Tyck till | Vimedbarn - Topplistor för influencers

”Skammen kring förlossningsskador MÅSTE bort”

Vi måste prata mer om förlossningsskador

Majoriteten av alla vaginalt födande kvinnor drabbas av någon sorts bristning under förlossningen. För de allra flesta är bristningen ytlig och läker lätt utan några större problem på några veckor, men för en del kvinnor blir problemen desto mer besvärande. År 2015 rapporterades Socialstyrelsen att 3,1 procent av de födande drabbades av de mer omfattande formerna av förlossningsskada – tredje och fjärde gradens förlossningsskada – där även slutmuskeln blir skadad.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada – och går det att minska risken?”

Efter en våg av berättelser, mobilisering och höjda röster från födande som upplevt brister i förlossningsvården kom regeringen äntligen med replik. Regeringen har lagt in i budgeten att skjuta till en miljard kronor till förlossningsvården varje år mellan 2018 och 2022.

– Det är inte en slump att regeringen sätter till pengar nu, det är en viktig del i jämställdhetsarbetet att förlossningsvården är bra. Det måste vara top notch, säger Karin Ehn, förlossningsläkare, och Carina Rylander, förlossningsbarnmorska, som tillsammans driver podden Babyz Podcast.

När ska man känna sig återställd efter en förlossning?

– Berätta om det återbesöket hos barnmorskan 6-8 veckor efter förlossningen tycker jag att man ska flagga för det då och be om att få hjälp att ta det vidare. Det är viktigt att man berättar om det inte känns bra. Sen måste man också tänka på att slemhinnorna blir väldigt påverkade om man helammar, de blir nästan lika påverkade som när man är klimakteriet. Sen rekommenderar jag också att man tar som vana att gå regelbundet till en gynekolog. Det handlar inte om avancerade undersökningar, och ibland är lösningen så enkel som att man bara behöver ett möte med en sjukgymnast.

”När bedövningen gick ur förstod jag att det var illa…”

Paulina Åkerberg är en av de som drabbats av komplikation efter förlossningen. Själva förlossningen minns hon som en positiv och trygg upplevelse och det var först efter ett par månader som hon märkte att det var något som inte stämde.

– Jag hade ont under sex och det blev inte bättre, så jag kontaktade en gynekolog och gjorde en undersökning. De hittade en knöl i början på slidan som tydligen var fylld med vätska efter förlossningen och det var den som gjorde ont.

Idag mår hon bra och är nöjd med vården och uppföljningen hon fick. Men tyvärr upplever inte alla samma bemötande. Nathalie Nyberg, fotograf och influencer på Vimedbarn.se, födde sitt första barn i november 2014.

– Jag ser tillbaka på min förlossning med blandade känslor. Jag älskade att föda barn, men det var efter att min älskade dotter Leah var ute som helvetet började.

Strax efter att Leah kommit ut meddelar personalen att Nathalie ska ner på operation på en gång.

– Jag förstod ingenting. Nere på operation fick jag veta att jag skulle sys men inte mer än så. Leah och min man satt vid mitt huvud när jag syddes, och först efteråt fick jag veta att jag fått en tredje till fjärde gradens bristning – men jag hade ingen aning om vad det betydde då. På natten när bedövningen gick ur förstod jag att det var illa… Jag bad om smärtstillande men blev bara erbjuden Alvedon som inte hjälpte alls. Jag grät hela natten och ringde mina föräldrar. Det var hemskt!

Läs också: ”Känsligt att prata om – mina förlossningsskador /Nathalie Nyberg”

Läs också: ”Nathalie Nybergs förlossningsberättelse”

Prata mer om förlossningsskador!

Tiden efter var kantad av problem för Nathalie. Hon fick en blodansamling som gjorde att hon varken kunde sitta, ligga på rygg, bära eller gå utan extrem smärta. Hon blev sjukskriven och kunde inte göra annat än att vara still och amma.

– Jag kände mig värdelös och det var mycket som spökade i huvudet. Samma dag som vi blev utskrivna från BB åkte vi tillbaka på natten eftersom jag hade så otroligt ont och jag bara grät. Kvinnan som bemötte mig behandlade mig riktigt dåligt och gjorde en hemsk undersökning som satt spår i mig för livet. Alla utom denna kvinna behandlade mig väl.

Skadorna efter förlossningen gjorde sig påminda i hela 2,5 år för Nathalie, framför allt vid sex. Idag är hon återställd, men upplever att hon fått kämpa för att få den vård hon behöver.

– Problem som inte syns finns inte tydligen. Att söka om sånt här kan vara genant och jobbigt. Egentligen borde det vara en rutin att man får frågor om allt fungerar som det ska med urin, avföring, sex och smärta efter förlossningen.

Hon betonar att man inte får köpa att man blir annorlunda efter en förlossning, och att hon är glad att hon har stått på sig.

– För några månader sen var sex något som gjorde ont och var fruktansvärt, men nu är äntligen allt som vanligt. Jag har inte ens vågat dela med mig av detta i bloggen eller knappt till mina närmsta vänner för det är ju på något konstigt sätt pinsamt… Det ska det ju inte vara! Våga prata om förlossningsskador!

Karin och Carina håller med om att en öppen debatt är väldigt viktig för att förlossningsvården ska förbättras.

– Att folk delar med sig i till exempel sociala medier påverkar jättemycket. Dels påverkar det politikerna, och dels påverkar det äldre kvinnor som tigit om sina förlossningsskador. 90-talisterna som börjar föda barn nu accepterar inte, de ställer krav. Och det är bara så det sker förbättringar! Flera gånger möter vi äldre kvinnor som efter en del om och men berättar att de i 15 års tid behövt sätta två fingrar i slidan för att kunna tömma tarmen. Såna problem kan man ju åtgärda! Nej, skammen måste bort, och vi måste prata mer om förlossningsskador och sånt som klassats som pinsamt för att alla ska få bättre vård.

