smärtlindring | Vimedbarn - Topplistor för influencers

7 tankar under förlossningen som du inte trodde du skulle ha

1. Jag är inte redo

Efter vad som känns som universums längsta nedräkning, ungefär 40 veckor för de flesta, skulle man kunna tro att den enda tanken som kommer fram när värkarna väl drar igång är ”Nu kör vi”! Men det kan också vara tvärtom! Att trots minutiösa förberedelser med tvätt av små miniplagg och packandet av bb-väskan så vill du bara skrika STOPP när det sätter igång!

2. Skit i förlossningsbrevet

Kanske har du gått en profylaxkurs? Tränat på mental smärtlindring? Visualiserat en naturlig födsel? Eller så har du laddat upp med planer på en cocktail med allt från lustgas till epidural och sterila kvaddlar? Oavsett vilket kan du komma att bli förvånad över hur lättvindigt du är villig att bränna upp hela förlossningsplanen på studs, om det känns fel i stunden.

Glöm inte: Tävla om en goodiebag och hjälp oss göra Vimedbarn.se ÄNNU bättre!

3. Någon har mixtrat med lustgasen

Om du väljer att ta hjälp av lustgasen, och upplever en viss dåsighet kommer ofta idéer om att någon, förslagsvis barnmorskan eller din partner, varit där och skruvat ner effekten. Alltså tankar om sabotage kan smyga sig in, även hos den mest skarpsynta.

4. Nej tack till godis och snacks

En halv BB-väska är packad med diverse smoothies, lösgodis och chokladkakor, men när du är mellan värkar kan du inte med att ens tänka tanken på att stoppa något i munnen.

5. Jag skiter i om jag spricker

En av de största rädslorna hos många kvinnor, att drabbas av en förlossningsskada, om än en lättare sådan hamnar ofta längre ner i prioriteringslistan när du väl ligger där i färd med att krysta. Krafterna som tar över kroppen då, och viljan att allt ska vara över kan vara starkare.

6. Ingen massage

Har du och din partner eller någon annan nära anhörig tränat på massageställningar och tryckpunkter för att lindra smärta? Bli inte förvånad om du viftar bort alla försök någon gör för att ens närma sig dig, och varna kanske människan du har med dig som stöd för det i förhand!

Läs också: Förlossningsberättelse – Krystvärkarna var sköna

7. Fasen vad jag är grym!

Det kanske inte känns så när tiden står stilla under latensfasen och du aldrig tror att du ska få träffa din lille parvel. Men vid någon punkt, oftast mot slutet eller när finalen varit kommer du klappa dig själv på axeln och hylla den fantastiska kvinna du faktiskt är!

Förlossningsberättelse: ”Fick sova utan mina nyfödda tvillingar”

förlossningsberättelse jag fick sova utan mina nyfödda tvillingar

Det har gått mer än tre månader sedan Majken och Molly föddes. Jag har verkligen velat skriva ned min förlossningsberättelse men det har helt enkelt inte blivit av. Även om jag aldrig kommer glömma förlossningen så påverkas minnena ju längre tiden går men jag ska försöka ta mig tillbaka till den dagen, måndagen den 1 januari 2018 och berätta så ärligt jag bara kan.

Ca 05:00

Jag vaknar och har ont i höger sida bak i ryggen och framåt på magen. Jag har haft så några gånger tidigare och då fått riktigt ont. Efter att ha letat information på nätet har jag kommit fram till att det förmodligen är vidgat njurbäcken som är mycket vanligt när man är gravid. När jag berättade det för min barnmorska på MVC sist sa hon att jag ska ringa förlossningen om jag får ont igen, istället för att ligga hemma och lida. Nu är jag i vecka 37+4 och har beräknad igångsättning två dagar senare så jag börjar fundera på att ringa förlossningen. Jag tar två alvedon och värmer vetekudden och somnar om.

Läs också: ”10 konstiga (men helt normala) fakta om din nyfödda bebis”

Ca 09:00

Smärtan kommer tillbaka och jag bestämmer mig för att ringa förlossningen på SÖS. De vill att jag kommer in för kontroll. Jag och Stefan gör oss i ordning men stressar inte. Jag har ganska ont men är inte orolig, jag har ju haft denna smärta tidigare. Vi bestämmer oss för att ta med BB-väskorna “just in case”. Mamma är hemma hos oss så det är skönt att inte behöva styra upp barnvakt till Elsie.

13:08

Jag blir inskriven på förlossningen. Vi får ett eget rum på en gång och det känns tryggt. Det känns lugnt på förlossningen och det slår mig att det är nyårsdagen. Tänk om bebisarna kommer idag! Man kollar mitt blodtryck och det är 160/100 och 4+ protein i urinen. Jag har haft normalt blodtryck hela graviditeten, senast jag var på kontroll var bara tre dagar tidigare. Det visar sig alltså att jag fått havandeskapsförgiftning, som utvecklats väldigt fort. Jag får medicin mot det höga blodtrycket.

14:34

Jag blir undersökt av läkare som konstaterar att jag är öppen 5 cm. Ultraljud visar att båda tvillingarna ligger med huvudet nedåt. Med tanke på preeklampsin och att jag redan är öppen 5 cm bestäms att vi blir kvar på förlossningen och att jag kommer att sättas igång. Det känns bra men samtidigt lite läskigt. Det är svårt att ta in – kommer vi få träffa våra bebisar idag?

16:00

Blodtrycket är 150/105 och jag får mer blodtrycksmedicin.

16:10

BM tar hål på fosterhinna och vattnet går. Man hoppas att det ska sätta igång förlossningen. Sedan sätts skalpelektrod på tvilling 1:s huvud. Tvilling 1 som vi redan bestämt heter Majken. Overkligt ändå! Jag blir rädd men Stefan och BM lugnar mig. Jag tror att det är för att allt går så fort som rädslan kommer. Inte kunde jag tro när jag vaknade i morse att jag skulle ligga här samma dag och föda barn.

17:20

Jag har 1-2 sammandragningar per 10 minuter. Jag får Oxytocin och Stefan går och värmer min vetekudde som jag hade i bilen mot smärtan i ryggen. Ganska snabbt får jag mer och mer ont. Jag använder lustgas som smärtlindring och Stefan hjälper mig att möta de värsta topparna.

18:10

Helt plötsligt slår smärtan till och jag får obeskrivligt ont. Jag känner att jag börjar förlora kontrollen och kan inte hantera smärtan. Värkarna känns som en enda lång topp och jag får ingen möjlighet att återhämta mig. BM undersöker mig och jag är öppen 8 cm. Hon frågar om jag vill ha EDA och jag svarar ja. (Förra förlossningen fick jag EDA och det avstannade förloppet efter att jag öppnat mig helt. Jag fick aldrig några krystvärkar och försökte krysta ändå med vägledning av BM. Det slutade med att jag fick föda med sugklocka) Trots att jag inte varit helt säker på om jag ville ha EDA kände jag nu att jag tar vad som helst bara jag slipper smärtan!

Läs också: ”Förlossningsberättelse: ”Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

”Jag hann inte ta epiduralen”

18:20

Helt plötsligt känner jag en enorm kraft som tar över kroppen och jag börjar krysta. Jag och BM är båda helt oförberedda och hon håller emot och tillkallar undersköterska, ytterligare en BM och läkare. Jag hör henne ropa att de måste komma fort eftersom jag har börjat krysta. Jag får helt enkelt klara mig utan EDA men där och då hinner jag inte tänka på det. Under min förra förlossning fick jag aldrig uppleva krystvärkar så detta var en helt ny upplevelse. Från ingenstans fylls rummet med personal vilket jag visste skulle ske eftersom det är en tvillingförlossning. Det gör så fruktansvärt ont och jag kan verkligen inte slappna av. Jag hör personerna i rummet säga att jag ska slappna av och Stefan står på min högra sida och peppar mig. Jag försöker allt jag kan att inte spänna mig och istället trycka nedåt.

