PCOS – polycystiskt ovariesyndrom – är en hormonsjukdom som är vanlig bland kvinnor, ändå pratas det lite om sjukdomen. Genom att belysa den mer ökar också möjligheterna att upptäcka och få hjälp – vilket kan vara avgörande för kvinnor som drömmer om att bilda familj.
Vanliga symtom för PCOS är kraftig hårväxt på kroppen, oregelbunden eller utebliven mens, svårt att bli gravid, finnar, övervikt, nedstämdhet, trötthet, minskad sexlust och håravfall. Vissa kvinnor med PCOS upplever allt detta, andra får bara något symtom. PCOS innebär att man har mer äggblåsor än normalt på en eller båda äggstockarna, samtidigt som man har ett överflöd av testosteron i kroppen. Den höga testosteronhalten gör att äggen inte mognar ordentligt och att ägglossning därför uteblir. Därför är det många som upptäcker att de har just PCOS först när de försöker bli gravida – och misslyckas månad efter månad.
Äggstock med PCOS jämfört med en äggstock utan PCOS. Illustration: Istock
4 saker du behöver veta om PCOS
Det är inte säkert att PCOS är ärftligt
Efter att man märkt en likhet i kvinnor med PCOSs hormonnivåer testade en grupp franska forskare en teori kring hur dessa hormonnivåer påverkar foster vid graviditet. Man injicerade dräktiga med samma hormon och märkte genom det att mössen som föddes av testmössen visade klassiska PCOS-symtom. Dock fick studien kritik då det visade sig att mössen fått väldigt stora doser hormon, vilket inte kan liknas med det ett mänskligt foster kommer i kontakt med i livmodern hos en kvinna med PCOS. Det finns alltså vissa saker som talar för att PCOS skulle kunna vara ärftligt, men det är inget som man (trots försök) kunnat bevisa.
PCOS beror inte bara på ett hormon
I studien som nämns ovan var det ett hormon det ofta talas om i PCOS-sammanhang som injicerades i mössen – anti-müllerskt hormon (AMH). Det är ett hormon som hos kvinnor produceras i äggreserven i äggstockarna. Genom att ta prover på anti-müllerskt hormon hos kvinnor kan man få en bild av hur äggproduktionen ser ut. Hos kvinnor med PCOS kan man se att nivån av anti-müllerskt hormon är förhöjd – men det ska inte misstolkas som att det är rubbning i just AMH-balansen som är enda anledningen till att man har PCOS. Det handlar om problem med en mix av flera olika faktorer, som AMH, testosteron, luteinserande hormon och follikelstimulerande hormon som tillsammans ska bidra till ägglossning. Ja, det är precis så komplicerat som det låter.
Vissa företag har velat testa preparat på kvinnor som de säljer in som ”botemedlet mot PCOS”. Det har dock fått experter att gå i taket. Det finns metoder och läkemedel som kan hjälpa att få till hormonbalansen så att normal ägglossning kan ske, men det finns inget läkemedel som botar PCOS för alltid. Är man överviktig och har PCOS kan dock viktnedgång bidra till att hormonerna hamnar i balans. Det kanske låter som ett enkelt råd att ta fasta på, men faktum är att den som lider av PCOS på grund av den förhöjda testosteronhalten upplever mer sug efter snabba kolhydrater och därför kan ha svårare än andra att gå ner i vikt.
PCOS uppmärksammas alldeles för lite
Trots att hela en av fem kvinnor beräknas ha PCOS pratas det så lite om sjukdomen att många drabbade – hela 50% enligt National Polycystic Ovary Syndrome Association – inte ens vet varför de har dessa besvär. Genom att börja prata mer om sjukdomen och behandla den som den folksjukdom det nästan är ökar möjligheterna att fler söker hjälp, och visar att mer resurser till kvinnors hälsa behövs.
Misstänker du att du har PCOS, eller vet du redan att du har PCOS men känner ett behov av att få mer hjälp? Det finns hjälp att få, och du ska vända dig till olika ställen beroende på vad du vill ha hjälp med kring din PCOS. Vill du ha hjälp att få igång din ägglossning och menstruation, kanske för att bli gravid, ska du vända dig till en gynekolog. Vill du ha hjälp och stöd att hålla en hälsosam vikt ska du vända dig till din närmsta Vårdcentral. Vill du ha hjälp att få bort oönskad hårväxt kan du vända dig antingen till Vårdcentral eller gynekolog. Känner du dig nedstämd ska du vända dig till din närmsta Vårdcentral. Hjälp finns att få!
Hur skulle du beskriva dig själv för dem som inte redan läser din blogg? – Jag är en väldigt lugn person som tänker väldigt mycket. Älskar skog och natur och sätter gärna guldkant på vardagen och tar alla tänkbara chanser att njuta av livet. Jag tycker väldigt mycket om att umgås med familj och vänner.
