I veckans förlossningsberättelse berättar Vimedbarns bloggare Sandra Cederbom om när hennes yngste son Oliver kom till världen. Det var på självaste nationaldagen sommaren 2014, samma datum som storebrorsan Kevin föddes. Läs hela Sandras förlossningsberättelse nedan.
5 juni:
Under hela denna dagen så höll vi på med massa förberedelser inför Kevins kalas, städade, fixade och bakade.
Väl fram emot kvällen så var det dags för sängen för lilleman och efter att han hade somnat så passade jag på att greja lite till och skulle baka lite muffins. Bakar två olika muffins och klockan börjar rinna iväg och jag skulle ju även blåsa upp typ ca 100 stycken ballonger då jag hade bestämt mig för att ha ett ballongvalv i år igen.
Jag hade dock gjort ett misstag och köpt 150 st ballonger när jag trodde jag köpte 60 st! Och ni vet ju vilken tvångstanke man får och skall ge sig fan på att blåsa upp typ alla i allafall haha!
Där satt jag i soffan och tittade på tv samtidigt som jag blåste upp alla ballonger FÖR HAND! Pumpen jag tänkte använda till funkade ju självklart inte så där satt jag och blåste och blåste!
Det var inte lätt då ballongerna var så otroligt ”tröga” så jag fick ta i så otroligt mycket, men där satt jag och gav inte upp!
”NEJ, det är nog vattnet som börjat sippra…”
Kl 23.20: Så var jag jätte kissignödig men skulle ändå blåsa några ballonger till och när jag väl blåste upp en så läckte det i trosorna & jag insåg rätt snabbt att jag måste nog gå och kissa nu! Går på toaletten och kissar, men när jag ställer mig upp och ska ta på mig byxorna så fortsätter det droppa..”men jag kissade ju nyss?” Sätter mig på toaletten igen men det kom inget mer kiss, hmm skumt tänkte jag!
DÅ slog det mig! ”NEJ, det är nog vattnet som börjat sippra…!” När jag väntade Kevin så började mitt vatten att sippra och jag gick på en kontroll och de sa att det var en vattenavgång och hade inte värkarna satt igång inom 3 dagar så skulle jag bli igångsatt, detta var jätte likt som när vattnet började sippra för Kevin.
Jag gick in till Robin och sa att
–”Jag tror att mitt vatten har börjat sippra…det får inte vara sant, inte idag jag vill inte! Det är 30 minuter kvar tills våran son fyller år!!”
Han bara tittade på mig med ett leende och svarade tillbaka
–”Jag vet att våran son fyller år imorgon, haha!”
Jag har under hela graviditeten hoppats på att gå över tiden med denna graviditet (Kevin kom 3 veckor för tidigt) för jag VILLE verkligen inte att det skulle bli på samma dag som Kevin fyller år den 6 Juni! Ville att Kevin skulle få ha sin egna födelsedag & jag ville ju så gärna fira min stora kille på hans 3 årsdag!
Kl 23.40: Jag ringer min mamma som jag visste stod och gjorde det sista på Kevins spidermantårta och antog att hon skulle vara lite smått stressad för att hinna klart. Hon svarar då i telefonen och jag frågar henne hur det går och jag får till svar tillbaka
– ”Jo men det går väl, det blir nog bra, hur går det själv?”
– ”Ja du, jag tror att mitt vatten har börjat sippra!” svarade jag tillbaka med gråten i halsen!
Då sa mamma i bakgrunden till Kent ”Kan du ställa in tårtan!” och så fortsatte hon prata med mig med lite skratt . Hör då hur Kent skrattar i bakgrunden som direkt förstod varför han promt skulle ställa in tårtan haha!
Jag börjar då gråta samtidigt som jag skrattar för detta fick liksom inte vara sant! Mamma skrattar i luren och Kent likaså i bakgrunden och jag gråter och säger att det är inte kul, fast jo! Hade sån ångest över att det just skulle ske i detta ögonblick!
LÄS OCKSÅ: Isabella Portnoff: ”Det är frustrerande att känna att man inte är stark nog” ››
Kl 23.50: Så ringer jag in till förlossningen för att förklara att jag tror mitt vatten börjat sippra och skulle vilja komma in på en kontroll för att se om det var en vattenavgång eller inte. Ville ju helst bara gå och lägga mig för att kunna gå upp på morgonen och sjunga för Kevin och ha hans 3 års kalas som jag sett fram emot.
