blod | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: ”Moderkakan höll på att lossna”

Förlossningsberättelse: "Moderkakan höll på att lossna"

Hannah Kühnels förlossningsberättelse: ”Moderkakan höll på att lossna”

”När jag var i vecka 28 så började jag få lite värkar, vi var tvungna att åka in till Östra sjukhuset för att stanna av mina värkar med en kortisonspruta. Det här gick jättebra, men jag hade väldigt mycket sammandragningar. När man har sex som gravid så kan man känna starka sammandragningar, och det gjorde jag den här gången, men det gick jättebra och graviditeten fortsatte som vanligt efter detta.”

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag födde i bilen utanför BB”

”Trodde jag kissade på mig”

”Veckorna gick på och i vecka 37 var vi hemma hos min bästa kompis Melinda. Hon och jag våra familjer var hemma hos dem och jag kände att jag hade lite molande värk i magen. Så säger hennes sambo ’men gå ut och gå lite, så kanske förlossningen sätter igång’. Och jag var så jäkla trött på att vara gravid. Alltså fy satan! Så jag bara, okej! Jag och Melinda går ut och går för att få igång den här jäkla förlossningen så att bebis kommer ut.”

Melinda gick på toaletten, jag gick ut i hallen och satte på mig mina skor. Och då känner jag hur det är som att en propp dras ur min fiffi och hur det forsar vatten. Jag sa till Melinda att ’antingen kissade jag på mig just nu, eller så gick mitt vatten’. Vår kompis kommer ut i hallen och säger ’Hannah, det är ju för fan blod!’. Då har det alltså runnit blod längs med hela mina ben, som om jag kissat på mig, fast det är blod. Jag tittar ner och ser blod på golvet, på mina skor, men håller mig ändå lugn. Rickard säger ’Vi måste ringa mamma!’ men jag säger ’Nej, Rickard, vi måste ringa AMBULANS, för det är nåt som inte stämmer här’.

Läs också:TEST: Vilken bärsele är bäst? Se resultatet här!”

Jag går in på toaletten och vi ringer 112. Jag drar ner mina byxor och sätter mig på toaletten. Då är det stora, stora klumpar av blod i mina trosor. Jag frågade Melinda om hon trodde att det var slemproppen som gått, men hon förklarade att det verkligen inte skulle vara så mycket blod då. Vi fick reda på efteråt att det var koagulerat blod.”

Blev en pöl av blod på britsen

”Ambulansen kommer och jag och Rickard åker iväg. Jag känner hela tiden hur det sipprar blod men när jag låg på britsen kände jag hela tiden att bebisen rörde på sig vilket fick mig att känna mig lugn. Men jag sa till ambulanspersonalen att jag känner att det sipprar ut blod hela tiden. Men han säger att han inte ser någonting, och att det måste vara vatten.

Vi kommer till akuten och när de flyttar mig från britsen till sjukhussängen så hör jag honom säga ’oj då!’. Då är det alltså en stor jävla pöl med blod på den där ambulansbritsen. Jag sa ju det! Sen togs EKG och vaginalt ultraljud som visade att både jag och bebis mådde bra. Men efter tio minuter säger de att de måste köra ett kejsarsnitt. Då kom mina nerver igång. Jag kände att jag inte var redo för det! Adrenalinet sattes igång och jag kommer inte ihåg så mycket från det här.”

Läs också: ”Därför gör sen avnavling skillnad för ditt barn”

Fick veta att modekakan höll på att lossna

”De sätter upp en skynke vid mitt ansikte. Jag kände inte när de öppnade mig, men när de drog i mig. Jag tror att det kanske tog en timme, sen var han ute. Han mådde jättebra. I efterhand fick vi veta att det var moderkakan som höll på att lossna, och det var det som orsakat allt blod. Det kan vara otroligt farligt om moderkakan lossnar, barnet kan dö, jag hade kunnat dö för att man blöder så otroligt mycket. Men som tur är fick vi stopp på det i tid.”

Hör Hannah berätta själv om sin förlossning och se bilder i klippet nedan!

Vill du fortsätta följa Hannah och hennes familj? Missa då inte hennes Youtubekanal ”Familjen Johansson/Kühnel”, hennes blogg här och hennes instagramkonto @hannahmeh!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

Sammandragningar eller förvärkar? Så vet du

Sammandragningar eller förvärkar? Så vet du

Sammandragningar och förvärkar är vardagsmat för vissa gravida – samtidigt som andra inte upplever någon sammandragning alls förrän förlossningen är igång. Precis som så mycket annat som rör graviditeten är det olika från person till person.

