Pappa | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Jag har börjat läsa boken ”Tid” av Alex Schulman och Sigge Eklund, som jag fick i julklapp av min fru Angelicas lillasyster för ett år sedan. Eller jag läser den inte. Jag lyssnar på den, för jag har inte tid att läsa en bok som heter ”Tid”. Ironiskt nog. Jag har undvikit boken för att jag aldrig har riktigt förstått, efter tappra försök, varför närmare en halv miljon människor varje vecka lyssnar på deras podd. Jag har försökt men inte sett storheten förrän nu. Första kapitlet träffar mig som en knytnäve i magen och jag sitter helt stilla och känner hur en ångest växer fram i hela kroppen.

Samtidigt får jag tårar i ögonen av lycka när hur Alex beskriver sin papparoll som ”arkitekten av glada minnen”. För någon sätter för första gången ord på det jag har försökt koka ner hela min inställning till mitt eget liv som pappa. Han lyckas summera det i fyra ord, som inte ens bildar en hel mening; ”arkitekten av glada minnen”.

Läs mer: Fredagskrönika: Vårt företag går med vinst varje gång våra barn skrattar

I samma stund som jag finner glädje i att kunna sätta någon annans ord på mina tankar slår det mig hur jag redan nu har misslyckas. Alex berättar om ett tillfälle där han halkar på is utanför porten och tappar sin dotter Charlie, precis efter att de haft ett bråk hemma. Charlie berättar senare för Alex om den där gången han kastade henne utanför porten. Jag tänker hur olika vi kan uppfatta situationer. Alice är liten och jag är stor. Jag tänker på saker som Alice har sagt som helt plötsligt får mig att se saker från hennes sida.
Det är nattningarna där jag lagt henne ner då hon åtskilliga gånger satt sig upp, kombinerat med orden ”Ligg ner nu och försök sova”, som för henne skapat en helt annan verklighet än den jag menat och uppfattat.

”Pappa puttas, och man får inte puttas.”

De orden från Alice ekar i mitt huvud. Jag säger förlåt, att det inte är meningen att putta henne. Jag har varit trött, irriterad över att hon inte vill sova. Trots att hon är trött. Frustrationen som stiger, men en sak är klar; Jag puttar henne. Det är så hon uppfattar det när jag lägger henne ner. Jag lägger henne ner i sängen när hon satt sig upp. Vi pratar om saken, jag förklarar att jag inte puttas utan att jag lägger henne ner för om man ska sova måste man ligga ner. Och vill man inte sova, går det bra att vila. Alice nickar som att hon förstår mitt resonemang innan hon reser sig upp igen. Jag lägger henne ner igen. Vi börjar om. ”Nej, pappa inte puttas”.

Läs mer: Natashas gripande krönika: ”Dagar och veckor gick förbi som i en dimma”

Till slut ligger hon kvar. Vi ligger där bredvid varandra i sängen. Jag frågar om vi ska hålla varandra i handen eftersom det brukar få henne att slappna av. Nu vill hon det. En stund senare vill hon kramas och innan kramen har tagit slut hör jag hur hennes andning blir tyngre och tyngre. Hon somnade mitt i vår kram. Ett lyckligt slut, till slut. Det är en liten vinst i det stora misslyckandet i rollen som arkitekt av glada minnen. För i hennes värld har jag puttat henne när hon ville sitta upp. Vi vill alla vara superhjältar i våra barns liv, men är inte mer än människor.

Jag lovar mig själv att ha mer tålamod. Att tid med barnen, oavsett hur försenade vi än är, aldrig är tid förlorad. Att nattningar får ta hela natten om det behövs. Förr eller senare somnar man. Förr eller senare säger man förlåt och hoppas att det inte är för sent.
Jag ska inte ”putta” dig igen, det lovar jag.

/Stefan Lagergren, bloggar på herrochfrulagergren.se

Vill du läsa mer? Klicka på länken för att läsa fler krönikor.

Adrian är trebarnspappa och just nu föräldraledig tillsammans med sin yngste son Agust som blir ett år i maj. Här berättar Adrian om hur han ser på sin roll som pappa och att vara föräldraledig.

Hej Adrian, välkommen till Vimedbarn.se! Extra roligt att du är ny pappabloggare hos oss!  Hur kom du på att du ville börja blogga?  

