Utveckling | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Hjälp, hen bits! Så får du din bebis att sluta bitas

Hjälp, hen bits! Så får du din bebis att sluta bitas

Att bebisar bits är inte ovanligt, och varför bebisar bits kan ses som en del i barnets utveckling i att utforska vad som är okej och inte. Bebisar har också ofta ett behov av att bita på saker när tandköttet kliar på grund av tänder som ska ut, och bebisar under ett år tar sällan hänsyn till om det är en tuggleksak eller ett finger som bjuds. Men, oavsett om barnet bits för att utforska eller redan är införstådd med hur ont det gör att bli biten är det ett beteende som måste markeras och hanteras – för allas skull. Vi har samlat knepen som kan vara till hjälp för att på bästa sätt ta sig igenom och förbi en bitperiod.

Läs också: ”’Många tar för givet att det bara är att SKAFFA barn’ – Tobias Persson om parets IVF-försök”

Bebis som bits när hen blir uppspelt

Markera direkt

Det kan ta emot att säga ifrån när det känns tydligt att barnet inte menar något ont, men för att slippa risken att bitandet hänger kvar och utvecklas till ett riktigt problem är det viktigt att markera direkt när barnet bits. Avbryt det ni håller på med och förklara utan omsvep att man inte får bita andra eller sig själv eftersom det gör ont.

Prata om munnen

Försök se till att fokus inte bara handlar kring att man INTE FÅR. Prata också om vad munnen är bra att använda till, som exempelvis att prova nya smaker, prata, äta sånt man tycker om eller pussas med.

Läs också: ”Roliga lekar att göra på en babyshower – 9 tips!”

Straffa inte

Om ditt barn blir ledset när du säger ifrån är det viktigt att finnas där och trösta. Det tjänar ingenting till att straffa barnet eller tänka att man ska markera bitandets allvar genom att ta avstånd efter incidenten. Öppna upp famnen och möt barnet i situationen! Det är viktigt att barnet förstår att det inte är hen det är fel på, utan bitandet som handling.

Bebis som bits vid amning

Hur snabbt rinner mjölken?

Ibland kan bitandet vid bröstet bero på att barnet tycker att mjölken rinner för snabbt eller för långsamt. Kommer mjölken för sakta kan det ha att göra med att den som ammar upplever stress. Försök få till en så lugn amningsstund som möjligt om ni vill amma.

Markera

Precis som alltid när barn bits är det bra att markera. Säg nej, förklara utan omsvep att det gör ont och att man därför aldrig får bita på någon.

Läs också: ”FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE: Jennie-Lie födde tvillingar i vecka 30+3”

Ge barnet ett bra tag

Se till att barnet ligger nära dig och bröstet. Med mycket bröst i munnen blir det svårare att få till ett bit-tag.

Ligg steg före

Är ni inne i en bitperiod kan det vara betryggande att ha en hand redo nära bröstet för att vid eventuellt bit föra in ett finger i barnets mun genom mungipan, upp mot gommen, för att öppna den och få ut bröstvårtan.

Föreslå en annan aktivitet

Markera att bitande inte är okej vid amning genom att, om hen fortsätter bita, ta undan bröstet och föreslå att ni ska göra något annat. Inte för att straffa, utan för att markera att om bebisen bits vid bröstet får ni göra något annat. Var fortfarande tillgängligt för barnet och agera inte fördömande trots att bröstet ryker för en liten stund.

Barn som bits på förskolan

Be om att få bli informerad direkt

Om det är ditt barn som bits och det inte är första gången det händer, be gärna om att ha en öppen dialog med förskolepersonalen som bitandet. En bra grej kan vara att personalen ringer till någon av er föräldrar om det sker under dagen och berättar, istället för att ni ska få veta det vid hämtning och bli ställda av situationen när barnet är med. Då är det bättre att ha fått smälta nyheten och hunnit klura lite på hur man ska bemöta det hela när man väl ses.

Läs också: ”Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det”

Se över rutinerna

Att äldre barn bits är ofta en stressreaktion. När sker bitandet? Går de situationerna att undvika, eller ändra rutinerna kring för att de ska bli lugnare för barnet? Glöm inte att låta barnet tanka närhet och kärlek, så att er relation inte tas över att förmaningar.

