barns utveckling | Vimedbarn - Topplistor för influencers

5 myter om potträning (hur många har du gått på?)

5 myter om potträning

Myt #1: Barnet måste ha blåskontroll innan man börjar potträna

– Många tror att barnet måste ha blåskontroll innan man påbörjar potträningen. Men blåskontroll är faktiskt något man tränar upp! De muskler som kontrollerar urinblåsans öppning och stängning kallas för sfinktermuskler. Ett barn som går i blöjor hela tiden tömmer inte hela urinblåsan på en gång utan kissar små mängder i taget, och då tränas blåsan inte upp. Svensk forskning utförd av professor Anna-Lena Hellström vid Sahlgrenska Universitetssjukhus visar att fullständig blåskontroll, och därmed full tömning av urinblåsan, kan ske så tidigt som vid 9 månaders ålder. Det enda som krävs för att detta skall ske är att man börjar potträna på daglig basis.

Myt #2: Att sätta barnet på pottan lite då och då tränar dem i att använda den

– Det här är ett vanligt råd till föräldrar om potträning idag, men att göra på det sättet kan göra det hela väldigt utdraget. Potträning innebär att man lär barnet ett nytt beteende för var kiss och bajs hör hemma. Om barnet har på sig en blöja under större delen av dagen, men förväntas kissa och bajsa på pottan ibland när vi vuxna vill, så blir det dubbla budskap. Hur ska barnet förstå vad som gäller? Det blir väldigt svårt för ett litet barn att lära sig ett nytt beteende om barnet måste använda det gamla sättet större delen av tiden. Barnet lär sig att man ska kissa på pottan ibland, men oftast i blöjan.

Genom att göra så fokuserar man utifrån ett rutinschema och inte på att hjälpa barnet till pottan när behovet faktiskt uppstår. Ett betydligt bättre sätt att potträna på är att lära barnet att känna igen sina egna kroppssignaler och att koppla dessa till pottan. När barnet förstår och känner igen sina egna signaler så kommer barnet också att förstå betydelsen med pottan och veta när det är dags att använda den.

Myt #3: Man måste vänta tills barnet är redo

– Idag finns det ingen enighet kring vad som gör ett barn redo för potträning, eller när det inträffar. Man har forskat kring detta sedan 60-talet men ännu inte kunnat enas kring några tydliga råd, enligt Rikshandboken i barnhälsovårds hemsida. Faktum är att barnet kan pottränas redan från födseln! Det handlar mer om att vi föräldrar ska bli redo för potträning. Blöjor är bekvämt och underlättar vår vardag. Ofta är det vi som har svårast för att släppa blöjorna, inte barnen. När barnet anses vara ”redo” för potträning är också kulturellt olika för olika länder. Vad som anses vara redo i Sverige skiljer sig markant från andra länder. I Vietnam påbörjar föräldrarna potträningen bara några veckor efter födseln eftersom det anses vara bäst för barnet. Där är alltså åldern för när barn anses vara redo bara några veckor.

Myt #4: Det är lättare att potträna ett äldre barn än ett yngre

– En vanlig uppfattning är att det inte är någon idé att potträna ett barn som är yngre än tre år. Men att vänta med potträningen gör det inte enklare, enligt många experter så blir det bara svårare ju längre du väntar. När barnet är tre år befinner det sig i en fas där det blir mer självständigt, utvecklar sin individualitet och sin egen vilja. Barnet vill snarare göra egna val än att lyssna på föräldrarnas vilja. Drama, trots och diverse utbrott är vanliga för barn i den här åldern och gör inte potträningen smidigare, tvärtom. Därför rekommenderar många experter numera att den bästa tiden för att börja potträna är mellan 18-24 månader, det vill säga i god tid innan den här fasen påbörjas.

Myt #5: Man kan inte påverka när barn slutar med nattblöja

– Idag hör man ofta att man inte kan påverka barns förmåga till att bli torra på natten, utan att detta är en ren fysiologisk mognadsfråga som man måste vänta in. Ofta nämns att signalen från urinblåsan till hjärnan inte utvecklas förrän efter flera år och att den måste finnas på plats innan det är lönt att ens försöka ta av nattblöjan. Svensk forskning visar att signalbanorna från urinblåsan till hjärnan finns på plats redan hos spädbarn. Forskningen visar också att när barn blir torra på natten är direkt relaterat till tidpunkten då man börjar att träna på det, precis som blåskontroll på dagen.

 

Ytterligare sju myter, en handlingsplan över hur du får ditt barn blöjfritt på kort tid och mycket mer hittar du i boken ”Potträning på 3 dagar”. Läs mer på Blöjfri.se!

Varför skriker bebisar?

Barn använder främst skriket för att tala om att något är fel. Det enda barnet kan göra är att försöka göra föräldern uppmärksam och, om det behövs, skrika. Det är självklart och tydligt sätt att kommunicera på och lätt att förstå. Det går inte att ta miste. Något är fel och barnet behöver oss.

Det är inte alltid lätt att veta varför barn skriker. Det kan vara saker som för oss vuxna verkar självklara och normala, men ur det lilla spädbarnets perspektiv är främmande och skrämmande. Och om vi inte responderar på rätt sätt skriker barnet ännu mer tills hen är säker på att vi har förstått. I takt med att barnet får fler erfarenheter av att bli förstådd, lugnad och tröstad ökar känslan av trygghet, tillit och kärlek, vilket i sin tur påverkar utvecklingens av barnets självkänsla positivt. Självkänsla bygger på en känsla av att någon hör och ser mig, bryr sig om mig, hjälper mig när jag behöver, lindrar oro och smärta, vill vara med mig och tycker om mig.

