Barnsjukdomar | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Skydda din bebis mot förkylning och sjukdomar i vinter!

Skydda bebis mot förkylning och sjukdomar i vinter!

Nu när det är kallt ute och mer tid spenderas inomhus ökar risken att drabbas av förkylning och sjukdomar. Du kan inte skydda din bebis mot varje infektion, men vi har samlat några tips som förhoppningsvis hjälper dig att hålla din bebis friskare i vinter.

Förkylningssäsongen har gjort entré med full kraft och det kan ibland kännas som att hela ens omgivning är mer sjuk än frisk, kanske speciellt som småbarnsförälder. Du kan dessvärre inte skydda din bebis för exakt varje förkylning, även om föräldrahjärtat skulle må allra bäst av att lyckas skydda sin lille knodd mot precis allting jobbigt. Men det finns några saker att tänka på för att försöka undvika att din bebis blir sjuk.

Läs också: När ska barnet stanna hemma från förskolan? 

6 tips för att hålla din bebis friskare

1. Handhygien

Så viktigt! Se till att hela familjen är noga med att tvätta händerna, speciellt viktigt är det i förkylnings- och magsjuketider. Tvätta händerna med tvål och vatten innan och efter måltid och efter utevistelse. Om hela familjen är noga med handhygienen minskar smittspridningen för alla inblandade.

2. Stanna hemma med snorig bebis

Är din bebis snorig? Gör andra bebisföräldrar en tjänst och stanna hemma från öppna förskolan och liknande ställen där andra små barn och vuxna samlas på liten yta. Försök istället att träffas i mindre skala, ta en fika hemma hos en föräldraledig kompis eller hemma hos dig.

3. Hosta och nys i armvecket

Äldre syskon på förskolan där förkylningarna såhär års härjar fritt är förstås något av en riskfaktor för din bebis. Lär det äldre barnet att hosta och nysa i armvecket eller i en engångsnäsduk för att undvika smittspridningen hemma. Gör likadant som vuxen om du är förkyld. Här är det bra att föregå med gott exempel eftersom att barn gärna gör som vuxna gör.

4. Undvik bacillfingrar i bebisens ansikte

Ibland kan förskolebarn vara väldigt nyfikna på små bebisar och vill gärna klappa, pilla, och peta lite försiktigt, vilket är fullt förståeligt – men också en smittorisk. Om bebisen är med på förskolan för hämtning eller lämning, försök att få små fingrar med eventuella baciller att inte peta bebisen i ansiktet då virus lättast fastnar i näsa och ögon.

Läs också: Så smittar RS-virus 

5. Tvätta leksaker och snuttefiltar efter sjukdom

Förkylningar smittar väldigt lätt och baciller överlever längre än man tror även på fysiska saker. När barnet eller bebisen blivit friska igen, tvätta då leksaker, gosedjur, nappar, filtar och liknande som varit nära barnet under sjukdomsperioden. Många (icke-elektroniska) leksaker i plast och trä går att tvätta antingen i diskmaskin eller genom handdisk, och mjukisdjur och snuttefiltar kan må bra av en omgång i tvättmaskinen. Även om barnen inte varit sjuka kan det vara bra att tvätta leksaker emellanåt, speciellt om ni har haft besök av små vänner som gått loss på leksakerna.

6. Undvik pussar och kramar när du är förkyld

Det här tipset känns kanske omöjligt, men det gäller troligtvis bara några dagar, max! Försök att inte krama och pussa din pyttelilla bebis för mycket om du själv är förkyld. Helst inte alls, men vi förstår som sagt om det är omöjligt.

RS-virus – undvik stora folksamlingar

Vid två års ålder har de allra flesta någon gång haft RS-virus. Hos större barn och vuxna brukar det inte visa sig mer än i form av en vanlig förkylning; hosta, snuva och ibland feber. Men små bebisar kan bli riktigt sjuka av RS-virus då deras luftrör är små, när en infektion sätter sig där kan det leda till andningsbesvär. I värsta fall kan de behöva bli inlagda på sjukhus med näringsdropp och andningshjälp.

Mycket folk innebär alltid en ökad risk för smittspridning. Under den värsta förkylningstiden bör bebisar under tre månader i den mån det går undvika stora folksamlingar, där baciller lätt sprids. I övrigt, tänk på tipsen ovan för att minska risken för att din bebis ska bli smittad. Vi rekommenderar ett brett utbud av flyttstädning i Stockholm – www.flyttstädningistockholm.nu

Gosa lite extra

Om din bebis ändå blir sjuk, se till att få i hen ordentligt med vätska. Gosa ner er tillsammans och låt den lille sova mycket om det är vad som behövs. Ett litet barn som mår dåligt kan behöva en extra dos av kärlek. Ring gärna BVC eller sjukvårdsrådgivningen för att få personligt anpassade råd för hur ni kan underlätta sjukdomsperioden. Snart är ni friska igen och kan återgå till era vanliga aktiviter!

Av: Anna Fogelström

Bebisar och feber – 5 tips som hjälper

Bebisar och barn kan lätt få feber, men det behöver inte betyda att de är särskilt sjuka. Det du kan gå på när det kommer till feber är din bebis allmäntillstånd. Det finns saker som lindrar och hjälper vid feber, här är 5 tips.

1. Ge mycket vätska

Ett barn som har feber behöver dricker mer än vanligt.

2. Gör det bekvämt och mysigt

Försök att anpassa kläder och sängkläder efter barnets temperatur. När barnet har hög feber kan det vara skönt om det är svalt i rummet. Men det ska inte vara kallt. Du kan ta av filtar och täcken korta stunder, eller låta barnet sova med ett tunt lakan i stället för täcke.

Läs också: Så kan du undvika RS-virus

3. Ge läkemedel vid behov

Om barnet är gnälligt, inte vill äta eller dricka eller har svårt att komma till ro på kvällen kan du ge receptfria febernedsättande och smärtlindrande läkemedel med paracetamol. Till exempel Alvedon eller Panodil. Det kan ges från tre månaders ålder, men kontakta alltid vården innan du ger ett barn under sex månader läkemedel.

4. Vila mycket

Feber kan göra din bebis lite tröttare än vanligt. Försök vila extra mycket.

