Pappa | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Fredagskrönika: ”Pappa sluta puttas”

Jag har börjat läsa boken ”Tid” av Alex Schulman och Sigge Eklund, som jag fick i julklapp av min fru Angelicas lillasyster för ett år sedan. Eller jag läser den inte. Jag lyssnar på den, för jag har inte tid att läsa en bok som heter ”Tid”. Ironiskt nog. Jag har undvikit boken för att jag aldrig har riktigt förstått, efter tappra försök, varför närmare en halv miljon människor varje vecka lyssnar på deras podd. Jag har försökt men inte sett storheten förrän nu. Första kapitlet träffar mig som en knytnäve i magen och jag sitter helt stilla och känner hur en ångest växer fram i hela kroppen.

Samtidigt får jag tårar i ögonen av lycka när hur Alex beskriver sin papparoll som ”arkitekten av glada minnen”. För någon sätter för första gången ord på det jag har försökt koka ner hela min inställning till mitt eget liv som pappa. Han lyckas summera det i fyra ord, som inte ens bildar en hel mening; ”arkitekten av glada minnen”.

Läs mer: Fredagskrönika: Vårt företag går med vinst varje gång våra barn skrattar 

I samma stund som jag finner glädje i att kunna sätta någon annans ord på mina tankar slår det mig hur jag redan nu har misslyckas. Alex berättar om ett tillfälle där han halkar på is utanför porten och tappar sin dotter Charlie, precis efter att de haft ett bråk hemma. Charlie berättar senare för Alex om den där gången han kastade henne utanför porten. Jag tänker hur olika vi kan uppfatta situationer. Alice är liten och jag är stor. Jag tänker på saker som Alice har sagt som helt plötsligt får mig att se saker från hennes sida.
Det är nattningarna där jag lagt henne ner då hon åtskilliga gånger satt sig upp, kombinerat med orden ”Ligg ner nu och försök sova”, som för henne skapat en helt annan verklighet än den jag menat och uppfattat.

”Pappa puttas, och man får inte puttas.”

De orden från Alice ekar i mitt huvud. Jag säger förlåt, att det inte är meningen att putta henne. Jag har varit trött, irriterad över att hon inte vill sova. Trots att hon är trött. Frustrationen som stiger, men en sak är klar; Jag puttar henne. Det är så hon uppfattar det när jag lägger henne ner. Jag lägger henne ner i sängen när hon satt sig upp. Vi pratar om saken, jag förklarar att jag inte puttas utan att jag lägger henne ner för om man ska sova måste man ligga ner. Och vill man inte sova, går det bra att vila. Alice nickar som att hon förstår mitt resonemang innan hon reser sig upp igen. Jag lägger henne ner igen. Vi börjar om. ”Nej, pappa inte puttas”.

Läs mer: Natashas gripande krönika: ”Dagar och veckor gick förbi som i en dimma” 

Till slut ligger hon kvar. Vi ligger där bredvid varandra i sängen. Jag frågar om vi ska hålla varandra i handen eftersom det brukar få henne att slappna av. Nu vill hon det. En stund senare vill hon kramas och innan kramen har tagit slut hör jag hur hennes andning blir tyngre och tyngre. Hon somnade mitt i vår kram. Ett lyckligt slut, till slut. Det är en liten vinst i det stora misslyckandet i rollen som arkitekt av glada minnen. För i hennes värld har jag puttat henne när hon ville sitta upp. Vi vill alla vara superhjältar i våra barns liv, men är inte mer än människor.

Jag lovar mig själv att ha mer tålamod. Att tid med barnen, oavsett hur försenade vi än är, aldrig är tid förlorad. Att nattningar får ta hela natten om det behövs. Förr eller senare somnar man. Förr eller senare säger man förlåt och hoppas att det inte är för sent.
Jag ska inte ”putta” dig igen, det lovar jag.

/Stefan Lagergren, bloggar på herrochfrulagergren.se 

 

Vill du läsa mer? Klicka på länken för att läsa fler krönikor.

