Tyck till | Vimedbarn - Topplistor för influencers

”Skammen kring förlossningsskador MÅSTE bort”

Vi måste prata mer om förlossningsskador

Majoriteten av alla vaginalt födande kvinnor drabbas av någon sorts bristning under förlossningen. För de allra flesta är bristningen ytlig och läker lätt utan några större problem på några veckor, men för en del kvinnor blir problemen desto mer besvärande. År 2015 rapporterades Socialstyrelsen att 3,1 procent av de födande drabbades av de mer omfattande formerna av förlossningsskada – tredje och fjärde gradens förlossningsskada – där även slutmuskeln blir skadad.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada – och går det att minska risken?”

Efter en våg av berättelser, mobilisering och höjda röster från födande som upplevt brister i förlossningsvården kom regeringen äntligen med replik. Regeringen har lagt in i budgeten att skjuta till en miljard kronor till förlossningsvården varje år mellan 2018 och 2022.

– Det är inte en slump att regeringen sätter till pengar nu, det är en viktig del i jämställdhetsarbetet att förlossningsvården är bra. Det måste vara top notch, säger Karin Ehn, förlossningsläkare, och Carina Rylander, förlossningsbarnmorska, som tillsammans driver podden Babyz Podcast.

När ska man känna sig återställd efter en förlossning?

– Berätta om det återbesöket hos barnmorskan 6-8 veckor efter förlossningen tycker jag att man ska flagga för det då och be om att få hjälp att ta det vidare. Det är viktigt att man berättar om det inte känns bra. Sen måste man också tänka på att slemhinnorna blir väldigt påverkade om man helammar, de blir nästan lika påverkade som när man är klimakteriet. Sen rekommenderar jag också att man tar som vana att gå regelbundet till en gynekolog. Det handlar inte om avancerade undersökningar, och ibland är lösningen så enkel som att man bara behöver ett möte med en sjukgymnast.

”När bedövningen gick ur förstod jag att det var illa…”

Paulina Åkerberg är en av de som drabbats av komplikation efter förlossningen. Själva förlossningen minns hon som en positiv och trygg upplevelse och det var först efter ett par månader som hon märkte att det var något som inte stämde.

– Jag hade ont under sex och det blev inte bättre, så jag kontaktade en gynekolog och gjorde en undersökning. De hittade en knöl i början på slidan som tydligen var fylld med vätska efter förlossningen och det var den som gjorde ont.

Idag mår hon bra och är nöjd med vården och uppföljningen hon fick. Men tyvärr upplever inte alla samma bemötande. Nathalie Nyberg, fotograf och influencer på Vimedbarn.se, födde sitt första barn i november 2014.

– Jag ser tillbaka på min förlossning med blandade känslor. Jag älskade att föda barn, men det var efter att min älskade dotter Leah var ute som helvetet började.

Strax efter att Leah kommit ut meddelar personalen att Nathalie ska ner på operation på en gång.

– Jag förstod ingenting. Nere på operation fick jag veta att jag skulle sys men inte mer än så. Leah och min man satt vid mitt huvud när jag syddes, och först efteråt fick jag veta att jag fått en tredje till fjärde gradens bristning – men jag hade ingen aning om vad det betydde då. På natten när bedövningen gick ur förstod jag att det var illa… Jag bad om smärtstillande men blev bara erbjuden Alvedon som inte hjälpte alls. Jag grät hela natten och ringde mina föräldrar. Det var hemskt!

Läs också: ”Känsligt att prata om – mina förlossningsskador /Nathalie Nyberg”

Läs också: ”Nathalie Nybergs förlossningsberättelse”

Prata mer om förlossningsskador!

Tiden efter var kantad av problem för Nathalie. Hon fick en blodansamling som gjorde att hon varken kunde sitta, ligga på rygg, bära eller gå utan extrem smärta. Hon blev sjukskriven och kunde inte göra annat än att vara still och amma.

– Jag kände mig värdelös och det var mycket som spökade i huvudet. Samma dag som vi blev utskrivna från BB åkte vi tillbaka på natten eftersom jag hade så otroligt ont och jag bara grät. Kvinnan som bemötte mig behandlade mig riktigt dåligt och gjorde en hemsk undersökning som satt spår i mig för livet. Alla utom denna kvinna behandlade mig väl.