Att fundera på då barnet skriker:
• Trött/uttråkad?
• Hungrigt/törstigt?
• Rädd/arg/ledsen?
• Ensam?
• Saknar föräldern?
• För mycket intryck/överstimulerad?
• Ont, sjuk?
• Kissat/bajsat?

Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids

Gillade du den här texten? lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!

Barn med PEVA – Här berättar My om sonen Tyr som föddes med ”klumpfot”

PEVA (Pes equino varus adductus), eller ”klumpfot” är en komplex fotfelställning med varierande svårhetsgrad som drabbar ca 1-2 av 1000 nyfödda barn i Sverige. I hälften av fallen av barn med PEVA är båda fötterna drabbade och tre av fyra är pojkar.

Här berättar Tyrs mamma My om tankarna under graviditeten, glädjen över att komma i kontakt med rätt vårdpersonal efter tråkigt möte med läkare och hur Tyrs behandling fungerar och går till.

Tyr föddes den 3:e mars 2014 med dubbelsidig PEVA. Vi hade fått reda på PEVA’n redan på RUL. Sköterskan var dock inte helt säker så vi fick ett nytt UL två veckor senare där en läkare skulle titta. Det var ett hemskt möte. Läkaren pratade hela tiden med sin student som han hade med sig och först när han prata färdigt med denne vände han sig mot oss och bekräftade att ja, vårt barn skulle troligtvis födas med klumpfot. Tusen frågor hade vi – vad berodde det på, vad kunde man göra åt det, kunde det bero på kromosomfel eller andra sjukdomar eller var det ett isolerat problem. Inget av detta ville han svara på, han upprepade bara att ”det löser sig när barnet fötts”. Och ändå ville han boka in ett nytt UL för att man skulle kolla så att det inte var något annat fel på bebisen. Vi åkte hem från det otrevliga ultraljudet i förvissningen om att vi skulle få ett barn som aldrig skulle kunna gå. Det var fruktansvärt.

PEVA "klumpfot"

Naturligtvis googlade vi en hel del eftersom vi inte fått någon information från sjukhuset, men det gjorde oss inte gladare. Det mesta man hittade var olyckliga historier där det gått snett, och hemska bilder på sneda fötter. När det var dags för nytt UL var det en överläkare som skulle utföra det. Han var jättesnäll och förstående och när han fick veta att vi inte ens fått en remiss till ortopeden trots att PEVA’n var så tydlig, ja då var han i det närmaste chockad. Han sa att läkare inte ”fick” säga att vi skulle vänta och se. Man måste förstå att vi som är föräldrar naturligtvis oroar oss, sa han och skickade en remiss direkt.

barn med peva

”Nästan alla som föds med PEVA idag är problemfria i vuxen ålder”

I december blev jag till slut uppringd av vår ängel, sjukgymnasten som jag inte vill nämna vid namn men vi kan kalla henne H. Hon sa att vi måste komma in till henne innan jul för nu skulle vi inte få oroa oss något mer för det här. Hon ville att vi skulle få en lugn och fin jul. Och det fick vi. Hon visade oss hur gipsen kunde se ut och vilken skena man använde. Hon visade och förklarade vad PEVA är och berättade att nästan alla som föds med PEVA idag är problemfria i vuxen ålder. Hon gav oss ett papper som förklarade behandlingens lopp i bild och text som vi kunde visa för familj och vänner. Det kändes jätteskönt och efter det mötet (jag var då i v 29 tror jag) oroade jag mig inte mer.

Han föddes som sagt den 3:e mars och det var ingen tvekan om att han hade PEVA. Fötterna var alldeles sneda och det var otroligt svårt att få på honom strumpor. Och sådana där byxor med fötter i var inte att tänka på. H hade sagt att han skulle få sitt första gips när han var tio dagar. Hon ringde hem till oss under den där första veckan och vi bestämde en tid. När tiden var bestämd blev jag orolig igen och ledsen. Lite baby blues såklart, jag var så ledsen för att jag inte skulle få se hans söta fötter något mer. Men jag visste ju att allt var till för hans bästa.

PEVA – Behandlingen

Vi kände oss hela tiden väldigt trygga på sjukhuset med gipsningen och allt. H lät allting ta sin tid, ingen stress eller press och det var faktiskt inte så farligt som man kan tro. Det handlar mycket om vår inställning som föräldrar tror jag, det är för hans framtid som det måste göras. Och det faktum att vi var förberedda på exakt vad som skulle hända gjorde allting lättare. Att se honom i gipsen den där första gången, när han bara var tio dagar var lite konstigt, de var ju stora och otympliga, men man vande sig snabbt. Det jobbigaste med gipsen var faktisk själva bytet eller vad man ska säga. När gipset togs av efter en vecka, det hatade han, då bara skrek han och skrek och skrek. Under de gipsfria timmarna skulle man bada (vilket han också hatade) och massera och gympa benen. När sedan det nya gipset kom på, då blev han lugn igen och allting var frid och fröjd.

Barn med PEVA

 

Vad gäller skenan är prognosen just nu att han ska ha den tills han är fyra år. Fram tills han är ca två år ska han fortfarande ha den ca 2 timmar vaken tid + 12 timmar på natten, efter det är det nattetid (12h) som gäller. Han går inte än, tyvärr, och H säger att hans lyckade hälseneoperation (lite vinglig i lederna) i kombination med PEVAN’s svaga vadmuskler gör att han kanske kommer bli lite sen med det. Men han är ju bara 15 månader än, och han är helt klart på G.

Vill du veta mer och följa Tyrs utveckling? Kika in i Mys blogg: Tyrsmamma ››

 

stats