Ett förlossningsbrev skriver du för att vara säker på att inte missa att framföra sina önskemål till barnmorskan och personalen du möter under din förlossning. Detta lämnar du oftast över när du precis blivit inskriven på förlossningen, förutsatt att tid finns att sitta ner en stund med barnmorskan. Det är dock inte nödvändigt att ha ett förlossningsbrev eftersom personalen har tillgång till din journal där din barnmorska antagligen redan skrivit ner vad ni pratat om på era möten rörande förlossningen.
Vissa kan känna sig osäkra på om de kan framföra sina önskemål när de är smärtpåverkade, eller att de inte ska våga under den stress som en förlossning kan innebära. Då kan det vara skönt att ha ett färdigskrivet brev att lämna fram. Det kan också vara till hjälp för en eventuell partner som kanske känner att hen ska föra den födandes talan under förlossningen att ha något att luta sig tillbaka på. Dessutom kanske du inte känner att du fått fram alla dina tankar och åsikter under dina möten med barnmorskan.
Om du bestämmer dig för att skriva ett förlossningsbrev är det att en bra idé att skriva det i slutet av graviditeten, men gärna några veckor innan BF. Att skriva ett förlossningsbrev under aktivt värkarbete kan vara jobbigt. När du är klar med ditt förlossningsbrev kan du skriva ut det och lägga det i en mapp eller plastficka som du packar ner i din BB-väska, så vet ni att det ligger där redo när det väl är dags att åka in till förlossningen. Använd gärna vår mall nedan när du ska skriva ditt förlossningsbrev!
Efter vad som känns som universums längsta nedräkning, ungefär 40 veckor för de flesta, skulle man kunna tro att den enda tanken som kommer fram när värkarna väl drar igång är ”Nu kör vi”! Men det kan också vara tvärtom! Att trots minutiösa förberedelser med tvätt av små miniplagg och packandet av bb-väskan så vill du bara skrika STOPP när det sätter igång!
2. Skit i förlossningsbrevet
Kanske har du gått en profylaxkurs? Tränat på mental smärtlindring? Visualiserat en naturlig födsel? Eller så har du laddat upp med planer på en cocktail med allt från lustgas till epidural och sterila kvaddlar? Oavsett vilket kan du komma att bli förvånad över hur lättvindigt du är villig att bränna upp hela förlossningsplanen på studs, om det känns fel i stunden.
Om du väljer att ta hjälp av lustgasen, och upplever en viss dåsighet kommer ofta idéer om att någon, förslagsvis barnmorskan eller din partner, varit där och skruvat ner effekten. Alltså tankar om sabotage kan smyga sig in, även hos den mest skarpsynta.
4. Nej tack till godis och snacks
En halv BB-väska är packad med diverse smoothies, lösgodis och chokladkakor, men när du är mellan värkar kan du inte med att ens tänka tanken på att stoppa något i munnen.
5. Jag skiter i om jag spricker
En av de största rädslorna hos många kvinnor, att drabbas av en förlossningsskada, om än en lättare sådan hamnar ofta längre ner i prioriteringslistan när du väl ligger där i färd med att krysta. Krafterna som tar över kroppen då, och viljan att allt ska vara över kan vara starkare.
6. Ingen massage
Har du och din partner eller någon annan nära anhörig tränat på massageställningar och tryckpunkter för att lindra smärta? Bli inte förvånad om du viftar bort alla försök någon gör för att ens närma sig dig, och varna kanske människan du har med dig som stöd för det i förhand!
Det kanske inte känns så när tiden står stilla under latensfasen och du aldrig tror att du ska få träffa din lille parvel. Men vid någon punkt, oftast mot slutet eller när finalen varit kommer du klappa dig själv på axeln och hylla den fantastiska kvinna du faktiskt är!