Vi kunde få komma in på en kontroll men det var endast på Mölndals Sjukhus isåfall och det kändes lite väl långt för att bara kolla med tanken på att jag inte hade fått några värkar. Hon sa då att
-”ni får jätte gärna stanna hemma och avvakta i några timmar ifall värkarna sätter igång, men jag vill helst inte att du skall ge det hela natten utan vill ändå att ni kommer på en kontroll om några timmar! ”
Jaha tänkte jag och sa att jag skulle prata med Robin om hur vi skulle göra, så skulle jag ringa tillbaka sen under natten.
6 Juni: Där satt vi i soffan och klockan gick men inga värkar hade satt igång.
Både jag och Robin var jätte trötta som hade hållt igång hela dagen och ville ju helst bara gå och lägga oss, vi beslutade oss då för att åka in på kontroll för att få veta om det var vattenavgång eller inte så vi bara kunde få åka hem igen och sova (när vattnet sipprade för Kevin så gick jag hemma i 1 1/2 dygn innan vi åkte in då jag kunde hantera de värkarna hemma, så tänkte att om det skulle vara vattnet så kan jag ju gå hem och sova och ha kalaset för Kevin”
Kl 00.50: Ringde jag tillbaka till förlossningen och sa att vi ville komma in på en kontroll för att vi ville sova. Ringde sen vidare till min svärmor Marie som kunde komma hem till oss och kolla till Kevin medans vi var på kontrollen.
Kl 01.30: Nu var vi påväg till Mölndal och väl i bilen så började min mage att strama åt sig, men det var ingenting, typ lite mensvärk bara som kom lite oregelbundet.
”Nu började det göra jätteont”
Kl 02.00: Nu var vi framme och hade fått komma in på ett rum där dom satte CTG på mig och där skulle jag ligga i 30 minuter med denna, fick 2 smååååå värkar under dessa 30 minuter så det var liksom ingenting. Sen så skulle hon kolla om det var vattnet som hade börjat sippra och det kommer in ytterliggare en barnmorska för att hjälpa till att vicka lite på huvudet för att dom lättare skall se om det var vatten. Då säger hon till mig,
– ”Det är ingen vattenavgång tyvärr” nähä tänkte jag och undrade då vad är det som läcker ur mig då?
– ”Det är nog så att slemproppen håller på att lossna och att livmordern håller på att öppna upp sig, så du är nu inne i latensfasen just nu så det är ingen vattenavgång!”
– ”Jaha okej, men det är inte så att det sipprar då? För det gjorde det med min son nämligen och detta är precis likadant som det var då!”
– ”Det kan ha blivit ett litet hål på hinnan längst in och då kan det läcka lite men det är ingenting vi kallar vattenavgång, så åk ni hem ta 2 alvedon och gå och lägg er” svarade hon då tillbaka.
Konstigt tyckte jag då dom kallar det vattenavgång när det sipprade med Kevin men inte nu, aja! Det var väl bra att höra så vi åkte hem för att gå och lägga oss.
Kl 02.50: Nu satt vi i bilen påväg hem och värkarna började göra mer ont än innan, dock fortfarande hanterbara och ja som mensvärk fast lite ondare, men det var ju heller ingenting.
Kl 03.20: Nu var vi hemma och gick direkt och la oss i sängen för att sova. Jag somnade till men vaknade av en värk och fick ta den, sen somnade jag om igen och samma sak. Tillslut bestämde jag mig för att kolla på klockan för att se hur lång tid det var mellan värkarna för ifall det ens var någon ide att försöka somna då var klockan 04.00 och jag försökte somna om, nästa värk kom 04.05 och så höll det på var 5:e minut.
Kl 04.35: Nu började värkarna göra ont och jag kunde inte längre ligga kvar i sängen där dessutom Kevin låg bredvid och sov, så jag bestämde mig för att ta ett varmt bad. Det minns jag hjälpte jätte bra med Kevin. Men där låg jag inte länge tills jag började inse att jag ville ha något för dessa värkarna, för nu började det göra JÄTTE ont (ni som fött barn, ni vet vad jag pratar om!)
Kl 05.00: Jag ropar på Robin och ber han hjälpa mig upp och säger att han får ringa sin mamma nu för nu måste vi in. Han ringer sin mamma och jag ringer in till förlossningen och får då prata med samma tjej som jag för 5 timmar sedan hade pratat med och då hade ingenting hänt. Frågade då snällt om vi inte kunde få åka till Östra istället för det var där jag ville föda + att det är mycket närmare.