5. Badda med sval handduk

Det kan vara skönt att bli baddad med en sval handduk på pannan och halsen. Ett annat tips är att lägga våta strumpor på vristerna.

Läs också: 10 konstiga (men helt normala) fakta om din nyfödda bebis

Då ska du söka vård

Sök vård direkt på en vårdcentral, barnläkarmottagning eller akutmottagning om barnet:

  • är yngre än tre månader och har en temperatur på 38,0 grader eller högre.
  • är mellan tre och sex månader och har en temperatur på 39,0 grader eller högre.
  • har feber och verkar väldigt sjukt.
  • har feberkramp för första gången.
  • har feber och verkar ha ont någonstans eller gråter otröstligt.
  • inte vill dricka alls eller har tecken på uttorkning, som torr mun eller att hen kissar mindre än vanligt.
  • Sök vård på en vårdcentral om barnet fortfarande har feber efter fyra dygn.

Du kan alltid ringa telefonnummer 1177 om du är orolig för ditt barn eller osäker på om du ska söka vård.

Källa: 1177.se

Meja, 3 år, föddes med Aperts syndrom

Aperts syndrom

Under Hanna Helmerssons, 23 år, graviditet med dottern Meja mådde hon väldigt bra. Alla kontroller och ultraljud hos barnmorskan så bra ut och det fanns inget som tydde på Mejas syndrom. Hanna klarade av att jobba nästan hela vägen fram till förlossningen och det största problemet var svullnad i graviditetens slutskede. Det var svårt att ta sig upp för trappor utan stödstrumpor och skor var bara att glömma. Trots detta kände sig Hanna tacksam över att hon mådde så bra.

Märkte på en gång att det var något

Förlossningen var utdragen och tiden gick sakta. Hanna upplevde att tiden stod stilla i förlossningssalen. Från att värkarna började vid sextiden på kvällen tog det över ett dygn innan Hannah fick Meja på bröstet klockan elva på kvällen. De sista timmarna var intensiva där Hanna hade långa värkar med 30 sekunders vila emellan. Personalen valde att lugna ner värkarbetet med dropp för att Hanna skulle orka hela vägen fram i mål. Värkarna avstannade så i slutet fick Hanna krysta utan värk med en barnmorska som hjälpte till att trycka på magen. Meja lindades in i en handduk och Hanna blev uppmanad att vila och ta igen sig.

– Nyfiken som man är så kikar man. Där var de sötaste händer och fötter. Vi hade redan sett på huvudformen att det var något men vi visste inte vad det var.

Läkare kom in för att titta på Meja och Hanna beskriver att hon kände chock. Inte för själva syndromet men vad hon hade gjort för fel för att det skulle hända. På morgonen fick Hanna, pappa Marcus och Meja landa på BB för en dags vila och anknytning innan karusellen började. Läkare på läkare kom för att titta på Meja, ge sina bedömningar och ingav hopp. Alla sa olika saker men Hanna knöt an till en av läkarna som idag är Mejas plastikkirurg.

Redan första dagen märkte Hanna och Marcus att andningen inte fungerade som den skulle för Meja, hon verkade inte kunna andas ordentligt. Även amningen var problematisk, när den inte kom igång så fick föräldrarna mata Meja med sked och i flaska i små, små mängder. Det tog fem dagar innan familjen fick åka hem från sjukhuset.

– Vi fick inte åka hem om vi inte ville ha kuratorskontakt. De trodde vi skulle bryta ihop totalt hemma för vi grät aldrig på sjukhuset bland personalen.

aperts syndrom

Olika grader av Aperts syndrom

Ungefär 1 av 100 000 barn föds med Aperts syndrom, vilket innebär att ett barn om året föds med syndromet i Sverige. Aperts syndrom är ett missbildningssyndrom som gör att skallbenet och fontanellen växt ihop i magen, då det egentligen ska vara lösa och formbara. Man får även sammanväxta fingrar och tår. Vidden på syndromet är dock varierande och det är stor skillnad på hur den tar sig uttryck bland de drabbade.
– Våra läkare brukar prata om olika grader av syndromet. Till exempel så föds vissa med händer som rosenknoppar. Det vill säga att det är som en påse skinn runt själva handen – så har Meja. Vissa föds med alla fingrar ihop eller något finger som är separerat från de andra.

Behöver övervakning 24/7

Hanna beskriver att livet är som en berg- och dalbana där familjen försöker få ihop en vardag som fungerar för alla inblandade. Det är inte helt lätt då samarbetet med kommunen inte fungerar. Läkarbesök, operationer, telefonsamtal, ansökningar och överklaganden hör vardagen till. Hanna beskriver hur det är en vardag som tar så mycket energi att det är omöjligt att gå ur sängen vissa dagar.
– Och samtidigt mitt i allt man ska stå i så ska man vara en bra mamma och en bra pappa till Meja.

Meja har en ”track” i halsen för att få andningen att fungera. Trakeotomi är när man gör en öppning i halsen nedanför struphuvudet och placerar ett rör i öppningen. På grund av denna behöver Meja övervakning 24 timmar om dygnet och Hanna jobbar idag som personlig assistent till Meja.

– Det har varit bra att jobba med Meja för att man haft kontrollen under dagarna och vet vad som måste göras och hur det ska göras om det sker en akutsituation. Samtidigt är det väldigt påfrestande att jobba med sitt barn, man är alltid på sitt jobb. Jag har samma ansvar 24/7 trots att jag bara är anställd 8 timmar om dagen. När man är anställd som förälder så utnyttjar kommunen det till fullo. Första året hade vi väldigt dåligt med personal och kommunen ville inte riktigt hjälpa till att hitta vikarier så istället beordrade de ut mig nattetid vilket gjort att jag kört slut på mig själv och blivit utbränd, något som gjort att jag blivit sjukskriven.