18:27

Majken föds. (Kuriosa: Det är exakt på minuten samma klockslag som Elsie föddes 2014-08-06) Navelsträngen klipps och Stefan får sätta sig ned och ta Majken hud mot hud. Jag känner mig helt vimmelkantig och försöker titta åt deras håll samtidigt som en läkare kollar med ultraljud hur tvilling 2 ligger och en annan håller fast tvilling 2 utanpå magen för att hon inte ska byta position. Den andra BM tar över för att förlösa nästa bebis. Jag hör hur den första BM pratar med Stefan och säger att Majken glömmer att andas. “Hon ser sig omkring men hon glömmer att andas”. Majken blir blek och de tar henne till barnbordet och Stefan följer med. När Stefan gått känner jag mig så ensam. De ber mig återigen att fokusera för nu ska tvilling 2 födas. En snäll läkare klappar mig på kinden och talar lugnt med mig. “Du är inte ensam, vi är här.” Den “nya” barnmorskan är barsk och irriterad. Hon säger argt att jag måste slappna av. Jag blir ledsen men samtidigt irriterad och förklarar att jag verkligen försöker. Jag hör hur hon säger till de andra i rummet: “Det här kommer aldrig att gå om hon inte slappnar av.” Jag blir peppad av de andra i rummet och det är tack vare dem jag känner att: Nä nu jävlar!

18:43

Tvilling 2 föds, hon har ännu inget namn. Hon skriker och läggs på mitt bröst. Precis då kommer Stefan in i salen för att tala om att Majken mår bra. Han har tagit kort på henne med sin mobil för att visa mig, jag har ju ännu inte fått se henne, men jag är för omtumlad för att kunna ta in allt. Jag tittar ned på Molly men det känns fel att det bara är en bebis hos oss. Stefan går iväg igen, han ska följa med Majken till neo. Någon frågar om de ska ta kort på mig och bebisen men jag skakar på huvudet. Det är något jag ångrar idag.

18:44

Jag får mer Oxytocin.

”Får de inte bort moderkakan måste jag opereras”

19:20

Jag får ytterligare Oxytocin eftersom moderkakan inte kommit. Man drar i navelsträngen men märker att den är på väg att lossna. Samtidigt har jag en läkare på min vänstra sida som hela tiden står och trycker allt han har på min mage. Det gör så ont och reflexmässigt tar jag tag i hans armar och försöker trycka bort honom. Han ber flera gånger om ursäkt för att han måste trycka så hårt på min mage. Det rycks och slits i mig samtidigt som jag har min bebis på bröstet. Jag ber att någon ska ta henne, jag är rädd att tappa henne. Efter en stund går de iväg med henne också, hon ska ned till neo eftersom de vill att tvillingarna ska vara tillsammans. Jag ber sedan om lustgas och då kan jag fokusera på den istället för att försöka hålla emot när läkaren trycker på min mage.

De tillkallar tillslut den arga barnmorskan igen eftersom hon är senior. Precis som tidigare är hon irriterad och säger åt mig att slappna av. Om de inte får loss moderkakan måste jag opereras. Efter ett tag lämnar BM rummet och den snälla läkaren som tidigare försäkrade mig om att jag inte var ensam tar över. Hon ber mig att börja stimulera bröstvårtorna, vilket tydligen är ett gammalt barnmorskeknep för att få moderkakan att släppa vilket den också gjorde! Jag blöder ganska mycket och får Cytotec och man sätter även in en tamponad och kateter. Jag vet ännu inte om jag fått någon bristning eftersom fokus varit på att få loss moderkaka och nu att stoppa blödningen.

Efter en timme upptäcks att det endast är blod i katetern och det visar sig att den är felsatt så den sätts om. Jag börjar få frossa och fryser allt mer och ber om filt. Jag får täcke och filt och BM lägger min tröja runt mitt huvud. Jag skakar i hela kroppen och det enda jag kan tänka är att jag vill ha fler filtar.

Första natten som trebarnsmamma men utan några barn

20:45

Ett nytt team tar över och kollar blodtryck och temp. Blodtrycket är 160/100 och jag har 38,5 i temp, de påtalar flera gånger att jag är väldigt blek. Jag får mer blodtrycksmedicin och Alvedon. Jag lämnas ensam i rummet i vad som känns som en evighet. Jag saknar Stefan och våra bebisar. Hur mår de? Jag har ingen aning. Jag känner mig alldeles tom inuti och ligger och skakar av febern. Min mobil ligger en bit bort och spelar Peter LeMarc. Jag startade Spotify efter att vattnet gått för att ha lite lugn musik att lyssna på och den har legat och spelat hela tiden. Det har tidigare varit så mycket folk och ljud på rummet att jag inte hört musiken men nu när jag ligger där ensam spelas den vemodiga låten efter den andra. Då och då kommer någon in på rummet. De har alla en sådan sammanbiten min och jag tror varje gång att de ska berätta att något har hänt med mina bebisar. Men allt är bra, de ligger båda på neo och Stefan är där med dem.

Läs också: ”Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under förlossningen?”

Febern går inte ned så jag får Pronaxen. Tamponaden är helt genomblödd och tas bort. Efter det förbereder BM och undersköterska för att sy mina bristningar. Jag intalar mig själv att det kommer att gå bra och kommer ihåg att jag inte kände någonting när jag syddes efter förra förlossningen. Det visar sig dock att jag inte hade fått någon bristning, hurra! Jag firar med lite te som jag dricker med sugrör. Efter ett tag kommer Stefan och berättar att han inte alls vetat hur det är med mig. Han hade frågat flera gånger och då fått höra att jag skulle opereras. Han slets mellan att lämna bebisarna och komma till mig. Klockan är efter midnatt och det bestäms att jag ska flyttas till BB och jag får hjälp att ta mig över i en annan säng som jag får ligga i när vi lämnar förlossningen. Jag hinner tänka: Men vår förlossningsbricka då? Någon sådan fick vi aldrig, det känns lite ledsamt.

Det känns så konstigt att komma till vårt rum på BB utan våra bebisar. Majken har jag inte sett och Molly (som då inte hade något namn) hann jag bara hålla några minuter. Stefan går ned på neo för att titta till dem igen. När han kommer tillbaka får jag se kort på dem och det är en sådan absurd känsla att se dem på bild men inte få hålla i dem. Min första natt som trebarnsmamma men utan något av mina barn.

Utanför varje rum på BB sitter en liten whiteboard med familjens namn och på vissa står även bebisens. Utanför vår dörr står ingenting och det gör mig lite ledsen att ingen tagit sig tid att skriva : “Här bor Linda, Stefan och tvillingarna Larsson”. Det hade känts fint.

Den natten blir det inte mycket sömn för mig. Tankarna snurrar samtidigt som jag känner mig alldeles tom. Jag kan inte ta in att våra bebisar faktiskt har kommit. Det görs ständiga kontroller på mig och det känns som att jag får tabletter att svälja stup i kvarten. Blodtrycket lever sitt eget liv och jag har fortfarande feber.