Vad kommer vi att få läsa om i din blogg? – I min blogg skriver jag om allt från inredning, mat, resor, mode och skönhet där det mesta är glatt och positivt men framförallt är jag väldigt öppen med livets bergodalbana som har extra höga toppar och dalar för oss som har en dotter som har en svår cp skada och multifunktionshinder.
Vilka bloggar följer du?
– En favorit är Johannabradford.se jag följer inte så många.
Vad är roligast med att blogga?
– Jag har alltid älskat att uttrycka mig i skrift och sen så tycker jag väldigt mycket om att ta kort. Men även att man fått lära känna så mycket fina människor som jag förmodligen inte fått träffa om det inte vore för bloggen.
Om Ditte Svanfeldt Ålder: 27 år Familj: David 33 år, Jouline 10 år, Della 5 år, Truls 1 år, Duni 2 månader. Bor: Enplansvilla i Knivsta. Gör: Just nu mammaledig. Gillar: Att bli kliad på ryggen. Ogillar: Sjukhus.
Paula Uribe som driver en av Sveriges största bloggar pluggar just nu till barnmorska, först om 6 år beräknas hon vara färdigutbildad. Vi har frågat Paula om vardagspusslandet som heltidsstuderande småbarnsmamma!
Hej Paula, hur får du ihop tiden med dagis, skola, träning och bloggen?
– Oftast är det Hugo som lämnar Molly på förskolan. Jag börjar nästan varje dag vid kl. 08:30 så då går jag hemifrån vid ungefär halv åtta. Molly är en tröttis och vaknar ungefär kl. 08:00 varje dag. För mig är plugget ett heltidsarbete, det betyder att jag vill plugga mellan 8-16.
Jag brukar oftast hämta Molly och då är det en pluggfri tid mellan kl. 16-19. Då är det även telefonförbud för mig själv som gäller, det handlar om några få timmar kvalitetstid med min dotter och Hugo, då vill jag inte ha en telefon som stör.
Sen vid sjutiden gör jag det som behövs. Pluggar eller bloggar för nästkommande dag. Har jag riktigt tur så kan jag kanske få in ett träningspass eller bara kolla på en film med Hugo. Det är mycket just nu och inte alls mycket tid över till mig själv.
Du har gått i skolan i några veckor nu, hur känns det att vara student?
– Det känns skoj! Jag gillar att plugga och har alltid varit duktig i skolan.
Du pluggar nu först till sjuksköterska i 3 år, sen kommer du jobba som det i 1 år innan du kan plugga vidare till barnmorska – när är du färdig barnmorska?
– Precis, sjuksköterska är tre år. Sedan måste jag jobba som sjuksköterska i 1 år för att få vidareutbilda mig till barnmorska. Jag tror att vidareutbildningen är på ca 2 år. Då om 6 år har jag uppnått mitt mål!
Hur tänker du kring ett syskon till Molly under utbildningstiden? Kommer du plugga på distans under din mammaledighet eller blir det ett uppehåll i studierna?
– Blir jag gravid under skolgången så löser vi det där och då. Jag skulle inte tveka en stund på att göra ett studieuppehåll för att ta emot en till diamant.
Har barnmorska alltid varit ett drömyrke för dig?
– Absolut inte. Jag har velat bli allt ifrån målare till polis. Min största dröm var att bli psykolog men då behöver du toppbetyg för att komma in på den linjen. Det har inte jag, men då tänkte jag om och sökte till andra yrken. Jag kommer i mitt yrke som sjuksköterska få jobba med människor dagligen som jag kan hjälpa. När ohälsa råder är det min uppgift att vårda och hjälpa patienten att hitta tillbaka till hälsa. Att jag brinner lite extra för allt som har med graviditet, barn och föräldrar kom till mig först när jag själv blev gravid och fick ta del av hela det livet, där kom drömmen om att få bli barnmorska.
Vilka personliga egenskaper hos dig tror du har som kommer att stärka dig i din roll som barnmorska?
– Jag är en god lyssnare, trygg och har omvårdnad i min personlighet.
Vad ser du mest fram emot under din utbildning?
– Just nu längtar jag tills praktiken och kursen som handlar om kroppens anatomi. För tillfället läser vi om hur omvårdnad blev vetenskap, inte speciellt kul om jag ska vara ärlig.
Vilka är dina bästa tips när det kommer till att vara studerande småbarnsförälder?
– Planera, strukturera, hjälps åt och avsätt tid för familj. Vardagspusslet är inte det allra roligaste men man får se framåt och längta lite extra efter sommarledighet med flera veckors lata dagar.