Papparapporten med Stefan Lagergren

papparapporten

I veckans Papparapport med Stefan Lagergren berättar han själv, Odd Spångberg, Nisse Edwall, Manne Forsberg, Nassim al Fakir och Jessica Lagergrens sambo Andreas ”Ibbe” Ibohm om hur det var att vara med på förlossningen!

Se klippet här!

Papparapporten på Youtube är Stefans veckodagbok om livet som småbarnspappa och allt som kommer därmed.

Följ Stefan och Angelica Lagergren här: Herrochfrulagergren.se ››

 

Pappabloggaren Adrian om papparollen och föräldraledigheten

Adrian är trebarnspappa och just nu föräldraledig tillsammans med sin yngste son Agust som blir ett år i maj. Här berättar Adrian om hur han ser på sin roll som pappa och att vara föräldraledig.

Hej Adrian, välkommen till Vimedbarn.se! Extra roligt att du är ny pappabloggare hos oss! 
Hur kom du på att du ville börja blogga? 


– Jag har bloggat innan, men utan att ha något egentligt ”ämne” att förhålla mig till. Nu när jag skulle vara ”Pappaledig” så tänkte jag att det är ju perfekt. Det är ett ämne som hamnar lite i skymundan av mammans självklara föräldraledighet och jag har inte hittat så många män som bloggar om just detta. Så jag kände att det var ett ämne som kunde intressera andra och att jag kanske kunde hjälpa andra Pappor att ta steget och vara föräldralediga.

Hur skulle du beskriva dig själv som pappa? 


– Jag har egentligen aldrig fått spela den här rollen ”på riktigt” då jag skilde mig från min exfru när mina stora barn var ganska små och därför blev en helgpappa. Jag har alltid försökt att vara en rättvis och pedagogisk pappa till Harry och Freja, men missat en del när det gäller vardagsrutiner, problem med skolor mm. Jag hoppas att jag kan vara en rättvis, pedagogisk och förtroendeingivande pappa till Agust under hela hans uppväxt.

Vad gör du när du inte är pappaledig? 


– När jag inte är ”pappaledig” så arbetar jag inom handikappomsorgen i Höganäs. Jag arbetar som handledare i Daglig Verksamhet. Där handleder jag brukare med olika funktionsnedsättningar, både psykiska och fysiska, under deras arbetsdag. Arbetsplatsen jag jobbar på är hantverksinriktad och vi tillverkar produkter av återbrukade material som vi sedan säljer för verksamhetens räkning. Vi arbetar en liten del med datorinriktade arbete med och en av mina arbetsuppgifter är att försöka bygga upp en blogg med information av och om verksamheten.

Hur gammal är Agust? 


– Agust blir 1 år den 1:a maj nu i år.

Hur var den första tiden som nybliven pappa? 


– Som nybliven pappa, igen, så dansade jag på rosa moln. Det är enligt mig, det absolut största man kan vara med om i livet som människa, att få bli förälder. Att då dessutom bli förälder till ett välskapt och friskt barn är ju helt otroligt. Det är ju tyvärr inte alla som har den turen. Jag har efter mina tre förlossningar direkt genomsyrats av en gedigen kärlek och en värme som jag inte kan beskriva.

Hur upplever du att graviditeten var?

– Vår graviditet var i mina ögon ganska anonym. Victoria hade inga av de ”vanliga” krämporna, med foglossningar eller liknande. Jag tyckte det flöt på bra och det var egentligen inte förrän den sista månaden av graviditeten som jag upplevde att Victoria tyckte det var jobbigt. Visst hon blev ganska snabbt mycket tröttare än vanligt och så där, men hon mådde inte direkt illa eller hade några andra bekymmer. Så för att sammanfatta det så tyckte jag i min roll som åskådare, att det var en okomplicerad och behaglig graviditet.

Kan du känna igen dig i att den blivande pappan hamnar lite i skymundan av den gravida kvinnan?