Elaine Eksvärd om pedofilers straff: ”Jag tänkte vi skulle ändra lagen ihop för våra barns skull”

En 45-årig man dömdes igår för grov våldtäkt på fem barn mellan 5 och 10 år. Straffet han fick? 7 år! Häng på Elaine Eksvärd och hashtagga ‪#‎barnellerpedofiler‬.

Retorikern Elaine Eksvärds Facebook inlägg om straffskalan för pedofiler sprids just nu som en löpeld, så här skriver hon:

Jag tänkte att vi skulle ändra lagen ihop för våra barns skull, vad tror ni om det? Pedofiler kommer undan för lätt i det svenska rättssamhället.

Igår ”dömdes” en 45-årig man för grov våldtäkt på fem barn mellan 5 och 10 år. Han fick sju år totalt, barnens liv ödelades och för det fick han betala lite mer än ett år för varje barn. Mängdrabatt eller hur tänker domarna? Jag tycker han borde ha fått 7 år för varje barn och betalat 1 miljon i skadestånd för varje barn. Men så tänker inte Sverige och det är dags för Sverige att tänka om.

Jag vill skapa en hashtag där vi kan samla och uppmärksamma nyhetsinslagen där domarna mot pedofilerna och de brott som media uppmärksammar att de gör. Då får vi en klar bild av Sveriges syn på pedofiler och utsatta barn. Den måste nyanseras för att en ändring ska motiveras. Om frågan berör dig så var gärna med mig och barnen i detta. Är det några som du vet brinner för frågan, sprid gärna inlägget och/eller lägg in folk i kommentarstråden. Så fort du läser om ett brott av detta slag, orättvisa/rättvisa domar mot pedofiler så ta en foto lägg upp på insta under den hashtag som vi kommer på tillsammans.

#‎barnellerpedofiler‬

Har ni förslag på hashtagar? ‪#‎sopigstraffskala‬ finns ju redan men ska vi ha en egen? Så att själva ordet kastar ljus på problematiken? ‪#‎barnellerpedofiler‬

Och till er pedofiljävlar där ute. I’m coming for you…

Foto: Elaine Eksvärd

Sandra Hallén stoppade 4 tonårstjejer när de mobbade en jämnårig tjej med Downs Syndrom

Sandra satt på spårvagnen och hörde när fyra tonårs tjejer mobbade en jämnårig tjej med Downs Syndrom. ”Sluta dregla ditt äckel”, var sättet tjejerna trakasserade den ensamma tjejen som satt och snyftade. Då fick Sandra nog! Nu sprids Sandras insats i sociala medier, läs den här!

Sandra delade en status på Facebook som på drygt ett dygn har delats nära 30 000 gånger och gillats 128 000 gånger på Facebook. Vimedbarn frågade Sandra om hon var rädd under tiden hon konfronterade tjejerna.

– Jag var extremt rädd! Jag väntade i någon minut och hoppades på att någon annan skulle hoppa in, vilket inte hände. Då kände jag att jag inte hade något val, jag måste ingripa.

När de andra på spårvagnen såg att du konfronterade tjejerna, vad gjorde de då?

– De flesta kollade ut genom fönstret som de gjorde under hela resan mer eller mindre förutom en tjej som hoppade in tillsammans med mig, berättar Sandra.

Här är Sandras inlägg!

”Kan inte fatta att det jag nyss var med om hände… på riktigt!!!
Jag är så ini HEL**** förbannad.
Ser hur 4 unga ”fjortis” tjejer hackar på en tjej i deras egna ålder med down syndrom på spårvagnen hemåt.
Hör hur dom säger saker som ”Sluta dreggla ditt äckel” … den ensamma flickan sitter och snyftar… och där brast det för mig.
Jag såg hur INGEN på vagnen ingrep, jag gör oftast inte sånt här men kände att jag var tvungen.
Jag går alltså och sätter mig bredvid flickan och konfronterar de andra tjejerna och frågar vad dom håller på med, får som svar att jag inte skall lägga mig i , det är inte min sak tydligen, och så skulle jag gå och vara en äcklig ”ginger-punkrocker” någon annanstans… Jag blev bara mer förbannad och frågade ifall de inte hade annat för sig än att hacka på folk? Samt att det visst är min ensak när jag ser en medmänniska bli utsatt för något som är olagligt. Då hoppar en annan tjej in och säger att hon håller med mig och att tjejerna borde gå av och ta en annan vagn innan hon går till spårvagnsföraren. Tjejerna blir lite smårädda och hoppar av ifrån vagnen. Jag frågar sedan flickan bredvid mig om hon är okej nu, hon ler och nickar och frågar om jag kan åka med henne till hennes sluthållplats, jag gör det självklart (var bara 3 hållplatser ifrån min egna)… Och nu sitter jag här och är fortfarande arg men stolt över mig själv, trodde ALDRIG att jag skulle vågat göra något sådant här, men ack va fel jag hade. Adrenalin är ett kraftfullt fenomen säger jag bara…!
Vi måste få stopp på mobbningen, detta är verkligen INTE okej. Fler måste våga ingripa!!

DELA & SPRID gärna detta vidare för att upplysa våra medmänniskor om att detta inte ska eller får förekomma men gör det ändå!
Ingen kan göra allt men alla kan göra något, tillsammans är vi starka.”

Många tummar upp för din insats Sandra! Vi hoppas att fler människor börjar våga göra skillnad när de ser mobbing eller människor som på andra sätt far illa! Stort TACK till dig!

stats