På morgonen äter vi frukost på rummet och sedan hämtar Stefan en rullstol så att vi kan åka ned på neo. Jag känner mig bortkommen när vi kommer dit men Stefan känner sig trygg och då känns det lite bättre även för mig. Det är dags för mat och vi får koppmata varsin bebis. Läkaren har rond och när det är vår tur får vi höra att allt ser bra ut och att Majken nu klarar andningen fint. Vi blir utskrivna och får ta med oss tvillingarna upp på BB. 

Vi stannar på BB i 4 dygn men det är en annan berättelse. Vill ni se ett videoklipp där jag och Stefan berättar om förlossningen hittar ni det här! Tack för att du har tagit dig tid att läsa om min förlossning!

Vill du se mer av Linda och hennes familj eller bara ställa några frågor? Besök då hennes blogg här och hennes Instagram @lindaedwinsonlarsson

Förlossningsberättelse: ”Jag födde i bilen utanför BB”

Förlossningsberättelse: "Jag födde i bilen utanför BB"

”Jag väntade mitt andra barn den 25 augusti 2017. Graviditeten hade vart helt komplikationsfri. Den 22 augusti satt jag och min sambo ute på vår altan och småpratade. Vi kom fram till att jag nu var som en tickande bomb och att det när som helst skulle kunna dra igång, och att vi snart skulle få träffa våran nya familjemedlem.

På kvällen gick jag och la mig sent. Min sambo valde att sova på soffan då vår 4-åring var inne i en period med oroliga nätter. Jag somnade snabbt som vanligt men vaknade kl:00.19 av att jag hade en lite lätt molande känsla i magen. Det var som en mesig mensvärk som aldrig ville bryta ut. Tanken slog mig väldigt snabbt att det kanske var någonting på gång? Men jag ändrade fort tänket och gjorde allt jag kunde för att få somna om igen. Det var som sagt en löjligt lätt molande känsla, långt i från alvedon-läge. Och jag jämförde och visste ju precis hur de skulle kännas när de hade satt igång då man hade gjort detta tidigare. Minutrarna gick och blev till timmar. Jag vred mig fram o tillbaka och kunde inte somna om. Jag började känna mig frustrerad över att jag inte fick somna om då jag visste att jag skulle upp i hyfsad tid för att ta hand om min 4-åring som nu var hemma med mig innan syskonet skulle komma. Jag höll ut fram till 02.02 då jag skickar ett meddelande till min sovande sambo där jag skriver: ”Vill inte väcka dig i onödan så därför skriver jag här. Jag har haft en molande värk sedan 00.19 och det är omöjligt att somna om. Kom gärna upp innan du åker till jobbet om jag nu inte hunnit ner till dig innan… Kan nog vara så att nånting är på gång här”. Då kunde jag inte i min vildaste fantasi ana vad som snart skulle ske…”

förlossningsberättelse louise3

”Värkarna kom tätt vilket var en varningsklocka”

”Jag höll ut med mitt molande som nu möjligtvis hade ökat något, men de var fortfarande inte alvedon-läge. Alltså inte ont, eller på nått annat sätt smärtsamt. 02.45 känner jag behov av att gå på toaletten, vilket jag då gör. Då börjar jag precis som med min förstfödda, ana ugglor i mossen. När det drog igång där så ville min kropp tömma sig – ordentligt! Denna gången slapp jag kräkningarna men resten av tömingsreflexerna sattes då igång. Och då började jag ana att det verkligen var nånting på gång. Så efter toalettbesöket på övervåningen så går jag ner för trappan till min sambo för att säga att jag kanske tycker att han ska hålla sig hemma ifrån jobbet denna dag. Jag går ner med ångest och skam över att behöva väcka han (varför man nu upplever en sån känsla så tätt inpå BF?) Jag tänkte ju att det borde ju dröja minst 10 timmar innan de är dags på riktigt? Väl? Jag hade ju inte ont alls?”

Läs också: ”BB-väska – packlista för vaginal förlossning och kejsarsnitt”

”Jag sätter mig på soffkanten och talar med låg ton att jag tror att det kanske är nånting på gång. Jag har lite ont. Men bara lite. Han vaknar till och svarar att: ”Okej, men hur känns det då? Gör det mycket ont eller?” Och då börja det. Då kom första ordentliga värken. Från att det inte alls gjorde ont till att det VERKLIGEN gjorde ont. Så jag svarar han att: ”Ja, de gör faktiskt lite mer ont nu”. De höll i sig i ca 5-8 sek. Så när det lugnat sig går jag ut i köket för att få ladda med energi i form av macka och oboy. Mitt i smörandet kommer nästa plötsliga värk. Det gör så pass ont att kroppen gör som den ska göra vid värkar att man börjar andas metodiskt och omgivningen stannar upp. Min sambo hör hur jag får ont ute i köket och ropar om det går bra, och att jag borde ringa förlossningen. Jag svarar efter några sekunder att det går bra men att smärtan helt klart har ändrat mönster och karaktär.

Jag tar med min mat in till vardagsrummet och hinner inte mer än sätta mig i soffan då nästa värk kommer. Även den är kortvarig. Ca 5-10 sekunder. Jag slår upp telefonnumret till förlossningen och ringer för att rådfråga. Jag vet ju att man ska ha täta och långa värkar för att det ska va aktuellt att åka in. Jag hade ju inte, vad jag visste, ens kommit in i latensfasen. Barnmorskan som svarar är lugn och trevlig och hon hör på mig att jag har koll på läget och inte känner mig alls orolig för nånting. Jag får under vår korta samtal två värkar. De är täta, inte ens två minuter emellan. Men kortvariga, nu ca 10-12 sek  långa. Hon tycker att  jag kan avvakta tills mina värkar håller i sig lite längre men säger samtidigt att de faktiskt kommer ganska tätt, vilket är en varningsklocka. Hon ber mig ta en dusch och  en alvedon och ringa direkt om det sker en förändring. Jag lägger på.”

Krystvärkarna började hemma

”Tar ett bett i mackan. Och sen är det igång. PÅ RIKTIGT. Värkarna, som då pågått i kanske 15 min gick totalt om till krystvärkar. I samma veva som jag får krystvärk känner jag hur jag akut måste på toaletten. Jag grips av fullständig panik då jag inte förstod själv vad det var som höll på att hända. På toaletten  märker jag att det börjat blöda ordentligt och nästa krystvärk trädde fram. I paniken som var så var jag inte kapabel till att kunna prata, vilket nog var det jobbigaste av allt. Att jag inte med en bestämd ton kunde tala om för min sambo vad som exakt höll på att hända. Men min sambo förstod ändå att det var allvar och bråttom så han ringde till förlossningen igen och dem hörde mitt krystarbete som inte gick att tysta ner alls, och bad oss åka in direkt. Jag fick ytterligare en krystvärk i soffan. Jag greps ytterligare av panik när jag förstod att jag skulle ta mig ut till bilen och sen åka till sjukhuset som ligger 14 min bort. Jag förstod att det inte kommer att gå. Men jag var inte kapabel till att tala om för min sambo hur illa det var. Värkarna kom nu med bara några sekunders mellanrum och höll i sig i 20-40 sekunder. Han ber mig att ta mig upp och ut i bilen och jag försöker få ur mig att han måste ringa min mamma som ska komma och passa våran 4-åring . Min mamma bor 30 min bort. Klockan var nu nånstans runt 03.40. Jag hade vart igång i 40 minuter. Från inget till krystvärkar.

