fixerad | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: “Tvillingarna ville ut i vecka 32”

Förlossningsberättelse: "Tvillingarna ville ut i vecka 31+1"

Nathalie Sjölanders förlossningsberättelse:

“Fredagen den 8 juli vaknade jag som vanligt runt nio på morgonen. Sambon hade gått i väg på jobbet. Jag kliver upp och går på toa och märker då superlite blod på papperet. Jag tänkte egentligen inte mer på det än att de säkert var en liten del av slemproppen och att den kan ju gå även om det är flera veckor kvar till förlossning.

Vid lunch upptäcker jag att de kommer lite blod igen. Det ska tilläggas att det var verkligen superlite båda gångerna, men jag tänkte att de var lika bra att ringa förlossningen ändå för att vara på den säkra sidan.  Vid den här tiden har jag även börjat få en mensvärksliknande smärta, men inga sammandragningar. De tycker att jag borde komma in för en kontroll, skulle det inte vara något kan vi ju åka hem igen.

Nathalie var gravid med tvillingar i vecka 32 när förlossningen startade

Nathalie var gravid i vecka 32 när förlossningen startade.

Jag ringer min sambo som kommer halvspringandes hem. Jag tycker inte vid det här laget att det känns som att det är någon speciell panik, vi lär väl kolla och sen åka hem igen tänker jag, så vi struntar i att ta någon BB-väska.”

Läs också: “3 tecken på att förlossningen har startat”

“Jag tänker – hur sjutton är det möjligt?”

“Efter vägen blir jag hungrig så jag ber min sambo stanna för en korv. Han undrar om vi hinner det men jag tycker att en korv borde jag väl ändå kunna hinna med? Jag tänker inte sitta och troligtvis vänta hur länge som helst där på förlossningen och dessutom vara hungrig!

Så med korv i magen stegar vi in på förlossningen för en kontroll. Barnmorskan kollar urinet och CTG och allt är precis som det ska. Jag får träffa en läkare kort därefter som ska kolla livmodertappen. Hon tycker inte riktigt att hon känner min livmodertapp alls, men ska ta dit ytterligare en läkare som får känna.

– Din livmodertapp är utplånad och du är öppen 2 cm, konstaterar hon.

Jag tänker för mig själv hur sjutton det är möjligt? Jag har ju inte haft några sammandragningar eller värkar på det sättet som man hört att det ska bli.”

Läs också: “19 saker att göra i väntan på bebis”

Tvilling 1 har fixerat sig

“Läkaren skriver in mig på förlossningen och jag får värkhämmande dropp samt kortison som ska skynda på barnens lungmognad. De vill även att jag ska börja fasta från och med nu och till nästa dag, för att om de blir kejsarsnitt så ska det göras på fastande mage.  Vilken jäkla tur vi stannade för den där korven!

Under natten och hela dagen efter forsätter de ha mig under bevakning och kollar regelbundet både CTG och om jag är öppen mer. Allt ser bra ut och det mesta tyder på att värkhämmande droppet hjälpt. Jag får nu börja äta och dricka igen. Vilken dröm att få dricka vatten!

Vi börjar fundera på hur länge vi kommer behöva stanna. Men så på morgonen runt klockan 10:00 den 10:e juli börjar jag känna av mer av den där mensvärken. Läkaren kontrollerar mig igen och jag är nu öppen 4-5 cm. Jag får börja med fastan igen och vi blir informerade av läkare om vad som kommer ske vid kejsarsnitt och därefter på neonatalavdelningen.

Läs också: “Jennie-Lie: Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Ungefär vid klockan 11 kopplar de upp mig på CTG igen för att kontrollera mina sammandragningar, men de ser inga alls på den. Barnmorskan får istället stå och känna på min mage hela tiden för att försöka tyda om jag har några och hur täta. Jag känner inga alls utan har bara den där mensvärken som blir kraftigare och kraftigare. De gör en ny kontroll och jag är oförändrat öppen men tvilling 1 har nu fixerat sig.”

Tvillingarna är för svaga för en förlossning

“Vid 11:45 beslutar man om att kejsarsnitt ska göras eftersom jag bara är i vecka 31+1 och tvillingarna troligtvis är för svaga för en vanlig förlossning.

12:09 startar de med att ge mig ryggmärgsbedövning i liggande läge, men den tar inte och det gör så vanvettigt ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. De vill att jag sätter mig upp istället så det kan ta en ny och jag får sitta och krama om en sköterska. Jag börjar frossa och kvider av att det gör så ont så stackars sambon blir helt kallsvettig av att se mig. Han blir tvungen att gå ut för att inte svimma. Jag märker knappt av det och är bara livrädd för att det ska kännas när de ska skära i mig. De får vända mig lite upp och ner för att bedövningen ska verka och för att jag upprepade gånger säger med bestämd röst att jag faktiskt känner när de tar på min mage och att jag kan vicka på tårna. Till slut säger läkaren med lite skratt i rösten:

– Nathalie, du kommer ha känsel där men själva smärtan är borta. Om någon skulle nypa mig lika hårt som jag nypit dig nu hade jag slagit den personen på käften.

De gjorde mig väldigt lugn och jag kunde till och med klämma fram ett litet leende.”