Sätt ord på känslorna

Utforska om barnet kan sätta ord på bitandet själv. Undvik att lägga ord i munnen på barnet (som till exempel ”bits du för att du är arg?” eller ”ångrar du dig efter att du bitits?”) utan fokusera på öppna frågor där barnets känslor får utrymme att komma fram (till exempel ”vad hände egentligen?”, ”hur kändes det?”, ”hur tror du att barnet som blev bitet kände sig?”, ”vad tror du man kan göra för att ni båda ska känna er glada och sams igen?”) och sätt sen ord på barnets känslor (till exempel ”Jag förstår att du blev frustrerad när Stella hann före dig till leklådan och tog tåget som du tycker är så fint. Hon måste också tycka att tåget är lika fint som du tycker! Hur tror du att ni skulle kunna leka för att båda ska få ha kul med tåget samtidigt?”).

Förlåt är inte lösningen

Att tvinga fram ett förlåt gör sällan något för situationen. Istället riskerar ni att ordet ”förlåt” blir ett tomt ord som bara sägs för att få situationen överstökad.

 

Uppmärksamma barnet

Det är viktigt att bitandet inte blir barnets främsta stund då hen får uppmärksamhet. Se till att prata med, uppmuntra och mys med barnet när det är lugnt och positivt också.

Ge barnet stöd

Om barnet bits ofta kan det vara bra att låta hen ha en vuxen med sig när hen leker med andra barn en period, så att stöd finns när frustrerande eller stressande situationer uppstår. Det kan också vara bra att skriva ner det som händer precis innan bitandet, så att man får möjlighet att upptäcka eventuella mönster.

Så utvecklas din bebis de första veckorna

Under din bebis första veckor i livet händer mycket på utvecklingsfronten. Visste du att de flesta bebisar kan använda alla fem sinnen när de föds? Det vill säga lukt, smak, syn, känsel och hörsel. Vissa sinnen behöver utvecklas mera. Hur snabbt eller långsamt en bebis utvecklas är individuellt, så känn ingen stress. Prata med din BVC-sköterska om du skulle känna dig orolig eller har funderingar över ditt barns utveckling.

Samspel
Bebisar kan samspela från första stund. Om du testar att räcka ut tungan till din bebis kan de kanske härma dig redan under sina första veckor. Gör det långsamt, bebisar har ett långsamt tempo i början och det kan ta lite tid innan den förstår hur den ska härma dig. Överdriv din ansiktsmimik. Ett annat tips är att sätta upp en spegel vid skötbordet så att bebisen kan se sig själv.

Läs också: Därför ska du inte slarva med D-vitamin till din bebis 

Hud mot hud
En nyfödd bebis behöver mycket närhet och kärlek. Försök ha bebisen hud mot hud så mycket det går. En nyfödd känner kyla, smärta och värme och små barn känner ofta mer smärta än större barn. Är din bebis orolig? Testa att lägga ner en av dina tröjor nära bebisen, men bara när hen är under uppsyn. När din bebis sover ska inget löst tyg eller kuddar ligga nära barnet.

Bebisen ler
Att din bebis tittar på dig och ler sin första levnadsvecka beror oftast inte på att hen är glad. Det är troligtvis en reflex och beror inte på social kontakt. Men, redan efter några veckor kan din bebis börja le när hen ser dig, ett syskon eller någon annan familjemedlem. Reagerar på rösten Under din graviditet läste du säkert om att bebisen kunde lära sig att känna igen din röst. Så är det. Din röst är bebisens absoluta favoritljud, så fortsätt prata och kommunicera med din bebis. Säg gärna vad du gör när du gör saker om pratet inte kommer naturligt. Tex, ”Nu sätter jag på dig en body” eller ”Nu ska mamma/pappa tvätta av dig med ljummet vatten”.

Läs också: 9 saker gravida bråkar om på nätet 

Rörelseförmåga
Bebisen huvud är väldigt tungt i förhållande till resten av kroppen när den är liten. Var noga med att ge nacken stöd de första månaderna. När bebisen är nyfödd är händerna ofta knutna och rörelsemönstret ganska ryckigt. När bebisen är ungefär två månader brukar hen kunna lyfta på huvudet korta stunder när hen ligger på mage. Nackträning är viktigt och det kan ni börja med tidigt.