Läs också: ”7 saker om tiden efter förlossningen som ingen pratar om”

Efter ytterligare en panikartad krystvärk i soffan lyckas jag på något sätt att ta mig upp o små sprang ut i hallen där jag får tag på en handduk som ligger i trappan, hoppar i ett par ballerinaskor och springer för livet ut till bilen i bara linne och trosor i en 4-gradig kall augustinatt och jag hinner precis öppna  bildörren till baksätet där nästa krystvärk träder fram. Jag lägger mig så gott jag kan i baksätet och krystar på. Mot min vilja. Jag kämpar mig igenom värken och min rädsla och panik gör att mitt svettpåslag nu är fullständigt maxat. Det bara rinner ifrån ansiktet ner på mina underarmar som jag har som stöd i baksätet. Sambon kommer på samma sekunder och sätter sig och kör ut ifrån vår grusväg där jag kämpar med krystvärken och att samtidigt säga  att vi inte kan åka, vi kan inte lämna våran 4-åring ensam hemma. Det går bara inte. Så jag ber han vända tillbaka för att be våra grannar om hjälp. Samtidigt som han vänder kommer nästa värk och jag skriker: ”Det går inte! Du måste åka. Barnet är påväg, det kommer ut när som helst!”. Jag känner så tydligt hur ett helt huvud är påväg ut ur mig. Jag kan inte stoppa det. Kroppen vill bara få ut den. Nån av oss kommer att dö. Jag är helt övertygad. Barnet kommer inte ut när jag inte får av mig mina trosor. Jag lyckas inte få av dem själv och det enda jag tänker är att snart, snart är vi framme. Vi bor så pass nära.”

Vattnet gick i baksätet

”Så vi åker mot sjukhuset. Min mamma hade 10 min resväg kvar innnan hon va hemma hos oss. Kl 03.55 går vattnet vid ytterligare en krystvärk i baksätet. Kl:03.56 ringer min sambo förlossningen och meddelar att vi är framme om 1 min och att de måste komma ner till entrén för att möta upp oss. Sista minuten i bilen minns jag knappt. Jag andas och skriker, kämpar för att hålla kvar barnet så att en barnmorska kan ta emot den. Sambon gör en tvärnit utanför entrén, där nu 3-4 barnmorskor/vårdpersonal kommer ned springandes för att möta upp oss. Passagerardörrarna öppnas och de kontrollerar läget på barnet. Nu står alltså en barnmorska och har koll på barnet, en annan håller i mitt huvud och min sambo håller i mitt ben över mitt huvud för att jag ska kunna få kraft att föda fram barnet. Jag är 180 cm lång och ett baksäte är inte 180 cm kan jag intyga. Jag hör att barnmorskan säger: ”Det går inte att ta upp henne till sal, barnet ligger i bäckenet och hon har max 2 krystvärkar kvar”. Jag minns hur jag titta på henne i ren panik. SKA JAG FÖDA I BILEN? UTAN NÅN SMÄRTLINDRING?”

 

förlossningsberättelse louise2

”Sen hörde jag det vackraste man kan få höra…”

”Tanken hann precis bara passera innan den första av de två värkarna kom. Hon ber mig hålla emot en stund vilket jag gör, innan nästa värk kom inom nån sekund. Den sista, obeskrivliga smärtsamma värken är som tur är kortvarig. Sen hörde jag det vackraste man kan få höra, sitt nyfödda barns skrik. Då var klockan exakt 04.00. Fyra minuter tog det efter att vi anlänt vid förlossnings entrén. Den lättnaden, att hon lever, att jag lever, att allt gick bra. Helt obeskrivligt. Lyckan var total. Chocken var total. Allt kändes så overkligt. Vad hade vi precis gått igenom? De tog min lilla dotter och linda in henne i massor med filtar och la henne hos mig några sekunder innan de fort fick in med henne i värmen. Jag själv fick efteråt kravla mig ur min förlossningsbil och lägga mig på en brits för att bli upprullad till förlossningen där moderkakan skulle ut. Jag hade ett sånt adrenalinpåslag att hela min kropp bara skaka. Jag kunde varken prata klart eller vara stilla. Helt omöjligt. Så lustgasen de bjöd på gjorde gott att få för att varva ner ett slag…

Läs också: ”SÅ blir du vän med humörsvängningarna under graviditeten”

Väl inne på BB så kunde man börja landa i vad som hade hänt, men det tog tid att förstå. Hur kunde en förlossning gå så fort? Från INGET till rena krystvärkar nästan direkt. Lilla Hilma, som flickan fick heta hade minsann väldigt brått ut. Helt oskadd var hon och även jag. Det var huvudsaken.

Storasyster hade inte märkt av turbulensen som hade vart under natten hemma och heller inte vaknat efter att vi åkt, som tur var. Man kan säga att man är en erfarenhet rikare, och att ibland har man verkligen inget val. Kvinnokroppen är grym.”

 

Vill du se mer av Louise och hennes fina familj? Besök då hennes Instagramkonto @louiselenacaroline!

Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning

Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning - hela listan!

Även om man inte vet säkert om man vill ha smärtlindring under sin förlossning kan det vara bra att vara påläst om de alternativ som finns, både medicinska och icke-medicinska, så att man har lite kött på benen om man skulle bestämma sig för att prova något smärtstillande när förlossningen väl har startat. Här nedan listar vi alla de vanligaste sätten att få smärtlindring på i Sverige!

Medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

Lustgas

Att använda lustgas är det vanligaste sättet att få smärtlindring under sin förlossning, enligt Vårdguiden 1177. Lustgas kan man börja använda direkt när första värkarna har kommit, men man rekommenderas att vänta lite tills värkarbetet blir mer intensivt eftersom man kan bli lite snurrig, och därmed mindre rörlig, av att använda lustgas.

Lustgasen funkar genom att påverka hjärnan med smärtstillande effekt. Den går att kombinera med andra smärtlindringsmetoder, både medicinska och icke-medicinska. Även de som inte tycker att lustgas ger en betydande smärtlindrande effekt i sig kan känna sig hjälpta av lustgasen eftersom den blir något att fokusera på under värkarbetet.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag blev full på lustgas”

Lustgasen andas oftast in genom en mask precis när en värk startar. När toppen på värken kommer slutar man andas i masken och då har effekten förhoppningsvis kickat in. Effekten håller i cirka 30 sekunder. När nästa värk startar upprepar man proceduren.

Det är väldigt olika hur man upplever effekten av lustgas. Dels går det att variera styrkan på lustgasen med hjälp av förlossningspersonalen (lustgasen blandas upp med syre i olika hög nivå) och så kan effekten även variera från person till person. Klara fördelar är ändå att lustgasen inte kräver något nålstick, kan kombineras med andra smärtlindringsmetoder och att varken bebisen eller värkarbetet påverkas av lustgasen.

Ryggbedövning, epidural – EDA och spinalbedövning – SPA

Ryggbedövning får man, som man kan ana på namnet, genom att en läkare sprutar in ett bedövande läkemedel i ryggen. När man ska få ryggbedövning kan man oftast vara kvar i sitt förlossningsrum, men lägga sig på sidan eller sätta sig på sin brits och kuta med ryggen så att läkaren kommer åt att sätta ryggbedövning. Antingen får man en dos vid ett tillfälle, eller så sätter läkaren in en liten kateter så att man kan fylla på dosen eftersom utan att göra nya stick.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

Man brukar inte vilja ge ryggbedövning innan den födande är öppen mer än 3-4 centimeter eftersom det är en kraftig smärtlindringsmetod som kan stanna upp värkarbetet eller göra värkarna svagare. Om så är fallet kan man behöva kombinera ryggbedövningen med värkstimulerande dropp. Ryggbedövning är den smärtlindring som oftast ger mest effekt vid en förlossning. Många tycker att den ger en bra smärtlindringseffekt under värkarbetet, men att den inte är till lika stor hjälp under själva krystarbetet.