Läs mer om hur det går för Paula i bloggen här på Vimedbarn: Paulas.me ››
Någon tar dina bilder och utger sig för att vara du, att dina barn är hennes och använder dem för att lura män på pengar. Som bloggare vet man att det finns en risk med att publicera sina bilder på nätet samtidigt som man tänker att den inte är så stor.
Men får vår bloggare Sandra blev detta verklighet och det stod i tidningarna om det i oktober förra året. Igår mötte hon bedragaren i rättssalen och berättar om det i sin blogg.
”Att med ord beskriva känslan av att ha spenderat en hel dag i rättssalen är svår. Att möta personen som använt bilder på mig, min syster och barnen, och med hjälp av dom manipulerat killar, och lurat dom på stora summor av pengar. Det är inte lätt att sätta ord för den känslan.”
Vimedbarns toppbloggare Therese Wickman berättar om hur hon tidigare kunde skämmas över sin nakna kropp på grund av medias bild över hur en perfekt kropp skulle se ut. Idag skäms hon inte, här visar hon upp sin nakna kropp och tycker att fler borde göra detsamma.
Utdrag ur blogginlägget: ”Fler kvinnor, mammor, och mormödrar borde kasta kläderna och visa våra fina kroppar. Visa upp att alla kvinnor inte ser ut som media försöker framvisa. Var stolt över din kropp, dina skavanker och dina kurvor, vi är bara människor allihop.”
I bloggen skriver hon även att inte skäms över sin kropp med celluliter och volanger idag och tillägger: ”För jag och du är fina precis som vi är. Det finns ingen som du, och du är perfekt!!”.
Ny på Vimedbarn och direkt in som ”Månadens toppbloggare” – vi välkomnar Susanna, 26 år, med sin blogg Oslofru. Här får du veta hur Susannas dagar som hemmafru i Norge och mamma till Filip 1 år ser ut och hur det var att bygga drömhuset på 200 kvm. Det och mycket mer om Susanna får du här!
Om Susanna
Ålder: 26 år Bor: Oslo Familj: Min man och son, Filip 1 år Gör om dagarna: Lever livet som hemmafru. Blogg:Oslofru.com ››
Vem är Susanna?
– Jag är en lycklig, sprudlande tjej, full av energi som bor i Oslo i ett nybyggt drömhus med min fina familj.
Var träffades du och din man?
– Vi träffades för lite mer än två år sedan på en dejtingsida här i Oslo. Vi träffades över en flaska vin och sen dess har vi två varit som en.
Hur kommer det sig att ni flyttade till Norge?
– Jag flyttade till Norge när jag var 18 år gammal, direkt efter studenten. Från början skulle jag bara vara här för att jobba och sen åka ut och resa. Det gjorde jag också, men när jag hade rest klart så kändes det minst lika bra att bo kvar i Norge, som att flytta tillbaka till Sverige igen. Detsamma gällde min man.
Hur har det varit att byta land för dig?
– Det har varit en otroligt spännande upplevelse. Inte bara att flytta hemifrån när man är tonåring, utan dessutom att flytta till ett helt annat land var väldigt kul. I början kände jag mig lite osäker och hade svårt att förstå språket, men nu känner jag mig som hemma här.
Hur ser det liv ut i Norge?
– Mitt liv i Norge är helt fantastiskt. Jag har allt jag någonsin kunde drömma om. Jag har världens bästa man, en helt ofattbart söt och snäll son, vi bor i ett stort fint hus med pool och utsikt över skog och natur. Jag lever för dagen och kan göra det jag önskar och vill för stunden.
Saknar du Sverige, familj och vänner?
– Ska jag vara ärlig så saknar jag inte just landet Sverige, men däremot har jag mina föräldrar och släkt där som jag såklart saknar. Men de hälsar på och jag åker till dem ibland för att hålla kontakten och sen finns det ju som tur är facetime!
Hur har det gått för dig att lära känna nya vänner i Norge?
– Det har gått superbra! Jag jobbade tidigare i klädbutik och har massor med vänner därifrån som jag träffar än idag.
Hur ser mammaledigheten ut i Norge om man jämför med Sverige?
– Jag vet inte riktigt hur mammaledigheten ser ut i Sverige, men här i Norge är den väldigt bra. Man får 100 % av lönen i 49 veckor (varav 14 veckor är till mannen), eller så kan man eventuellt välja 80 % av lönen i 59 veckor om man hellre vill det.
Hur var det att bygga huset? Har ni varit med och ritat själva?
– Det var superkul att bygga huset och väldigt kul att vara med från starten. Vi köpte en tomt i september, började välja ut hustyp, ritade planlösning och började bygga i november 2013. Sen var allt klart och vi kunde flytta in i juni i år. Det var en rolig, men väldigt stressig period i våra liv, då vi precis fött en liten bebis och samtidigt var på möten hit och dit för att ta viktiga beslut. Men nu när allting är klart så känner vi att det absolut var värt det och vi är otroligt nöjda med resultatet.