Skadorna efter förlossningen gjorde sig påminda i hela 2,5 år för Nathalie, framför allt vid sex. Idag är hon återställd, men upplever att hon fått kämpa för att få den vård hon behöver.

– Problem som inte syns finns inte tydligen. Att söka om sånt här kan vara genant och jobbigt. Egentligen borde det vara en rutin att man får frågor om allt fungerar som det ska med urin, avföring, sex och smärta efter förlossningen.

Hon betonar att man inte får köpa att man blir annorlunda efter en förlossning, och att hon är glad att hon har stått på sig.

– För några månader sen var sex något som gjorde ont och var fruktansvärt, men nu är äntligen allt som vanligt. Jag har inte ens vågat dela med mig av detta i bloggen eller knappt till mina närmsta vänner för det är ju på något konstigt sätt pinsamt… Det ska det ju inte vara! Våga prata om förlossningsskador!

Karin och Carina håller med om att en öppen debatt är väldigt viktig för att förlossningsvården ska förbättras.

– Att folk delar med sig i till exempel sociala medier påverkar jättemycket. Dels påverkar det politikerna, och dels påverkar det äldre kvinnor som tigit om sina förlossningsskador. 90-talisterna som börjar föda barn nu accepterar inte, de ställer krav. Och det är bara så det sker förbättringar! Flera gånger möter vi äldre kvinnor som efter en del om och men berättar att de i 15 års tid behövt sätta två fingrar i slidan för att kunna tömma tarmen. Såna problem kan man ju åtgärda! Nej, skammen måste bort, och vi måste prata mer om förlossningsskador och sånt som klassats som pinsamt för att alla ska få bättre vård.

Elaine Eksvärd om pedofilers straff: ”Jag tänkte vi skulle ändra lagen ihop för våra barns skull”

En 45-årig man dömdes igår för grov våldtäkt på fem barn mellan 5 och 10 år. Straffet han fick? 7 år! Häng på Elaine Eksvärd och hashtagga ‪#‎barnellerpedofiler‬.

Retorikern Elaine Eksvärds Facebook inlägg om straffskalan för pedofiler sprids just nu som en löpeld, så här skriver hon:

Jag tänkte att vi skulle ändra lagen ihop för våra barns skull, vad tror ni om det? Pedofiler kommer undan för lätt i det svenska rättssamhället.

Igår ”dömdes” en 45-årig man för grov våldtäkt på fem barn mellan 5 och 10 år. Han fick sju år totalt, barnens liv ödelades och för det fick han betala lite mer än ett år för varje barn. Mängdrabatt eller hur tänker domarna? Jag tycker han borde ha fått 7 år för varje barn och betalat 1 miljon i skadestånd för varje barn. Men så tänker inte Sverige och det är dags för Sverige att tänka om.

Jag vill skapa en hashtag där vi kan samla och uppmärksamma nyhetsinslagen där domarna mot pedofilerna och de brott som media uppmärksammar att de gör. Då får vi en klar bild av Sveriges syn på pedofiler och utsatta barn. Den måste nyanseras för att en ändring ska motiveras. Om frågan berör dig så var gärna med mig och barnen i detta. Är det några som du vet brinner för frågan, sprid gärna inlägget och/eller lägg in folk i kommentarstråden. Så fort du läser om ett brott av detta slag, orättvisa/rättvisa domar mot pedofiler så ta en foto lägg upp på insta under den hashtag som vi kommer på tillsammans.

#‎barnellerpedofiler‬

Har ni förslag på hashtagar? ‪#‎sopigstraffskala‬ finns ju redan men ska vi ha en egen? Så att själva ordet kastar ljus på problematiken? ‪#‎barnellerpedofiler‬

Och till er pedofiljävlar där ute. I’m coming for you…

Foto: Elaine Eksvärd

Sandra Hallén stoppade 4 tonårstjejer när de mobbade en jämnårig tjej med Downs Syndrom

Sandra satt på spårvagnen och hörde när fyra tonårs tjejer mobbade en jämnårig tjej med Downs Syndrom. ”Sluta dregla ditt äckel”, var sättet tjejerna trakasserade den ensamma tjejen som satt och snyftade. Då fick Sandra nog! Nu sprids Sandras insats i sociala medier, läs den här!