– Rent allmänt, JA! Jag upplever det som att som nybliven pappa har man egentligen bara ett jobb och det är att se till att all marktjänst i hemmet och övriga livet flyter på som det gjort innan. Det är ingen som tar hänsyn till att pappan kanske inte heller får sova på nätterna eller att man som pappa kan känna sig utanför den nya relationen mellan kvinna och barn. Kommer man in i ett rum så är den vanligaste hälsningsordningen barn, kvinna och om man har tur mannen. Det är lite generellt så att den stora omställningen i livet är för kvinnan i allmänhetens ögon. Det pratas amning och förlossning, men det är nästan ingen som frågar hur mannen upplever allt det här. Detta är något som jag tycker lyfts fram alldeles för sällan faktiskt.

Vad tycker du var det bästa/värsta som hände eller som ni fick uppleva under de nio långa månaderna?

– Jag har svårt att lyfta fram något speciellt eftersom vår graviditet flöt på så otroligt bra. Så det bästa under den här tiden får väl bli något klyschigt som första gången jag hörde hjärtljuden och när vi fick se Agust på ultraljudet.

Har du något roligt graviditetsminne att dela med dig av?

– När det började dra ihop sig till bf så hade Victoria tagit semester sista månaden. Men vila, nej det gjorde hon inte, så sent som samma dag som vattnet gick så var hon ute i trädgården och rensade ogräs och plockade maskrosor. Sån är min sambo.

Vad kommer läsarna få läsa om i din blogg?

– I min blogg kommer jag dels att dela med mig av allmänna dagar, med vad det innebär, mat, aktiviteter och blöjbyte. Dels kommer jag att försöka regelbundet varje månad att reflektera över hur samhället i stort ser på ”pappaledighet” och pappor som faktiskt tar sitt ansvar och är föräldralediga. Hur blir man som pappa bemött på BVC, Öppna förskolan mm. Får man ej önskvärda fördelar som pappaledig? Eller är det faktiskt så fortfarande att samhället ser män som tar pappaledigt som något konstigt?
Självklart kommer jag även att dela med mig av de viktiga händelserna i Agust liv som när han lär sig åla, krypa, stå, gå, prata mm.

Hur ser du på din roll nu under pappaledigheten? Du ska satsa på läggningsrutiner, vad mer?

– Ja, Agust börjar bli så stor nu så att det är dags att förbereda honom för det som komma skall efter sommaren, vardagen. Vi har varit bortskämda med sömn under hans första 9 månader, men det innebär ju inte att han sovit på tider som egentligen passar in i ett vanligt liv. Han har kunnat somna för natten vid 22-23 tiden på kvällen och sovit till 10-11 på förmiddagen. För Victoria som är en nattmänniska har detta varit skönt, men det gäller ju att se det i ett lite längre perspektiv och då passar de tiderna inte riktigt in.
Förutom detta så tror jag att en stor uppgift jag har framför mig nu är att lägga grunden för hur Agust ser på jämställdhet och rättvisa i livet. Det kanske låter pretentiöst och konstigt, men jag tror att barn som redan i tidig ålder ser att båda föräldrarna städar, tvättar, lagar mat m.m. lär sig att detta är helt normalt och att det är så det ”ska vara”. Så i frågor runt ”praktisk jämställdhet” har jag ett stort ansvar under den kommande tiden.

Hur kommer era dagar se ut nu när du är pappaledig?

– Jag har en förhoppning om att vi ska skaffa oss rutiner för läggdags, uppstigning och regelbundna måltider. Utöver detta ska jag försöka komma iväg på en del olika aktiviteter under veckorna. Vi har en, vad jag har hört, bra ”Öppen Förskola” här i Höganäs som jag har tänkt utnyttja för att Agust ska få socialisera sig med andra barn och vuxna. Vi har inte så många bekanta med småbarn så det kommer sig inte naturligt.

Hur har du sett på föräldra”ledigheten” under den första tiden då du själv har jobbat?

– Haha, jag tror att jag sett på den som en rätt så slapp och mysig period för Victoria och Agust. De har ju kunnat sova länge och bara ta dagen som den kommer. Men jag vet ju att det egentligen inte är så. Det har ju varit en tid för Victoria och Agust att lära känna varandra. Hon har ju haft den här viktiga tiden från födsel till 6-7 månader då bandet mellan mamma och barn är det enda som räknas.