Känner du dig minsta osäker på vad det är du känner, om förlossningen har startat eller om du upplever att du får sammandragningar eller förvärkar tidigt i graviditeten? Hör då av dig till din barnmorska. Att få personliga råd är oftast både det bästa och mest lugnande.

Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning – hela listan”

Hur känns sammandragningar?

Det är vanligt att känna sammandragningar från graviditetsvecka 22. De sker eftersom livmodern drar ihop sig på samma sätt som den ska göra under en förlossning, just för att öva inför förlossningen. Hur sammandragningar känns upplevs olika från kvinna till kvinna, men som regel ska de inte göra ont. Vissa känner inte av att de har sammandragningar, andra märker dem som att magen blir hård, ”toppig” i formen och kanske stramar lite.

När man har sammandragningar, förvärkar och förlossningsvärkar är det egentligen samma sak som händer i livmodern – men med olika intensitet. Därför betyder det inte heller att sammandragningar behöver betyda att förlossningen är på gång, eftersom det bland annat är den höga intensiteten och kraften som gör att sammandragningarna klassas som förlossningsvärkar som krävs för att livmodern ska påverkas. Livmodertappen blir i regel inte påverkad av sammandragningar. Om det kommer blod eller slem från slidan ska du alltid söka vård.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Hur känns förvärkar?

I slutet av graviditeten, ofta från graviditetsvecka 37, kan man få förvärkar. Förvärkar påminner om sammandragningar, men gör ofta ont, ibland till och med så ont att man inte kan sova igenom dem om de kommer på natten. I vissa fall kan man också tro att förvärkarna är förlossningsvärkar, och att förlossningen har startat. Det som ofta avgör om det är förvärkar eller förlossningsvärkar är återigen intensiteten. Hur ofta kommer värkarna, och hur länge håller de i sig? Om värkarna håller på i timmar utan att vare sig komma tätare, hålla i längre eller göra mer ont är det mest sannolikt förvärkar.

Lindra förvärkar – 3 tips

  • Ta ett varmt bad. Värme lindrar smärta för många och används även som smärtstillningsmetod i tidigt förlossningsarbete av många.
  • Har du ont och behöver sova, prova att ta en tablett smärtstillande Paracetamol, exempelvis Alvedon. Rådfråga din barnmorska.
  • Distrahera dig med något du tycker om. Som höggravid är du värt allt härligt du kan komma på!

Är det konstigt att inte känna sammandragningar eller förvärkar?

Nej. Alla upplever inte att de känner av sammandragningar eller förvärkar.

Hur vet jag det är värkar?

Om sammandragningarna gör ont, kommer reglbundet och ökar i intensitet är det sannolikt värkar och förlossningen är igång. Ring till din förlossningsmottagning för råd. Här kan du läsa mer om tecken på att förlossningen har startat.

Har din bebis problem med magen? 10 tips som kan hjälpa!

Har din bebis problem med magen? 10 tips som kan hjälpa!

Bebisar och magar – ett ämne som är ständigt aktuellt för nyblivna föräldrar. En krånglande mage kan ju leda till såväl tårar som rubbad sömn, och det är klart att ingen vill se sin lilla älskling ha ont eller må dåligt i onödan. Vad kan man göra själv för att hjälpa en bebis som har problem med magen? Vi listar våra bästa tips här nedanför!

Kom ihåg! Är du minsta orolig eller behöver råd skräddarsydda för din bebis rekommenderar vi dig alltid att höra av dig till BVC. Är din bebis allmäntillstånd påverkat ska du genast höra av dig till vården. Kommer det blod i avföringen ska du söka vård akut.

Läs också: ”Så kan du lugna en bebis som skriker – 15 tips!”

Har din bebis problem med magen? 10 tips som kan hjälpa!

Minska på fiberintaget

Efter en magsjuka, till exempel, kan barnets mage vara extra känsligt mot fiber och därför reagera med antingen diarré eller förstoppning på grund av fiberrik kost. Efter en magsjuka kan det därför hjälpa att byta ut fullkornsprodukterna mot mer lättsmälta alternativ, till exempel att byta ut fullkornsvällingen mot majsvälling eller mild havrevälling en period.

Katrinplommonpuré

Misstänker du att din bebis är förstoppad? Katrinplommonpuré kan göra susen för att kicka igång magen! Tänk dock på att olika barnmatsmärken har olika mycket katrinplommon i deras katrinplommonpuré. Välj en puré med hög koncentration katrinplommon för bästa effekt. Glöm inte heller att ge barnet vatten så fort hen är törstig!

