och jag kunde trösta honom, han började amma nästan på en gång, och det kändes så fint och bra. Och så var det liksom på morgonen, solen sken in i förlossningsrummet och det var bara jättefint. Och jag tycker nästan att den biten som varit värst för mig båda gångerna är tiden efter förlossningen, när man ska läka. Eftervärkarna efter bebis nummer två, aj aj aj. Första gången hade jag inte så många eftervärkar, men med Malve hade jag det i en vecka efteråt. Jag trodde att jag hade fått en livmodersinflammation! Ingen hade berättat för mig att det är vanligt att få starka eftervärkar efter bebis nummer två, så jag var inte beredd på det här. Så när vi kom in på läkarkontrollen dagen efter med Malve så frågade jag om det var något fel, för jag hade så ont. De förklarade att det var helt normalt, och frågade om jag inte tagit ipren och alvedon? Haha. Så ska ni föda ert andra barn, var beredda på att ni kan få ganska intensiva eftervärkar och att det inte är nåt konstigt. Och jag, som ammat mina barn, har fått torra slemhinnor nere i slidan båda gångerna. Och det var inte heller något någon hade berättat för mig, att man kan få torra slemhinnor av att amma. Det stramar ju också en hel del och gör ganska ont, och det kan ta lite extra lång tid när man vill komma igång med sex och sånt. Men man pratar inte så mycket om det så därför känns det bra att berätta det för er, så kanske inte ni blir överraskade på samma sätt som jag blev.”

Välkommen till världen, Malve!

”För mig har det alltså varit värre med eftertiden än själva förlossningen. Förlossningarna har varit som en dröm som jag skulle kunna göra om alla dagar i veckan. Hur härligt som helst, det är en sån cool känsla, och mitt bästa tips inför en förlossning är faktiskt att koppla av och försöka att inte bli rädd för det går inte att styra ett förlopp i förväg utan det är bara att ta det som kommer. Och för mig gjorde det som sagt var inte mycket ondare än väldigt intensiva menssmärtor. Värsta stadiet var verkligen i mitten, krystningsdelen är ju bara skön. Det är härligt att äntligen få krysta ut bebisen, och där är det bara att följa med – det sköter sig självt.

Om du är på väg att föda barn vill jag passa på att önska dig lycka till! Häng bara med i förloppet, det är så himla coolt och häftigt, och det är typ enda gångerna i livet man får känna att man verkligen är ett djur, haha, kroppen är så cool!”

Vill du fortsätta följa Elin och hennes familj? Missa inte hennes fina blogg här, hennes Youtubekanal här och hennes instagramkonto @elinkungsman!

Vill du också dela din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

Bärsele eller bärsjal? Så väljer du rätt för dig!

Publicerad 18 april, 2018

Bärsjal eller bärsele? Så väljer du rätt för dig!

Alla småbarnsföräldrar har nog ställts inför situationer när barnet inte vill vara någon annanstans än i famnen just när ens armar behöver användas till annat. Som tur är finns det hjälpmedel att ta till hjälp när man vill ha sin bebis nära och samtidigt skona ryggen – bärselar och bärsjalar! Men, är det inte lite flummigt med bärsjal? Och varför kan man få ont i ryggen av en bärsele ÄVEN fast det står på förpackningen att den är ergonomisk?

Det är inte alltid lätt att navigera rätt i djungeln av bärdon. För att få lite mer kött på benen och hjälpa dig att hitta det alternativ som passar bäst för både dig och ditt barn besökte Vimedbarn.se butiken Knyt an i Stockholm för att prata med Katarina Krieg och Tove Gidegård som båda är utbildade bära barn-coacher.

Katarina Krieg och Tove Gidegård delar med sig av sina bästa råd till den som väljer mellan bärsele och bärsjal.

För vem passar bärsele, och för vem passar bärsjal?

– Det finns inga regler. Många tänker sig en bärsele för att det är snabbt, enkelt och tryggt. Det anses inte flummigt och du har hört om det förut. Samtidigt finns det så många olika bärselar. Det finns något för alla smaker både utseendemässigt och komfortmässigt. Sen är det många som tycker att sjal är väldigt bekvämt samtidigt som det går att anpassa och variera mycket mer.En sjal kräver mer engagemang och tålamod till en början, men är särskilt bra om man har en kropp som strular.

Vad kan det vara för fel om man får ont i ryggen av att bära med bärsele?

– Den kan vara dåligt inställd. Det kan också vara att det är en dålig passform för just din kropp. Det finns ingen bärsele som funkar för alla, det är som med jeans. Man kan behöva prova olika modeller för att hitta den rätta.

Vad innebär det att en bärsele är ergonomisk?

– Det innebär att barnet tillåts sitta i sin naturliga position – alltså med höga knän, låg rumpa och lätt kurvad rygg. I första hand är det ergonomisk för barnet man menar, men även ergonomisk för bäraren. Själva ergonomiska sittpositionen för barnet gör också i sig att det blir mer ergonomiskt för föräldern.

Vad kan det vara för fel om man får ont i ryggen av att bära med bärsjal?

– Det vanligaste är nog att man inte har spridit ut sjalen ordentligt i ryggen. Ju mer centrerad sjalen är, desto mer punktbelastning blir det. Det är också viktigt att spänna ordentligt så att sjalen och barnet sitter tight mot kroppen. När du bär ska du aldrig ha en känsla av att du måste kompensera upp med kroppen. Du ska vara trött i fötterna, inte ryggen, efter en promenad med sjalen. Bebisen ska vara ett med din kropp. När barnet sitter bra och ergonomiskt är det lättare för bäraren. Många upplever barnet som viktlöst om man får barnets bäckenbotten att ligga an mot ens mage.

