förvärkar | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: “Jag sov mig igenom förlossningen”

Förlossningsberättelse: "Jag sov igenom förlossningen"

Johanna Forslunds förlossningsberättelse: “Jag sov mig igenom förlossningen”

“En förlossning är bland det häftigaste en människa kan gå igenom. Jag hade läst alldeles för många skräckhistorier. Jag vill så gärna dela med mig av min berättelse då jag är otroligt nöjd med min förlossning trotts att jag blev igångsatt. Att bli igångsatt var min största rädsla när jag var gravid, men i efterhand är jag väldigt glad för det. Jag hade full kontroll på vad som hände i min kropp från att vattnet gick till att Isabella var ute. Nu sitter jag med mina förlossningsdokument bredvid för att inte glömma något! Jag har fått skriva väldigt punktligt, då jag inte har alls mycket minne från vissa saker. Jag har i princip skrivit av allt från min förlossningsjournal. För att läsa om varför jag blev igångsatt kan du läsa om min graviditet HÄR.

Den 9 februari 2017 åkte vi in till förlossningen på kontroll ännu en gång på grund av mina kraftiga förvärkar. Vi blev inlagda för att få en såkallad ‘tung sovdos’ så jag skulle kunna få sova.

Den 10 februari sov jag till och från under natten, jag kände inte någon särskild hjälp av sovdosen mer än att det var skönt att vara ‘sederad’, det fick mig att slappna av. Väl under dagen fick vi profylaxhjälp för att kunna hantera smärtan under förlossningen. Filip fick även en kurs av bm hur han skulle massera mig för att lindra värkarna.”

Läs också: “Hantera smärtan under förlossningen – så gör du”

Får induktion med cytotec

“Klockan 16:15 börjar jag känna av mer flytningar och vatten i sängen. Då görs en kontroll och då var jag öppen två centimeter! Klockan 20:55 börjar jag tröttna. Sammandragningarna gör bara ondare och ondare, men inget mer händer. Jag ville bara att allt skulle sätta igång, vilket jag även säger till barnmorskorna. Fick ännu en tung sovdos för att samla kraft för morgondagen.

Den 11 februari har jag fortfarande väldigt regelbundna och kraftiga sammandragningar. Läkare skriver i papperna att det då beslutas för en induktion med cytotec på grund av avstannat värkarbete från och med vecka 37. Efter några doser cytotec måste man ta en paus från det då mina sammandragningar blir kraftigare och kraftigare utan någon som helst påverkan på förlossningsarbetet. Klockan 22:00 har jag fem sammandragningar på 10 minuter. Där beslutas det att jag även får vila från cytotec under natten.”

Läs också: “5 smarta hacks för dig med bebis hemma”

“De fick väcka mig när det var dags”

“Den 12 februari börjar med att fortsätta med cytotecdoser. Jag mår faktiskt bra under hela dagen med endast tre, fyra sammandragningar under 10 minuter, jag kunde helt klart leva med dem. Där och då började jag bli frustrerad över att jag började få lugnare sammandragningar, jag ville inget hellre än att allt skulle dra igång just här.

Den 13 februari väljer de att ta hål på hinnorna så vattnet går. Vattnet var grönt, vilket betyder att bebisen bajsat i vattnet, dem misstänker att det är för att hon är stressad. När vattnet gått kommer mer och mer värkar. Jag börjar känna att de blir ohanterliga, då fick jag prova lustgasen. Den var fantastisk. Tills att jag börjar kräkas och mår fruktansvärt illa av den. Klockan 11:43 ber jag om epidural och 11:51 får jag den satt. Det gick sååå fort! Jag är väldigt tacksam för det. Då var jag öppen fem centimeter. Kort därefter somnar jag. Jag minns knappt att den nya barnmorskan och undersköterskan kom in och presenterade sig.

Läs också: “Förlossningsberättelse: Jennie-Lie födde tvillingar i vecka 30+3”

Klockan 15:25 får jag en ny barnmorska, jag var så ledsen då jag verkligen gillade den barnmorska jag hade under dagen. Men den nya barnmorskan jag fick var också helt underbar! De ber mig sätta mig på bollen och gunga en stund för att se om bebisen kan ta och komma ner lite längre ner. Jag orkade inte sitta på bollen alls länge, så jag gick och la mig och sov igen. Väl öppen 10 centimeter kommer de in och väcker mig för att säga att det faktiskt är dags! Jag kände alltså ingenting av det här. Jag kände att det var ett väldigt kraftigt tryck nedåt, men ingen smärta alls.”