Vågade aldrig säga emot innan Meja

Meja har lärt Hanna massor och hon brukar säga att Meja är hennes lärare i livet, Meja har lärt Hanna minst lika mycket som Hanna lärt Meja. Hanna beskriver också att hon utvecklats och lärt sig mycket av att vara just Mejas mamma. Hon måste fungera som undersköterska, sjuksköterska och läkare och har därigenom lärt sig mycket inom sjukvården.
– Jag vågade aldrig säga emot innan jag fick Meja. Jag hängde med, sa nästan aldrig nej. Men sen Meja kom så har det ändrat sig, eller snarare sen Meja fick tracken – då blev det stor skillnad. Då satte jag ner foten ordentligt på sjukhuset och visade att man inte kan göra hur som helst med vår familj.

Ser ljust på framtiden

Trots de många sjukhusbesöken och problemen med kommunen om Mejas vårdbehov ser Hanna ljust på framtiden. Inom kort ska hon förhoppningsvis börja på förskolan och i höst väntar två operationer som hjälpa henne framåt i utvecklingen.
– Jag tror och hoppas att det kommer bli superbra för Meja och har höga förväntningar.

aperts syndrom

 

Följ Hanna och Meja i bloggen här ››
Du kan även följa @helmerssonh på Instagram!

Nyfödd och täppt i näsan – 5 tips som lindrar

Nyfödd och täppt i näsan - 5 tips som lindrar

Nyfödd och täppt i näsan – vanligt

Att vara täppt i näsan som nyfödd bebis är inget konstigt. Det beror på att små barn har trånga näskanaler.
– De första 2-3 månaderna ligger de ner väldigt mycket och det är framförallt under denna tid som bebisar upplevs som extra täppta. Vid drygt 6 månaders ålder börjar de andas via munnen vilket underlättar andningsmönstret, säger Sanna Klang som jobbar som BVC-sköterska på Mama Mia City.

Läs också: Undvik förkylning – 3 enkla tips!

Varför nyser nyfödda? Är de förkylda?


– De är inte nödvändigtvis förkylda, utan har trånga näskanaler. Ofta blir de täppta efter att ha legat på rygg under en längre tid. Tar föräldern upp barnet så släpper det oftast en kort stund efter det om det inte är en förkylning, säger Sanna.

Vad gör jag om jag upplever att min nyfödda bebis har svårt med andningen?

– Ett barn som andas snabbt och ytligt hela tiden är något föräldern ska vara uppmärksam på. Har barnet mycket snor i näsan och det låter rossligt i kombination med snabb andning kan det vara bra att en läkare undersöker det. Även om de ändrar färg på kroppen (blir gråaktig), slutar äta och kissa. Var även uppmärksam på om de får en blåaktig ton runt munnen eller fingrar/tår. Det tyder på en dålig blodcirkulation och då bör en läkare undersöka barnet.

5 tips som lindrar din bebis nästäppa

1. Droppa koksaltlösning i näsan strax innan bebisen ska äta. Det kan vara svårt för bebisen att äta samtidigt som hen har svårt att andas genom näsan.
2. Vissa upplever att bröstmjölk i näsan kan lindra precis som koksaltlösning vid nästäppa.
3. Lyft upp din bebis, den kan låta täppt för att den har legat ner en längre stund.
4. Efter ett års ålder kan du använda nässpray anpassad för barn.
5. Använd bara snorsug när det finns snor att suga ut. Det kan reta upp slemhinnorna så att de svullnar.

Läs också: De sex vanligaste barnsjukdomarna

Tips!

Om din bebis har hosta eller är förkyld ska du alltid kontakta BVC, vårdcentralen eller ringa 1177 för rådgivning.

Förlossningsberättelse: ”Hon föddes med Esofagusatresi”

förlossningsberättelse vår dotter var ute på två krystningar

Caroline Anderssons förlossningsberättelse:

”Jag vaknade som vanligt i vecka 35+0. Hela graviditeten hade flutit på helt utan symtom förutom att magen växt… Jag vek bebiskläder, städade och tvättade. Vi hade bestämt att vår butik skulle ha öppet några timmar på eftermiddagen den här dagen. Hade sagt upp butiken och hade några månader kvar på kontraktet.”

Efter stängning möttes jag och mannen för att åka tillsammans in till Falu lasarett för att se deras teater ’Den mentala förlossningsväskan’ mellan 18-19.30. När den var slut reste jag mig och skulle gå på toaletten innan vi skulle åka hem igen. I stället gick vattnet! Och vi trodde aldrig att vi skulle ha bebis om bara 2,5 timme. Jag gick på toaletten och vattnet bara forsade ut. Till slut avtog det lite och vi gick mot förlossningen, dock fortsatte det rinna så jag gick på ytterligare en toalett.”

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Vattnet gick innan det planerade snittet”

”Jag försökte härda ut, men jag orkade inte…”

”Vi kom äntligen fram till förlossningen 19.50. Berättade att vattnet gått även fast det syntes. Vi blev visade till ett undersökningsrum. Vid den här punkten hade jag inga som helst värkar. De tog CTG, puls, temp och blodtryck (som var förhöjt)
Jag fick en tablett och personalen sa att jag blev kvar tills det gått ner. 21.00 började jag få värkar i form av en lindrig mensvärk, men det gick att hantera. Jag hade vid denna tidpunkt räknat med att få åka hem då detta bara var förvärkar. Jag låg med dessa små, små värkar till cirka 21.45. Då blev de kraftiga och började göra ont. Jag bestämde mig även att försöka härda ut, men klockan 22.05 orkade jag inte längre.

Jag tillkallade då personal som kom på någon minut. Samtidigt som de kom in kände jag ett starkt tryck neråt. Barnmorskan sa att hon (bebisen) var på väg ut och att jag bara skulle trycka på när värkarna kom. Sagt och gjort… endast 2 krystningar senare var lilla tjejen ute.. Hon var 46 cm lång, 2401 gram och helt underbar.”

Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning”

Föddes med Esofagusatresi

Dock blev starten allt annat än underbar för oss. Hon var väldigt rosslig och fick hjälp med andningen i början. Dessutom blev vi placerade på neonatalen eftersom hon va prematur. Där ville personalen sätta en sond (slang till magen) för att ge henne näring. Sonden kom dock bara upp igen och vi fick höra att hon kanske hade fötts med Esofagusatresi (ingen koppling mellan magsäck och matstrupe). Detta konstaterades senare under natten med hjälp av röntgen.. Vi fick prata med en fantastisk läkare som förklarade vad detta var.

