En överdriven oro eller en naturlig instinkt som förälder? Vi har nog alla varit oroliga någon gång för att något hemskt ska hända som resulterar i att man förlorar något av sina barn. Men är det normalt att alltid oroas utav detta? Jenima tar upp ämnet i vårt forum.
När vi åker bil ibland och man hamnar i en situation som kunde gått illa, nån kommer i hög hastighet så man fått tvärbromsa kan jag tänka ”tänk om bilen kört in i oss”, säger Jenima som anser att hennes oro gått äver från att vara normalt föräldrarorolig till att bli ett problem för henne. Hon känner sig överdrivet orolig för att något hemskt ska hända hennes barn.
Har du haft samma oroliga känslor? Dela med dig av din egna känslor och ge Jenima din syn på saken.
Du hittar Jenimas tråd HÄR
För andra trådar, besök gärna vårt FORUM