En ryggbedövning kan ge vissa biverkningar som till exempel klåda, feber, svårighet att kissa och påverkan på barnets hjärtfrekvens. De behöver dock inte betyda att barnet mår dåligt.

Skillnaden mellan epidural och spinalbedövning är hur långt in bedövningsmedlet sprutas. Epiduralbedövning är det vanligaste alternativet av ryggbedövning vid förlossningar.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Epidural är underbart tycker jag”

Lokalbedövning

En lokalbedövning är en bedövning som görs i slidöppningen och mellangården. Eftersom smärtan i underlivet blir mest påtaglig under utdrivningsskedet är det också vanligast att välja lokalbedövning just nu. Lokalbedövningen görs oftast genom att en lokalbedövande gelé appliceras på området, eller att man bedövar med en spruta. Man kan också använda bedövningen om det behövs göras klipp eller om man måste sy efter förlossningen. Eftersom den här typen av bedövning används ofta även i andra sammanhang, som till exempel för bedövning i munnen hos tandläkaren, vet man i regel om man tål läkemedlet eller inte och därför är det ovanligt med negativa biverkningar hos de som använder lokalbedövning under sin förlossning.

Paracervikalblockad, PCB

Paracervikalblokad, PCB, är också en lokalbedövning men som används på livmoderhalsen. Bedövningsmedlet förs in i en spruta genom slidan och appliceras på området kring livmodertappen. Det är väldigt olika hur man upplever att få paracervikalblockad, vissa upplever det som smärtsamt och andra inte. Effekten av paracervikalblockad varar ofta i bara en dryg timme, så man kan behöva fler sprutor under en förlossning, men klara fördelar är att effekten kommer snabbt och att den inte påverkar förlossningsförloppet på samma sätt som ryggbedövning. Dock väljs ofta andra smärtstillningsmetoder före PCB eftersom läkemedlet kring just livmoderhalsen kan påverka bebisen eftersom den ligger så nära under förlossningen.

Läs också: ”Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning”

PDB, Pudendusblockad

Även pudendusblockad är relativt ovanligt att använda sig av i dagsläget, eftersom bedövningen ofta tar bort krystkänslan och kan minska värkarna. Pudendusblockad är en bedövning av bäckenbotten som görs genom en spruta i slidan. Ibland används pudendusblockad inför ingrepp där man behöver sy i underlivet efter en förlossning.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Icke medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

Värme – dusch, bad, vetekudde

Många tycker att det är skönt med värme när det gör ont. Att duscha varmt, kanske med fokus på just ländryggen och främre delen av magen, kan vara skönt när man hanterar värkarbetet hemma. Man kan också använda sig av en varm vetekudde. På vissa förlossningsmottagningar finns det möjlighet till dusch och även bad under värkarbetet. Anledningen att värme fungerar som smärlindring är antagligen för att det är avslappnande för många, och är man avslappnad blir det i regel lättare att ta värkarna. Det är inte farligt att använda värme som smärtlindring så länge man inte bränner sig själv. Badar eller duschar man så pass länge att man till exempel blir svettig är det dock bra att dricka mycket vatten för att fylla på med vätska.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Massage

Genom att bli masserad på områden där smärtan är som mest intensiv, till exempel på ländryggen, upplever många att de får något annat att fokusera på och att smärtan därmed blir lättare att hantera. Vad man föredrar för typ av massage är såklart individuellt – vissa föredrar hård massage samtidigt som andra hjälps bäst av lätta strykningar. Här gäller det att prova sig fram! Genom massage kan även en partner aktiveras under förlossningen och känna att hen bidrar. Passa på att prova redan innan förlossningen (ett måste om du gillar massage!)!

Läs också: ”Gravid? Här är 11 saker din partner ska göra för dig”

Andning

Är kroppen avslappnad blir det i regel lättare att möta och hantera smärta, och därför är det viktigt att tänka på andningen under förlossningen. Att använda rätt andning är helt fritt från biverkningar, men det kan vara svårt att komma ihåg själv hur man ska göra när förlossningen är som mest intensiv. Därför är det bra att öva på andningen hemma innan förlossningen tillsammans med den som ska närvara under förlossningen. Här kan du läsa mer om hur du kan använda andning som smärtlindring under förlossningen.

Sterila kvaddlar

Den här smärtlindringsmetoden har använts i flera år och är helt utan biverkningar – förutom att vissa tycker att själva ingreppet är obehagligt. Sterila kvaddlar sätts genom att barnmorskan sprutar in saltvatten i underhudsfettet, vilket resulterar i något som känns ungefär som ett getingstick i ungefär halv minut. Sen ska det ge en smärtstillande effekt som varar i cirka två timmar.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag drog ut honom själv”

Tens

Tens är en apparat vars namn är en förkortning av transuktan elektrisk nervstimulering. Man fäster små plattor där man vill ha effekt – ofta kring ländryggen eller ner mot skinkorna under en förlossning – som apparaten sen sänder små elektriska impulser genom. Man kan variera styrkan. Impulserna aktiverar kroppens egen morfin, endorfinerna, vilket kan lindra smärtan. Tens har inga biverkningar, men kan ibland störa CTG-apparaterna som används när man är inne på förlossningsavdelningen och då kan de inte användas samtidigt. Man kan inte heller duscha eller bada samtidigt som man använder tensapparaten.

Akupunktur

På de flesta förlossningsavdelningar kan man be om att få akupunktur under sin förlossning som smärtlindring. Akupunktur fungerar i regel bäst i början av förlossningsarbetet. Det är fortfarande inte helt klart vad som händer i kroppen under akupunktur som gör att många upplever det som smärtstillande. Behandlingen utförs genom att ett antal tunna och sterila nålar sätts på kroppen i så kallade akupunkturpunkter, och sedan får de sitta kvar i knappt en halvtimme för att ge effekt.  Akupunktur ger inga biverkningar och kan användas tillsammans med andra smärtlindringsmetoder, men hur man upplever effekten av akupunktur varierar mycket från person till person.


 

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev!

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration. Signa upp dig här!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det

Så kan du använda andning som smärtlindring

Att använda andning som en smärtlindringsmetod är utbrett inom en rad olika sjukdoms– och skadetillstånd. Djupandning aktiverar det parasympatiska nervsystemet och lugnar kroppen. Det är en bra metod att använda sig av under eller mellan värkar men också om du känner dig stressad, spänd eller har smärta.

Läs också: ”Så utvecklas din bebis de första veckorna”

Använd andning och avslappning som smärtlindring – steg för steg

Ligg eller sitt i en position som är bekväm för dig. Slappna av i nacke och axlar. Låt kroppen bli tung mot underlaget. Om du djupandas i sittande, se till att du har bra stöd för ryggen.

Lägg dina händer på magen och ta ett djupt andetag in. Försök andas in i och ner i dina händer. Stanna där en liten stund, tills du känner att du vill andas ut. Andas ut och stanna där en liten stund, tills du känner att du vill ta ett nytt andetag.

Läs också: ”Vilka krav kan man ställa på barnmorskan under en förlossning?”

Flytta dina händer till revbenen och försök andas nedåt i magen och utåt i revbenen. Vidga hela bröstkorgen utan att spänna dig runt nacke, hals, axlar, käkar.

Om du har svårt att hitta en bra rytm i djupandningen kan du tänka att du andas i en fyrkant där varje sida representerar en del av andningsträningen inandning- paus – utandning- paus. Försök få alla sidor att bli lika långa. Följ med i tanken runt fyrkanten.