Det syns ju i bloggen att du är inredningsintresserad, skulle du säga att det är ett stort intresse?
– Ja, absolut är det det! Jag har alltid intresserat mig för inredning, men det blev extra kul nu när man har närmare 200 kvadratmeter att möblera. Problemet är att både jag och min man är väldigt kräsna när det kommer till möbler, så därför tar det ganska så lång tid innan allt är på plats!
Hur länge har du bloggat?
– Jag började blogga i januari i år. Först och främst var det för att jag ville hålla mina släktingar i Sverige uppdaterade om vad som sker med mig och mitt nya liv som mamma. Men i somras så exploderade det och läsarna blev fler och fler. Så nu skriver jag inte bara för min familj, utan för alla där ute som önskar att läsa.
Vad får läsarna läsa om i din blogg?
– Hela mitt liv i princip. Jag skriver om allt som jag älskar att göra, så som träning, bakning, inredning, familj, shopping, skönhet och så älskar jag också att måla och skriver mycket om det.
Finns det någon som inte ska läsa din blogg?
– Alla får självklart läsa min blogg, men jag har märkt att jag inte är så populär bland extremfeministerna som inte förstår hur jag kan leva mitt liv som hemmafru.
Vad betyder bloggandet för dig?
– Jag är väldigt ny som bloggare, men nu har det blivit en väldigt stor del av mitt liv. Det är inte bara kul att skriva för stunden vad som sker, utan att man också kan gå tillbaka och se vad jag gjort tidigare. Eftersom jag skriver om mitt liv så blir det ju på sätt och vis som en dagbok som är extremt underhållande att följa.
Vad har bloggen fört med sig in i ditt liv?
– Jadu, bloggen har gjort att jag sätter större pris på mindre händelser. Så som att en kopp kaffe kan bli så mycket mer! 😉
Hur privat är du i bloggen?
– Som jag nämnde tidigare så ser jag min blogg mer eller mindre som en dagbok. Jag skriver vad jag tycker, tänker och vill. Men jag skriver lite mindre om min man då han inte önskar att bli en kändis.
Du är ju hemmafru just nu, hur ser er framtid ut ihop när det kommer till jobb?
– Jag älskar mitt liv som hemmafru och så som det ser ut nu så kommer jag inte att börja jobba inom den närmsta framtiden. Det finns ingenting bättre än att ta dagarna som de kommer, vara med min son och bara leva livet.
Om du skulle börja jobba, vad skulle ditt drömjobb vara?
– Jag älskar att skriva och jag älskar att måla, så om jag skulle jobba så hade jag velat kombinera dessa två intressen. Men det är ju därför jag är hemmafru, för då får jag ju skriva och måla så mycket jag vill, samtidigt som jag kan underhålla mina andra intressen!
Hur firar ni jul i år?
– Vi kommer att fira själva julafton med min mans familj och resten av julen är lite osäker. Det kan hända att vi åker hem till mina föräldrar en sväng, eller så får min familj och vänner komma hit till vårt hus. Det är nästan lättast att vara här då vi har många rum som gäster kan övernatta i. Men huvudsaken är ju inte var man är någonstans, utan att man är tillsammans med nära och kära, så det hoppas jag åtminstone att vi ska få till!
Tycker du att det är viktigt med julklappar?
– Jag tycker att det är viktigt till en viss grad. Det får inte bli för mycket för då blir det nästan bara jobbigt. Så vi har sagt att det räcker om man köper ett paket till varje person. På så sätt håller man det på en lagom nivå och man har mer tid över till den goda julmaten. Så med andra ord så behöver man inte drösa på med presenter på självaste julafton, utan man kan fördela det jämt ut över året istället!
Vad står högst upp på din önskelista?
– Jadu, jag fick ju en bil när jag fyllde år, så den är lite svår att toppa. Men kanske en ny Gucciväska till min samling hade inte suttit fel!
Vimedbarn välkomnar Malin Tilja som ny bloggare och direkt in som ”Månadens toppbloggare”. Malin är känd från aktuella programmet ”She’s Got The Look” på TV 7.
Om Malin Tilja
Ålder: 35 Bor: Vallentuna Aktuell med: 1 av 12 finalister i tv-programmet ”She’s Got The Look” och diverse reklamfilmer Jobbar med: Undersköterska på Neonatalen Familj: Man och 2 barn, 8 & 4 år.
Du började ju som modell när du var yngre, har gammal var du när du gjorde ditt första modelljobb?
– Jag gick i högstadiet när jag gjorde mitt första jobb. Som 23-åring spelade jag in min första reklamfilm för IKEA.
Vad har du haft för modelljobb genom din modellkarriär?