Hur tror du att du kommer att se på den nu när det är din tur att vara hemma?

– Jag ser det som en ledigare arbetsuppgift. Jag kommer inte alltid att tvinga mig själv att se till att det händer något, men jag vill försöka förbereda Agust på den vardagen som kommer efter sommaren med tidiga mornar och ett liv i den vanliga lunken med allt vad det innebär. Jag hoppas att jag kan genom att vara med honom dagligen under de närmaste 7 månaderna sätta en prägel på honom som jag vet att både jag och Victoria kan stå för. Att jag kan hjälpa honom att redan nu under denna viktiga utvecklingsperiod lära sig se skillnad på rätt och fel, lek och allvar och att jag kan vara en bra förebild för honom under resten av livet.

Adrian om att vara ”helgpappa”

– Jag har två barn sedan tidigare förhållande, Harry född -03 och Freja född -05. Till dessa har jag mer blivit en ”helgpappa” då vi bor en bit ifrån varandra. Det är ju en allt vanligare familjekonstellation idag. Deras mamma har sedan länge bott med en annan man och de har fått en dotter. Nu ska jag och min sambo vagga in Agust i deras liv. Det kommer inte alltid att vara okomplicerat och så enkelt. 
Man kan ju fundera på hur de ser på skillnaderna i mina roller som pappa. För även om jag är pappa till de alla tre så är det i praktiken så att papparollen är olika för Agust jämfört med hur det är för Harry och Freja. Det är inte alltid så lätt att ”bara” vara pappa på deltid. Detta är nog också något som jag kommer att reflektera över under min tid som ”pappaledig”.

Läs mer om Adrians pappaledighet i bloggen på Vimedbarn: pappaledig2015.vimedbarn.se ››

Pappapanelen om att jämföra barn – håller du med?

I dagens pappapanel i TV4 diskuterade Bingo Rimér, Manne Forssberg och Martin Melin med Tilde de Paula och Peter Jihde om att jämföra barn. Håller du med papporna? Tyck till här!

Att man jämför sina egna barn med andras barn är inget som de tre papporna sticker under stolen med. Det är allt från de första stegen i bebisens utveckling till betygen i skolan. Allt för att checka av var någonstans det egna barnet ligger i sin utveckling i jämförelse med andra.

”Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är”

Papporna i panelen pratade om att när de ser att andra barn kan göra saker så vill de se om sina egna barn också kan göra samma sak. Tankarna kring ”när kommer mitt barn göra sina framsteg som att rulla runt och börja gå” cirkulerade.

Manne Forssberg, tvåbarnspappa, författare och föreläsare, berättar om när han var ensam i parken med sin dotter och blev överlycklig över ett av se henne ställa sig upp på egen hand för första gången.

– När hon ställde sig upp på en lekplats så skrek jag rakt ut, ”Hon ställde sig upp”, säger Manne Forssberg.

– När jag såg inslaget om bebisen som kunde gå vid sju månader så ville jag börja träna med Rambo, säger Bingo Rimér, trebarnspappa och fotograf.

– Jag jämförde aldrig mina barn när de var små barn, däremot gör jag det nu när jag har en sjuåring som spelar fotboll. Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är, säger Martin Melin, trebarnspappa, polis och författare.

”Osmakligt med ouppfostrade barn”

Papporna instämde med varandra kring barns uppförande. Om deras egna barn var på dåligt humör så berodde det på att de antingen var trötta eller kanske hungriga eller hade en dålig dag men att andras barn upplevdes så av sin natur.

– Man tycker det är osmakligt med ouppfostrade barn, säger Bingo Rimér.

– När jag jämför barn så är det barns karaktärer jag jämför, säger Martin Melin. Ibland blir man överraskad och känner gud vilken charmig unge.