Sandra delade en status på Facebook som på drygt ett dygn har delats nära 30 000 gånger och gillats 128 000 gånger på Facebook. Vimedbarn frågade Sandra om hon var rädd under tiden hon konfronterade tjejerna.

– Jag var extremt rädd! Jag väntade i någon minut och hoppades på att någon annan skulle hoppa in, vilket inte hände. Då kände jag att jag inte hade något val, jag måste ingripa.

När de andra på spårvagnen såg att du konfronterade tjejerna, vad gjorde de då?

– De flesta kollade ut genom fönstret som de gjorde under hela resan mer eller mindre förutom en tjej som hoppade in tillsammans med mig, berättar Sandra.

Här är Sandras inlägg!

”Kan inte fatta att det jag nyss var med om hände… på riktigt!!!
Jag är så ini HEL**** förbannad.
Ser hur 4 unga ”fjortis” tjejer hackar på en tjej i deras egna ålder med down syndrom på spårvagnen hemåt.
Hör hur dom säger saker som ”Sluta dreggla ditt äckel” … den ensamma flickan sitter och snyftar… och där brast det för mig.
Jag såg hur INGEN på vagnen ingrep, jag gör oftast inte sånt här men kände att jag var tvungen.
Jag går alltså och sätter mig bredvid flickan och konfronterar de andra tjejerna och frågar vad dom håller på med, får som svar att jag inte skall lägga mig i , det är inte min sak tydligen, och så skulle jag gå och vara en äcklig ”ginger-punkrocker” någon annanstans… Jag blev bara mer förbannad och frågade ifall de inte hade annat för sig än att hacka på folk? Samt att det visst är min ensak när jag ser en medmänniska bli utsatt för något som är olagligt. Då hoppar en annan tjej in och säger att hon håller med mig och att tjejerna borde gå av och ta en annan vagn innan hon går till spårvagnsföraren. Tjejerna blir lite smårädda och hoppar av ifrån vagnen. Jag frågar sedan flickan bredvid mig om hon är okej nu, hon ler och nickar och frågar om jag kan åka med henne till hennes sluthållplats, jag gör det självklart (var bara 3 hållplatser ifrån min egna)… Och nu sitter jag här och är fortfarande arg men stolt över mig själv, trodde ALDRIG att jag skulle vågat göra något sådant här, men ack va fel jag hade. Adrenalin är ett kraftfullt fenomen säger jag bara…!
Vi måste få stopp på mobbningen, detta är verkligen INTE okej. Fler måste våga ingripa!!

DELA & SPRID gärna detta vidare för att upplysa våra medmänniskor om att detta inte ska eller får förekomma men gör det ändå!
Ingen kan göra allt men alla kan göra något, tillsammans är vi starka.”

Många tummar upp för din insats Sandra! Vi hoppas att fler människor börjar våga göra skillnad när de ser mobbing eller människor som på andra sätt far illa! Stort TACK till dig!

Flicka i koppel efter cykel – mitt i Stockholms innerstad

Just nu cirkulerar det här inlägget på Facebook, en journalist har sett hur en flicka springer efter en cykel, fastkopplad runt midjan, mitt i Stockholms innerstad.

Det är en journalist som en söndag nu i september varit på väg hem från affären med händerna fulla av kassar som bevittnade händelsen.

I bloggen berättar han om hur han blivit helt tagen av händelsen och inte kunnat ta in vad han sett på plats till en början.

Jämrar – fastkopplad efter cykeln

Flickan hörs jämra sig när hon springer fastkopplad efter mannen med cykeln, för en kort stund stannar han upp och tittar henne i ögonen och sedan fortsätter de tillbaka samma väg de kom igen.

Journalisten som bevittnade händelsen tar sedan fram sin mobiltelefon och fotar mannen och flickan när de kommer förbi honom en andra gång.