Källa: 1177.se Foto: Istockphoto

Bebisens 10 utvecklingssteg

Varför gråter hon? Har han ont i magen? Gör jag något fel? Som småbarnsförälder är det lätt att känna sig desperat när man inte förstår sig på sin lilla bebis. Men att ett spädbarn gråter eller är oroligt behöver inte betyda du gör något fel, utan att det är på väg in i nästa mentala utvecklingsfas. Här är tio språng som tar din bebis från nyfött spädbarn till envis ettåring.

Texten i den här artikeln är hämtad ur boken ”Att växa och upptäcka världen”

1. Upplevelsevärlden

Vecka 4–5
Bombaderas av känslointryck

Ett spädbarns värld är svår att föreställa sig för vuxna. Den är i dimmigt fokus och dess egenskaper är odefinierade – på vissa sätt skiljer den sig inte från livet i magen.
I vecka 5, men ibland så tidigt som vecka 4, kommer ditt barn att genomgå sitt första utvecklingssprång framåt. Nya känslointryck bombarderar barnet både inifrån och utifrån, och barnet blir vanligtvis förvirrat på grund av detta. En del av allt det nya har att göra med utvecklingen av de inre organen och metabolismen. Annat är ett resultat av barnets ökade vakenhet – sinnena är känsligare än de var direkt efter födseln.

2. En värld av mönster

Vecka 8
Upptäcker sina hander och fötter

Runt vecka 8 kommer ditt barn att uppleva världen på ett nytt sätt. Det kommer att kunna känna igen enkla mönster i världen runt omkring och också i sin egen kopp. Även om det från början kan vara svårt för oss att föreställa oss detta, så händer det i alla sinnen, inte bara synen. Exempelvis upptäcker barnet kanske sina egna händer och fötter och kan tillbringa timmar med att öva sig i att få kontroll över en viss pose med en arm eller ett ben. Barnet kommer att vara oändligt fascinerat av ljuset och skuggorna på väggen i sitt sovrum.

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag riskerade livet för min dotter”

3. Nyansernas värld

Vecka 12
Upptäcker omvärlden

Runt vecka 11 och 12 kommer ditt barn att gå in i ytterligare en ny värld. Du kanske minns att bland det mest betydande som inträffade i den fysiska utvecklingen i vecka 8 var ditt barns förmåga att slå och sparka på saker och ting med armar och ben. I vecka 12 kommer detta ryckiga beteende att förändras.
Naturligtvis kommer denna förändring inte att ske över en natt, och när den inträffar kommer den att medföra mer än bara fysisk rörlighet, fastän det vanligtvis är just det som föräldrar mest lägger märke till. Förändringen kommer också att påverka ditt barns förmåga att med sina andra sinnen förnimma sättet som saker omkring barnet förändras på – som att katten slinker förbi på golvet och som att ljuset fördunklas vartefter solen sänker sig bakom molnen. Ditt barns värld blir en mer organiserad plats, när det upptäcker de ständiga, flytande förändringarna runt omkring sig.
bebis_2

4. Händelsevärlden

Vecka 19
Förstår händelseförlopp

Insikten om att våra erfarenheter är uppdelade i kända händelser är något som vi som vuxna tar för givet. Till exempel, om vi ser någon tappa en gummiboll vet vi att den kommer att studsa upp igen och troligtvis fortsätta studsa flera gånger till. Om någon hoppar upp i luften vet vi att den personen måsta komma ner igen. Men för barnet är allting nytt, och ingenting är förutsägbart.
Efter sitt senaste utvecklingssprång kunde ditt barn förnimma mjuka övergångar av ljud, ljus, smak, lukt och material. Runt vecka 19 (eller mellan vecka 18 och 20) blir barnets förmåga att förstå världen runt omkring sig mycket mer utvecklad och också mer lik vår egen uppfattning. Barnet kommer att experimentera med händelser.

Läs också: 11 tankar vid första barnvagnspromenaden

5. Relationsvärlden

Vecka 26
Börja förstå relationer

Runt vecka 26 kommer ditt barn att visa tecken på ännu ett betydande utvecklingssprång. Om du tittar noga kommer du att se att barnet försöker göra många nya saker. Vare sig barnet kryper eller inte i detta stadium kommer det att ha blivit avsevärt mer rörligt medan det lär sig att samordna rörelserna i armar och ben och resten av kroppen. Genom att bygga på sin kunskap om händelseförlopp är barnet nu kapabelt att börja förstå de många sorters relationer som finns mellan saker och ting som utgör barnets värld. Världen är nu plötsligt en väldigt stor plats i vilken barnet är en mycket liten prick med röstresurser. Någonting som barnet vill ha kan ligga på en hylla högt upp eller utanför sängen, och barnet kan inte åt det på något sätt. Modern kanske går iväg, bara in i nästa rum, men hon kunde lika gärna ha åkt till andra sidan jordklotet, om barnet inte når henne.

