Man pratar om fyra olika kriser i barnens utveckling som de vanligaste, 2-årskrisen, 6-årskrisen, 9-årskrisen och tonårskrisen. Vi med barn lär dig hur du hanterar trotsåldern och du får användbara tips av barnpsykologen Marie Carlsson.
Trots innebär att man som barn inte gör som föräldern säger utan istället tvärtom, eller bara skriker och helt enkelt vägrar göra något. Trots är inget genomtänkt från barnets sida utan en kraftfull viljeaktion, ett sätt att kolla hur långt man kan gå. Avgörande i trots är hur föräldern agerar säger barnpsykologen Marie Carlsson.
2-åringens utveckling
Här upptäcker barnet sin egen vilja och även språket har blivit välutvecklat.
Tillsammans med upptäckten att man kan påverka omgivningen med sin vilja och med sitt språk prövas många föräldrar här för första gången ordentligt.
Barnet kan få kraftiga utbrott om dom inte får som dom vill och med verbal argumentation uppe på det kan man som förälder bli lite matt.
De vanligaste misstaget man gör är att man pratar för mycket med sin 2- åring och tror att de förstår mer än vad de faktiskt gör. Här handlar det mer om kort och tydligt språk från föräldern och mer visa med handling att de inte ska göra en viss sak.
Typiska konflikter som kan uppstå mellan barnet och föräldern kan vara tex att barnet kastar ner sin tallrik från bordet, tar av sig sina kläder, kastar sig på golvet i affären med mera.
”Det handlar inte om att utdela bestraffningar eller att skrämma sitt barn”
|
 Man behöver inte skrika och gapa utan mer med bestämd röst och genom handling förstärka det man säger. Att fostra barn förutsätter att man är en tydlig gränssättare och den bästa mixen är varm/bestämd/tydlig.Det handlar inte om att utdela bestraffningar eller att skrämma sitt barn, men man måste våga sätta gränser och i 2 årsåldern har man alla möjligheter att träna sig på konsten i att uppfostra barn. |
6-åringens utveckling
En mycket vetgirig och nyfiken ålder där det snurrar mycket i huvudet som man kan behöva fråga om. Som förälder får man många frågor om allt möjligt och det är tecken på att barnet är i process.
För de flesta innebär också åldern att man nu kliver in i skolan värld och det finns inga så motiverade och kunskaps-laddade barn som en 6-7 åring. De kan här för första gången börja jämföra sig med andra och bli ledsna för att de känner sig sämre på något sätt.
Skolan är en tuff värld och man får vara beredd på gliringar från andra lite större barn.
Här tar man mer och mer in den yttre världen och börjar förstå att det finns andra och att alla inte har det som man själv.
”För en del kan det vara en ångestfylld process”
För en del kan det vara en ångestfylld process och barn kan backa i sin ålder (regrediera) och kan behöva lite extra trygghet och kärlek. Dom kan också lära sig fula ord i skolan som de testar på omgivningen, men har givetvis inte en aning om vad det betyder.
Man bemöter barnet genom att finnas tillhands, lyssna, trösta och stötta deras första små steg ut i livet. Som i alla åldrar är det viktigt att man markerar när de säger fula ord eller på annat sätt beter sig illa.
9-åringens utveckling
Nu har de blivit ännu lite större och förstår ännu mer om livet, men framförallt om döden. Här är man redo att förstå att alla dör inklusive mamma och pappa vilket är ångestskapande.
Barn kan här få problem att somna och ha svårt för separationer och vill gärna ha koll på när föräldern kommer hem.
I den är åldern är det många som slutar på fritids och får egen nyckel hem och en del har svårt att klara av att vara ensamma hemma och det kan bli mycket mobilringande till föräldrar.
Man får se det som en övergångsperiod, men det kan vara lite pyssel och stöttning även här. Här kan även finnas en del problem runt kompisar och hur man ska vara med varandra och när.
Fram tills nu har oftast föräldrarna varit mycket delaktiga i att boka upp lektider men nu börjar man mer och mer ordna det på egen hand, inte helt utan gnissel.
”Lugnet före stormen”
Annars är detta en ålder som kallas latensåldern och det innebär att det är en ganska lugn period när det gäller humör och man ser det lite som lugnet före stormen dvs. tonåren, där humöret oftast är skiftande.
Åter igen handlar det om att följa sitt barns utveckling och lyssna in och framförallt vara närvarande. En risk nu när de blivit 9 år och man inte längre hämtar är att många föräldrar jobbar mer, men jag vill trycka på hur viktigt det är att man är med sina barn och inte gör så mycket egna saker utan prioriterar sin familj
Avgörande i trots är hur föräldern agerar
De värsta momenten är oftast vid övergångar, man ska gå hemifrån, hämtning och lämning på dagis, mat och läggning.
Ofta finns en tidspress inblandad som höjer stressnivån i familjen. Man får ha en plan för varje övergång för att minimera konflikterna.
Avgörande i trots är hur föräldern agerar, om man tar det lugnt blir det inte så stora utbrott, men när föräldern trappar upp konflikten genom sin egen ilska är det som att kasta in mer ved i brasan.
|
|
Har du skrikit på ditt barn? Diskutera i forumet syskon och trotsålder