I det här blogginlägget haglar kommentarerna kring vad journalisten borde ha gjort och inte.

TYCK TILL!

Sätt dig in i situationen, vad skulle du ha gjort?

Tyck till om SVT:s rensning av rasismen ur Pippi Långstrump

Första gången tv-serien ”Här kommer Pippi Långstrump” sändes i SVT var 1969, nu kommer en restaurerad DVD-utgåva där både bild- och ljudkvalitén har förbättras. Samtidigt passade SVT på att rensa bort rasism ur filmen.

Det är scenerna där Pippi Långstrump refererar till sin pappa som ”negerkung” och där hon leker ”kines” genom att sträcka ut huden runt ögonen som har klippts om. Nu säger Pippi bara kung istället.

Initiativet till förändringarna är det SVT själva som tagit då målgruppen till filmen är barn och det 45 år gamla materialet kan verka stötande i mötet med en modern publik.

– Vi ser att målgruppen är barnpubliken och vi tror att det kan upplevas sårande eller nedsättande för barn som ser och hör det här, säger Paletter Rosas Hott, försäljningschef för program och licensiering på SVT.

Den nya versionen kommer att visas i december i år då serien kommer att gå i Barnkanalen.

TYCK TILL!
Diskussionerna går heta både på Facebook och hos bloggare, vad tycker du om detta? Bra eller dåligt? Tycker du kanske att det var onödigt eller inte en dag för sent? Tycka till nedan!

Pappapanelen om att jämföra barn – håller du med?

I dagens pappapanel i TV4 diskuterade Bingo Rimér, Manne Forssberg och Martin Melin med Tilde de Paula och Peter Jihde om att jämföra barn. Håller du med papporna? Tyck till här!

Att man jämför sina egna barn med andras barn är inget som de tre papporna sticker under stolen med. Det är allt från de första stegen i bebisens utveckling till betygen i skolan. Allt för att checka av var någonstans det egna barnet ligger i sin utveckling i jämförelse med andra.

”Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är”

Papporna i panelen pratade om att när de ser att andra barn kan göra saker så vill de se om sina egna barn också kan göra samma sak. Tankarna kring ”när kommer mitt barn göra sina framsteg som att rulla runt och börja gå” cirkulerade.

Manne Forssberg, tvåbarnspappa, författare och föreläsare, berättar om när han var ensam i parken med sin dotter och blev överlycklig över ett av se henne ställa sig upp på egen hand för första gången.

– När hon ställde sig upp på en lekplats så skrek jag rakt ut, ”Hon ställde sig upp”, säger Manne Forssberg.

– När jag såg inslaget om bebisen som kunde gå vid sju månader så ville jag börja träna med Rambo, säger Bingo Rimér, trebarnspappa och fotograf.

– Jag jämförde aldrig mina barn när de var små barn, däremot gör jag det nu när jag har en sjuåring som spelar fotboll. Helt plötsligt ser man hur bra ”han” här eller hur dålig ”han” är och hur bra min son är, säger Martin Melin, trebarnspappa, polis och författare.

”Osmakligt med ouppfostrade barn”

Papporna instämde med varandra kring barns uppförande. Om deras egna barn var på dåligt humör så berodde det på att de antingen var trötta eller kanske hungriga eller hade en dålig dag men att andras barn upplevdes så av sin natur.

– Man tycker det är osmakligt med ouppfostrade barn, säger Bingo Rimér.

– När jag jämför barn så är det barns karaktärer jag jämför, säger Martin Melin. Ibland blir man överraskad och känner gud vilken charmig unge.

Manne Forssberg menar på att man som förälder jämför sitt barn på så sätt att man gärna vill att ens barn återspeglar sig själv om man anser sig vara en framgångsrik människa. Eller om man inte anser sig vara det istället har förhoppningar om att det egna barnet ska bli det.

– Det är en hårfin skillnad mellan att vara stolt över sitt barn och visa det eller att det upplevs som skryt, säger Martin Melin.

Vem är det som jämför mest, är det mamma eller pappa? Det beror delvis på vem som är hemma med barnet eller är med barnet, det är oftast den föräldern som ser utvecklingen och har något att jämföra med.