Samtidigt som detta blev konstaterat fick jag ett blodtrycksfall och höll på att svimma. Hela situationen var så konstig. Personal ringdes in till morgonen så vi alla tre fick transport ner till Uppsala där hon blev opererad. Samtidigt ringde vi och beställde BB och förlossningsväskan in till lasarettet. Tjejen blev opererad direkt vi kom ner och det kändes som en evighet borta.

När vi fick träffa henne igen på kvällen låg hon sövd i respirator, så fin och underbar. Ville så gärna ta upp och krama henne, men det tog fyra hela dygn innan vi äntligen fick hålla i våran prinsessa. Dagen efter fick vi äntligen komma ut från IVA-salen där vi sovit tillsammans bredvid henne.

Läs också: ”5 myter om graviditeten – har du blivit lurad?”

”Är det något mer fel till följd av detta?”

När hon var en vecka gammal var det äntligen dags för oss att få veta hur allt såg ut. Under en vecka hade vi haft så många funderingar. Är det något mer fel till följd av detta? Hur ser operationsärren ut? Vi fick veta att allt såg bra ut och hon fick äntligen få mat. Dock blev allt genom hennes sond. Efter 11 långa dagar fick vi komma tillbaka till neo i Falun. Äntligen närmare hem. Väl här hemma gick allt så bra. Vi fick ta dit vår egen vagn och ta promenader. Nu är hon som vilken tjej som helst. I framtiden kan det bli svårt med vissa livsmedel men allt kommer anpassas efter henne. Hon är nu fem månader gammal och alltid glad!

Vill du fortsätta följa Caroline och hennes vardag med dottern? Besök då hennes Instagram @carolines_livsresa här.

”Vi var helt säkra på att vi aldrig skulle få ta med honom hem”

cp-skada forlossning epilepsi

När Natalie åkte in till förlossningen blev ingenting som hon hade tänkt sig. Hennes son Elton föddes i vecka 35 på grund av havandeskapsförgiftning. Natalie blev igångsatt och fick information om att hon skulle föda vaginalt. Något hon själv önskade, men som hon nu i efterhand tänker att läkarna borde satt stopp för.

– Jag skulle ha blivit snittad. Det har de själva sagt. Förlossningen tog totalt 51 timmar, vilket påverkade honom alldeles för mycket. Prematurbarn som föds i mellan vecka 22–28, har en ökad risk för hjärnblödning. Men Elton föddes ju i vecka 35 och var helt frisk i magen, så han hade inte en ökad risk för hjärnblödning och inte heller någon blödarsjuka.

Natalie berättar att läkaren begärde ökad dos av värkstimulerande dropp utan att titta till henne emellanåt, något hon tror påverkade hennes bebis. Hon hade intensiva värkar alldeles för länge. Elton fick två hjärnblödningar i samband med förlossningen och därefter vattenskalle. Ett dränage opererades då in för att tömma hjärnan på vätska.

Läs också: ”Att välja kejsarsnitt”

”Vi fick en dödsdom”

Totalt fick Elton tre hjärnblödningar. Den tredje uppstod efter första operationen och var den allvarligaste, då Elton var nära på att stryka med. Men lyckligtvis hann de åka akut till intensivvårdsavdelningen (IVA) där de räddade hans liv.

– Det var skarpt läge och helt surrealistiskt, som att stå mitt i ett avsnitt från Grey’s Anatomy, med vår egen son. Innan det vände där nere på IVA så fick vi en dödsdom. Vi tillkallade präst och höll ett nöddop med bådas familjer men det var mer en begravningsstämning, alla grät och sa farväl. I ett par dagar var vi helt säkra på att vi aldrig skulle få ta med honom hem, säger hon.

Elton kämpade och överlevde, sedan genomgick han ytterligare tre operationer. De sammanlagt tre hjärnblödningarna orsakade en CP-skada med epilepsi som en bidiagnos.

– Vi blev inte direkt chockade när vi fick beskedet om epilepsin i september. Men vi hade precis haft en underbar sommar, så kom detta. Innan var jag lyckligt ovetandes om den enorma djungeln av mediciner. Under höstens gång, i kontakten med vår neurolog, blev vi dock varse att det kan ta månader, eller år, innan man får bukt på anfallen. Det var jävligt jobbigt.

 

elton sjukhus

Första anfallet vid tre veckor

Elton fick sina första epilepsianfall, i form utav krampskrik, bara tre veckor gammal och då fick han medicin som lindrade. Den dosen stod han sedan på i nio månader, utan några upprepande kramper.

– Vi tänkte att han bara fick kramperna i samband med blödningen och att det bara var en engångsföreteelse. Men sen tredubblade han sin vikt och vi tyckte att han skulle göra nya undersökningar. Anfallen kan ju vara borta ett långt tag och sedan komma tillbaka, särskilt om dosen blivit för låg. Två olika neurologer tyckte inte att en undersökning var nödvändig och berättade att många barn med epilepsi växer ur det, men inte Elton, säger Natalie.

Bara ett par månader senare fick han ett anfall hemma, men som tedde sig annorlunda än tidigare. Den här gången fanns det inga tvivel på att det var epilepsi Elton hade. Han tog redan medicin både morgon och kväll, men dosen visade sig, precis som Natalie och hennes man hade befarat, vara för låg.

– Vi fick trappa upp hans medicin och testa nya mediciner ganska ofta. Han fick flera anfall om dagen i flera månader. Jag klockade alla anfall han fick för att se hur länge de varade. Idag är anfallen mildare. Hans ögon faller åt sidan och han tappar medvetandet och muskelfunktionen för några sekunder. Idag är jag dock expert på att känna igen symtomen redan innan ett anfall.

Läs också: ”Alla dessa förväntningar”

Epilepsin påverkar på alla plan

Natalie berättar att hon tycker att epilepsi är en av de värsta diagnoserna. Att inte veta om han någonsin kommer lära sig gå, har de lärt sig att acceptera. Men vetskapen att han kanske inte kommer att bli anfallsfri är det jobbigaste. Det påverkar på alla plan.