– Gått en del visningar men mest gjort reklamjobb. Här är två reklamjobb jag gjort.
Vad har du upplevt som extra positivt/negativt som modell?
– När jag var yngre var det mycket tuffare att vara modell. Hård konkurrens, vilket ledde till sämre självkänsla och distans till sig själv.
Att på nytt bli modell vid 35 är det roligaste jag gjort! Min medverkan i programmet har stärkt mig, samtidigt som jag inte tagit det på så stort allvar. Jag har så mycket annat bra i mitt liv, så detta var ett roligt avbrott i vardagen för mig som kanske även kan leda till andra roliga saker.
Du skriver om att du haft det lite jobbigt när du var mindre på grund av läppspalt, kan du berätta hur det var?
– Självklart var det tufft. Jag hade en defekt mitt i ansiktet och kände mig annorlunda. Därför känns min medverkan i programmet som en revansch! 2500 sökanden och jag kom med, trots detta!
Hur har medverkan i ”She’s Got The Look” förändrat ditt liv just nu?
– Det har stärkt mitt självförtroende och jag hade även ett syfte med min medverkan, att nå ut till andra med liknande missbildningar. Du är vacker som du är och lider du av det så går det att göra något åt. Jag vill vara en stöttepelare för andra. Själv har jag gjort flera operationer av läppen för att få den så bra som möjligt. Mycket för att jag hade en liten modellkarriär redan som ung.
Har du märkt av att folk på stan känner igen dig?
– Ja det händer.
Vad har du fått för kommenterar och mail sen du har varit med i tv?
– Bara positiva! Jag blir så lycklig över hur otroligt generösa människor kan vara, med fina ord och kärlek!
Det hade jag inte förväntat mig. Inte ett enda negativt ord har jag hört. Men jag väljer att inte gå in och läsa det som skrivs t.ex. på TV4:s Facebooksida. Jag förstår att folk retar sig på såna här program. Men de som skriver där känner inte oss deltagare, så det är bara tomma ord.
Vad var det roligaste under programmet?
– Alla häftiga plåtningar med olika spännande teman. Alla var en utmaning i sig. Kul att få jobba med riktiga proffs!
Vad kan du avslöja mer för oss?
– Ha ha! Ja vad skulle det vara? Att jag tänker bli proffsbloggare!
Endometrios är en dold kvinnosjukdom som få talar om, som vården inte kan tillräckligt mycket om för att ta patienternas symtom på allvar och trots att så många som var tionde kvinna drabbas. Här är Mari Ferrous berättelse om dotterns Evelinas svåra år och den hårda vägen till operation och att bli tagen på allvar i Sverige.
Mari Ferrou krönika om dotterns endometrios
Att få en förfrågan att skriva en egen upplevelse-krönika, om den okända men mycket vanliga kvinnosjukdomen Endometrios, som 5-10% av Sveriges kvinnor lider av samt att det finns ca 7 % chans att mammorna för över sjukdomen till sina döttrar, kändes lite skrämmande, lite lockande, lite som ”men jag är ju ingen specialist inom området, varken läkare eller gynekolog”. Står på ett klädvaruhus och det slår mig, men jag kanske är specialist ändå, specialist på vår familjehistoria Endometrios.
De första sju åren, med vår dotter Evelinas läkarbesök tackade vi alltid ödmjukast, till alla läkare vi kom till. Vi respekterade läkarna och litade på dem, vad de gjorde och vad de sa. Vid varje besök sa jag: ”Jag har Endometrios och det verkar som om det stämmer överens med Evelinas värk, innan menstruationen, under och efter”. Ingen brydde sig om det, en läkare sa: ”Vad för något?”, och jag fick sitta och förklara vad det var. Den läkaren var kvinna och hon sa, ”Nej! Det tror jag inte”.
Evelinas smärtor blev inte bara runt sina månatliga perioder längre utan stegrades från månad till år, i tid och otid. Hon kämpade i grundskolan, i högstadiet i gymnasiet och på jobb. När ingen läkare hittade felet, vid alla sorters undersökningar, på vårdcentralen och via remisser, så började vi själva testa laktosfri mat, glutenfri mat och IBS kost.
Vi såg och kände att Evelina inte kom någonstans med sitt liv. Hon gick upp tidigare på morgnarna till jobb och skolor när smärtorna var som värst, för att hinna, då allt gick i slowmotion på grund av sina smärtor och det var sällan hon stannade hemma. Då tänker ni; ”då kunde hon ju inte haft så ont?”. JO! Det kan jag intyga. Envisheten vart hennes fall, så kan jag säga. När ingen tror en, då tror man sig själv inte till slut, man måste orka vidare. Hon pluggade, sov en stund. Jobbade, gick hem och sov. Förra året förlorade hon sina s.k. vänner, inte ens de trodde henne, det var ett riktigt hårt slag för henne. Kan bero på att hon inte ofta ville berätta om hur hon egentligen mådde, eller hur ont hon hade.