Hinner se ena tvillingen

“12:11 plockar de ut storebror Lucas men jag hinner inte se honom förens de gått ut med honom till kuvösen och sambon. Han väger 2230 gram och är 43,5 cm lång. 12:12 kommer lillebror Vincent. Honom hinner jag se när de går förbi i alla fall. Hans födelsevikt är 1930 gram och han är 43 cm lång.

En glad Nathalie efter kejsarsnittet

Jag rullas sedan in på BB och får där vänta till sambon kommer tillbaka från neonatalavdelningen med bilder på pojkarna. Jag kan inte besöka dem förrän jag kan sitta i rullstol. Vi får in fika under tiden vi väntar på att bedövningen ska släppa och några timmar senare är jag så pass bra att jag kan ställa mig upp och sedan sätta mig i rullstol.

Läs också: “5 smarta hacks för dig med bebis hemma”

Nathalie hälsar på sin lille bebis i kuvösen efter förlossningen

Vilken spänning det var innan vi var framme på avdelningen! Och wow, vilken känsla att få se sina barn ligga där. Jag kunde bara röra vid dem och inte hålla eftersom de låg i kuvös och även hade hjälp med andningen via CPAP. Vi rullar sen tillbaka till BB och blir kvar där över natten.”

Nyfödd i kuvös

Här kan du läsa vidare om Nathalie och familjens tid på intensivvårdsavdelningen på neonatalavdelningen efter förlossningen.

Vill du fortsätta följa tvillingmamman Nathalie? Missa då inte hennes blogg här eller hennes instagramkonto @nathaliestvillingar!

Vill du också dela din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla till hej@loppi.se!


 

Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration.
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Vad gör man hos barnmorskan och MVC?

Vad händer hos barnmorskan och MVC?

Har du precis fått ett positivt graviditetstest och är nyfiken på vad du kommer få göra hos barnmorskan och MVC som gravid? Vimedbarn.se förklarar!

Vad gör man under besök hos barnmorskan?

Upplägget kring rutiner och kontakt ser såklart olika ut på olika barnmorskemottagningar runt om i landet, men den grundläggande vården är likadan var man än bor. Om graviditeten fortskrider normalt får man gå på glesare besök i början av graviditeten, och mer täta kontroller i slutet av graviditeten. I snitt brukar det bli mellan åtta och tio besök hos barnmorskan och MVC under en graviditet, om allt är normalt.

Läs också: “Så utvecklas barnet i magen – vecka för vecka”

Vad händer på inskrivningen hos barnmorskan?

Det är vanligt att själva inskrivningen hos barnmorskan och MVC delas upp i två besök, som båda sker i den tidiga graviditeten. Det första besöket sker ofta kort efter att man själv tagit kontakt med MVC, och syftet är då främst att skapa en kontakt vilket kan ge trygghet åt den blivande mamman.

Barnmorskan informerar ofta om alkohol, rökning, läkemedel och droger under graviditeten. Syftet är att värna om barnets säkerhet inne i magen. Mer information får man under inskrivningens andra besök som oftast sker när den blivande mamman är gravid i vecka 10. Då tar barnmorskan också ofta ett urinprov och blodprov bara för att säkerställa att allt ser bra ut. Hen kan även informera om vad du får och inte får äta som gravid.

Läs också: “9 saker alla gravida gör men inte pratar om”

Den täta kontakten med barnmorskan under graviditeten är dels till för att hålla koll på att graviditeten fortskrider normalt, och dels för att de blivande föräldrarna ska ha möjlighet att ställa frågor kring det som rör graviditeten. Passa på att ställa dina frågor kring allt du undrar, barnmorskan finns där för att hjälpa och vägleda!

Rutinkontroller hos barnmorskan

Om graviditeten fortsätter normalt besöker man som förstföderska barnmorskan cirka en gång i månaden till vecka 30. Efter det brukar man få gå på tätare besök, med ungefär 1-3 veckor mellan.

Läs också: “8 saker du aldrig vill höra som gravid”

Kring vecka 20 får den blivande mamman ett moderskapsintyg av barnmorskan, som bekräftar att man är gravid och anger ett datum för när förlossningen beräknas ske. Intyget skickar den blivande mamman sen till försäkringskassan för att de ska kunna ge besked om kommande föräldraersättning inför föräldraledigheten.

Besök hos barnmorskan i slutet av graviditeten

När graviditeten börjar gå mot sitt slut undersöker barnmorskan hur barnet ligger i magen. Hen skriver ner i journalen vilken ”föregående fosterdel” barnet har, det vill säga om barnet ligger med huvudet eller sätet nedåt. Barnmorskan känner också eftersom om barnets huvud är rörligt, ”ruckbart”, eller inte, ”fixerat”.

Läs också: “Bebis som skriker vid nattning – här är psykologernas bästa tips!”

Vid något av de sista besöken inför förlossningen går den blivande mamman och barnmorskan igenom graviditeten och skriver en sammanfattning i journalen. Där skriver barnmorskan även in medicinska fakta, och de önskemål de blivande föräldrarna har kring den kommande förlossningen och amningen. På så sätt kan barnmorskorna som tar emot den blivande mamman på förlossningen snabbt få koll på läget när det är dags.

stats