Läs också: ”8 ord du vill veta inför din förlossning”

Artikeln är ett utdrag ur kapitlet Andning och avslappning i boken Gravidkraft – hälsa genom rörelse och träning skriven av Emma Regberg Lundborg, utgiven på Balkong förlag.

I boken Gravidkraft kan du läsa om hur du kan använda andning som smärtlindring

Hantera smärtan under förlossningen – så gör du

En förlossning går inte att jämföra med något annat, den är unik men den behöver inte upplevas som negativ. Det är viktigt att veta att det alltid är pauser mellan dina sammandragningar och totalt sett är det mer ”icke smärta” än smärta.
–  Oavsett hur ont det gör är smärtan inte farlig, den är en naturlig del av förlossningen och har till syfte att tala om att din bebis är på väg, säger Carina Rylander.

Hur ska jag tänka när det gör ont?

–  Fokusera på kraften istället för på smärtan. Det kan hjälpa dig. Byt ut orden helt enkelt. Att försöka tänka bort det negativa, laddade ordet smärta och istället tänka kraft. Det är ju din kraft, din urkraft som hjälper dig att föda din bebis. Ta en sammandragning i taget och träna på att släppa taget och istället vara i nuet. Var mindful!

Hur kan jag öva på att andas?

–  Genom att bli uppmärksam på andetaget får du många positiva effekter. Du ökar medvetenheten med att styra din andning under födandet. Låt andetagen och känslan av din tunga kropp vara din förankring i nuet. Med lugna, djupa och fokuserade andetag har du större förutsättningar för att ta kontroll. Det ger också en avslappnad kropp vilket är en stor fördel i födandet.

Har du tips på mantran att tänka på under förlossningen?

–  Förslag på starka mantran kan vara ja, ner och tung. Eller meningar som ”Jag kan föda”, ”Kraften finns i mitt andetag” och ”Jag har kontroll”.

Tips! Detta kan du som partner göra:

– Ge uppmuntran, peppa och berömma
– Hitta rytmen i andetaget
– Massera för avslappning och smärtlindring
– Ge värmekudde och badda pannan
– Spela lugn musik
– Servera energirik mat och dryck
– Hjälpa till att byta ställning
– Påminn om målet och att ni snart är föräldrar

Text: LOPPI magasin Gravid & Baby
Foto: Istockphoto  

Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning

Slempropp, spinaltaggar och sterila kvaddlar. Det finns en hel del ord som du kanske vill ha lite bättre koll på inför din stundande förlossning. Här är 9 ord och förklaringar på dessa.

Slempropp
Slemproppen, eller även kallad fibrinproppen sitter i livmoderhalsen under hela graviditeten och skyddar fostret mot infektioner. Slemproppen kan lossna hela på en gång eller i delar, en del kvinnor märker inte när den lossnar. Att den lossnar är ett tecken på att förlossningen förmodligen är nära även om det kan vara flera dagar kvar.

Spinaltaggar
Det är två skelettutskott i bäckenet och är det trängsta partiet i bäckenet för barnet att passera. En del kvinnor kan uppleva ett starkt illamående och kräks när huvudet passerar dessa medan många inte känner av det alls.

Sammandragning
Livmodern består av glatt muskulatur vilket gör att den har förmågan att dra ihop sig och ändra storlek. Under förlossningen startar en sammandragning i livmoderns högra hörn och sprider sig nedåt som i vågor. Dessa muskelsammandragningar är ofrivilliga och för de flesta kvinnor även smärtsamma. Sammandragningarna gör så att barnet trycks mot modermunnen så att denna kan öppnas vilket är en förutsättning för att barnet ska kunna födas vaginalt.

Läs också: Det här händer under en förlossning – steg för steg

CTG
På förlossningsavdelningen registreras oftast barnets hjärtljud genom en CTG-undersökning som tar 20 till 30 minuter. Den går till så att två dosor fästs med varsin rem runt magen. Den ena mäter barnets puls och den andra mammans värkar. Dosorna är kopplade till en apparat som visar hur det ser ut. Om allt ser ut som det ska mår barnet bra. Om något är annorlunda än vanligt behöver det inte betyda att något är fel, men kanske behöver man följas noggrannare under förlossningen.

Skalpelektrod
När vattnet har gått kan personalen sätta en skalpelektrod på huvudet på bebisen. Skalpelektroden registrerar barnets hjärtljud.

Lokalbedövning
Vid utdrivningsskedet kan man få en spruta eller en gelé med lokalbedövningsmedel i slidöppningen och mellangården – området mellan slidan och ändtarmsöppningen – när barnets huvud ska födas fram. Denna typ av bedövning används också om det finns bristningar eller klipp som måste sys. En komplikation som kan inträffa är att man får en reaktion av bedövningsmedlet, men risken är mycket liten eftersom de flesta tidigare har fått lokalbedövning hos tandläkaren och redan då upptäckt om de är reagerar.

Läs också: Första tiden med bebis – 6 saker att tänka på

Lustgas
Lustgas är den vanligaste medicinska smärtlindringsmetod som används vid förlossningar. Man kan börja med lustgas när förlossningsvärkarna har startat, men det rekommenderas ofta att försöka vänta med att börja andas lustgas till förlossningen har startat på allvar eftersom man blir mindre rörlig. Lustgas kan antingen vara den enda smärtlindringsmetod som man har, eller användas i kombination med ovanstående metoder. Lustgasen utför sin smärtstillande verkan i hjärnan. Även om man inte känner så stor smärtstillande effekt kan lustgasen ha en positiv verkan genom att göra så att man blir avslappnad. Man andas i en mask eller genom ett rör. Under en förlossning används en gas som består av en blandning av lustgas och syrgas. Det bästa är att börja andas in lustgas så tidigt som möjligt vid varje värk och andas med långa, djupa andetag i masken.

Sterila kvaddlar
Sterila kvaddlar är en smärtlindringsmetod utan biverkningar som har använts under många år. Det innebär att barnmorskan sprutar in sterilt vatten precis under huden eller i underhudsfettet, vanligtvis i ryggslutet eller nedre delen av magen. Det ger en intensiv smärta, ungefär som ett getingstick, i 20-30 sekunder. Sedan har det en smärtlindrande effekt som varar i en till två timmar. Den här metoden är särskilt bra i öppningsskedet då man har ont i ryggen och om man har ont mellan värkarna. Man kan också pröva sterila kvaddlar om man har ont över blygdbenet, eller över magen. Numera sprutas vattnet oftast in i underhudsfettet eftersom det gör mindre ont än om den sprutas in direkt under huden.

Apgar-bedöming
Det görs en kontroll av hur barnet mår, en så kallad Apgar-bedömning när barnet är fött. Då kontrolleras puls, andning, hudfärg, muskelspänning och hur barnet reagerar. Bedömningen görs när barnet är en, fem och tio minuter gammal. Apgar-bedömningen är till för att se om barnet behöver extra omhändertagande eller övervakning. Om barnet inte skulle må helt bra vid födseln kan det få extra värme och kontroller. Ibland får barnet också hjälp med andningen de första minuterna, oftast genom att man suger rent svalget. Detta är inte så vanligt. Skulle barnet vara ordentligt medtaget kan det få stanna kvar för observation på en neonatalavdelning.

Läs också: Rutinultraljud – så går det till

Källa: LOPPI magasin Gravid & Baby, 1177.se
Foto: Istockphoto

6 saker du MÅSTE veta inför din förlossning 

Är du gravid? Det finns vissa saker du måste veta innan det är dags för din förlossning. Du behöver bland annat veta att varje förlossning är unik och det är helt okej att inte känna omedelbar kärlek. Läs hela listan här.  