Evelina har de senaste åren inte kunnat planera någonting. Vi har inte kunnat planera någonting. Det sista vi ”planerade” var en utbildning på Gildaskolan för henne, en flytt upp till Stockholm. Även där, slutade hon på grund av så mycket smärtor. När hon kom hem därifrån kände jag och min man att nu måste vi få hjälp. Det var då vi började kämpa på allvar.
När hon flyttade hem igen såg vi hur mycket sämre och sliten hon var. Jag tror hon sov dygnet runt i flera månader av sina smärtor. Allt var kaos i hennes inre, i hennes liv. Hon drog sig mer och mer tillbaka, ännu hade hon inget svar till sina vänner vad det är för fel på henne, själv var hon säker på att hon inbillade sig vid det här laget, för det har hon också fått höra.
Vi åkte upp till akuten några gånger igen, till vårdcentralen några gånger efter det. 2010 började vi på riktigt att stå på oss, och det var inte med att vara otrevliga utan det var mer i bedjande termer som bemöttes med märkliga läkarsvar.
Evelina blev bara sämre och sämre. Våren 2011 var hon så sjuk, där och då började jag bli riktigt, riktigt oförskämd. Hon hade nu börjat få stora problem även med urinträngningar i flera månader med sådan smärta och feber som höll i sig i flera månader. Nu hade Evelina gett upp sjukvården helt, då gyn-mottagningen vägrade ta emot henne.
”Det var då mitt krig började för vår dotter”
En morgon var hon så smärtpåverkad så jag knappt fick någon kontakt med henne, då tvingade jag henne att följa med till vårdcentralen och därifrån fick hon en direkt remiss till akuten, där vi hade varit veckan innan, då det visade sig att det återigen inte var något fel på hennes prover.
När vi kom till akuten på denna snabba remiss kommer en sköterska ut och är så upprörd över att vi var där igen, ”när det ändå inte hittades något förra veckan” som hon sa. Så hon skulle ringa läkaren på vårdcentralen och som hon sa, ”kriga med honom” och be honom läsa journalerna innan han skickar folk till akuten! Det var så utelämnande att bli uppläxad av denna sköterska, då hela akuten var full. Evelina låg på akutsoffan i gungande fosterställning, jag tittade på sköterskan i samma veva när hon sa att hon skulle KRIGA med läkaren. Där och då fick jag ett sådant utbrott, utbrott av dess like, jag tror att all min frustration genom alla år av nonchalans från läkarna och vården kom ut och att det var då MITT KRIG började för vår dotter.
Sedan dess har jag krigat, jag har varit envis och bestämd, jag har gått i motvind och jag har krävt och varit mycket obekväm. Sommaren 2011 efter flera månaders ”krigande” på grund av Evelinas smärtor och svåra urinträngningar, kissningar var och varannan minut, även dem med smärtor liknande krystningar, fick vi till slut en titthålsundersökning. När vi hämtade henne efter uppvaket kom en sköterska ut innan läkaren kom, jag frågade, var det endometrios? Hon svarade, ”doktorn kommer snart men jag kan säga: STÅ PÅ ER, GE ER INTE”, läkaren kom och hon gick.
Vi förstod inte vad hon menade då. Läkaren sade att det inte var endometrios men att äggledare och äggstockar börjat vandra uppåt, att det satt något i äggledaren, förmodligen en äggblåsa och den var ju lite stor men att den skulle försvinna. Lite sammanväxningar och lite cystor. Urinblåsan var enormt infekterad så när de rörde den blödde den. Vi fick inga svar, mer än att det kommer att försvinna med hjälp av antibiotika lösningar uppsprutna via urinröret, 10 behandlingar. De gjorde inget med varken cystorna eller sammanväxningarna, inget nytt återbesök, i stort tittade de bara i henne, stängde henne och inget gjordes vad vi vet. Hon vart hemskickad med Panodil och rådet, ”hör av dig om det blir värre”!?
Privata bilder, efter diagnosen 2013
”Men herregud, du var ju med under den operationen”
Åren mellan 2011-2013 vart värre. Det blir en annan historia men jag kan säga, att till slut, när hon fick operation, sommaren 2013, som vi bad och tjatade om – även det under en speciell historia, så fick hon diagnosen endometrios, den svåraste graden. Enligt läkaren kunde de inte röra så mycket då det var så illa, läkaren sa också till oss att det borde man ha sett 2011, att det var endometrios. Jag sa: ”Men herregud, du var ju med under den operationen” och hans svar, blev: ”ska du klaga va?”. 2014 den 7:e januari opererades Evelina med laserkirurgi i Aten på ett privat sjukhus, som var en mycket lyckad operation, där hon efter uppvaket fick besök av doktorn som sa att nu kommer du även kunna få barn, det som man i Sverige sade att hon inte kunde få på grund av den svåra endometriosen.