Ett förlossningsbrev skriver man för att vara säker på att inte missa att framföra sina önskemål till barnmorskan och personalen man möter under sin förlossning. Detta lämnar man oftast över när man precis blivit inskriven på förlossningen, förutsatt att tid finns att sitta ner en stund med barnmorskan. Det är dock inte nödvändigt att ha ett förlossningsbrev eftersom personalen har tillgång till din journal där din barnmorska antagligen redan skrivit ner vad ni pratat om på era möten rörande förlossningen.
Vissa kan känna sig osäkra på om de kan framföra sina önskemål när de är smärtpåverkade, eller att de inte ska våga under den stress som en förlossning kan innebära. Då kan det vara skönt att ha ett färdigskrivet brev att lämna fram. Det kan också vara till hjälp för en eventuell partner som kanske känner att hen ska föra den födandes talan under förlossningen att ha något att luta sig tillbaka på. Dessutom kanske du inte känner att du fått fram alla dina tankar och åsikter under dina möten med barnmorskan.
Om du bestämmer dig för att skriva ett förlossningsbrev är det att en bra idé att skriva det i slutet av graviditeten, men gärna några veckor innan BF. Att skriva ett förlossningsbrev under aktivt värkarbete kan vara jobbigt. När du är klar med ditt förlossningsbrev kan du skriva ut det och lägga det i en mapp eller plastficka som du packar ner i din BB-väska, så vet ni att det ligger där redo när det väl är dags att åka in till förlossningen. Använd gärna vår mall nedan när du ska skriva ditt förlossningsbrev!
Sarah Hallgrens förlossningsberättelse: ”Jag fekjade en värk”
Inför BF den 29 mars 2017 hade Sarah inga som helst känningar.
– Jag såg ju fram emot att det bara skulle hända, men vi fick åka in för igångsättning istället.
08.15 hade paret tid, och väl på förlossningen fick de sitta och vänta en stund innan de togs in till ett lite mindre rum där de första kontrollerna skulle göras.
– De berättade att jag skulle bli igångsatt med ballong, vilket jag inte var beredd på. Jag var så inställd på alla de där cytotec-shottarna alla tar när de ska bli igångsatta. Så jag frågade om det, men de sa att de inte använde den metoden på Borås sjukhus där jag var. De menade att ballong var den mest naturliga igångsättningen.
Sarah gillade läget och fick vänta in en läkare som skulle sätta in ballongen.
– Det var rätt obehagligt när de gjorde det. Det började komma som en slags molande mensvärk, vilket inte var så skönt.
Sarah och hennes sambo Christian tilldelades ett övernattningsrum och uppmuntrades att gå runt och röra på sig mycket, vilket de tog fasta på. Men efter några timmar började värkarna bli jobbigare och paret drog sig tillbaka till rummet igen.
– Efter en stund kom barnmorskan in och satte sig i lugn och ro med oss. Vi gick igenom mitt förlossningsbrev från punkt till punkt vilket var jätteskönt, det kändes verkligen som att de lyssnade.
Sarah tog upp att hon verkligen ville bada under förlossningen.
– De sa att om värkarna automatiskt kommer igång som de ska, så skulle jag få göra det.
Molvärken fortsatte hela kvällen, men ballongen satt kvar.
– Vår envisa lilla tjej ville inte komma ut och när barnmorskan skulle kolla läget dagen därpå hade fortfarande ingen ballong kommit ut. Jag hade inte heller fått mer känningar än den där molvärken.
Nästa steg blev att dra ut ballongen och kolla om den ändå gjort någon nytta under natten.
– Det var en superkonstig känsla, som att få ut en vattenballong mellan benen! Jag frågade barnmorskan om det skulle bli lika smärtfritt att få ut själva bebisen sen, men det visade sig ju inte vara så, haha.
Som tur var hade ballongen gjort nytta. Sarah var tillräckligt mogen för att de skulle kunna ta hål på hinnorna, vilket var själva målet med ballongen. Sarah och Christian fick packa ihop sina saker och flyttades till ett riktigt förlossningsrum. Nu var det äntligen på gång på riktigt!
