Bestämde sig tidigt för kejsarsnitt
”Resan från plusset till idag har varit lång. Provtagningar, möten, ultraljud, samtal och ett extremt stöd. Även om det inte finns något ärfligt hos mig eller Adam ville läkarna ha extra koller och provtagningar hela vägen – vilket vi är evigt tacksamma för. Även om oron alltid fanns där kunde provsvar alltid lugna oss för stunden. Här kan du läsa ett längre inlägg om moderkaksprovet.
Vi beslutade rätt tidigt in i graviditeten att det skulle bli kejsarsnitt även denna gång. Bara tanken av att det ev skulle kunna vara något med bebis bröt ner mig mentalt. Alla provsvar och alla riktade ultraljud visade fina resultat men oron fanns alltid där – “tänk om” “alla sa ju att allt var bra med Charlie” osv osv. Den andra aspekten var att en vaginalförlossning kan dra ut på tiden och vi ville inte vara ifrån Charlie under en längre/obestämd tid. Kejsarsnitt var helt klart det bästa alternativet för oss, både innan och nu i efterhand.”
Läs också: ”Vi får förhålla oss till att ingen vet någonting om Charlies framtid”
Snitt på födelsedagen
”Från en början skulle kejsarsnittet bli fredagen den 29 juni men det kom att ändras när jag var på inskrinvingssamtalet på SöS. Inför kejsarsnittet hade vi ett inskrivningssamtal där man träffar förlossningsläkare, narkosläkare och barnmorska, alla som ska delta under förlossningen.. Inskrivningssamtalet hade vi under måndagen den 25 juni. Jag fick först träffa förlossningsläkaren som jag träffat regelbundet under hela graviditeten med Ellie. Ett fantastiskt stöd. Hon förlöste även Charlie och hon kommer alltid ha en stor plats i våra hjärtan.
Vi började med att göra ultraljud för att titta om Ellie rört på sig från sätesbjudning, och det hade hon. Vändningsförsök skulle ändå inte göras då kejsarsnitt var bestämt sedan tidigare. Vi avslutade med att diskutera nytt datum. Frågan ställdes om vi ville snitta redan på torsdagen den 28 juni. På pappans födelsedag. Jag var snabb med att säga – absolut, det löser vi. Jag visste att Adam skulle bli jätteglad. Helt plötsligt kändes kejsarsnittet väldigt nära. Bara en dag hit eller dit men för mig var det då bara 3 dagar kvar istället för 4 – stoooor skillnad. Anledningen till ändrat datum var två stycken.
1: för att förlossningsläkaren skulle gå på semester på fredagen 29/6 och hon vill gärna snitta oss och hade vi inte ändrat från 29 till 28/6 hade hon inte haft möjlighet att snitta. Jag ville inget hellre än att det skulle vara hon.
2. personalbrist under fredagen.”
”Hon är snart här”
”Mötena fortsatte hos narkosläkaren som ställde lite frågor gällande tidigare snitt och det bestämdes även att ett ultraljud på ryggen skulle göras innan spinalenbedövningen skulle sättas då det var svårt att sätta den vid Charlies förlossning – detta lugnande mig mycket då jag endast minns att spinalen tog väldigt lång tid att sätta och gjorde väldigt ont.
Sist men inte minst träffade jag en helt underbar barnmorska som jag kände mig så trygg tillsammans med. Hon utgav ett lugn som smittades över till mig. Hon berättade om hur dagen och snittet skulle gå till. Jag fick även ett klockslag, 9.00, då skulle snittet göras. Där och då förstod jag hur nära det var. “Hon är snart här” satt jag bara och tänkte. Vi lyssnade på hjärtljudet på Ellie och tog blodprover på mig. Vi avslutade med att gå igenom alla praktiska saker inför snittet. Ingen mat efter 23.59 på onsdagkväll, ingen dryck efter kl 6.00 på torsdagmorgon, duscha på onsdagkväll och torsdagmorgon etc. Jag fick även med mig en broschyr som jag läste om och om igen för att förstå att detta är verklighet. Vi sa hejdå och hon avslutade med att säga “nästa gång vi ses är det torsdag och då är det dags”. Jisses. Jisses. Andas.
Många, extremt många känslor rusade genom min kropp när jag lämnade SöS. Att veta dag och tid när man ska möta sin bebis är en helt galen känsla. Adrenalinet var högt. Jag började med att ringa Adam. En bra och en dålig nyhet. Jag började med den dåliga:
“Vi kommer tyvärr behöva avboka restaurangbesöket på din födelsedag” för att “snittet blir då”. Detta skulle vi dock hålla för oss själva. Vi skulle bara berätta för våra familjer för att göra detta till en överraskning till alla andra. Superkul.
Vi la på för att försöka få tag på min mamma och pappa då dom skulle flyga från Skåne till Stockholm på torsdag för att ta hand om Charlie när vi var inne på förlossningen under fredagen men nu behövde vi få hit dom redan på onsdagen då snittet blir en dag innan. “Inga problem – vi kommer”.”