Kan det bli för varmt för barnet i en bärsele eller bärsjal på sommaren?

– Det kan bli för varmt för barnet, men det är om man klar barnet i en massa kläder. Bärselen eller bärsjalen motsvarar ett klädesplagg. Tänk – ”hur mycket har jag på mig?”. Har du bara t-shirt kan barnet ha bara blöja, strumpor och solhatt. Sen är det också så att friska bebisar i regel börjar vråla innan de blir överhettade. Men att undvika sol är också en viktig grej. Var i skuggan! Föräldern hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Dessutom har du större koll på barnet i bärsele eller bärsjal jämfört med om hen exempelvis åker i en vagn.

Hur länge kan man använda en bärsjal? Hur stora barn håller en bärsjal till?

– Det handlar om hur länge du orkar bära. En trikåsjal rekommenderar vi bara för det första halvåret, även om det såklart kan vara individuellt beroende på hur mycket barnet väger och vilken trikåsjal det handlar om. Det kan till exempel funka en längre period hemma, men bli för sviktigt under en PW. Med en vävd sjal är tiden du kan bära i stort sett obegränsad. När barnet börjar bli tyngre kan du bära hen med sjalen på ryggen, det är ofta lättare.

Går det att använda bärsjal eller bärsele när man är gravid och har en stor mage?

– En trikåsjal som bärs bara på mage funkar så länge bäraren känner att det är bekvämt. Till en gravid person hade vi rekommenderat en vävd sjal att använda till ryggbärande, så slipper man ha den på magen. Det finns också bärselar som inte trycker på magen, till exempel sorten Onbohivo där du bär barnet på ryggen på liknande sätt som med en ryggsäck utan midjebälte. Man kan också ha andra selar så länge man har själva bältet antingen över eller under magen. När man är gravid kan det dock handla om andra problem än själva sjalen eller selen när man vill bära sitt barn. Man kanske är tröttare och helt enkelt inte orkar lika mycket, därför är det viktigt att lyssna på kroppen.

Sammandragningar eller förvärkar? Så vet du

Publicerad 2 februari, 2018

Sammandragningar och förvärkar är vardagsmat för vissa gravida – samtidigt som andra inte upplever någon sammandragning alls förrän förlossningen är igång. Precis som så mycket annat som rör graviditeten är det olika från person till person.

Känner du dig minsta osäker på vad det är du känner, om förlossningen har startat eller om du upplever att du får sammandragningar eller förvärkar tidigt i graviditeten? Hör då av dig till din barnmorska. Att få personliga råd är oftast både det bästa och mest lugnande.

Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning – hela listan”

Hur känns sammandragningar?

Det är vanligt att känna sammandragningar från graviditetsvecka 22. De sker eftersom livmodern drar ihop sig på samma sätt som den ska göra under en förlossning, just för att öva inför förlossningen. Hur sammandragningar känns upplevs olika från kvinna till kvinna, men som regel ska de inte göra ont. Vissa känner inte av att de har sammandragningar, andra märker dem som att magen blir hård, ”toppig” i formen och kanske stramar lite.

När man har sammandragningar, förvärkar och förlossningsvärkar är det egentligen samma sak som händer i livmodern – men med olika intensitet. Därför betyder det inte heller att sammandragningar behöver betyda att förlossningen är på gång, eftersom det bland annat är den höga intensiteten och kraften som gör att sammandragningarna klassas som förlossningsvärkar som krävs för att livmodern ska påverkas. Livmodertappen blir i regel inte påverkad av sammandragningar. Om det kommer blod eller slem från slidan ska du alltid söka vård.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Hur känns förvärkar?

I slutet av graviditeten, ofta från graviditetsvecka 37, kan man få förvärkar. Förvärkar påminner om sammandragningar, men gör ofta ont, ibland till och med så ont att man inte kan sova igenom dem om de kommer på natten. I vissa fall kan man också tro att förvärkarna är förlossningsvärkar, och att förlossningen har startat. Det som ofta avgör om det är förvärkar eller förlossningsvärkar är återigen intensiteten. Hur ofta kommer värkarna, och hur länge håller de i sig? Om värkarna håller på i timmar utan att vare sig komma tätare, hålla i längre eller göra mer ont är det mest sannolikt förvärkar.

Lindra förvärkar – 3 tips

Ta ett varmt bad. Värme lindrar smärta för många och används även som smärtstillningsmetod i tidigt förlossningsarbete av många.
Har du ont och behöver sova, prova att ta en tablett smärtstillande Paracetamol, exempelvis Alvedon. Rådfråga din barnmorska.
Distrahera dig med något du tycker om. Som höggravid är du värt allt härligt du kan komma på!

Är det konstigt att inte känna sammandragningar eller förvärkar?

Nej. Alla upplever inte att de känner av sammandragningar eller förvärkar.

Hur vet jag det är värkar?

Om sammandragningarna gör ont, kommer reglbundet och ökar i intensitet är det sannolikt värkar och förlossningen är igång. Ring till din förlossningsmottagning för råd. Här kan du läsa mer om tecken på att förlossningen har startat.

Etikett: ont