– Ganska tätt därpå skulle barnmorskan sätta en elektrod på barnets huvud och ta hål på hinnorna. Men i vanlig ordning så var den här bebisen väldigt envis, så det tog kanske en halvtimme för henne att försöka sätta den där elektroden på hennes huvud. Hon rörde sig så himla mycket inne i magen!
Till slut var allt fixat. Barnmorskan förklarade att värkarna nu hade en timme på sig att komma igång av sig själv för att Sarah skulle tillåtas bada under fortsatta förlossningen.
– Den timmen var den snabbaste timmen någonsin. När barnmorskan kom tillbaka försökte jag till och med fejka en värk, men det gick inte så bra. Tydligen var jag världens sämsta skådespelare och barnmorskan sa att “när en riktig värk kommer, kommer du varken kunna prata, titta på mig, eller fokusera på något annat”. Så den idén sprack ju. Det fick bli värkstimulerande dropp, och tar man det får man inte bada.
Sarah kände sig ändå positiv, allt såg trots allt bra ut och snart skulle hon äntligen bli mamma. Sarah hade bett om att få ett lavemang (och den roliga historien kring hur det gick till får ni ta del av i hennes förlossningsberättelse i videoform!) och efter att det var gjort började värkarna tillta i styrka allt mer.
– Jag fick nästan lite smått panik, men att ha lustgasmasken dämpade den känslan och gjorde att jag kände mig tryggare.
Genom hela värkarbetet satt hon på en pilatesboll med överkroppen hängades över sängkanten. Christian satt bakom och tryckte värmekuddar, och senare även en värmedyna med kokhett vatten, mot Sarahs ryggslut.
– Der var så skönt! Jag minns att han inte kunde hålla den direkt med händerna, för då skulle han få brännskador.
Tillsammans andades de sig igenom värkarna. Och även om Sarah, av en anledning hon inte minns, sa nej till epidural länge bestämde hon sig till slut för att ta det.
– När den väl var satt gick det väldigt bra, och den gjorde att jag kunde ställa mig upp, prata och le igen.
Epiduralen höll i sig i cirka två timmar innan Sarah började känna ett starkt tryck neråt.
– Då gjorde det inte längre ont på samma sätt, det var en helt annan smärta. En mer utdrivande smärta.
Sarah fick bäckenbottensbedövning men den hann de bara sätta på vänstra sidan. Nu gick det undan.
– Jag minns att jag tryckte på några gånger och att det började tänjas ut där nere, huvudet var på väg ut.
Sarah hade berättat för sin barnmorska tidigare att hon hade en vision att hennes bebis hade mycket hår på huvudet, och nu bad barnmorskan henne att använda just den visionen som en målbild för att få den sista kraften som behövdes för att få ut bebisen.
– Efter ett par krystar sa barnmorskan “ta ner din hand så ska du få känna huvudet”. Väldigt konstig känsla! Då kände jag att hon hade lite hår och då blev jag mer peppad, för jag ville ju inte bara känna henne. Jag ville se henne! Nu var hon så nära!
Klockan 21.22 föddes Sarahs och Christians dotter.
– Hon skrek nästan omgående, och lades upp på mitt bröst. Jag var så skakig, öm, trött och groggy så jag minns nästan ingenting från just den stunden. Men sen började hon amma och det funkade bra från första stund, och vi fick den berömda fikabrickan och jag tror aldrig att jag har ätit något godare.
Sarah hade kämpat sig igenom förlossningen, allt hade gått bra och deras gemensamma dotter var äntligen född.
– Jag kunde inte bli mer nöjd med min förlossning. Det enda jag saknade var att det inte satte igång av sig själv, och att jag inte fick bada. Men det tänker jag att jag får ta igen på nästa förlossning.
Svaret på många frågor kan du hitta bland FAQ.
Hittar du inte din fråga där kan du skicka ett mejl till [email protected]. Vi svarar så fort vi hinner. Vår ambition är att svara på alla mejl inom 24 timmar under vardagar.
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se.
Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
