Debatt | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Paula Uribe: ”Jag ville att missfallen skulle vara en mardröm, inte vår verklighet”

Publicerad 11 oktober, 2017

Paula Uribe vill få fler att prata om abort och missfall

Ett missfall sker när kroppen stöter bort ett foster, ofta på grund av att det på något sätt är skadat, i de allra flesta fall före graviditetsvecka 12. För många upptäcks det med en blödning med eller utan fysisk smärta.

– Det jag kände kring våra missfall var en total hopplöshet. Hoppet är nog den känsla som ger oss alla allra mest. Men tappar man hoppet vad har man då kvar? Ingenting, absolut ingenting. Ovissheten om det är något fel på en och den fula egenskapen av att man hatar sig själv. Kritiserar sig själv, berättar Paula Uribe i sin blogg.

Läs också: Paulas blogg hittar du här!

Ensam är inte alltid stark, och särskilt inte när det handlar om sorg. Därför vill Vimedbarn.se’s toppinfluencer Paula Uribe genom att dela sina egna erfarenheter kring missfall och abort lyfta på locket och starta en dialog som förhoppningsvis kan hjälpa andra som går igenom liknande saker.

Temavecka på bloggen om missfall och abort

I bloggen kommer Paula dela med sig av sina egna erfarenheter kring både abort och missfall, intervjua en barnmorska, debattera abort, skriva om vad missfall kan bero på och dela med sig av råd kring vad man gör när man gör när man går igenom ett missfall.

– Jag sa ofta att jag ville att det skulle vara en mardröm och inte vår verklighet. Vi led igenom månader där vi satte vår relation på spel. Från barnlängtan till nästan maniska försök för allt handlade om att få barn från det att man vaknade till det att man la sig, skriver Paula i sitt första temainlägg om missfall.

HÄR HITTAR DU PAULAS BLOGGINLÄGG PÅ TEMA MISSFALL OCH ABORT:

Temadag 1 – Missfall

Temadag 2 – ”Varför vi valde att göra en abort”

Temadag 3 – Q/A om missfall

Temadag 4 – Hugos tur

HÄR HITTAR DU PAULAS TIDIGARE BLOGGINLÄGG OM SINA MISSFALL:

”Fan”
”Tråkigt men sant”
”Det som var allra jobbigast med missfallen”

Pappapanelen om att jämföra barn – håller du med?

Publicerad 22 april, 2014

I dagens pappapanel i TV4 diskuterade Bingo Rimér, Manne Forssberg och Martin Melin med Tilde de Paula och Peter Jihde om att jämföra barn. Håller du med papporna? Tyck till här!

Att man jämför sina egna barn med andras barn är inget som de tre papporna sticker under stolen med. Det är allt från de första stegen i bebisens utveckling till betygen i skolan. Allt för att checka av var någonstans det egna barnet ligger i sin utveckling i jämförelse med andra.

”Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är”

Papporna i panelen pratade om att när de ser att andra barn kan göra saker så vill de se om sina egna barn också kan göra samma sak. Tankarna kring ”när kommer mitt barn göra sina framsteg som att rulla runt och börja gå” cirkulerade.

Manne Forssberg, tvåbarnspappa, författare och föreläsare, berättar om när han var ensam i parken med sin dotter och blev överlycklig över ett av se henne ställa sig upp på egen hand för första gången.

– När hon ställde sig upp på en lekplats så skrek jag rakt ut, ”Hon ställde sig upp”, säger Manne Forssberg.

– När jag såg inslaget om bebisen som kunde gå vid sju månader så ville jag börja träna med Rambo, säger Bingo Rimér, trebarnspappa och fotograf.

– Jag jämförde aldrig mina barn när de var små barn, däremot gör jag det nu när jag har en sjuåring som spelar fotboll. Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är, säger Martin Melin, trebarnspappa, polis och författare.

”Osmakligt med ouppfostrade barn”

Papporna instämde med varandra kring barns uppförande. Om deras egna barn var på dåligt humör så berodde det på att de antingen var trötta eller kanske hungriga eller hade en dålig dag men att andras barn upplevdes så av sin natur.

– Man tycker det är osmakligt med ouppfostrade barn, säger Bingo Rimér.

– När jag jämför barn så är det barns karaktärer jag jämför, säger Martin Melin. Ibland blir man överraskad och känner gud vilken charmig unge.

Manne Forssberg menar på att man som förälder jämför sitt barn på så sätt att man gärna vill att ens barn återspeglar sig själv om man anser sig vara en framgångsrik människa. Eller om man inte anser sig vara det istället har förhoppningar om att det egna barnet ska bli det.