– Jag har bloggat innan, men utan att ha något egentligt ”ämne” att förhålla mig till. Nu när jag skulle vara ”Pappaledig” så tänkte jag att det är ju perfekt. Det är ett ämne som hamnar lite i skymundan av mammans självklara föräldraledighet och jag har inte hittat så många män som bloggar om just detta. Så jag kände att det var ett ämne som kunde intressera andra och att jag kanske kunde hjälpa andra Pappor att ta steget och vara föräldralediga.

Hur skulle du beskriva dig själv som pappa?  

– Jag har egentligen aldrig fått spela den här rollen ”på riktigt” då jag skilde mig från min exfru när mina stora barn var ganska små och därför blev en helgpappa. Jag har alltid försökt att vara en rättvis och pedagogisk pappa till Harry och Freja, men missat en del när det gäller vardagsrutiner, problem med skolor mm. Jag hoppas att jag kan vara en rättvis, pedagogisk och förtroendeingivande pappa till Agust under hela hans uppväxt.

Vad gör du när du inte är pappaledig?  

– När jag inte är ”pappaledig” så arbetar jag inom handikappomsorgen i Höganäs. Jag arbetar som handledare i Daglig Verksamhet. Där handleder jag brukare med olika funktionsnedsättningar, både psykiska och fysiska, under deras arbetsdag. Arbetsplatsen jag jobbar på är hantverksinriktad och vi tillverkar produkter av återbrukade material som vi sedan säljer för verksamhetens räkning. Vi arbetar en liten del med datorinriktade arbete med och en av mina arbetsuppgifter är att försöka bygga upp en blogg med information av och om verksamheten.

Hur gammal är Agust?  

– Agust blir 1 år den 1:a maj nu i år.

Hur var den första tiden som nybliven pappa?  

– Som nybliven pappa, igen, så dansade jag på rosa moln. Det är enligt mig, det absolut största man kan vara med om i livet som människa, att få bli förälder. Att då dessutom bli förälder till ett välskapt och friskt barn är ju helt otroligt. Det är ju tyvärr inte alla som har den turen. Jag har efter mina tre förlossningar direkt genomsyrats av en gedigen kärlek och en värme som jag inte kan beskriva.

Hur upplever du att graviditeten var?

– Vår graviditet var i mina ögon ganska anonym. Victoria hade inga av de ”vanliga” krämporna, med foglossningar eller liknande. Jag tyckte det flöt på bra och det var egentligen inte förrän den sista månaden av graviditeten som jag upplevde att Victoria tyckte det var jobbigt. Visst hon blev ganska snabbt mycket tröttare än vanligt och så där, men hon mådde inte direkt illa eller hade några andra bekymmer. Så för att sammanfatta det så tyckte jag i min roll som åskådare, att det var en okomplicerad och behaglig graviditet.

Kan du känna igen dig i att den blivande pappan hamnar lite i skymundan av den gravida kvinnan?

– Rent allmänt, JA! Jag upplever det som att som nybliven pappa har man egentligen bara ett jobb och det är att se till att all marktjänst i hemmet och övriga livet flyter på som det gjort innan. Det är ingen som tar hänsyn till att pappan kanske inte heller får sova på nätterna eller att man som pappa kan känna sig utanför den nya relationen mellan kvinna och barn. Kommer man in i ett rum så är den vanligaste hälsningsordningen barn, kvinna och om man har tur mannen. Det är lite generellt så att den stora omställningen i livet är för kvinnan i allmänhetens ögon. Det pratas amning och förlossning, men det är nästan ingen som frågar hur mannen upplever allt det här. Detta är något som jag tycker lyfts fram alldeles för sällan faktiskt.

Vad tycker du var det bästa/värsta som hände eller som ni fick uppleva under de nio långa månaderna?

– Jag har svårt att lyfta fram något speciellt eftersom vår graviditet flöt på så otroligt bra. Så det bästa under den här tiden får väl bli något klyschigt som första gången jag hörde hjärtljuden och när vi fick se Agust på ultraljudet.

Har du något roligt graviditetsminne att dela med dig av?

– När det började dra ihop sig till bf så hade Victoria tagit semester sista månaden. Men vila, nej det gjorde hon inte, så sent som samma dag som vattnet gick så var hon ute i trädgården och rensade ogräs och plockade maskrosor. Sån är min sambo.

Vad kommer läsarna få läsa om i din blogg?