“Vilken kraft kroppen har!”

“Klockan 17:47 börjar mina krystvärkar. Jag hade väldigt svårt att känna av mina krystvärkar så jag fick lite värkstimulerande dropp. Där och då kände man verkligen vilken kraft kroppen har. Den bara tryckte av sig självt nästan och barnmorskan sa åt mig att trycka på och bli riktigt riktigt arg. Klockan 18:09 föds Isabella! Jag kunde krysta ut moderkakan helt normalt. Jag fick en andra gradens bristning som syddes i 1,5 timme. Men det kunde jag inte koncentrera mig en enda sekund på när jag hade ett mirakel i min famn.

Folk tror att jag skämtar när jag säger att jag inte tyckte att det gjorde så ont. Det gjorde inte så ont som jag trodde det skulle göra. Den smärtan som var, tyckte jag bara var helt fantastisk. Jag var mest fascinerad över allt som hände i min kropp. Jag sov mig ju i princip igenom hela dagen. Jag skulle aldrig någonsin tveka igen på att ta epidural! Det var min räddning. Att smärtan inte var så brutal som alla sagt kanske var för att min kropp tränat och tränat sen vecka 25. Att bli igångsatt var bland det bästa som kunnat hända mig tror jag såhär i efterhand, trotts att jag var rädd där och då. Jag hade ju som sagt full kontroll på allt som hände och kanske var det därför jag kunde slappna av så pass när vattnet hade gått och jag visste att allt var igång. Jag lät min kropp ta hand om allt och Filip var helt fantastisk igenom hela förloppet, vilket stöd han var och hjälpte mig hela tiden med att vara positiv.”

Vill du fortsätta följa Johanna och hennes familj? Missa inte hennes blogg här och hennes instagramkonto @johannaacecilia!


Du missar väl inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration. Signa upp dig här!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Sammandragningar eller förvärkar? Så vet du

Sammandragningar eller förvärkar? Så vet du

Sammandragningar och förvärkar är vardagsmat för vissa gravida – samtidigt som andra inte upplever någon sammandragning alls förrän förlossningen är igång. Precis som så mycket annat som rör graviditeten är det olika från person till person.

Känner du dig minsta osäker på vad det är du känner, om förlossningen har startat eller om du upplever att du får sammandragningar eller förvärkar tidigt i graviditeten? Hör då av dig till din barnmorska. Att få personliga råd är oftast både det bästa och mest lugnande.

Läs också: “Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning – hela listan”

Hur känns sammandragningar?

Det är vanligt att känna sammandragningar från graviditetsvecka 22. De sker eftersom livmodern drar ihop sig på samma sätt som den ska göra under en förlossning, just för att öva inför förlossningen. Hur sammandragningar känns upplevs olika från kvinna till kvinna, men som regel ska de inte göra ont. Vissa känner inte av att de har sammandragningar, andra märker dem som att magen blir hård, “toppig” i formen och kanske stramar lite.

När man har sammandragningar, förvärkar och förlossningsvärkar är det egentligen samma sak som händer i livmodern – men med olika intensitet. Därför betyder det inte heller att sammandragningar behöver betyda att förlossningen är på gång, eftersom det bland annat är den höga intensiteten och kraften som gör att sammandragningarna klassas som förlossningsvärkar som krävs för att livmodern ska påverkas. Livmodertappen blir i regel inte påverkad av sammandragningar. Om det kommer blod eller slem från slidan ska du alltid söka vård.

Läs också: “Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Hur känns förvärkar?

I slutet av graviditeten, ofta från graviditetsvecka 37, kan man få förvärkar. Förvärkar påminner om sammandragningar, men gör ofta ont, ibland till och med så ont att man inte kan sova igenom dem om de kommer på natten. I vissa fall kan man också tro att förvärkarna är förlossningsvärkar, och att förlossningen har startat. Det som ofta avgör om det är förvärkar eller förlossningsvärkar är återigen intensiteten. Hur ofta kommer värkarna, och hur länge håller de i sig? Om värkarna håller på i timmar utan att vare sig komma tätare, hålla i längre eller göra mer ont är det mest sannolikt förvärkar.