– Det är tur att det finns bra medicin, men man ska komma ihåg att det också ger biverkningar. I skolan kan det leda till koncentrationssvårigheter och trötthet. Det är inte så enkelt som man tänker. Vi har inte skolat in honom på förskolan än eftersom han har sin funktionsnedsättning och epilepsin som är så oberäknelig. Epilepsin kan vara bra i flera år och sen komma tillbaka.

Att se sitt barn ha sådana anfall är det svåraste. Natalie berättar att man aldrig bara får lov att vara mamma utan att hon också måste agera advokat, sjuksyster och samordnare. Det är alltid en konflikt mellan hjärtat och hjärnan. Men det är ett specifikt minne som etsat sig fast hos henne.

– Elton fick ett anfall på akutmottagningen i september och läkaren bad mig då att ta upp kameran och filma honom. Den känslan var så bisarr. Det går inte att beskriva. Här står jag och filmar mitt barn som inte mår bra. Man vill ju inget annat än att ta upp och trösta honom. Man lär sig att bita ihop – men man får se saker som ingen förälder ska behöva se, säger hon.

Natalie får ofta höra hur stark hon är – och är det något hon har så är det kämpaglöd. Men inte utan att det finns en baksida.

– Det är skittufft, men jag har inget annat val än att klara av det. Jag tror att många funkisföräldrar bränner ut sig. Energin tar slut eftersom att man brottas med saker hela tiden.

Vågar inte ropa hej än

 

För både Natalie och Elton har familjen varit en viktig stöttepelare och en avlastning. Natalie och hennes man Nikolaj lever ett varannan vecka liv då Nikolaj har två barn sedan tidigare. De veckor Eltons storasyskon kommer och de har alla barnen, märker Natalie en stor skillnad på Elton.

– De är världens bästa syskon till honom. Han blir ett helt annat barn och det är kul att se hur med han är när de är här. Han visar att han till exempel vill vara med och leka. Jag tror att han har en fördel av att ha så att säga friska syskon, att han sporras på ett annat sätt.

Det liv som Natalie såg framför sig, blev något annat. Inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda. Allt handlar om acceptans, men det betyder inte att man inte får vara ledsen.

– Vi hamnade ju i ett land som vi inte planerat att åka till. Det är jobbigt att se barn som springer runt och tänka att det kunde varit Elton. När man ska föda tänker man ju att ingenting kan gå fel. Det är klart man måste få känna sorg över det som aldrig blev.

Idag mår Elton bra. Men ovissheten med epilepsin gör att Natalie inte vågar ropa hej än. Det finns alltid ett ”tänk om…”. Hon berättar att det lugnat ner sig lite från mitten av januari – kanske tack vare att de hittat rätt medicin. Varje litet framsteg är en stor seger och ingenting kommer gratis.

– Vi hurrar när han äter en burk puré. Det är ju ingenting för andra föräldrar men för oss med barn med funktionsnedsättning så betyder det jättemycket, säger hon.

Elton Nikolaj

 

Sociala medier har varit en räddning

Det är inte bara familjen som hjälpt till i svåra tider. Via sociala medier har Natalie nått ut till andra för att sprida sin historia och samtidigt hitta andra med liknande livssituation.

– Vad skulle vi gjort utan internet? För mig har sociala medier betytt så oerhört mycket. Jag startade en blogg, något jag var väldigt tveksam till i början men genom den har jag träffat massa människor som gett mig mycket. Och vise versa. Det är så viktigt att prata med andra i samma situation.

Natalie berättar också att hon varit på ett så kallat mammaspa med RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, och för första gången varit utan både Elton och bonusbarnen en natt.

– Det är viktigt att träffa andra. Psykologen på habiliteringen sa till mig att man är i olika perioder i livet. En period är man bara med människor som har barn som Elton, en annan period träffar man barn utan diagnoser. Jag tror att det är bra med en fot i varje liv.

Finns det något du vill säga till andra i liknande situation?

– Vi måste visa och acceptera olikheterna. Detta händer oss för att vi kan ta det. Men det kan hända vem som helst, kanske den familj man inte tror klarar av jobbet. Om vår historia kan hjälpa några barn att få det som de har rätt till, är det värt allt. Idag bygger samhället lite på att man måste vara tillräckligt frisk för att vara sjuk. Vi vill att fler orkar fortsätta kämpa, säger hon.

Vill se mer av Natalie och Eltons vardag? Besök då hennes blogg här och hennes Instagramkonto @natalieeneke.

”Vi får förhålla oss till att ingen vet någonting om Charlies framtid”

Kämpen Charlie

Graviditeten var normal. Inne i magen växte en stark liten kille som enligt sex ultraljud såg ut att vara frisk och växa som han skulle. Hemma förbereddes det för fullt för Lisas och Adams första barn.

– Vi ville göra lillens entré till den bästa. Vagnen stod i hallen, inte bäddad men det skulle vi ha gott om tid att ordna med. Alla kläder var tvättade och vikta alldeles perfekt. Lyckan var total. Snart skulle vi två bli tre, skriver Lisa i sin blogg.

Morgonen den åttonde augusti, en dryg månad innan Lisa var beräknad att föda, förändrades allt. De blivande föräldrarna gjorde sig redo för att packa ihop och åka hem från semestern i Malmö för ett besök hos barnmorskan hemma i Stockholm dagen därpå.

– Det var något i kroppen som inte stod rätt till. Jag kunde inte placera var eller hur smärtan kändes. Efter sex timmar i bil passerade vi Södertälje och då kände jag att det var dags att ringa Södersjukhuset för att rådfråga vad jag skulle göra för då hade jag ont.

Fostervattnet var blodfyllt

Hon råddes att åka hem och vila, men smärtan blev värre. Efter ett ytterligare ett samtal blev hon ombedd att åka in till förlossningen där en undersökning visade att värkarbetet var igång och att Lisa öppnat sig två centimeter. Sen gick det snabbt. Blodprover visade att Lisa hade en infektion, och när vattnet gick var det helt blodfyllt. Lisa skjutsades direkt in i en operationssal för ett akut kejsarsnitt. Klockan 22:59 var Charlie ute.