Se över den ammandes kost

Ammas barnet? När det handlar om problem med magen på grund av kolik kan besvären variera beroende på vad den ammande äter. Kanske måste den ammande byta ut mjölkprodukter mot andra alternativ? Det finns även forskning som visar att kolik är vanligare hos barn vars mamma röker.

Läs också: ”10 vanliga frågor BVC får – och svaren”

Minimera luftintaget

Oavsett om barnet ammar eller flaskar kan fel teknik eller utrustning leda till att barnet sväljer mycket luft, som i sin tur kan leda till gaser och magknip. Be om hjälp hos BVC för att säkerställa att ni har rätt teknik!

Byt modersmjölksersättning

Även om de olika barnmatsmärkenas modersmjölksersättning ger i huvudsak samma effekt näringsmässigt för barnet kan barnets mage reagera olika på de olika sorterna. Prova att byta sort för att se om det ger mindre problem med magen.

Lös avföring på grund av frukt och grönt

Det är inte ovanligt att bebisar och barn reagerar med lös avföring på vissa frukter och grönsaker. I såna fall kan man prova att ta bort frukt och grönt ur kosten för att sedan återinföra dem en efter en för att se vad barnet reagerar på. Detta rekommenderar vi dock att man inte experimenterar för mycket med själv, utan gör i samråd med BVC.

Lugn och ro på pottan

Går din bebis på potta eller toaletten? Se då till att göra ert bästa för att stunden på pottan eller toaletten blir så lugn och trevlig som möjligt. Kanske kan det hjälpa med lite mysig musik, eller att ni läser en bok tillsammans i badrummet? Stress är aldrig en bra grej för krångliga magar.

Ge magmassage

Ibland kan det hjälpa att ge bebisen magmassage anpassad för småttingar. På 1177.se finns en bra guide för spädbarnsmassage vid kolik! Du hittar den här.

Rätt matställning?

Vissa bebisar mår faktiskt bättre av att äta i upprätt ställning, istället för att äta i liggande position. Värt ett försök!

Behåll lugnet

Det är lätt att bli stressad när ens barn är ledset och besvärat. Men, att behålla lugnet vinner ni alla på, eftersom en orolig bebis inte är en gladare bebis. Be om avlastning från nära och kära om det är svårt, och se till att skaffa en bra bärsele eller bärsjal om din bebis behöver mycket närhet. Kämpa på!


Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration. Signa upp dig här:

Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Förlossningsberättelse: ”Tvillingarna ville ut i vecka 32”

Förlossningsberättelse: "Tvillingarna ville ut i vecka 31+1"

Nathalie Sjölanders förlossningsberättelse:

”Fredagen den 8 juli vaknade jag som vanligt runt nio på morgonen. Sambon hade gått i väg på jobbet. Jag kliver upp och går på toa och märker då superlite blod på papperet. Jag tänkte egentligen inte mer på det än att de säkert var en liten del av slemproppen och att den kan ju gå även om det är flera veckor kvar till förlossning.

Vid lunch upptäcker jag att de kommer lite blod igen. Det ska tilläggas att det var verkligen superlite båda gångerna, men jag tänkte att de var lika bra att ringa förlossningen ändå för att vara på den säkra sidan.  Vid den här tiden har jag även börjat få en mensvärksliknande smärta, men inga sammandragningar. De tycker att jag borde komma in för en kontroll, skulle det inte vara något kan vi ju åka hem igen.

Nathalie var gravid med tvillingar i vecka 32 när förlossningen startade

Nathalie var gravid i vecka 32 när förlossningen startade.

Jag ringer min sambo som kommer halvspringandes hem. Jag tycker inte vid det här laget att det känns som att det är någon speciell panik, vi lär väl kolla och sen åka hem igen tänker jag, så vi struntar i att ta någon BB-väska.”

Läs också: ”3 tecken på att förlossningen har startat”

”Jag tänker – hur sjutton är det möjligt?”

”Efter vägen blir jag hungrig så jag ber min sambo stanna för en korv. Han undrar om vi hinner det men jag tycker att en korv borde jag väl ändå kunna hinna med? Jag tänker inte sitta och troligtvis vänta hur länge som helst där på förlossningen och dessutom vara hungrig!

Så med korv i magen stegar vi in på förlossningen för en kontroll. Barnmorskan kollar urinet och CTG och allt är precis som det ska. Jag får träffa en läkare kort därefter som ska kolla livmodertappen. Hon tycker inte riktigt att hon känner min livmodertapp alls, men ska ta dit ytterligare en läkare som får känna.