Lindra förvärkar – 3 tips

  • Ta ett varmt bad. Värme lindrar smärta för många och används även som smärtstillningsmetod i tidigt förlossningsarbete av många.
  • Har du ont och behöver sova, prova att ta en tablett smärtstillande Paracetamol, exempelvis Alvedon. Rådfråga din barnmorska.
  • Distrahera dig med något du tycker om. Som höggravid är du värt allt härligt du kan komma på!

Är det konstigt att inte känna sammandragningar eller förvärkar?

Nej. Alla upplever inte att de känner av sammandragningar eller förvärkar.

Hur vet jag det är värkar?

Om sammandragningarna gör ont, kommer reglbundet och ökar i intensitet är det sannolikt värkar och förlossningen är igång. Ring till din förlossningsmottagning för råd. Här kan du läsa mer om tecken på att förlossningen har startat.

Förlossingsberättelse: “Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

Förlossningsberättelse: "Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!"

Jessica Anshagens förlossningsberättelse: “Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

“Måndag 25 september började jag (återigen, hade haft en del förvärkar som kom och gick sedan cirka en vecka tillbaka) få den där molande värken i ryggslutet och sammandragningar. Allting började vid lunch, sambon var hemma och åt på jobblunchen och jag berättade för honom hur det började kännas men ingen av oss förväntade oss något mer eftersom dessa känslor kommit och gått tidigare också och alltid avtagit på natten. Dagen rullade på och värken höll i sig men den blev inte starkare så jag passade bara på att vila och ta det lugnt och fortsatte dricka mitt hallonbladste. Jag hämtade Leon på förskolan halv två och halv fyra messade jag Mange och frågade om han var på g hem då jag kände att värken började tillta mer och mer. Några timmar senare fick vi kvällsbesök av Marie och Jonny och då kände jag lite mindre än jag gjort på dagen.

Läs också: “19 saker att göra i väntan på bebis”

När de hade åkt gick vi och lade oss ganska tidigt men jag vaknade vid 01 och tyckte att ryggen började värka allt mer och mer och jag kunde nu känna att värkarbetet var igång för smärtan kom, höll i sig och sedan försvann den – för att återkomma några minuter senare igen. Jag lät Mange sova medan jag började klocka värkarna och de kom ungefär var sjunde minut, ibland tätare och ibland någon minut senare men det avtog aldrig så vid 03 ringde jag min mamma eftersom hon var den som skulle passa Leon om det blev bebis denna vecka, och eftersom hon hade en timmes bilresa till oss var det lika bra att ringa henne i tid. Efter att ha ringt henne ringde jag förlossningen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, tjejen jag pratade med var supergullig och bad oss åka in när vi kände för det, antingen när min mamma dök upp eller om vi ville vänta lite till – det var helt upp till oss tyckte hon. Mamma kom strax efter 04, då kom värkarna ganska glest så jag gick och lade mig igen men vid 05 väckte jag Mange och sa att det var dags att plocka ihop allt och åka iväg för då var det ungefär 6 minuter mellan värkarna och de som kom gjorde ganska ont. Manges största rädsla har alltid varit att inte hinna in till förlossningen och få föda i bilen så det var lika bra att vi åkte in.”

Läs också: “3 tecken på att förlossningen har startat”

“Öppnade mig 1 centimeter i timmen”

“När vi kom fram klockan 06 kopplades CTG på, bebis höll sig ganska lugn så fick ett stort glas körsbärssaft för att han skulle vakna till och det gjorde han men eftersom de precis då skulle byta personal fick vi vänta till 07.30 innan någon kom in och undersökte mig. Det visade sig att jag var öppen 4 cm så vi blev tilldelade ett rum och på väg till rummet fick vi veta att det var tur att vi åkte in i tid för vi fick nu det sista lediga rummet och alla som kom in därefter skickades vidare till Gävle. Känner mig SÅ glad över att vi fick plats, vill aldrig föda någon annanstans än på Akademiska!

Jessicas förlossningsberättelse: Inskrivna på sjukhuset!