1. Din förlossning är unik 
Allas förlossningar är unika och ingen är den andra lik. Även om du hört skräckhistorier från andra kan din förlossning bli hur bra som helst. Försök att läsa på så mycket du kan om förlossningar, men skippa de där värsta historierna som bara stressar upp dig.

2. Smärtlindring eller inte
Det finns olika typer av smärtlindring. Du behöver inte bestämma dig i förväg vad du vill ha för typ av smärtlindring eller om du helt vill avstå. Det kan ändå vara bra att läsa på om olika typer av smärtlindringar innan förlossningen så att du vet vad det finns för olika alternativ. Lyssna på din kropp och gör det som känns bäst för dig i stunden.

3. Lång eller kort förlossning
Din förlossning kan ta många timmar, men det kan också gå fortare än det gjorde för din kompis. Eller så tar den längre tid. Det är olika för alla och det är ingen idé att jämföra sig med någon annan. För vissa tar det 12-18 timmar och för andra längre än så.

Läs också förlossningsberättelse: ”Jag drog ut honom själv” 
 
4. Det är okej att inte gråta
Du kanske tror att du kommer att börja gråta av lycka när du ser ditt barn första gången? Det är inte alla som gör det. Långt ifrån. Alla reagerar olika när man för första gången får träffa sitt barn. Vissa gråter, andra är helt tysta och det är helt okej.

5. Kärlek vid första ögonkastet 
Direkt när bebisen kommer upp på bröstet känner alla omedelbar kärlek och lycka. Eller? Nej. Så är det inte för alla. Det kan ta tid innan den villkorslösa kärleken och lyckan över bebisen växer fram. Låt det ta tid att lära känna din nya familjemedlem.

6. Du får säga nej
Vill du stänga in dig i en bubbla med din partner och bebisen och inte träffa halva släkten och alla vänner de första dagarna/veckorna? Det går utmärkt! Det är du som bestämmer när ni är redo för besök, det är helt okej att säga nej tack till besök tills du är redo.

Läs också: Så vet du att förlossningen har startat 

Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag!”

Claudia Galli Concha är tvåbarnsmamma och födde sin dotter Celeste för lite mer än åtta veckor sen. Claudia dansade under värkarna och mådde bra, men plötsligt fylldes rummet av läkare och sjuksköterskor.

CLAUDIAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Efter att ha varit gravid i nio månader var jag väldigt sugen på att föda barn, jag kände mig tung och svullen och det var väldigt flåsigt att springa efter Chloe som då var exakt 1 år och 7 månader och inte hade någon respekt alls för att hennes mamma vägde 23 kilo mer än vanligt, haha. Celeste eller baby C som hon var mer känd som då var beräknade den 18:e november, en fredag, så när jag på söndagen satt och fick pedikyr för att jag ville piffa till mig lite inför förlossningen hade jag inte en tanke på att jag eventuellt skulle föda barn dagen efter. Däremot kände jag mig extremt trött och även om jag var stor och tröttare än vanligt var det något särskilt med den här dagen. När jag hade suttit ner och fått fina fötter under en timmes tid hade jag svårt att ens resa mig upp ur stolen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag får höra att det blir sugklocka” 

gravid_claudia_galli_concha

Jag skulle ju inte föda förrän på fredagen

”Vi kom hem sen eftermiddag och vi lagade mat och åt och sen var det dom vanliga rutinerna med Chloe, bada, äta gröt, se på Alfons och sova. När hon hade somnat satte jag mig med min kvittoredovisning. Av någon anledning kändes det väldigt viktigt att jag skulle göra mina kvitton den kvällen. Jag tror helt klart att det var min intuition som sa till mig att fick jag inte dom klara den kvällen så skulle det dröja tills jag kunde sätta mig med dom igen. Så jag gjorde kvittona och när jag satt och klistrade så kände jag en sammandragning. Jag tänkte inte så mycket på det för det hade jag känt en del under sista tiden. Jag gjorde klart kvittona och vid tolv började vi göra oss iordning för att gå och lägga oss. Jag kände några sammandragningar till innan jag låg i sängen men jag tänkte inte på det. Jag skulle ju inte föda förrän på fredagen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Efter en timme av vankande väckte jag Manuel

”Strax efter ett vaknade jag till av en stark sammandragning. Hmm…nu började jag fundera. Kunde det vara dags? Nej… Efter en kvart kände jag en till och efter ytterligare en kvart en till. Då gick jag upp för jag ville inte väcka Manuel och Chloe. Jag vankade runt och sammandragningarna kom ca varje kvart. Men dom var inte så kraftiga och jag var ju helt inställd på att föda på fredagen så jag tog det inte riktigt på allvar. Men efter en timme av vankande väckte jag Manuel. I och med att vi skulle ringa hit farmor så kände jag att jag inte vågade dra ut på det. Farmor kom vid fyra på morgonen.”

gravid_claudiagalli

Jag ville stanna hemma så länge som möjligt

”Farmor gick in och la sig med Chloe och jag och Manuel satte oss i soffan och tittade på en dokumentär. Nu hade sammandragningarna blivit tydligare och kändes mer och vi började ta tid. Det var ca 12 minuter mellan varje. Jag lyckades vila och somna till då och då och jag ville fortfarande inte tro att jag snart skulle föda barn. Det var ju först på fredag!? Vid sju vaknade Chloe och nu hade jag riktiga värkar men det var fortfarande ca 10 minuter emellan, men jag ringde förlossningen i Malmö och kollade om dom hade ledigt och det hade dom. Men jag ville stanna hemma så länge som möjligt så jag och Manuel fortsatte med värkarbetet, jag stönade och stånkade och han tog tid. När jag behövde skrika lite högre gick jag in i min walk in closet för att inte skrämma Chloe. Men hon var med farmor och märkte ingenting.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Himlen öppnade sig mellan benen på mig”  

claudia_galli_gravid

Nu kände jag att jag hade sån kontroll

”Klockan halv elva kände jag att jag inte orkade längre, nu ville jag åka in, jag hade 7 minuter mellan värkarna men jag ljög och sa att jag hade 5 när jag ringde för det hade dom sagt att det minst skulle vara första gången jag ringde. Vi pussade på Chloe tusen gånger, visade farmor all mat och annat till Chloe och sen tog vi en taxi till KK.
Taxichauffören var så trevlig och sa att han skulle skynda sig, jag hann få två värkar i bilen och försökte att inte låta för mycket, haha. Fortfarande när vi ringde på dörren till förlossningsavdelningen var jag inte säker på att vi skulle föda barn…det var ju först på fredag? Vi blev mottagna av en jättetrevlig kvinna som vi var på föräldrakurs hos när vi väntade Chloe, vi pratade en stund tills jag fick en värk. Då kom min barnmorska och hennes assistent och visade oss till ett rum. Jag var så samlad och lugn. Med Chloe ramlade jag typ in på förlossningen och trodde att jag höll på att dö, haha. Nu kände jag att jag hade sån kontroll. Jag tog mina värkar med 5 minuters mellanrum, Manuel klockade och sen var det lugnt i fem minuter. Kontrollerat och skönt. Jag blev undersökt av barnmorskan och jag var halvvägs i öppnandet, Celeste hade jobbat på bra i samspel med min kropp.”