– Det är en hårfin skillnad mellan att vara stolt över sitt barn och visa det eller att det upplevs som skryt, säger Martin Melin.

Vem är det som jämför mest, är det mamma eller pappa? Det beror delvis på vem som är hemma med barnet eller är med barnet, det är oftast den föräldern som ser utvecklingen och har något att jämföra med.

– Jag tror att till en början så är det nog mycket mammorna som är engagerade när de rullar runt och börjar gå osv. Vi pappor är väl mer intresserad av fotboll och så när de kommer upp i ålder är det vi som jämför, säger Bingo Rimér.

TYCK TILL!

Vad tycker du om att jämföra barn med andra barn? Har du själv gjort det, när och hur tänkte du då? Skriv din syn kring jämförelse av barn nedan!

”Ta er i röven, stålmammor!” & ”Jag är en kvinna som ska ta mig i röven”

Publicerad 24 februari, 2014

Ta er i röven alla stålmammor, det tycker Aftonbladets krönikör Åsa Erlandson, ”Det är vår tids epidemi, supermorsor som står på scen så fort de krystat klart”, skriver hon i sin krönika. Expressens chefredaktör för GT, Frida Boisen, skriver att hon är en kvinna som kan ta sig i röven. Varför då? Jo, hon har en karriär trots att hon är småbarnsmamma.

Det är sällan vi läser något om de nyblivna papporna som fritt kan åka iväg på jobbresor ett par dagar eller vara borta en helg med grabbarna under bebisens först tid. Antagligen för att de inte har bröst och kan amma och för att de helt enkelt inte är mammor. De är befriade från att bli dömda och kritiserade av samhället för att de är män. Männen jobbar och kvinnorna är hemma med barnen. Det är så många ser på dagens nyblivna föräldrar. Varför skulle pappan vara ett sämre alternativ för bebisen än mamman? Vad är det som säger att bebisen inte får det den behöver av sin pappa men av sin mamma?

I Åsa Erlandsons krönika på Aftonbladets Wendela skriver hon: Artisten Linda Bengtzing lämnar nyfödde sonen för att vinna Melodifestivalen. Och alla som ifrågasätter det är moraltanter som kan ta sig i röven, tycker hon.
Här är vad jag tycker: Linda Bengtzing – du kan ta dig i röven. Du och alla andra så kallade stålmammor. Jag är inte imponerad. När ni en gång ligger gamla på senilhuset tror jag knappast ni kommer att tänka: ”Fan att jag inte jobbade ännu mer när barnen var små!”. Läs hela krönikan här.

Frida Boisen, chefredaktör för Expressens GT skriver: Jag är en kvinna som ska ta mig ”i röven”. Faktiskt är jag så avskyvärd och pestbesmittad att jag är ”del av en epidemi”. Mitt brott – spetsa öronen nu: Jag har en karriär, trots att jag är småbarnsmamma.

Jo, precis så står det. Inget skämt. I en kolumn år 2014, på kvinnoavdelningen i en av landets största tidningar. Jag baxnar. Har vi inte kommit längre? Jämställdhet? Nä. Hej istället 1950-talet. Som ropade och ville ha tillbaka sina unkna kvinnovärderingar.

Allt börjar med att sångerskan, egna företagaren och nyblivna tvåbarnsmamman Linda Bengtzing, 39, har fräckheten att ställa sig på scen i ”Melodifestivalen” den här helgen. Det skulle hon inte ha gjort, menar Aftonbladets krönikör och skräder inte orden:

”Linda Bengtzing – du kan ta dig i röven. Du och alla andra så kallade stålmammor.”

Schlagerprofilerna Charlotte Perrelli och Petra Mede som båda ledde ”Melodifestivalen” med bebisar i kulissen nämns som skräckinjagande exempel på ”supermorsor” som valt bort tid med sina bebisar för minuter i rampljuset.

Lika bra att jag erkänner. Jag är en av dem. Även jag har begått brottet att fortsätta jobba och inte ta långa föräldraledigheter fastän jag fött två barn. Läs hela krönikan här.

TYCK TILL – VEM HÅLLER DU MED?
Vad tycker du om synen på nyblivna mammor som tar sig friheten att hålla fart i karriären när de har nyfödda bebisar där hemma? Eller vad tycker du OM att dessa kvinnor gör detta, håller du med Åsa om att alla supermorsor kan ta sig i röven eller håller du med Frida om att det är unkna kvinnovärderingar som ligger bakom Åsa Erlandsons krönika? Tyck till, gör din röst hörd!