Vi fick ett stort och fint rum och de kom in ungefär en gång i halvtimmen för att lyssna på bebis och ungefär en gång i timmen för att kolla hur värkarna skötte sig. Det gick som barnmorskan sa ‘precis enligt skolboken’ att jag öppna mig 1 cm i timmen, så kroppen jobbade på bra utan att jag behövde vara uppe och röra på mig så jag och Mange kollade serier på telefonen och lyssnade på lugn musik. Direkt när vi fick tillgång till rummet pratade vi om vilken smärtlindring jag tänkt mig och planen var tens-apparat, sedan tens plus lustgas och när allt började bli väldigt jobbigt epidural (ryggbedövning). Så vi satte direkt dit elektroderna på ryggslutet och redan vid 09.30 kompletterade vi med lustgasen.”

Läs också: “Det här sker under en förlossning – steg för steg”

“Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

“När vi var inne på förlossningen för att föda Leon tog allt väldigt lång tid så därför var jag inställd på att epiduralen skulle sättas in väldigt sent denna gång, men strax innan 11 började värkarna bli svåra att stå ut med så då tyckte barnmorskan att jag var redo för epiduralen så hon ringde på narkosläkaren och en halvtimme senare hade han varit där och satt dit det och jag mådde helt underbart. Att få ryggbedövning när man ska föda barn är det bästa man kan vara med om, det tar bort ALL smärta och man ‘slipper’ de jobbigaste värkarna.

Läs också: “Hantera smärtan under förlossningen – så gör du”

Förlossningsberättelse: Ryggbedövning är på plats!

Ytterligare en halvtimme efter det, klockan 12, gjordes en ny undersökning och jag var då öppen 6 cm så jag försökte sitta en del på pilatesbollen för att få något att hända, vattnet hade fortfarande inte gått men barnmorskan trodde att om bara vattnet skulle gå skulle jag föda bebis inom väldigt kort tid. Ungefär den här tiden började kroppen reagera på de kraftiga värkarna som jag inte kände av, så jag spydde jättemycket och fick inte behålla varken dryck eller mat. Efter en till undersökning strax innan 13 var jag öppen 8 cm och samtidigt som jag satt upp och spydde gick vattnet och det forsade brunt ur mig. Mange trodde jag spydde och missade påsen hehe men nej, det var alltså brunt vatten vilket betyder att barnet har bajsat i fostervattnet och man behöver hålla barnet under extra uppsikt.”

Enormt tryck nedåt

“Så under tiden de byter sängkläder och tvättar mina ben känner jag ett enormt tryck nedåt som inte går att stå emot, barnmorskan gör en snabb undersökning och säger bara ”nu får du lägga dig ner för vi behöver ta emot bebis!” så jag lägger mig på sängen igen, är inte helt beredd på att det verkligen är dags (redan!) men 13.10 börjar krystvärkarna komma och under tiden som jag håller händerna för ögonen på grund av smärtan (ni som fött barn förstår vad jag menar hehe) guidar barnmorska och undersköterska mig genom krystvärkarna och 13.16 föds vår Ludwig. Helt sjuk känsla att föda barn, dels allt man går igenom under 9-10 månader men också allt man känner när barnet kommit ut. Man har ingen aning om vem som ligger där inne, vem man ska möta när det kommer ut, hur det ser ut och hur det mår. Jag minns att något av det första Mange sa när Ludwig lades på mitt bröst var ‘Han har så mycket mörkt hår!’.

Förlossningsberättelse: Välkommen till världen!

Då allting gick så bra med förlossningen plus att amningen fungerade direkt tog vi oss aldrig till BB utan vi fick vänta kvar i ett annat rum på förlossningsavdelningen och sedan åkte vi hem klockan 22 samma kväll. Leon sov när vi kom hem så han fick träffa Ludwig morgonen efter och det var ett fint möte och en glad storebror.

Och för varje dag som går känner jag bara mer och mer kärlek till den här lilla prinsen. Vi har alltid kallat Leon vår prins, nu har vi två prinsar att älska och ta hand om. Hur magiskt är inte det?”

Vill du fortsätta följa Jessica och hennes familj i deras vardag? Missa då inte hennes blogg jessi.se!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla till hej@loppi.se!

stats