6. Kategorivärlden

Vecka 37
Kategoriserar sin omvärld

Ungefär i vecka 37 (eller mellan vecka 36 och 40) kanske du kan lägga märke till att ditt barn försöker företa sig någonting nytt. Du kan till exempel se den lilla krabaten plocka upp något litet från golvet och noggrant studera det mellan tummen och pekfingret. Eller kanske som en blivande liten kock arrangera om maten på sin tallrik genom att testa hur en banan kan klämmas ihop eller hur spenat kan pressas genom fingrarna. Barnet får ett mycket allvarligt ansiktsuttryck och blir helt uppslukat av sina utforskningar. Det är alltså vad det handlar om nu – undersökningar som ska hjälpa den lilla forskaren att börja kategorisera sin värld. Språnget in i en värld av kategorier kommer att påverka alla sinnen – syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
bebis_3

7. En värld av ordningsföljder

Vecka 46
Försöker skapa ordning och reda

Du kanske har förundrats över ditt barns lust att förstöra när det tar isär någonting, kasta saker omkring sig och kleta ner allt i sin närhet. Om du är vaken för nyligen utvecklade förmågor hos ditt barn lägger du kanske i vecka 46 ungefär plötsligt märke till att barnet gör saker och ting på rakt motsatt sätt. För första gången kommer barnet att försöka foga samman saker. Från och med nu måste barnet, för att uppnå flera av sina mål, göra saker i en viss följd. Barnet kan exempelvis efter bästa förmåga koncentrera sig på att sikta innan det försöker lägga en kloss på en annan eller trycka ner en pinne i ett hål först efter att ha jämfört hål och pinne.

Läs också: ”Jag skämdes för att jag inte kunde amma”

8. Programvärlden

Vecka 55
En ettåring som kan se mönster

Varje barn första födelsedag är en betydelsefull händelse. Slutet av första året betyder för många föräldrar början på slutet av spädbarnstiden. Din lilla kerub har blivit ett barn som kryper eller till och med kan gå. På många sätt är det naturligtvis fortfarande ett spädbarn. Det har än så länge så mycket att lära om världen – som har blivit en sådan intressant plats att utforska. Kort efter den första födelsedagen, ungefär i vecka 55, kommer ditt barn att ha gått igenom ännu en stor förändring i sin mentala utveckling och vara redo att utforska ”programvärlden”. En uppmärksam förälder ser början till en ny förståelse i barnets sätt att tänka. Program är mönster som av om – då-beslut. Vad som ska hända beror på vad som just har skett, istället för att varje skeende upprepas.

9. Från tillgjordhet till raserianfall

Vecka 64
Ett brett känsloregister

För första gången är ditt barn nu kapabelt att byta de program som det hittills har lärt sig. Och barnet älskar att leka med det. Du kan se hur ditt barn utföra alla slags ”fysiska pajaserier”, lära känna yttervärlden, börja bli duktigare på både språk och annat, imitera andra, spela rollspel med utgångspunkt från vardagslivet, träna på känslouttryck, börja tänka framåt, börja tjata för att få igenom sin vilja, börja dramatisera, börja ”kräva” en röst och börja bli ”aggressivt”.