– Din livmodertapp är utplånad och du är öppen 2 cm, konstaterar hon.

Jag tänker för mig själv hur sjutton det är möjligt? Jag har ju inte haft några sammandragningar eller värkar på det sättet som man hört att det ska bli.”

Läs också: ”19 saker att göra i väntan på bebis”

Tvilling 1 har fixerat sig

”Läkaren skriver in mig på förlossningen och jag får värkhämmande dropp samt kortison som ska skynda på barnens lungmognad. De vill även att jag ska börja fasta från och med nu och till nästa dag, för att om de blir kejsarsnitt så ska det göras på fastande mage.  Vilken jäkla tur vi stannade för den där korven!

Under natten och hela dagen efter forsätter de ha mig under bevakning och kollar regelbundet både CTG och om jag är öppen mer. Allt ser bra ut och det mesta tyder på att värkhämmande droppet hjälpt. Jag får nu börja äta och dricka igen. Vilken dröm att få dricka vatten!

Vi börjar fundera på hur länge vi kommer behöva stanna. Men så på morgonen runt klockan 10:00 den 10:e juli börjar jag känna av mer av den där mensvärken. Läkaren kontrollerar mig igen och jag är nu öppen 4-5 cm. Jag får börja med fastan igen och vi blir informerade av läkare om vad som kommer ske vid kejsarsnitt och därefter på neonatalavdelningen.

Läs också: ”Jennie-Lie: Att få barn för tidigt önskar jag ingen”

Ungefär vid klockan 11 kopplar de upp mig på CTG igen för att kontrollera mina sammandragningar, men de ser inga alls på den. Barnmorskan får istället stå och känna på min mage hela tiden för att försöka tyda om jag har några och hur täta. Jag känner inga alls utan har bara den där mensvärken som blir kraftigare och kraftigare. De gör en ny kontroll och jag är oförändrat öppen men tvilling 1 har nu fixerat sig.”

Tvillingarna är för svaga för en förlossning

”Vid 11:45 beslutar man om att kejsarsnitt ska göras eftersom jag bara är i vecka 31+1 och tvillingarna troligtvis är för svaga för en vanlig förlossning.

12:09 startar de med att ge mig ryggmärgsbedövning i liggande läge, men den tar inte och det gör så vanvettigt ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. De vill att jag sätter mig upp istället så det kan ta en ny och jag får sitta och krama om en sköterska. Jag börjar frossa och kvider av att det gör så ont så stackars sambon blir helt kallsvettig av att se mig. Han blir tvungen att gå ut för att inte svimma. Jag märker knappt av det och är bara livrädd för att det ska kännas när de ska skära i mig. De får vända mig lite upp och ner för att bedövningen ska verka och för att jag upprepade gånger säger med bestämd röst att jag faktiskt känner när de tar på min mage och att jag kan vicka på tårna. Till slut säger läkaren med lite skratt i rösten:

– Nathalie, du kommer ha känsel där men själva smärtan är borta. Om någon skulle nypa mig lika hårt som jag nypit dig nu hade jag slagit den personen på käften.

De gjorde mig väldigt lugn och jag kunde till och med klämma fram ett litet leende.”

Hinner se ena tvillingen

”12:11 plockar de ut storebror Lucas men jag hinner inte se honom förens de gått ut med honom till kuvösen och sambon. Han väger 2230 gram och är 43,5 cm lång. 12:12 kommer lillebror Vincent. Honom hinner jag se när de går förbi i alla fall. Hans födelsevikt är 1930 gram och han är 43 cm lång.

En glad Nathalie efter kejsarsnittet

Jag rullas sedan in på BB och får där vänta till sambon kommer tillbaka från neonatalavdelningen med bilder på pojkarna. Jag kan inte besöka dem förrän jag kan sitta i rullstol. Vi får in fika under tiden vi väntar på att bedövningen ska släppa och några timmar senare är jag så pass bra att jag kan ställa mig upp och sedan sätta mig i rullstol.

Läs också: ”5 smarta hacks för dig med bebis hemma”

Nathalie hälsar på sin lille bebis i kuvösen efter förlossningen

Vilken spänning det var innan vi var framme på avdelningen! Och wow, vilken känsla att få se sina barn ligga där. Jag kunde bara röra vid dem och inte hålla eftersom de låg i kuvös och även hade hjälp med andningen via CPAP. Vi rullar sen tillbaka till BB och blir kvar där över natten.”

Nyfödd i kuvös

Här kan du läsa vidare om Nathalie och familjens tid på intensivvårdsavdelningen på neonatalavdelningen efter förlossningen.