– Alla gratulerade oss och jag var helt i det blå, jag kunde inte förstå att han var ute. Barnmorskan sa att Charlie svalt väldigt mycket blod och hade lite svårt med sin andning men allt var stabilt. Jag var lugn och trygg, han var i trygga händer hos pappa och barnläkaren.

Vid midnatt kunde Lisa rullas ut från operationssalen och in på uppvaket. Känslan där och då var fantastisk, Lisa hade äntligen blivit mamma och hon var lyckligt ovetande om vad som väntade bara några timmar senare. Några timmar senare kom Adam till Lisa en stund för att vila medan Charlie var kvar på special-BB med barnläkarna, efter rekommendation från barnmorskorna, även om det var svårt för de glada, nyblivna föräldrarna.

– Läkaren kom upp och pratade med oss strax innan 06. Charlie var tvungen att flyttas från Södersjukhuset till Karolinska i Huddinge där det finns specialvård. Charlie skulle behöva lite extra hjälp med lungorna då han svalde så mycket blod samt lite hjälp med sin andning. Det var alltid vi visste då. Vi var fortfarande lugna då han var i trygga händer.

Plötsligt blev bråttom

Fyra timmar senare hade Lisa fortfarande inte hunnit flyttas över till Karolinska där Charlie låg, men plötsligt blev det bråttom. En barnmorska kom in och sa att Charlies läge blivit allvarligt och att de behövde få komma till honom nu, omgående. 10 timmar efter förlossningen skulle Lisa äntligen få träffa sin son för första gången, men inte under omständigheter man önskar någon förälder.

Charlie och Adam

– 47 centimeter lång och 2796 gram tung, uppkopplad med en hel drös olika sladdar som man inte hade någon aning om vad som var kopplat vart. Han var perfekt. Charlie gick på medicin som gjorde honom trött och lugn så han var alldeles stilla.

De fick veta att de skulle ha ett möte med överläkare, specialister, dag- och nattpersonal samt en kurator och Lisa rullades vidare in i ett rum som skulle komma att bli familjens hem de närmsta veckorna. Lisa och Adam höll varandra i handen, och grät samtidigt som de lyssnade till vad överläkaren hade att berätta.

”Allt svartnade”

Teamet visste fortfarande inte säkert och skulle behöva mer tid att samla på sig information om hur Charlie mådde, men en sak var säker. Läget var allvarligt. Charlie kunde inte andas själv, hade ett svårt hjärtfel, hjärnan verkade ha någon avvikelse och han var eventuellt blind. Läkarna misstänkte även att han hade kromosomavvikelsen Trisomi 13, vilket skulle innebära att han kanske inte ens skulle överleva till kvällen.

– Allt svartnade, Vad sa de? Vi bara grät och kunde inte få fram ett ord. Bebisbubblan försvann på en sekund. Vem ringer vi? Vad gör vi? Vi tog en minut i taget. Vi visste ingenting längre.

Överläkare och specialister runt om i Sverige blandades in i Charlies fall, allt för att få reda på hur läget var med Charlie. Beskeden gick fram och tillbaka. Dagen efter meddelade läkarna att det antagligen inte rörde sig om Trisomi 13 och att hjärnaktiviteten verkade väldigt fin vilket ingav hopp om att Charlie kanske skulle kunna få ett värdigt liv. Någon dag senare visade en magnetröntgen att Charlies ögon var underutvecklade och att han inte skulle kunna se någonting.

”När ductus stänger kommer Charlie somna in”

En kromosomavvikelse hittades som förklarade hjärtfelet, hjärnan och synen, och cirka en vecka efter att Charlie fötts var det dags för slutkonferensen med läkarna som skulle komma med besked kring Charlies framtid. Resultatet var en ren mardröm.

Charlies hjärtfel är extremt svårt. Ett av Charlies fyra kammare i hjärtat är för litet och saknar en förbindelse som är avgörande för hjärtats funktion.

– När bebisar ligger i magen har de sin så kallade ductus i hjärtat öppen då kvinnokroppen hjälper barnet med blodets cirkulation. Efter att ett ”friskt” barn är fött stänger sig ductus inom 24 timmar efter förlossningen då bebisen ska klara blodcirkulationen själv. I Charlies fall har hans ductus ännu inte stängd sig vilket är hans räddning i livet då blodet kan använda den öppna ductusen som en smitväg så att blodet kommer runt trots avsaknaden av förbindelsen. När väl ductus stänger sig kommer Charlie somna in.

Föräldrarna fick bestämma när respiratorn skulle kopplas ur

Det beslutades att intensivvården för Charlie skulle avslutas, och han ska få klara sig så länge han kunde. Om han kunde. Lisa och Adam fick bestämma när respiratorn skulle tas ut.

– Respiratorn skulle kopplas ut på vårt rum. Vi fick klä på honom lite kläder som vi ville att han skulle ha på sig. Det blev en pyjamas från Newbie i storlek 50 och han drunknade i den. Läkare och barnsjuksköterska fanns på plats i vårt rum. Det viktigaste i detta skede var att Charlie inte skulle ha ont eller lida.

Respiratorn stängdes av och Charlie började andas själv. Lisa beskriver det som ljudet av en cykelpump. Lite ansträngt, men fint.

– Äntligen fick vi träffa Charlie utan massa sladdar. Det var en fantastisk känsla att få veta att det var han som tuggade på och inte en maskin. Detta är vår son, han klarar sig helt själv. Men vi blev påminda återigen. Ductusen är fortfarande öppen men kommer att stängas, men när, det vet ingen. Idag är han åtta veckor.

Charlie, Adam och Lisa

Vill hjälpa andra med deras berättelse

Familjen fick flytta in på Lilla Erstagården där barn som är i livets slutskede får bo. Där fick de experthjälp för att göra den sista tiden med Charlie så fin som möjligt. Men efter ett par veckor skedde ett under. Det som gjort att läkarna vetat så bestämt att Charlie skulle haft väldigt kort tid kvar att leva var att hans mage inte tog upp mat, men efter en tid på Lilla Erstagården började hans mage fungera. Efter en tid fick familjen flytta hem för att bo och leva i sin egen hemmiljö, och endast besöka Lilla E för regelbundna BVC-besök för att följa Charlies mående.