Läs också: 6 råd om kost till dig som ammar 

10. Systemvärlden

Vecka 75
Lär sig skilja på mamma och pappa

Med det tionde utvecklingssprånget, 75 veckor efter det beräknade födelsedatumet, får ditt barn den nya förmågan att uppfatta och hantera ”system”. Barnet börjar förstå att det kan välja hur det vill vara: ärligt, hjälpsamt, försiktigt, tålmodigt etc. Eller, välja att vara raka motsatsen. Från och med nu kan man se barnet utveckla första början till ett samvete genom att hålla fast vid sina värderingar och normer.
 När världen av system öppnar sig börjar barnet utveckla idén om sig själv. Som till exempel att barnet upptäcker att det självt äger och kontrollerar sin egen kropp, att barnet självt kan göra och iscensätta och kontrollera saker och ting, att det kan visa vad det vill och själv fatta beslut. Ditt barn börjar nu också förstå att mamma och pappa är olika personer. Ditt barn har också blivit mindre egocentriskt, vilket för med sig alla möjliga konsekvenser. Nu kan barnet till exempel trösta någon. 
Ditt barn lär sig snabbt och i ett rasande tempo – det hinner nästan inte ens med all inkommande information. Så nu är det ett perfekt läge för att försäkra sig om att barnet lär sig ett gott uppförande, för det som barnet lär sig i den här åldern ”fastnar” och blir svårt att ändra på senare i livet.

Om boken: Att växa och upptäcka världen

Den har kallats för småbarnsföräldrarnas bibel. Många föräldrar har under åren sökt tröst och stöd i boken ”Att växa och upptäcka världen”. Nu ges boken ut i en ny uppdaterad upplaga där vi får följa bebisens utveckling från hjälplöst spädbarn till en envis ettåring. De holländska författarna Frans X. Plooij och Hetty van de Rijt har skrivit en oumbärlig guide som tar dig igenom de avgörande första tjugo månaderna av ditt barns liv.
Författare: Frans X.Plooij

Läs också: Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på

 

Bebis som skriker vid nattning – här är psykologernas bästa tips!

Vad gör man när ens bebis skriker vid nattning?

Hur ska man hantera en bebis som skriker vid nattning? Här hittar du psykologernas bästa råd för att hantera situationen, och få bättre nattningar igen.

Vanligt att bebisar kring 8 månader skriker vid nattning

Många upplever att deras bebisar blir svåra att natta vid 8 månaders ålder. Barnet kan vara oroligt, gråta eller skrika – och nattningen kan ta lång tid. Vimedbarn.se frågade psykologerna Emma Engman och Charlotte Bergström från FUNKA Psykologi hur man som förälder ska tänka för att små smidigare nattningar igen, och hantera sitt ledsna barn.

– Runt åtta månaders ålder börjar många barn bli mer rörliga och utforska sin omgivning, vilket leder till att barnet får massor av nya intryck. Barnet börjar så smått bli mer självständigt men kan också uppvisa oro eller rädsla för det som är nytt och obekant, förklarar Emma och Charlotta.

Läs också: ”7 myter om barnmat – här får du veta sanningen”

Utvecklingssteg kan göra att din bebis sover sämre om nätterna

Det gör också att barnet blir mer angeläget om att hålla koll på var föräldrarna är. Plötsligt kan barnet bli ledset om mamma eller pappa är utom synhåll, och många noterar att barnet är mer ”mammigt” eller ”pappigt” under den här perioden, och också mer skeptiskt inställda till okända.

I samband med dessa utvecklingssteg är det vanligt att barnet börjar sova sämre på nätterna och kan vara gnälligare eller skrikigare i samband med läggning. Vilket inte är så konstigt med tanke på allt det nya som händer i barnets liv, förklarar Emma och Charlotte.

En ny nattningsrutin kan behövas för snabbare nattning

Emma och Charlotte tipsar om att man kan testa att prova en ny nattningsrutin om den man tidigare kört efter inte längre fungerar.

Läs också: ”5 appar som lär ditt barn något – logopeden tipsar”

– Det innebär inte att den gamla rutinen aldrig mer kommer att fungera. I perioder av barnets liv kan barnet behöva mer fysisk närhet till föräldrarna och i andra perioder har det inte lika stort behov. Som exempel kanske barn som tidigare har somnat själva i egen säng behöver vara fysiskt nära en förälder för att komma till ro och ha nära tillgång till en förälder under natten under en sådan här period. Det kan hjälpa barnet att känna sig tryggare om nattningsrutinen är ungefär den samma varje kväll, förklarar de.

Kom ihåg att alla barn utvecklas olika. Vänd dig alltid till BVC om du är orolig för ditt barns utveckling, sömn, eller vill ha mer personlig rådgivning.

Du har väl inte missat att du kan ställa dina frågor kring barn och föräldraskap till Emma och Charlotte gratis här? Varje vecka besvaras nya frågor!

Pappapanelen om att jämföra barn – håller du med?