Den svenska sjukvården svek vår dotter, liksom dem sviker fler med endometrios. Man får tablett efter tablett spruta efter spruta men det tar inte bort varken värk på många eller förbättrar endometriosen. Vi får höra att man inte blir bättre av en operation, det har vi fått höra till leda, varför säger man så? Är det för att det skulle kosta så mycket pengar? Tänker man inte på att det kan ge en tid för en återhämtningsfas på ett tag.
Nu har vår dotter inte ont någonstans, läkaren i Aten sade att hon skall äta den kost som är bra för henne och sådant som inte påverkar hennes endometrios. Hon äter inga värktabletter. Vi vet inte om den är på tillväxt för tillfället, det enda vi vet är att hon mår bra just nu och har hunnit återhämtat sig både psykisk och fysiskt men det var en omställning det med, att inte ha ont, det låter konstig men så var det.
Hon hade det även lite tufft att ta in sin nya situation från att ha legat i sängen till att bli social igen, det var jobbigt till en början, det tog mycket kraft ifrån henne tills hon vande sig igen med sådant som för oss är självklart i det dagliga livet.
I Aten konstaterades det att det var en svår endometrios för efter diagnosen sommaren 2013 tjatade jag till mig en remiss till Uppsala för en diskussion om en kommande bukoperation som borde göras, enligt doktorn här hemma som sa att de inte kunde utföra den, då specialisterna finns bland annat i Uppsala. Vi kom till Uppsala, då vägde Evelina ännu runt 42-43 kg, dels tyckte inte läkaren att hon var smal? Dels var det inte tal om bukoperation och dels hade hon plötsligt inte endometrios, sa han som är endometrios specialist. När hans elev satt där och hörde Evelinas berättelser, sade han till eleven att denna berättelse är typiskt för endometrios. När hon gått så sade han att det inte var någon endometrios.
Endometriosvideon som hyllats i sociala medier
Allt hon gått igenom har hon gått igenom med många Endosystrar i Sverige, för hon är inte ensam. Evelina har alltid varit en mycket blyg person, det gjorde det inte bättre med alla negativa möten i vården, som ledde till att hon vart mycket tillbakadragen, osäker, dåligt självförtroende, dålig tillit till människor över lag som ledde till dålig tillit till sina egna smärtor, att hon inte hade ont. Att hon gjorde denna Endometriosvideo (nedan) kom som en chock faktiskt. För det första kan hon inte äta ägg och jag vet hur äckligt hon tycker det är med RÅA ägg. De som känner Evelina sedan barnsben, berömmer henne för den videon då de vet att hon inte är mycket för att ”ta plats”.
”Idag lever hon”
Hon har återhämtat sig något så förträffligt och idag lever hon. Hon lever det liv hon har missat så mycket i sin uppväxt och som kvinna. Detta är inte hela historien, vår berättelse är mycket, mycket mer än så här. Den håller vi på att skriva ned nu, tillsammans. Evelina är så osjälvisk som gjort denna Endometriosvideo om något, så sårbart att kämpa för alla. Hon har fått massor med mail. Någon kom in till hennes jobb och var jättebekymrad över sin endometrios och hennes pojkvän tackade för att hon gjort detta för alla med endometrios att upplysa mer om att den finns. Vi som lever runt omkring dem med endometrios, lider vi med, för vi är och känner oss så maktlösa och vem vill se någon anhörig, speciellt sina barn, ha ont?
Mänskliga rättigheter
De mänskliga rättigheterna anses vara universella, vilket innebär att de gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller andra omständigheter. De gäller för var och en, oavsett etnisk tillhörighet, hudfärg, kön, språk, religion, sexuell läggning, politisk uppfattning eller social ställning. De slår också fast att alla människor är födda fria, är lika i värdighet och har samma rättigheter. Endast de rättigheter som skyddas i den primära folkrätten kan dock upprätthållas i juridisk mening, oavsett viss stats anslutning till berörda internationella överenskommelser.
Bröstcancer är kvinnans vanligaste cancersjukdom – cirka 20 kvinnor insjuknar varje dag. Risken att du drabbas är en på nio personer. Hjälp oss samla in 10 000 kr till forskningen under oktober månad.
Varje år ställs drygt 57 000 cancerdiagnoser i Sverige, utav dessa är över 8 000 bröstcancerdiagnoser.
Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor, cirka 30 procent av all cancer hos kvinnor är bröstcancer – varje dag insjuknar ca 20 kvinnor.