Manne Forssberg menar på att man som förälder jämför sitt barn på så sätt att man gärna vill att ens barn återspeglar sig själv om man anser sig vara en framgångsrik människa. Eller om man inte anser sig vara det istället har förhoppningar om att det egna barnet ska bli det.

– Det är en hårfin skillnad mellan att vara stolt över sitt barn och visa det eller att det upplevs som skryt, säger Martin Melin.

Vem är det som jämför mest, är det mamma eller pappa? Det beror delvis på vem som är hemma med barnet eller är med barnet, det är oftast den föräldern som ser utvecklingen och har något att jämföra med.

– Jag tror att till en början så är det nog mycket mammorna som är engagerade när de rullar runt och börjar gå osv. Vi pappor är väl mer intresserad av fotboll och så när de kommer upp i ålder är det vi som jämför, säger Bingo Rimér.

TYCK TILL!

Vad tycker du om att jämföra barn med andra barn? Har du själv gjort det, när och hur tänkte du då? Skriv din syn kring jämförelse av barn nedan!

Tobbe Trollkarl om att vara blivande tvåbarnspappa

2013 var ett händelserikt år för Tobbe Trollkarl då han vann ”Kändishoppet”, blev butiksägare, hade fullt upp med gigs som trollkarl och dessutom repade och hade många föreställningar i musikalteatern ”Trollkarlen från Oz”. 2014 blir minst lika händelserikt då han blir tvåbarnspappa i mitten av juni.

Tobbe Blom

Ålder: 38.
Familj: Fru Karolina och dotter Towe 4 år, i juni blir vi föräldrar igen.
Bor: Tyresö, Stockholm.
Gör helst på fritiden: Plöjer serier, tränar och äter god mat.
Aktuell med: Trollkarlen från OZ på rikstäckande turné samt driver Sveriges bästa magiportal Magicland.se.
Beräknat datum för ankomst: I mitten av juni.

Fullbokad trollkarl och blivande tvåbarnspappa

Vimedbarn har frågat Tobbe allt om att bli tvåbarnspappa, graviditeten och förlossningen med dottern Towe, papparollen och mycket mer. Lär känna Tobbe i vår intervju!

Grattis till kommande lillasyster eller lillebror! Hur känns det att vara blivande tvåbarnspappa?

– Tack! Jo det känns bra, lite rädd för ”tvåbarns-chocken” men jag tror det kommer att gå alldeles utmärkt. Känns skönt att den lilla kommer till sommaren då hela livet känns lite lättare. Dock så är ju sommaren min högsäsong, men jag kommer att stå över ganska mycket jobb och resor denna sommar.

Många som är gravida håller på den glada nyheten till graviditetsvecka 12, ni väntade ända till vecka 19, hur kommer det sig?

– Det kändes rätt bara. Vi berättade för alla vänner och familj redan innan v.12, men nu när vi gjort sista ultraljudet och är halvvägs så kändes det helt ok att ”tell the world”. Väldigt kul och lite överväldigande med all kärlek som strömmar emot den i sociala medier faktiskt.

Har ni tagit reda på könet? 

– Haha, faktiskt inte! Vi gjorde det med Towe, men den här gången vill vi inte veta, det kommer att bli en fantastisk överraskning. Dock tror jag att min kära fru bra gärna hade tagit reda på det…

 

”Faktum är att jag fick ytterst lite pappakänslor under graviditeten”

Hur var graviditeten med Towe? Fick du pappakänslorna med en gång inom dig eller kom de senare in i graviditeten?

– Det var en väldigt lugn graviditet, både för mig och min fru. Nästan lite för lugn, Towe sov hela tiden så vi var konstant oroliga. Faktum är att jag fick ytterst lite pappakänslor under graviditeten, inte ens när hon kom ut. Visst, jag var sjukt glad, men den där stora, enorma, villkorslösa kärleken som får en lägga undan allt infann sig inte förrän efter ett par månader när jag lärt känna min dotter. Sen dess växer den kärleken för varje dag, helt sjukt, undrar om man kan älska ihjäl de små liven?
Lite synd att det inte pratas mer om det, känns lite tabu bland män, det är lite som att man bara måste älska sitt barn i början, trots att man inte haft det i magen i nio månader. Många jag pratat med efter känner likadant. Kärlek kommer garanterat, men det är inte omedelbar för alla, långt i från.