I dagens pappapanel i TV4 diskuterade Bingo Rimér, Manne Forssberg och Martin Melin med Tilde de Paula och Peter Jihde om att jämföra barn. Håller du med papporna? Tyck till här!

Att man jämför sina egna barn med andras barn är inget som de tre papporna sticker under stolen med. Det är allt från de första stegen i bebisens utveckling till betygen i skolan. Allt för att checka av var någonstans det egna barnet ligger i sin utveckling i jämförelse med andra.

”Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är”

Papporna i panelen pratade om att när de ser att andra barn kan göra saker så vill de se om sina egna barn också kan göra samma sak. Tankarna kring ”när kommer mitt barn göra sina framsteg som att rulla runt och börja gå” cirkulerade.

Manne Forssberg, tvåbarnspappa, författare och föreläsare, berättar om när han var ensam i parken med sin dotter och blev överlycklig över ett av se henne ställa sig upp på egen hand för första gången.

– När hon ställde sig upp på en lekplats så skrek jag rakt ut, ”Hon ställde sig upp”, säger Manne Forssberg.

– När jag såg inslaget om bebisen som kunde gå vid sju månader så ville jag börja träna med Rambo, säger Bingo Rimér, trebarnspappa och fotograf.

– Jag jämförde aldrig mina barn när de var små barn, däremot gör jag det nu när jag har en sjuåring som spelar fotboll. Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är, säger Martin Melin, trebarnspappa, polis och författare.

”Osmakligt med ouppfostrade barn”

Papporna instämde med varandra kring barns uppförande. Om deras egna barn var på dåligt humör så berodde det på att de antingen var trötta eller kanske hungriga eller hade en dålig dag men att andras barn upplevdes så av sin natur.

– Man tycker det är osmakligt med ouppfostrade barn, säger Bingo Rimér.

– När jag jämför barn så är det barns karaktärer jag jämför, säger Martin Melin. Ibland blir man överraskad och känner gud vilken charmig unge.

Manne Forssberg menar på att man som förälder jämför sitt barn på så sätt att man gärna vill att ens barn återspeglar sig själv om man anser sig vara en framgångsrik människa. Eller om man inte anser sig vara det istället har förhoppningar om att det egna barnet ska bli det.

– Det är en hårfin skillnad mellan att vara stolt över sitt barn och visa det eller att det upplevs som skryt, säger Martin Melin.

Vem är det som jämför mest, är det mamma eller pappa? Det beror delvis på vem som är hemma med barnet eller är med barnet, det är oftast den föräldern som ser utvecklingen och har något att jämföra med.

– Jag tror att till en början så är det nog mycket mammorna som är engagerade när de rullar runt och börjar gå osv. Vi pappor är väl mer intresserad av fotboll och så när de kommer upp i ålder är det vi som jämför, säger Bingo Rimér.

TYCK TILL!

Vad tycker du om att jämföra barn med andra barn? Har du själv gjort det, när och hur tänkte du då? Skriv din syn kring jämförelse av barn nedan!

Så tar du dig igenom trotsåldern!

Man pratar om fyra olika kriser i barnens utveckling som de vanligaste, 2-årskrisen, 6-årskrisen, 9-årskrisen och tonårskrisen. Vi med barn lär dig hur du hanterar trotsåldern och du får användbara tips av barnpsykologen Marie Carlsson.

Trots innebär att man som barn inte gör som föräldern säger utan istället tvärtom, eller bara skriker och helt enkelt vägrar göra något. Trots är inget genomtänkt från barnets sida utan en kraftfull viljeaktion, ett sätt att kolla hur långt man kan gå. Avgörande i trots är hur föräldern agerar säger barnpsykologen Marie Carlsson.

2-åringens utveckling

Här upptäcker barnet sin egen vilja och även språket har blivit välutvecklat.
Tillsammans med upptäckten att man kan påverka omgivningen med sin vilja och med sitt språk prövas många föräldrar här för första gången ordentligt.

Barnet kan få kraftiga utbrott om dom inte får som dom vill och med verbal argumentation uppe på det kan man som förälder bli lite matt.

De vanligaste misstaget man gör är att man pratar för mycket med sin 2- åring och tror att de förstår mer än vad de faktiskt gör. Här handlar det mer om kort och tydligt språk från föräldern och mer visa med handling att de inte ska göra en viss sak.