– Jag tror att till en början så är det nog mycket mammorna som är engagerade när de rullar runt och börjar gå osv. Vi pappor är väl mer intresserad av fotboll och så när de kommer upp i ålder är det vi som jämför, säger Bingo Rimér.

TYCK TILL!

Vad tycker du om att jämföra barn med andra barn? Har du själv gjort det, när och hur tänkte du då? Skriv din syn kring jämförelse av barn nedan!

Jimmy fick sparken från sitt jobb som tågvärd – för att han har Adhd!

I fem år har Jimmy Striger, 32 år, arbetat som tågvärd i Stockholms pendeltågstrafik och servat huvudstadens pendlare. Idag fick han sparken – för att han har Adhd.

Inlägget sprids nu som en löpeld på Facebook, Vimedbarn har pratat med Jimmy Striger som berättar att han känner sig väldigt upprörd och att han aldrig har blivit så här kränkt tidigare.

– Jag blev ledsen, tyst och upprörd men väldigt samlat och sakligt berättade jag att de kan räkna med problem medialt och att jag aldrig har känt mig så här kränkt innan! Jag sa att de kommer att få mycket att göra för jag har rätt till mitt arbete som jag skött prickfritt i 5 års tid.

I bloggen skriver Jimmy:

Fick precis benen undansparkade av mitt företag som gav mig in direkt sparken från min tjänst som tågvärd efter 5 prickfria år på rälsen där jag servat Stockholms pendlare med bästa servicen och med mitt ständigt vakande öga har jag hjälp diverse pendlare ur situationer andra aldrig skulle klarat av eller ens lagt märke till.

Läs Jimmys inlägg här: Blev precis nedsparkad

Lärare fick rätt – OK att släpa ut elev från klassrummet

Nyligen fick lärare rätt i tingsrätten om att handgripligen avvisa elev från klassrummet genom att släpa ut honom baklänges. Var tycker du att gränsen går för hur en lärare får tillrättavisa en stökig elev i klassrummet?

När en stökig elev, 2008, inte lyssnade på lärarens tillrättavisningar tröttnade läraren och drog ut honom ur klassrummet. Tingsrätten i Höörs kommun ger läraren rätt då han ”höll sig inom sina befogenheter”.

Det finns olika versioner av händelsen men helt klart är att läraren fysiskt har dragit ut eleven ur klassrummet då han vägrat att självmant lämna. Elevens föräldrar anser att det var en kränkning, vilket även Skolinspektionen och Barn- och elevombudet gjorde. Kommunen krävdes på 15 000 kr vilket de vägrade att betala då de anser att läraren agerade helt rätt utifrån sin tillsynsplikt.

Enligt den senaste Pisaundersökningen är störande elever och disciplinära problem vanligare i Sverige än i flera andra länder av de så kallade OECD-länderna.

Eleven, som går i årskurs sex, i det här fallet störde andra elever genom att sitta och fila linjalen mot bänken när det var matteprov. Efter flera uppmaningar vägrade eleven lämna klassrummet varpå läraren bestämde sig för att lossa hans händer från bänken och släpa ut honom från klassrummet medan pojken låg på rygg. Pojken säger att han fick märken på handlederna, armarna, benen och ryggen.

Ingen kränkning – nödvändigt att använda våld

Tingsrätten menar att eleven gavs flera tillfällen att lämna klassrummet, då han inte gjorde detta hade läraren inget annat val än att få ut honom. Rätten ska också ha sagt att det var nödvändigt för läraren att använda våld för att återställa ordningen i klassrummet. Behandlingen av eleven ska därmed inte varit kränkande.

Enligt Björn Andreasson (M) som är ordförande i Höörs barn- och utbildningsnämnd är det en seger för alla lärare och elever som ska ha rätt till studiero och bra arbetsmiljö, det skriver Svt.se.

TYCK TILL!

Vad tycker du, ska lärarna ha rätt till fysiskt våld om en elev inte gör som den blir tillsagd? Vad tycker du om domen? Rätt eller fel?