Risken att drabbas – 1 på 9
Risken att drabbas av bröstcancer är en på nio, du kan själv göra så att sjukdomen upptäcks tidigt genom att undersöka dina bröst regelbundet.
Sjukdomen drabbar framför allt medelålders och äldre. Chansen att bli botad från bröstcancer har ökat de senaste årtiondena. Det beror främst på att allt fler fall upptäcks tidigt, och på att behandlingsmetoderna blivit bättre.
Din insats är viktig i Vimedbarn.ses Rosa Insamling
Var med och hjälp oss samla in 10 000 kr till Rosa Bandet under oktober månad, dela och sprid artikeln eller länken direkt till vår insamlingssida; Vimedbarn.ses Rosa Insamling ››
Vimedbarns toppbloggare har fått tillökning av entreprenören Emelie Walles 31 år! Här får du veta allt och lite till och varför citatet ”I make my own money, and i make my own rules” är Emelies favorit!
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är väldigt ärlig, näst intill för ärlig om man nu kan vara det? Det här med att hålla sig inom ramarna är inte riktigt jag. Skriver alltid från hjärtat och har inga problem med att dela med mig av hela mitt känsloregistrer, jag är stolt över den jag är oavsett om jag är glad, ledsen, arg eller lycklig.
Jag lägger mig aldrig ner och jag ger aldrig vika på det jag ger mig in för, jag älskar citatet ”I make my own money, and i make my own rules”.
Kan du berätta 10 saker vi och dina läsare inte visste om dig?
– Nu ska vi se, kan man ha 10 hemligheter kvar när man är bloggare…
Har flyttat 10 gånger på 11 år
jag älskar att köra fort
har emetofobi, jag är livrädd för att kräkas
det är tredje gången jag är gift, tredje gången gillt eller hur är det man brukar säga
jag lämnade klackarna och allt som har med mobilnät att göra hemma för något år sedan och begav mig in i djungeln i Thailand och hälsade på stamfolk
jag hatar att vara gravid
jag var ofrivilligt barnlös efter jag fick Dexter i nästan 9 år, fram tills jag en dag fick mig en chock och var gravid med Winston, som kom till utan hormonbehandlingar eller slaviskt följd ägglossning
jag vill flytta utomlands när barnen är stora
jag är beroende av nässpray och Pepsi max
jag är en sjukt dålig förlorare.
Vad inspireras du av?
– Starka drivande affärskvinnor ger mig mycket styrka och inspiration, men samtidigt kan jag inspireras av människor som följer sina drömmar och inte låter sig bli påverkad av någon annan. Sen om drömmen är att bestiga Mount Everest eller bli av med ett missbruk det kan kvitta. Jag inspireras oftast inte av målet utan vägen man tar dit.
Spara eller slösa?
– Jag önskade att jag var mer spara men jag gillar att skämma bort mig själv och min familj så slösa!
Kaffe och bulle eller champagne och dans?
– Tråkigt nog så svarar jag kaffe & kanelbulle.
H&M eller Gucci?
– En stor anledning till att jag inte är en spara. Jag väljer Gucci!
Reser helst till – sol och bad eller storstad och shopping?
– Med barn sol och bad, men utan barn såklart storstad och shopping.
Hemmafru eller karriär?
– Behöver jag svara på det? Haha, karriär! Jag brinner för att skapa och utmana mig själv. Jag älskar familjelivet men jag behöver så mycket mer än så för att vara nöjd. Jag hade dock behövt en hemmafru!
Så lyckas du med karriären – här är Emelies 5 bästa tips!
Sätt upp mål för att lättare hålla ”rätt” kurs i livet.
Påverkas inte av din omgivning om du tror på något.
Tro på dig själv och din egen styrka, våga ge dig själv beröm istället för att bara vara kritisk.
Var ärlig mot dig själv, sätt realistiska mål.
Alla stöter vi på ”bumps in the road” i vår karriär, det gäller bara att ta sig igenom dem och inte ge upp. Det är genom misstag jag har lärt mig som mest.
Ålder: 31 år. Bor: Höllviken, mitt egna lilla paradis på jorden. Familj: Gift med Simon, Mamma till Dexter 9 år, Winston 11 månader & ”bonusmamma” till Gustav 8 år.
Gör om dagarna: Försöker hinna med familjepusslet med 3 barn, min mammaledighet, bloggande och driva mina företag. Aktuell med: Driva bloggen Emelie Walles och mitt event företag.
Svaret på många frågor kan du hitta bland FAQ.
Hittar du inte din fråga där kan du skicka ett mejl till [email protected]. Vi svarar så fort vi hinner. Vår ambition är att svara på alla mejl inom 24 timmar under vardagar.
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Hur ser det liv ut i Norge?
Privata bilder, efter diagnosen 2013
OM EMELIE