Typiska konflikter som kan uppstå mellan barnet och föräldern kan vara tex att barnet kastar ner sin tallrik från bordet, tar av sig sina kläder, kastar sig på golvet i affären med mera.

”Det handlar inte om att utdela bestraffningar eller att skrämma sitt barn”

Man behöver inte skrika och gapa utan mer med bestämd röst och genom handling förstärka det man säger. Att fostra barn förutsätter att man är en tydlig gränssättare och den bästa mixen är varm/bestämd/tydlig.Det handlar inte om att utdela bestraffningar eller att skrämma sitt barn, men man måste våga sätta gränser och i 2 årsåldern har man alla möjligheter att träna sig på konsten i att uppfostra barn.

6-åringens utveckling

En mycket vetgirig och nyfiken ålder där det snurrar mycket i huvudet som man kan behöva fråga om. Som förälder får man många frågor om allt möjligt och det är tecken på att barnet är i process.

För de flesta innebär också åldern att man nu kliver in i skolan värld och det finns inga så motiverade och kunskaps-laddade barn som en 6-7 åring. De kan här för första gången börja jämföra sig med andra och bli ledsna för att de känner sig sämre på något sätt.

Skolan är en tuff värld och man får vara beredd på gliringar från andra lite större barn.
Här tar man mer och mer in den yttre världen och börjar förstå att det finns andra och att alla inte har det som man själv.

”För en del kan det vara en ångestfylld process”

För en del kan det vara en ångestfylld process och barn kan backa i sin ålder (regrediera) och kan behöva lite extra trygghet och kärlek. Dom kan också lära sig fula ord i skolan som de testar på omgivningen, men har givetvis inte en aning om vad det betyder.

Man bemöter barnet genom att finnas tillhands, lyssna, trösta och stötta deras första små steg ut i livet. Som i alla åldrar är det viktigt att man markerar när de säger fula ord eller på annat sätt beter sig illa.


9-åringens utveckling

Nu har de blivit ännu lite större och förstår ännu mer om livet, men framförallt om döden. Här är man redo att förstå att alla dör inklusive mamma och pappa vilket är ångestskapande.
Barn kan här få problem att somna och ha svårt för separationer och vill gärna ha koll på när föräldern kommer hem.

I den är åldern är det många som slutar på fritids och får egen nyckel hem och en del har svårt att klara av att vara ensamma hemma och det kan bli mycket mobilringande till föräldrar.

Man får se det som en övergångsperiod, men det kan vara lite pyssel och stöttning även här. Här kan även finnas en del problem runt kompisar och hur man ska vara med varandra och när.
Fram tills nu har oftast föräldrarna varit mycket delaktiga i att boka upp lektider men nu börjar man mer och mer ordna det på egen hand, inte helt utan gnissel.

”Lugnet före stormen”

Annars är detta en ålder som kallas latensåldern och det innebär att det är en ganska lugn period när det gäller humör och man ser det lite som lugnet före stormen dvs. tonåren, där humöret oftast är skiftande.

Åter igen handlar det om att följa sitt barns utveckling och lyssna in och framförallt vara närvarande. En risk nu när de blivit 9 år och man inte längre hämtar är att många föräldrar jobbar mer, men jag vill trycka på hur viktigt det är att man är med sina barn och inte gör så mycket egna saker utan prioriterar sin familj


Avgörande i trots är hur föräldern agerar

De värsta momenten är oftast vid övergångar, man ska gå hemifrån, hämtning och lämning på dagis, mat och läggning.
Ofta finns en tidspress inblandad som höjer stressnivån i familjen. Man får ha en plan för varje övergång för att minimera konflikterna.

Avgörande i trots är hur föräldern agerar, om man tar det lugnt blir det inte så stora utbrott, men när föräldern trappar upp konflikten genom sin egen ilska är det som att kasta in mer ved i brasan.

 

Har du skrikit på ditt barn? Diskutera i forumet syskon och trotsålder

Så ger du förskollärarna mer tid för ditt barn!

Det finns mycket du som förälder kan göra för att underlätta arbetet för personalen på ditt barns förskola. Helena Sirwall-Demner är förskollärare på en förskola i Tullinge i Stockholm.

Här får du Helenas bästa tips om kläder för alla väder och dialogen med förskollärarna på ditt barns förskola.

