Caroline Anderssons förlossningsberättelse:
”Jag vaknade som vanligt i vecka 35+0. Hela graviditeten hade flutit på helt utan symtom förutom att magen växt… Jag vek bebiskläder, städade och tvättade. Vi hade bestämt att vår butik skulle ha öppet några timmar på eftermiddagen den här dagen. Hade sagt upp butiken och hade några månader kvar på kontraktet.”
Efter stängning möttes jag och mannen för att åka tillsammans in till Falu lasarett för att se deras teater ’Den mentala förlossningsväskan’ mellan 18-19.30. När den var slut reste jag mig och skulle gå på toaletten innan vi skulle åka hem igen. I stället gick vattnet! Och vi trodde aldrig att vi skulle ha bebis om bara 2,5 timme. Jag gick på toaletten och vattnet bara forsade ut. Till slut avtog det lite och vi gick mot förlossningen, dock fortsatte det rinna så jag gick på ytterligare en toalett.”
Läs också: ”Förlossningsberättelse: Vattnet gick innan det planerade snittet”
”Jag försökte härda ut, men jag orkade inte…”
”Vi kom äntligen fram till förlossningen 19.50. Berättade att vattnet gått även fast det syntes. Vi blev visade till ett undersökningsrum. Vid den här punkten hade jag inga som helst värkar. De tog CTG, puls, temp och blodtryck (som var förhöjt)
Jag fick en tablett och personalen sa att jag blev kvar tills det gått ner. 21.00 började jag få värkar i form av en lindrig mensvärk, men det gick att hantera. Jag hade vid denna tidpunkt räknat med att få åka hem då detta bara var förvärkar. Jag låg med dessa små, små värkar till cirka 21.45. Då blev de kraftiga och började göra ont. Jag bestämde mig även att försöka härda ut, men klockan 22.05 orkade jag inte längre.
Jag tillkallade då personal som kom på någon minut. Samtidigt som de kom in kände jag ett starkt tryck neråt. Barnmorskan sa att hon (bebisen) var på väg ut och att jag bara skulle trycka på när värkarna kom. Sagt och gjort… endast 2 krystningar senare var lilla tjejen ute.. Hon var 46 cm lång, 2401 gram och helt underbar.”
Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning”
Föddes med Esofagusatresi
Dock blev starten allt annat än underbar för oss. Hon var väldigt rosslig och fick hjälp med andningen i början. Dessutom blev vi placerade på neonatalen eftersom hon va prematur. Där ville personalen sätta en sond (slang till magen) för att ge henne näring. Sonden kom dock bara upp igen och vi fick höra att hon kanske hade fötts med Esofagusatresi (ingen koppling mellan magsäck och matstrupe). Detta konstaterades senare under natten med hjälp av röntgen.. Vi fick prata med en fantastisk läkare som förklarade vad detta var.
Samtidigt som detta blev konstaterat fick jag ett blodtrycksfall och höll på att svimma. Hela situationen var så konstig. Personal ringdes in till morgonen så vi alla tre fick transport ner till Uppsala där hon blev opererad. Samtidigt ringde vi och beställde BB och förlossningsväskan in till lasarettet. Tjejen blev opererad direkt vi kom ner och det kändes som en evighet borta.
När vi fick träffa henne igen på kvällen låg hon sövd i respirator, så fin och underbar. Ville så gärna ta upp och krama henne, men det tog fyra hela dygn innan vi äntligen fick hålla i våran prinsessa. Dagen efter fick vi äntligen komma ut från IVA-salen där vi sovit tillsammans bredvid henne.
Läs också: ”5 myter om graviditeten – har du blivit lurad?”
”Är det något mer fel till följd av detta?”
När hon var en vecka gammal var det äntligen dags för oss att få veta hur allt såg ut. Under en vecka hade vi haft så många funderingar. Är det något mer fel till följd av detta? Hur ser operationsärren ut? Vi fick veta att allt såg bra ut och hon fick äntligen få mat. Dock blev allt genom hennes sond. Efter 11 långa dagar fick vi komma tillbaka till neo i Falun. Äntligen närmare hem. Väl här hemma gick allt så bra. Vi fick ta dit vår egen vagn och ta promenader. Nu är hon som vilken tjej som helst. I framtiden kan det bli svårt med vissa livsmedel men allt kommer anpassas efter henne. Hon är nu fem månader gammal och alltid glad!