– I min blogg kommer jag dels att dela med mig av allmänna dagar, med vad det innebär, mat, aktiviteter och blöjbyte. Dels kommer jag att försöka regelbundet varje månad att reflektera över hur samhället i stort ser på ”pappaledighet” och pappor som faktiskt tar sitt ansvar och är föräldralediga. Hur blir man som pappa bemött på BVC, Öppna förskolan mm. Får man ej önskvärda fördelar som pappaledig? Eller är det faktiskt så fortfarande att samhället ser män som tar pappaledigt som något konstigt? Självklart kommer jag även att dela med mig av de viktiga händelserna i Agust liv som när han lär sig åla, krypa, stå, gå, prata mm.

Hur ser du på din roll nu under pappaledigheten? Du ska satsa på läggningsrutiner, vad mer?

– Ja, Agust börjar bli så stor nu så att det är dags att förbereda honom för det som komma skall efter sommaren, vardagen. Vi har varit bortskämda med sömn under hans första 9 månader, men det innebär ju inte att han sovit på tider som egentligen passar in i ett vanligt liv. Han har kunnat somna för natten vid 22-23 tiden på kvällen och sovit till 10-11 på förmiddagen. För Victoria som är en nattmänniska har detta varit skönt, men det gäller ju att se det i ett lite längre perspektiv och då passar de tiderna inte riktigt in. Förutom detta så tror jag att en stor uppgift jag har framför mig nu är att lägga grunden för hur Agust ser på jämställdhet och rättvisa i livet. Det kanske låter pretentiöst och konstigt, men jag tror att barn som redan i tidig ålder ser att båda föräldrarna städar, tvättar, lagar mat m.m. lär sig att detta är helt normalt och att det är så det ”ska vara”. Så i frågor runt ”praktisk jämställdhet” har jag ett stort ansvar under den kommande tiden.

Hur kommer era dagar se ut nu när du är pappaledig?

– Jag har en förhoppning om att vi ska skaffa oss rutiner för läggdags, uppstigning och regelbundna måltider. Utöver detta ska jag försöka komma iväg på en del olika aktiviteter under veckorna. Vi har en, vad jag har hört, bra ”Öppen Förskola” här i Höganäs som jag har tänkt utnyttja för att Agust ska få socialisera sig med andra barn och vuxna. Vi har inte så många bekanta med småbarn så det kommer sig inte naturligt.

Hur har du sett på föräldra”ledigheten” under den första tiden då du själv har jobbat?

– Haha, jag tror att jag sett på den som en rätt så slapp och mysig period för Victoria och Agust. De har ju kunnat sova länge och bara ta dagen som den kommer. Men jag vet ju att det egentligen inte är så. Det har ju varit en tid för Victoria och Agust att lära känna varandra. Hon har ju haft den här viktiga tiden från födsel till 6-7 månader då bandet mellan mamma och barn är det enda som räknas.

Hur tror du att du kommer att se på den nu när det är din tur att vara hemma?

– Jag ser det som en ledigare arbetsuppgift. Jag kommer inte alltid att tvinga mig själv att se till att det händer något, men jag vill försöka förbereda Agust på den vardagen som kommer efter sommaren med tidiga mornar och ett liv i den vanliga lunken med allt vad det innebär. Jag hoppas att jag kan genom att vara med honom dagligen under de närmaste 7 månaderna sätta en prägel på honom som jag vet att både jag och Victoria kan stå för. Att jag kan hjälpa honom att redan nu under denna viktiga utvecklingsperiod lära sig se skillnad på rätt och fel, lek och allvar och att jag kan vara en bra förebild för honom under resten av livet.

Adrian om att vara ”helgpappa”

– Jag har två barn sedan tidigare förhållande, Harry född -03 och Freja född -05. Till dessa har jag mer blivit en ”helgpappa” då vi bor en bit ifrån varandra. Det är ju en allt vanligare familjekonstellation idag. Deras mamma har sedan länge bott med en annan man och de har fått en dotter. Nu ska jag och min sambo vagga in Agust i deras liv. Det kommer inte alltid att vara okomplicerat och så enkelt.  Man kan ju fundera på hur de ser på skillnaderna i mina roller som pappa. För även om jag är pappa till de alla tre så är det i praktiken så att papparollen är olika för Agust jämfört med hur det är för Harry och Freja. Det är inte alltid så lätt att ”bara” vara pappa på deltid. Detta är nog också något som jag kommer att reflektera över under min tid som ”pappaledig”.

Läs mer om Adrians pappaledighet i bloggen på Vimedbarn: pappaledig2015.vimedbarn.se ››