Hon kollade då upp detta och sa att
–”Ja men det kan ni få göra, men då får ni åka upp till specialförlossningen på plan 4 då det är fullt på förlossningen”
Det kvittade för mig bara vi kunde åka till Östra så blev jag nöjd!
Klockan gick och jag hade olidliga värkar och jag vet att jag kollade på klockan och undrade vart Marie var någonstans! Tillslut så ringer Robin henne igen och hon åkte då hemifrån och jag minns att jag blev så arg för jag kunde inte hålla emot längre det gjorde så ont!
LÄS OCKSÅ: ”Susanna: Det var en mirakulös förlossning” ››
Kl 05.36: Nu satt vi i bilen påväg till Östra och jag minns såväl att de 3 sista värkarna var inte sig lika, jag skrek till Robin att NU KOMMER DEN! DEN KOMMER NU!! och han körde på som fan och tryckte på gaspedalen och tänkte för sig själv ”nej fan inte i min bil!” haha!
vid avfarten ifrån motorvägen till Östra så kände jag att nu jävlar kommer den och var jätte nära på att be Robin svänga av vägen och vi får lösa detta själva för den kommer nu!
Men jag höll tillbaka och vi kom fram till parkeringen.
Gick tillsammans sakta men säkert till dörrarna men mitt i allt så kommer en värk och där stod vi mitt i gatan och jag skrek och fick hålla emot för jag kände verkligen att nu föder jag här på asfalten i vilken sekund som helst!
Kommer fram till dörren och ringer på klockan och dom svarar. ”Öppna dörren, den kommer nu!” sa jag och vi kom in till entren, väl där så skulle vi ju egentligen upp till plan 4 på specialförlossningen så Robin klickar ner hissen men jag struntade fullständigt i det och plingade på klockan på vanliga förlossningen och sa till Robin att vi hinner inte!
Kl 05.56: En undersköterska öppnar dörrarna och går emot oss och just då så får jag en värk och jag tittar på henne samtidigt som jag säger ”snälla hjälp mig den kommer nu..” Hon såg nog på mig att jag menade allvar, att den kommer nu. Så hon hämtade en rullstol, satte ner mig i den och gick i rask takt till ett rum längst ner i korridoren och samtidigt ropade ”JANET KOM! JAAAANET!”
Efter kommer Janet som var barnmorska och in på rummet, både Robin och undersköterskan drar av mig byxorna och upp på sängen.
”nu kommer den nu kommer den” sa jag och av med trosorna och barnmorskan säger ”Ja det gör den, huvudet är ute! Andas och tryck vid nästa värk”
Minns då att under denna tiden så frågar dom massa frågor om vad jag heter, vad jag har för bloggrupp och massa sånt som vi inte alls hunnit med, hade ju inte ens hunnit presentera oss! Undersköterskan frågar mig, vill du ha lustgas? NEJ det vill jag inte, den kommer nu!!!!! Och fick min värk och trycker på!
Kl 06.00: Plopp, nu är han ute! En liten prins och upp i famnen på mig och jag tittade på Robin och skrattade och sa att ”vi kan bara få pojkar” Då tittar undersköterskan på klockan och skrattar lite och säger,
–” 06.00 föddes han, hihi ni kom in kl 05.56 alltså 4 minuter…! Ni är ju som gjorda för att föda barn. Och vad komiskt, född 6/6 klockan 06.00″ sa hon och skrattade och Robin svarade tillbaka,
–”Vår andra son är också född idag fast för tre år sedan och han har som personnummer 110606-06**”
Är det sant? undrade dem! Har ni prickat in samma datum, gud vad fräckt och på Sveriges Nationaldag. Herregud, helt otroligt!
Haha ja så blev det trots allt svarade vi med mycket glädje och tyckte bara att det var helt sjukt utav 365 dagar på ett år så lyckades vi får båda sönerna på samma dag och på Nationaldagen!
Undersköterskan går ut med bordet med alla använda redskap de använt under en förlossning och skrattar och säger,
– ”Detta är första gången jag går ut med såhär lite saker i från en förlossning….en moderkaka!” haha!
Välkommen till världen lilla Oliver Kristoffer Cederbom Hidetun
14/06/06
Kl 06.00
Vikt: 3300 gram
Längd: 51 cm
Vill du läsa fler förlossningsberättelser? Klicka här ››
Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!