Vilka/vilket graviditetsminnen kommer du särskilt ihåg?

– Först sparken på magen som jag kände! Fick faktiskt första kicken på handen häromdagen av nummer två, sjukt kul!

Hur var förlossningen? Vilken roll hade du under den?

– Förlossning var nog väldigt föredömlig även den, inget större drama, kom in tidig morgon och hon kikade ut strax efter lunch och alla mådde bra ganska direkt. Jag var nog ganska lugn och stötande hoppas jag, gjorde allt som jag lärt mig på kurserna! Vi födde på vanliga SÖS dagen innan julafton, så vi firade julafton med världens äckligaste julbord nästan helt ensamma på hela mörka sjukhuset när det snöade utanför. Det var magiskt, min bästa jul någonsin. Är än i dag kär i alla barnmorskor som jobbar där och hela stället, kommer gärna tillbaka i sommar.

Vad minns du mest från den dagen?

– Jag minns Karolinas smärta innan epiduralen sattes in och det enorma lugn som spred sig efter. Den epiduralen satt mitt i krysset, hon nästan somnade och kände lugnet mer än någonsin. Sen såklart ögonblicket när Towe kom ut, hon ligger på bröstet och tittar på mig. Den glädjen, de tårarna. Går inte att beskriva om man inte vart där själv.

Hur ser du på dig själv som pappa?

– Sträng men enormt kärleksfull. Att jag skulle vara kärleksfull visste jag, är själv uppväxt i ett extremt glatt och kärleksfullt hem, men att jag skulle bli så sträng visste jag inte. Jag är stenhård mot Towe, hon har det tufft i sin trots, haha… Jag tror på att ge henne extremt tydliga ramar där hon innanför dem får vara galen och ha kul och får galet mycket kärlek, men gör hon inte som jag säger, då får hon reda på det. Tänk dig raka motsatsen mot en mjäkig förälder…

 


Som trollkarl kan man tänka sig att du med magiska krafter kan få din dotter på gott humör snabbt de stunder då hon inte är riktigt nöjd, stämmer det?

– Haha, nja nästan. Har precis kommit på man kan vända henne när hon är lack genom att härma henne på skoj, funkar skitbra!

Barn älskar dig! Hur gör du för att skilja på jobb och privatliv?

– Mitt jobb är mitt privatliv och vice versa, både på gott och ont. För barnen är jag Tobbe Trollkarl, oavsett tid på dygn. Men jag har vart med ett tag nu och tycker mestadels att det bara är kul, de tycker ju det är kul så varför ska inte jag det?

Just nu har du fullt upp med trolleributiken Magicland.se och föreställningar med ”Trollkarlen från Oz” under våren. Under sommarhalvåret är det väl högsäsong för dig, hur får ni ihop vardagspusslet?

– Bra fråga!! Faktum är att det just nu går bra, även om det är lite väl mycket resande fram tills april när turnén är slut. Sen är det lite ledigt, sen kommer bebis och ja, då blir det ett helt annat pussel som ska läggas. Men hey, tänker mig att med lite god vilja och alldeles för lite sömn så löser sig det mesta.

Vilka råd kan du ge andra blivande pappor?

– Var inte oroliga om inte känslorna kommer direkt, det här helt normalt! De kommer sen och slutar aldrig att växa. Var beredda på att dra ett mycket större lass hemmavid under ett år och gör det med ett leende, det är inte mer än rätt när damen har burit bebis i magen för er skull!

Vill du veta mer om Tobbe Trollkarl?

Spana in magiportalen Magicland.se där du och ditt barn kan lära er trolla och mycket mer. Och Tobbe Trollkarls hemsida Tobbetrollkarl.com.

SÄG GRATTIS!
Gratta Tobbe till det kommande livet som tvåbarnspappa och tyck till i intervjun nedan!