Märk ditt barns kläder
Märk ditt barns samtliga kläder, även skor, vantar, strumpor (i den mån det går). Glöm inte heller att märka nappar, nallar, böcker osv som ni eventuellt tar med till förskolan. Köp en märkpenna, eller beställ textillappar som går att sy alternativt stryka på.

Lämna extrakläder
Tänk på att ditt barn bör ha minst en hel uppsättning av extrakläder på förskolan, även underkläder och strumpor. Fyll på förrådet med extrakläder varje gång du får med dig smutsiga kläder hem.

Har ditt barn nyligen slutat med blöja kan han eller hon kissa på sig flera gånger samma dag, så då kan du förbereda med flera uppsättningar kläder.

Flera par vantar och strumpor är ett måste när det är blött eller snöigt ute.

Tänk också på att ditt barn behöver varmare kläder än du. Dels för att barn lättare blir kalla men framför allt för att barn är ute på ett helt annat sätt än vuxna och sitter till exempel länge i en kall sandlåda.

Det är bra att ha en uppsättning regnkläder (inklusive gummistövlar) hemma och en på förskolan, för att inte behöva ta med hem över helgerna då glömmer man lätt glömmer att ta med dem tillbaka.

När du köper overall, jacka och termobyxor till ditt barn – se till att kläderna tål att torkas i torkskåp! Vissa lite finare och dyrare märken tål inte torkskåp och då kan barnet få gå med blöta ytterkläder ute.

Säg alltid hej och hej då
Hur bråttom du än har, lämna aldrig barnet på morgonen utan att först ha förvissat dig om att någon i personalen har sett er komma. Samma sak gäller så klart på eftermiddagen. Säg alltid till någon i personalen att ni hämtar ert barn.

För en dialog med förskolepersonalen
Tala om för ditt barns pedagog om någonting har hänt hemma som kan ha gjort det ledset, argt eller stressat. Då kan vi på bästa sätt bemöta barnet. Du behöver inte skämmas för att berätta att du har bråkat med ditt barn på morgonen, vi är bara människor och det händer så klart oss också!

Återkoppling till vad som händer på förskolan
Har ditt barn berättat om något som har hänt på förskolan, som han eller hon tyckte var spännande, kul, tråkigt eller otäckt? Undrar du över varför personalen agerar på ett visst sätt? Berätta för personalen istället för att gå och bär på frågor.

Var generös med både ris och ros!

Kom med tips
Tipsa gärna om spännande experiment, bra böcker och roliga sånger. Även vi behöver inspiration för att förnya vårt sätt att arbeta.

Språkstörning enligt WHO

”Störningar av den normala språkutvecklingen som uppträder i de tidigaste utvecklingsstadierna. Tillståndet kan inte direkt tillskrivas neurologisk sjukdom, abnormitet i talapparaten, sensoriska störningar eller miljöfaktorer.”

Ett barn med språksvårigheter kan ha svårt med formen eller innehållet eller användningen. Ofta är det en kombination av alla dessa delar. I en van miljö där barnet känner sig tryggt och det inte ställs för höga krav kan svårigheterna te sig mycket lättare än i en mer belastande situation.

Barn med språksvårigheter kan förutom de språkliga svårigheterna ha andra svårigheter som ett komplement till, eller en följd av språkproblematiken.

Det kan exempelvis röra sig om:

  • Fin- och/eller grovmotoriska svårigheter samt munmotoriska svårigheter.
  • Att tolka och analysera det som hörs, syns eller känns. Känslighet för ljud.
  • Korttidsminnet/arbetsminnet kan vara begränsat. Barnet kan då uppfattas som att det inte lyssnar eller glömmer saker.
  • Bristande fantasi och bristande samspel i lek. Barnet kan ägna sig åt bredvidlek långt efter att andra barn slutat med detta.
  • Svårigheter med eller ovilja till att rita. Det kan synas som enkla och detaljfattiga teckningar.
  • Svårigheter med koncentration och uthållighet.
  • Svårigheter med att se sammanhang och förstå abstrakta begrepp och metaforer som t ex ”gå som katten runt het gröt”.
  • Barnet kanske inte agerar som förväntat utifrån sin ålder. Det kan vara utåtagerande, ha svårigheter med impulskontroll, ha svårt med övergången från en aktivitet till en annan.
  • En del barn får läs- och skrivsvårigheter som en följd av brister i den språkliga förmågan.

Källa: Maria Tsangaris, barnlogoped

stats