Lady Dahmer om Internationella kvinnodagen: ”Överallt i världen mördas, våldtas, könsstympas kvinnor just för att de är kvinnor.”

Feminismen har gått för långt menar väldigt många och samtidigt så frikänns våldtäktsmän på löpande band i Sverige 2014 medan kvinnor får bära skulden för det som drabbar dem. Bär inte korta kjolar, gå inte hem med okända killar och skyll dig själv om du blir våldtagen men fan ta dig om du påstår att alla män är potentiella våldtäktsmän.

Jämställdhet är mer kontroversiellt än kvinnohat. Feminister är mer föraktade än våldet de motarbetar och män blir ofta mer upprörda över att bli ihopgrupperade än över att kvinnor våldtas och mördas. För ofta när man diskuterar mäns våld så påpekas det ofta att ”alla män är inte så” eller ”tänk på oss män som inte våldtar”. Aldrig någonsin har jag stött på en man som lägger sin prestige åt sidan och ba: ”shit, det är illa – vad kan jag göra åt det här?”. Män sitter på mycket makt och det är skamligt när de använder den till att hävda sin kränkthet istället för att motarbeta de ojämställda strukturer vi lever i samt lyfta de kvinnor som utsätts.

Men ”grattis på kvinnodagen!” ropas det ändå och så får man kanske en blomma eller en tårta och så är det nån som sedvanligt gnäller på att de stackars männen inte har en egen dag. Och sen går det ett år till utan att någonting överhuvudtaget förändras eller förbättras för vare sig kvinnor i Sverige eller kvinnor på andra platser i världen.

Själva dagen har sitt ursprung i kvinnokampen och började med kvinnorna som demonstrerade för sin rätt att delta i samhället på samma villkor som männen. Det är alltså inte fråga om någon slags extra uppmärksamhet för att kvinnor är kvinnor och för att vi är så himla bra, utan för att kvinnor får utstå en hel del orättvisor just för att de är kvinnor.

Det handlar helt om solidaritet. För att kvinnor fortfarande 2014 är i underläge. För att kvinnor endast äger 1 procent av världens tillgångar, har lägre löner än män samtidigt som de i genomsnitt gör 70 procent av det obetalda arbetet i hemmet. Kvinnor har mindre ekonomisk säkerhet, mindre politisk makt och högre sociala krav på sig än männen.

Det handlar om att belysa det orimliga och utbredda kvinnohat som fortfarande genomsyrar inte bara andra delar av världen, utan även vårt eget samhälle. Kvinnohat manifesterar sig i kulturen; i sångtexter, filmer och reklam där kvinnan aldrig ses som egen utan alltid ett objekt till för att tillfredsställa andra. VARJE DAG. Kvinnohat manifesterar sig i flickor på sju år som vill banta för att de är tjocka, i kvinnor som får ätstörningar och pojkar som slår för att ”de är kära”. VARJE DAG. Kvinnohat manifesterar sig i mäns våld mot kvinnor, i mer utsatthet och inskränkta rättigheter. VARJE DAG. Flyttfirma i Stockholm besök hemsidan – om du bor i Stockholms området kan jag verkligen rekommendera.

Kvinnohat är ett strukturellt samhällsproblem som kostar staten miljoner. VARJE DAG.

Kvinnor är alltid villebråd, alltid utsatta och kan aldrig känna sig säkra eller fredade. Överallt i världen mördas, våldtas, könsstympas, torteras, fängslas kvinnor just för att de är kvinnor. Nästan hälften av alla vuxna kvinnor har blivit utsatta för våld av sina partners, var fjärde kvinna har utsatts för sexuella övergrepp och i de flesta väpnade konflikter så förekommer systematiska våldtäkter mot kvinnor.

Jag vill inte ha nåt ”grattis”, för kvinnodagen är inget att fira. Att vara kvinna är inget att fira. Inte just nu.