– Så idag lever vi på precis som vilken annan familj som helst. Vi vet att Charlie har ett väldigt svårt hjärtfel och det är hjärtat som bestämmer hur länge han kommer att orka. Ductus kan stänga sig precis när som helst och då har blodet ingenstans att ta vägen Men ingen vet när ductus stänger sig. Det kan vara om en vecka, ett år, fem år, 10 år, berättar Lisa i bloggen.

Hur skulle du beskriva Charlie som person?

– Charlie är en pigg och stark liten kille på 3410 gram och 53 cm som förvånar oss alla varje dag. Han är en envis, nöjd och hungrig kille som charmar många i vår omgivning.

Hur ser era dagar ut i nuläget?

– Vi firar livet varje dag. Från att ta timme för timme till att kunna se en vecka framåt gör att vi nu börjar hitta lite vardagsrutiner. Vi varvar matning, blöjbyten med besök, luncher och middagar tillsammans med släkt med vänner. Vi har till och med bokat en resa till Skåne i slutet av oktober för att hälsa på släkt och vänner, så nu ska Charlie med på roadtrip och se världen (som en skåning en gång i tiden sa).

Känner du som förälder att du får det stöd och den hjälp du behöver?

– Jag vet inte ens vart jag ska börja. Vilket fantastiskt stöd vi får ifrån alla håll och kanter. Allt ifrån meddelanden, samtal och kommentarer till matlagning och samtalsstöd. Ibland behöver man stöd ifrån en mamma, kompis eller kollega och nästa gång behöver vi läkarstöd. Balansen är fantastisk. Tryggheten av att veta att vi inte står ensamma i allt detta gör mig helt varm i hjärtat.  Alla vill hjälpa till och det är det vi överlever på – allt fantastiskt stöd.

Hur ser du på framtiden?

– Framtiden tillsammans med Charlie är en obesvarad gåta. Vår vardag just nu är att försöka förhålla oss till att ingen vet någonting om Charlies framtid. Man vill ofta ha svar på saker och ting och veta varför, men just nu kan vi varken få svar om framtid eller varför. En sak är säker och det är att vi njuter varje dag som vi får med vår lille prins, han lär oss så mycket här i livet om vad som är viktigt.

För varje dag som går skapar vi ännu fler minnen tillsammans och bygger en otrolig relation men det gör också det svårare för oss att ta farväl. En svår och jobbig balans. Vi har börjat nudda ämnet ”framtid” tillsammans med läkarna och vi vet att vi kommer få ett otroligt stöd ifrån rehabiliteringen som kommer att hjälpa Charlie att få dom rätta förutsättningar här i livet.

Varför känns det viktigt för dig att dela er historia?

– Jag vill försöka uppmuntra folk att se dom viktiga sakerna i livet. Allt handlar inte om att ha rätt eller fel eller bråka om små saker – för oss handlar det om att fira varje dag man har tillsammans. Att faktiskt ta sig tid att uppskatta livet och välmående då det tyvärr är någonting som snabbt kan tas ifrån en – vilket det gjorde för oss.

Någonting annat som jag ofta tänker på nu efter allt vi gått igenom är att försöka inte döma någon som jag exempelvis träffar på tunnelbanan. Man vet aldrig vad någon går igenom just eller vad man har för historia. Vi ser nämligen ut som vilken ”vanlig” familj som helst när vi går på Ica men det ingen vet är att vi har med oss vår svårt sjuka son i vagnen.

Du kan följa Lisa och Charlie genom Lisas blogg här, och på hennes instagramkonto lisalindquist.

Kämpen Charlie

Kämpen Charlie.

Vill du hjälpa familjer i liknande situation med en gåva?

Lisa om Lilla Erstagården:

”Vi hade aldrig klarat denna resa utan Lilla Erstagården som stöd och hjälp. Lilla E vårdar barn och ungdomar som är i livets slutskede. Personalen och vården där är fantastisk. En dag vet man inte ens att ett sånt boende finns och nästa dag bor man där med sin sjuka son och då uppskattar man dem så oerhört mycket. Jag skulle gärna vilja att man skänker pengarna till organisationen lilla E.”

Här kan du läsa mer bidra med en gåva. I rullistan kan du välja ”Lilla Erstagården” för att skänka din gåva just dit.

Visste du att… det immunologiska minnet utvecklas när man blir sjuk?

När man första gången träffar på ett virus blir man sjuk. Samtidigt aktiveras immunsystemet och när man blivit frisk minns immunförsvaret just hur detta virus ser ut. Träffar man på just detta virus igen, hinner man inte bli sjuk innan immunförsvaret aktiverats och eliminerat viruset.

Nu finns det ju tyvärr hundratals olika virus och man måste helt enkelt gå igenom alla virussjukdomarna, för att utveckla immunitet. Om det inte finns ett vaccin. Förskolebarn har i medeltal 6-8 virusinfektioner per år, som kan jämföras mot en vuxen som har 2-4 per år. Den goda nyheten är att om man har många infektioner som liten, till exempel för att man är på förskola, så får man färre infektioner när man börjar skolan. Allt på grund av det immunologiska minnet!

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Rotavirus trots vaccin – Paula Uribes dotter drabbades

Just nu är Paula Uribe och Hugo Rosas på semester i Thailand med sina två barn. Dottern Leonore har drabbats av rotaviruset trots att hon har vaccinerats. Både Hugo och Paula har varit oroliga för Leonore som blev inlagd på sjukhus. 

– I lördags började Leonore att kräkas. Vi tänkte att det måste vara något hon hade fått i sig och att det snart skulle bli bra. Bra blev det aldrig och efter en jobbig natt till söndag så hoppades vi för fulla muggar att söndagen skulle bli bättre och ett tag verkade det som de. Leonore fick i sig lite frukost och behöll det i magen, men efter någon timme så började det igen och då kände både jag och Paula att det var dags att åka in.
Jag stannade på hotellet med Molly och Paula åkte till sjukhuset med Leonore. Det visade sig att Leonore har fått något som heter rotavirus och när hon kom in så var hennes lilla kropp väldigt uttorkad, skriver Hugo Rosas i bloggen.