Gravid vecka 2

Gravid vecka 2 – Så utvecklas barnet

Om kvinnan har samlag med en man eller blir befruktad på konstgjord väg dagarna runt eller under ägglossning kan det bli en graviditet. Miljontals spermier tävlar om att befrukta ägget, något som sker i äggledaren. Ägget hinner faktiskt dela sig flera gånger redan innan det kommer fram till livmodern! Först en knapp vecka efter att befruktningen skett fäster ägget i livmodern och börjar därefter växa sig fast. Än så länge ser det i livmodern inte alls ut som en bebis, utan mer om ett litet mullbär. Därför kallas fostret i det här stadiet även för morula, som är latin för mullbär.

Gravid vecka 2 – Det händer med mamman

En genomsnittlig graviditet varar i 38 veckor, eller 265 dagar, från befruktningen till att barnet föds. Men, av flera anledningar kan det vara svårt att veta exakt när befruktningen ägde rum, så därför räknar man i regel graviditeten från den sista mensens första dag, alltså två veckor före att befruktningen skett. Därför brukar man säga att graviditetenslängden är cirka 40 veckor, eller 280 dagar.

När man är gravid i vecka 2 syns det oftast ingenting på kroppen, i alla fall inte på grund av att livmodern växt, och de flesta har ännu inte känt skäl nog att ta graviditetstest för att ta reda på graviditeten eftersom de fortfarande väntar på den beräknade mensen. Dock finns det de kvinnor som menar att de kan känna att graviditeten blir till i samma stund som de blir befruktade… Om man har möjlighet att reflektera över sin kost redan nu är det bara ett plus i kanten, den gravida mår bra av bra mat!

Gravid vecka 2 – Det här kan en blivande pappa eller partner tänka på

Eftersom den som är gravid oftast inte känner till graviditeten själv i vecka 2 vet inte heller den blivande pappan eller partnern det heller, trots att det redan är fullt av liv och aktivitet inne i livmodern.

Läs också: Gravid vecka 1 och Gravid vecka 3

Din graviditet – skriv och berätta!

Vill du dela med dig av dina erfarenheter av att vara gravid i vecka 2? Skriv en kommentar i vårt kommentarsfält så att fler få ta del av dina erfarenheter!

Har du en blogg får du inte glömma att länka den så att intresserade kan hitta dig och fortsätta följa dig på din gravidresa. Blogga gärna om din graviditet och länka sedan den här veckan i ditt inlägg för att ge läsarna ännu mer information om vad du går igenom just nu. Har du ingen blogg är du varmt välkommen att skapa en HÄR, det blir ett fint minne av dina tankar kring din graviditet.

Källa: 1177 Vårdguiden

Veckans snackis i forumet – ”Förlossningsdepression ”

Känslan av att vara värdelös, dålig förälder eller att inte förtjäna sin bebis oskyldiga leende är något som drabbar 8-15% av alla spädbarnsmammor i Sverige, att få en förlossningsdepression är vanligare än vad många säkert tror. Detta har drabbat Maria Theres!

Det är sällan kärlek till barnet som saknas när man får en förlossningsdepression. Även om man älskar sitt barn kan man bli deprimerad. Vanligtvis finns det psykiska eller sociala omständigheter som gör att man får en förlossningsdepression, men det kan också finnas fysiska orsaker.

Det kan till exempel handla om att man hade en mycket ansträngande förlossning. Om det blir problem med amningen kan det bidra till en känsla av hopplöshet och man kan tvivla på sin egen förmåga att ta hand om barnet.

En annan orsak till att man blir deprimerade kan vara att man inte ville skaffa barn från början eller att man saknar stöd i sin omgivning. Konflikter inom familjen kan göra att man känner sig ensam och upplever att man inte får tillräckligt med stöd. Ekonomiska svårigheter kan också leda till ökad stress.

Maria Theres öppnar upp för diskussion i ämnet, läs hennes tråd HÄR 

För att läsa andra trådar eller varför inte ta upp ett eget ämne, besök gärna vårt FORUM

stats