LADY DAHMER BLOGG
Namn: Natashja Blomberg. Ålder: 37. Familj: maken Oskar, Ninja 5 år och Tamlin 3,5 år. Bor: Nynäshamn. Gör: Lady Dahmer bloggar mycket om feminism och genus men även om sitt föräldraskap och hur hon applicerar sin feminism i det. Bloggen är Sveriges största inom feminism och genus, läs den här: ladydahmer.nu

Foto: Emma Svensson

TYCK TILL!
Vad betyder Internationella kvinnodagen för dig? Håller du med Lady Dahmer om att dagen inte är någonting att fira? Gör din röst hörd för kvinnor världen över nedan!

”Ta er i röven, stålmammor!” & ”Jag är en kvinna som ska ta mig i röven”

Ta er i röven alla stålmammor, det tycker Aftonbladets krönikör Åsa Erlandson, ”Det är vår tids epidemi, supermorsor som står på scen så fort de krystat klart”, skriver hon i sin krönika. Expressens chefredaktör för GT, Frida Boisen, skriver att hon är en kvinna som kan ta sig i röven. Varför då? Jo, hon har en karriär trots att hon är småbarnsmamma.

Det är sällan vi läser något om de nyblivna papporna som fritt kan åka iväg på jobbresor ett par dagar eller vara borta en helg med grabbarna under bebisens först tid. Antagligen för att de inte har bröst och kan amma och för att de helt enkelt inte är mammor. De är befriade från att bli dömda och kritiserade av samhället för att de är män. Männen jobbar och kvinnorna är hemma med barnen. Det är så många ser på dagens nyblivna föräldrar. Varför skulle pappan vara ett sämre alternativ för bebisen än mamman? Vad är det som säger att bebisen inte får det den behöver av sin pappa men av sin mamma?

I Åsa Erlandsons krönika på Aftonbladets Wendela skriver hon: Artisten Linda Bengtzing lämnar nyfödde sonen för att vinna Melodifestivalen. Och alla som ifrågasätter det är moraltanter som kan ta sig i röven, tycker hon.
Här är vad jag tycker: Linda Bengtzing – du kan ta dig i röven. Du och alla andra så kallade stålmammor. Jag är inte imponerad. När ni en gång ligger gamla på senilhuset tror jag knappast ni kommer att tänka: ”Fan att jag inte jobbade ännu mer när barnen var små!”. Läs hela krönikan här.

Frida Boisen, chefredaktör för Expressens GT skriver: Jag är en kvinna som ska ta mig ”i röven”. Faktiskt är jag så avskyvärd och pestbesmittad att jag är ”del av en epidemi”. Mitt brott – spetsa öronen nu: Jag har en karriär, trots att jag är småbarnsmamma.

Jo, precis så står det. Inget skämt. I en kolumn år 2014, på kvinnoavdelningen i en av landets största tidningar. Jag baxnar. Har vi inte kommit längre? Jämställdhet? Nä. Hej istället 1950-talet. Som ropade och ville ha tillbaka sina unkna kvinnovärderingar.

Allt börjar med att sångerskan, egna företagaren och nyblivna tvåbarnsmamman Linda Bengtzing, 39, har fräckheten att ställa sig på scen i ”Melodifestivalen” den här helgen. Det skulle hon inte ha gjort, menar Aftonbladets krönikör och skräder inte orden:

”Linda Bengtzing – du kan ta dig i röven. Du och alla andra så kallade stålmammor.”

Schlagerprofilerna Charlotte Perrelli och Petra Mede som båda ledde ”Melodifestivalen” med bebisar i kulissen nämns som skräckinjagande exempel på ”supermorsor” som valt bort tid med sina bebisar för minuter i rampljuset.

Lika bra att jag erkänner. Jag är en av dem. Även jag har begått brottet att fortsätta jobba och inte ta långa föräldraledigheter fastän jag fött två barn. Läs hela krönikan här.

TYCK TILL – VEM HÅLLER DU MED?
Vad tycker du om synen på nyblivna mammor som tar sig friheten att hålla fart i karriären när de har nyfödda bebisar där hemma? Eller vad tycker du OM att dessa kvinnor gör detta, håller du med Åsa om att alla supermorsor kan ta sig i röven eller håller du med Frida om att det är unkna kvinnovärderingar som ligger bakom Åsa Erlandsons krönika? Tyck till, gör din röst hörd!

stats