”Uttorkad och inte dig själv”

Paula har gråtit och varit orolig över dottern som när hon bara var en månad gammal drabbades av RS-virus och la upp en bild på dotter på instagram med texten:
– Idag har jag gråtit och varit orolig. Du var ordentligt uttorkad och inte dig själv. Det visade sig att du har rotaviruset, vilket du är vaccinerad mot. Finns tydligen olika varianter och utomlands är det vanligt att få via sköljd frukt eller grönsaker. Eller is. Att vistas ensam med dig på sjukhus i ett annat land är läskigt, men allt för dig, skriver Paula på sin instagram.

Läs också: Så kan du undvika RS-virus 

rota_virurs_vimedbarn

”Så skyddar du dig – expertens tips”

Diarré och kräkningar är vanliga sympton på rotavirus. Det går att vaccinera sig mot det, men trots vaccin drabbas barn i alla fall. Hur skyddar man sig själv och sina barn? Och finns det medicin som hjälper? Sanna Klang, BVC-sköterska på Mama Mia City i Stockholm svarar på frågor om rotaviruset.

Vad är rotavirus?
– Det är en sorts magsjukevirus. Man får kräkningar och diarré. Barn under två år drabbas extra aggressivt, vuxna kan också få det. Vanligt är att den som är sjuk är det i 5-8 dygn, det kan vara längre. Februari-mars är då flest drabbas.

Vilka är symptomen?
– Kräkningar och diarré. Ibland får man feber, men det är inte det vanligaste. Och har du kräkningar och diarré under en längre tid är det lätt att bli uttorkad.

Hur vet man skillnaden på en vanlig magsjuka och rota-virus?
– Om man tittar vetenskapligt på det så vet man inte skillnaden förens man tar prover. Jag skulle dock säga att rotavirus har en specifik lukt, extremt sur och nästan frätande. Men det är svårt att säga om man inte tar prover.

Hur vaccineras man mot det?
– På BVC blir man erbjuden det. Nya riktlinjer, Stockholms län så är det gratis. Så har det inte varit i hela Sverige. Alla andra får frågan men då måste de betala. Alla vård för barn ska inte kosta pengar. Från 6 veckors ålder, drickvaccin.

Läs också: Så smittar RS-virus 

Kan man få rotavirus trots vaccin?
– Ja, eftersom att det finns olika typer av rota. Har man vaccinerats och fått det ändå har man verkligen otur.

Finns det någon medicin om man blivit sjuk?
– Nej, det är bara vätska som gäller. Det är olika hur uttorkade barnen blir om man behöver läggas in och få dropp eller inte.

Hur smittar det och hur länge?
– Det smittar via direktkontakt. Så om den som är sjuk tar på något som någon annan sen tar på kan man bli smittad. Samma regel gäller vid rotavirus som magsjuka. För att vara på den säkra sidan ska man vänta 48 timmar efter sista kräkningen eller diaréen.

Hur kan man skydda sig? 
– Rota är väldigt smittsamt och det bästa man kan göra är att både tvätta händerna och sprita dem. Rotaviruset kan överleva flera veckor i vatten och även på leksaker så det är viktigt att tänka på att sprita av leksaker/saker också för att undvika ytterligare smittspridning. Byta kläder ofta kan också minska risk då viruset lätt sätter sig på kläder.

Ska man undvika frukt, is och glass utomlands?
– Det är en svår fråga att svara på. Jag skulle vara extra noga med hygien och skölja frukt och sånt när jag är utomlands. Men sen är det viktigt att tvätta händerna noga. Det är skillnad på vattnet utomlands och hemma, här i Sverige är ju vattnet renare. Våra magar är inte anpassade för vattnet som är i tex Thailand och därför kan man bli dålig i magen.

Läs också: Vinterkräksjukan – så undviker du att bli smittad 

Foto: Istockphoto.se 

Så kan du undvika RS-virus

RS-viruset orsakar årligen epedemier under vinter och tidig vår. Nu uppmanar läkare till att hålla spädbarn hemma, skriver Skaraborgs Läns Tidning. 

RS-virus orsakar årliga epidemier under vinter och tidig vår och smittar vid nära kontakt, till exempel inom familjen eller på förskola. Spädbarn smittas ofta av äldre syskon. Alla barn drabbas någon gång under sina första levnadsår. Nu uppmanar barnläkaren Maartje Wijers till att hålla bebisar hemma om det är möjligt, skriver Skaraborgs Läns Tidning.

Det går att minska risken för att bli smittad genom att vara extra försiktig. Du och barnet kan förebygga smittspridning på flera sätt. Tvätta händerna ofta och använd gärna handsprit efteråt. Nys och hosta i armvecket, inte rakt ut eller i handen. Mycket folk innebär alltid en ökad risk för smittspridning. Under den värsta förkylningstiden bör bebisar under tre månader i den mån det går undvika stora folksamlingar där baciller lätt sprids.

Så kan RS-virus smitta:

  • Direktkontakt, om du eller barnet tar en sjuk person i handen.
  • Genom föremål som en sjuk person har tagit i eller hostat på, eller leksaker och nappar som sjuka barn haft i munnen, så kallad indirekt kontakt. RS-viruset kan överleva i flera timmar på leksaker, handtag och kläder.
  • Droppsmitta. När en sjuk person nyser eller hostar bildas ett moln av små droppar med viruset. Dropparna faller ner på ytor eller föremål och därifrån kan viruset spridas vidare. Du kan också smittas direkt genom att en sjuk person nyser på dig.

Symtom på allvarlig sjukdom

Rosslande snabb andning, blekhet och slöhet kan vara tecken på att sjukdomen har blivit allvarlig. Om barnets allmäntillstånd blir så påverkat av hostattackerna att det blir slappt, blekt och orkeslöst är det ett varningstecken.

Läs också: Skydda din bebis mot förkylning

Behandling av RS-virus hos barn

Om infektionen är mild behövs ingen särskild behandling. Det är främst spädbarn som behöver vårdas på sjukhus på grund av allvarlig RS-infektion. På sjukhuset får barnet hjälp med att få bort slem från luftvägarna och att få i sig tillräckligt med vätska och näring. Ofta ges behandling med syrgas och någon gång behövs respiratorvård.

Läs mer om RS-virus på Vårdguiden.se

stats