Det gick inte att sova
”Nu var det bara att vänta. Jag var relativt lugn under tisdagen. Men sen kom onsdagen, dagen innan, och jag var som en upp och nervänd höna här hemma. Jag gick runt och runt i lägenheten utan att veta riktigt vad det var jag skulle göra. “Jag skulle hämta något, men vad?” och så höll det på hela dagen. Adam var lyckligt lottad som var på jobbet den dagen och slapp mig här hemma. Tur att jag hade Charlie här hemma för hos honom är jag alltid 110%. Senare under kvällen firade vi Adams födelsedag, en dag för tidigt, då fokus dagen efter skulle ligga på något annat.
Mamma anlände till Stockholm och jag hoppade in i duschen. Vi var uppe sent den kvällen. Det gick inte att sova, det gick bara inte. – eller aa, Adam somnade som en stock. Jag hade tankarna på ingenting och allting. Det blev iallafall några timmars sömn. ‘
Torsdag 28/6. Dagen var här. Idag skulle vi äntligen få träffa vår dotter. Bara några timmar kvar. Men först, en dusch. Adam åt lite frukost och jag tittade på. Fick varken äta eller dricka – men titta, det fick jag. Jag såg framemot när jag skulle få svälja min alvedon på förlossningen med lite vatten.
Vi kramade mamma och Charlie hejdå. Nästa gång vi ses är med bebis. Taxin stod utanför porten. “Vi ska till förlossningen på Sös”
“Åh vad spännande – är det dags?”
“Ja”.
Sen satt jag nog tyst hela vägen, iallafall utåt sett. Väl framme på förlossningen 7:00 så träffade vi barnmorskan som visade in oss på vårt rum. Vi fick byta om och ta lite bilder. Standard. Vi lämnades ensamma och då började jag bli nervös. Allt var så nära. Hon var så nära. Ellie visste inte vad hon snart skulle gå igenom – det var vad jag tänkte på där och då. Vi tog blodprov, lyssnade på hjärtat och inväntade att klockan skulle bli 8:00 för då var det dags att gå ner.”
Bakom duken fanns 6 personer som skulle få ut Ellie
”En kanyl sattes i handen och den var bland det jobbigaste under den dagen. Det var SÅ varmt under torsdagen vilket ledde till handsvett så tejpen som användas för att hålla kanylen fast ville aldrig fästa. Dom höll på med den under hela dagen. Tejpa om, lossnade, tejpa mer, lossnade, mer teeeeejp! Hade panik, haha.
Klockan blev 8:00 och det var dags att promenera ner till operationssalen. Väl där möttes vi att en hel drös med fantastiska människor. Dom tog emot min Ipad som jag hade fyllt med massor utav låtar som skulle spelas under snittet. Det var en bra dag. Bra musik och glada människor. Alla som ut som små gröna & blåa smurfar. Dom for runt i rummet och jag och Adam var mest tysta och försökte förstå vad vi snart skulle gå igenom.
Ultraljudet på ryggen gjordes och narkosläkaren ritade precis vart han skulle sticka och sen sattes spinalbedövningen vilket gick jätte bra. En helt annan upplevelse än sist. Nu var det dags. Jag låg på britsen och hade den stora gröna duken framför ögonen. Bakom duken fanns 6 personer som skulle få ut Ellie. Vid mitt huvud hade jag Adam och narkossjuksköterskan som hade koll på mitt blodtryck. Blodtrycken gick upp & ner under snittet. Det gröna skynket rörde sig mycket och min kropp lika så.”
”Till slut hörde jag det gyllene skriket”
”Jag har ingen tidsuppfattning om hur lång tid det tog från att dom började operera till att Ellie var ute men skulle jag gissa så skulle jag säga 15-20 minuter. Det var en annorlunda tid – nästan som att den stod still. Jag hörde hur läkarna, barnmorskan och sköterskorna pratade och diskuterade men jag la ingen vikt i vad som sa. Jag hade fullt upp i att andas och inte titta i lampan som finns precis ovanför mitt huvud. Den är nämligen kromad vilken gör att man kan se ner på snittet. Haha.
Till slut hörde jag det gyllene skriket. Hon skrek direkt – för fulla muggar. Straxt därefter kom barnmorskan runt med henne och la Ellie på mitt bröst. Det var en helt fantastisk känsla – för bra för att vara sant. Vi hade blivit tvåbarnsföräldrar och Charlie hade fått en lillasyster, en helt perfekt sådan. Vi låg och tittade på Ellie medans dom sydde ihop mig.
50 cm lång och 3540g tung. Helt perfekt. 2,5 veckor tidig. Det hade nog blivit en stadig tös om vi väntat ytterligare två veckor.
Hon kissade på mig och sen rullade vi in till uppvaket där vi låg i ca 1 timme. Allt såg fint ut med både mig och bebis så nu var det dags att rulla upp till BB där vi skulle spendera 24 timmar tillsammans innan vi åkte hem med vår nya familjemedlem.
Vi smsade våra familjer text och en bild på nya tillskotten. Senare på eftermiddagen kom mormor, morfar och Charlie för att hälsa lillasyster välkommen
Vilken fantastisk upplevelse vi haft. Personalen kommer alltid vara mina superhjältar och jag kommer bära med mig er i mitt hjärta för resten av mitt liv, Ett stort tack till min fästman Adam, jag skulle inte klara detta utan dig. Tack till våra familjer som alltid funnits där och även ett stort stort tack till personalen på SöS. Vi klarade detta tillsammans.”