Vill du fortsätta följa tvillingmamman Nathalie? Missa då inte hennes blogg här eller hennes instagramkonto @nathaliestvillingar!

Vill du också dela din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla till [email protected]!


 

Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration.
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Förlossningsberättelse: ”Jag var inte beredd på så mycket blod”

Albin Johnséns förlossningsberättelse: Jag var inte beredd att se så mycket blod

Albin Johnséns förlossningsberättelse: ”Jag var inte beredd på att se så mycket blod”

”Efter förlossningen med vår nu 5-årige son Frank som var ett akut kejsarsnitt i vecka 30 under traumatiska omständigheter, så hade varken jag eller barnens mamma Alexandra någon jättehärlig upplevelse att referera till när Ralph, nu 4 månader, var på ingång. Även denna gång så blev det kejsarsnitt men nu ett planerat sådant. Vilket var en helt annan grej! Wow, vilken skillnad på dessa två upplevelser! Efter ett par obligatoriska möten med olika läkare så fick vi tillslut igenom ett beslut om kejsarsnitt då det var Alexandras önskan. Några veckor före födseln så fick vi ett brev hem med en dag och tid för operation.”

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag blev akut nedsövd”

”Det var fredag och det kändes som att personalen hade feeling”

Albin Johnsén är redo för planerat kejsarsnitt!

”Vi fick en tid på morgonen men åkte till SÖS dagen före och hälsade på samt fick en kortare genomgång hur allt skulle fungera. Sen på kvällen lämnade vi Frank hos sin farmor och tidigt på morgonen tog vi en taxi in till SÖS. Vi kändes oss mer förväntansfulla än nervösa. Det var en skön känsla, inte alls stressigt eller läskigt. Mer fjärilar i magen! Väl på SÖS satt vi och väntade tillsammans med ett annat par på en väldigt lugn och avskild avdelning där man hänger timmarna innan operationen. Vi var där 07.00 och själva förlossningen var planerad till klockan 10.00. Vi fick byta om till operationskläder och sen satt vi och kollade på Nyhetsmorgon tills de sa att det var vår tur. Hissen ner ett par våningar och sen in i en operationssal där vi möttes upp av ett jättetrevligt team! Alla var sjukt avslappnade och vänliga. Det var fredag och det kändes typ som personalen hade feeling. De frågade om vi ville ha radion på eller inte innan Alexandra fick lägga sig på en sjukhussäng. Jag fick sätta mig vid hennes huvud typ, sen skärmade de av från huvudet och neråt så vi inte såg resten av kroppen.”

Läs också: ”Att välja kejsarsnitt”

Fick trycka ut honom

”Det kom in fler läkare som presenterade sig innan de körde igång själva operationen. Allt verkade gå väldigt bra tills det plötsligt blev lite dramatiskt då dom inte fick ut Ralph. Ena läkaren hopppade nästan jämfota upp i luften och tog sats för att försöka trycka ut honom. Tillslut fick dom ta hjälp av en sugklocka. Det kanske var 30 sekunder av lite semi-panik men sen var han ute!

Albin Johnséns förlossningsberättelse

En av sköterskorna sa att jag kunde ställa mig upp och kolla nu när han var ute. Om man inte gillar att se blod eller se rakt in i en uppskuren mage så skulle jag rekommendera att man sitter kvar så ger dom en bebisen istället. Jag var inte alls beredd på att se så mycket blod!”

Läs också: ”Förlossningen – här är pappans roll”

”Frågade om vi kan lämna tillbaka honom”

”Vi blev kvar en stund och Ralph fick ligga på Alexandras bröst innan dom rullade oss vidare till uppvaket där vi stannade ett par timmar. Efter det fick vi komma till vårt egna rum och då kom Frank och farmor på besök ganska snabbt. Frank var otroligt ivrig att få se Ralph men blev väldigt besviken. Han tyckte inte alls att han var gullig och frågade ifall vi kunde lämna tillbaka honom, men det gick över snabbt!

Frank och Ralph träffas första gången!

Jag skulle säga att hela upplevelsen kändes odramatisk och positiv för oss båda. Mycket på grund av att personalen var så skön. Men sen såklart var det lyxigt att ha lite erfarenhet från förra gången.”

Vill du fortsätta följa artisten och pappan Albin Johnsén med familj? Missa då inte bloggen här och hans instagramkonto @albinjohnsen!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla till [email protected]!


Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det kostar ingenting och du kan när som helst säga upp din prenumeration.

 

stats