ctg_claudia

Epidural är underbart tycker jag

”Vi lämnade över förlossningsbrevet och barnmorskan sa att hon genast skulle kalla på läkare som skulle sätta epidural, men eftersom jag kände att jag hade så bra koll så kollade jag på Manuel och sa:  – Jag kanske inte behöver epidural? Manuel fick nog flashbacks från Chloes förlossning för han sa snabbt – Jo, gör det, det kan väl vara bra? Han är klok min man, jag hade ångrat mig så annars, epidural är ju underbart tycker jag.
Men eftersom själva epiduralsättningen var kaos med Chloe, en läkare som pratade i telefonen samtidigt som han gjorde tre försök att få in nålen i ryggen innan han lyckades (aj!) så var jag väldigt nervös för det men den danske läkaren Max som kom in i vårt rum var otroligt samlad och cool och hela proceduren var hur enkel som helst, det känns ju att sätta epiduralen men det var ingen fara. Sen tog det 10 minuter innan den började verka och då var ju livet rosaskimrande igen. Som sagt. Jag älskar epidural!”

fl_brev_claudia

Plötsligt började rummet fyllas med läkare

”Nu började några väldigt härliga timmar av förlossningen. Jag och Manuel pratade om livet, drack kaffe, jag dansade, haha, har filmer från båda mina förlossningar där jag dansar med epidural maskinen bredvid mig. Jag blev undersökt då och då och öppningsskedet gick bra framåt och hade inte stannats av på grund av epiduralen. Däremot slog Celestes hjärta lite för hastigt och plötsligt började rummet fyllas med läkare och sköterskor… Baby C’s hjärta slog fort och barnmorskan kallade på läkare, sen var det plötsligt dubbelt så många i rummet och det var lite frågande stämning i luften. Varför slog hennes hjärta fort?
Celestes hjärta har alltid slagit fort, redan i magen var det alltid mellan 150-170, jag åkte in på observation en gång men allt var normalt, bara lite snabbare. Jag blev inte alls nervös av dom som kom in. Jag kände att allt stod rätt till…jag tror att man som kvinna och mamma känner sånt. Jag hade vetat om något var fel. Jag hade alltså fått min epidural vid 12, en timme efter vi kom in, den verkade ju direkt och jag kunde njuta av den pågående förlossningen. Jag hade inte ens hunnit ta någon lustgas än, vilket jag var glad för, jag funkar inte så bra på lustgas…”

gravid_claudia

Jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre

”Vid 15-tiden började jag känna värkarna igen, det var ju förmodligen i slutfasen av själva öppnandet. Jag bad att få in en gåstol och en pilatesboll, det var dom två sakerna jag använde med Chloe mot slutet så det kändes bekant. Jag började hänga på gåstolen och jag kände att värkarna tilltog. Dom kom in och undersökte mig. Nu var klocka 16 och jag var helt öppen. Skönt tänkte jag! Då är hon snart här! Underbart! Nu väntar vi in krystvärkarna…som aldrig kom. Istället kom det vanliga värkar…upphöjt till 10. Jag hade redan kört lustgas under senaste halvtimmen då eftersom smärtan var mer intensiv och ju mer intensiv den blev desto mer lustgas drog jag i mig. Jag hängde på min gåstol och tog mig en rejäl lustgasfylla. Jag var helt borta och Manuel tog hand om mig. Men jag kände att det var mitt enda alternativ, jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre. Jag började bli trött. Men mina underbara kvinnor som stod vid min sida hela sista 5 timmarna, Anita och Emma, dom såg att min smärta var jobbig och att jag inte hade så mycket kraft kvar så dom fyllde på epiduralen vilket jag inte ens uppfattade i min ”tonårsfylla” haha.”

Om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt

”Det enda jag uppfattade var att jag plötsligt var med igen. Jag var tillbaka. Två timmar hade jag varit helt öppen och ingen Baby C ville komma…Anita sa att om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt. -Va!? Jag skrek ut mitt va, jag hade väl inte kämpat i en massa timmar för att sluta med ett snitt!? Men det är tydligen inte alls bra att vara öppen utan att bebisen kommer… Krystvärkarna hade fortfarande inte dykt upp och jag började bli frustrerad, jag ville verkligen inte snittas. Jag släppte taget om min gåstol och la mig i sängen, jag frågade Anita om jag kunde testa att krysta? Absolut sa hon, men hon sa också att hon fortfarande satt högt upp. Ok. Jag låg på rygg och tog tag i handtagen som fanns på båda sidorna av sängen och så krystade jag, eller snarare tog i utav bara h—-te ;). Jag ville inte snittas! Nu skulle Baby C ut.

claudia_galli_bebis

Jag tog emot henne och tittade på henne

”Och vi gjorde det! Tillsammans! Med Manuels underbara support och Anita och Emmas hejarop krystade jag ut Celeste på 11 minuter. Och jag var så galet nyfiken på hur hon såg ut, jag tog emot henne och tittade på henne. Min Baby C! Min mörka långhåriga lilla Celeste. Eller lilla och lilla 3945… Dom hade gissat att hon skulle bli 3,4 kg när vi var på sista ultraljudet men dom hade visst lite fel. Men en sån underbar tjej. Nästan hela 4 kilo kärlek. Och visst är det häftigt att jag hela graviditeten hade känt på mig att hon skulle vara väldigt mörk och långhårig? Tänk att man kan känna sånt på sig. Så häftigt.”

bebis_claudia

Det gör galet ont men det är ju en ljuvlig smärta

”Den här förlossningen var helt underbar. Redan dagen efter ville jag göra om det. Jag kände mig så lugn och samlad (ja, utom lustgasfyllan, haha) och jag älskade att uppleva allt och veta vad det innebar. Det gör ju galet ont men det är ju en ljuvlig smärta för att man vet att för varje värk så kommer man närmre mötet med sitt barn. Åh! Det är verkligen underbart! Jag är så glad att jag fick så fina kvinnor som tog hand om mig och Manuel…vilken super duper man han är. Han var ett sånt fantastiskt stöd under hela förlossningen. Bara att klocka ca 200 värkar bara för att jag ville ha det så… jag älskar honom.
Jag och Celeste fick stanna kvar på BB och Manuel åkte hem till Chloe. Vi båda kände att det var viktigt att han åkte till Chloe och fanns där när hon vaknade. Och jag fick tid att spana in vår nya lilla familjemedlem, vilken lyx.”

Claudia Galli Concha bloggar på LOPPI och skriver om föräldraskap, vardagslivet och karriären. Spana in hennes blogg här. 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]

Förlossningsberättelse: ”Hann bara vara inskriven i 50 minuter”

Förlossningsberättelse: "Jag hann bara vara på förlossningen i 50 minuter"

Malins första förlossning blev snabb, och drog igång betydligt tidigare än hon förväntat sig. Läs hennes förlossningsberättelse här!

Malin Rankvist Larssons förlossningsberättelse:

På kvällskvisten den 20:e oktober 2015 fick jag ont i ryggen, men för mig var det inget konstigt eftersom jag ofta hade haft ont i ryggen under graviditeten. Dessutom var jag bara i vecka 37+6 och vi hade räknat med att gå över tiden då det var vårt första barn.

Morgonen därpå den 21 oktober kände jag fortfarande av min rygg och jag valde att ta sovmorgon när min man Henrik åkte iväg till jobbet vid klockan åtta. En timme senare gick jag upp för att gå på toaletten, äta frukost och lägga mig i soffan för att stirra på någon tråkig repris på tv:n. Henrik ringde som vanligt vid klockan tio för att försäkra sig om att jag hade ätit och mådde bra, men vi avslutade snabbt samtalet då jag ville vila.

Som så många gånger förut tog jag upp telefonen och googlade på symtom som en graviditet och ryggont kan medföra. Bland många svar jag hittade på olika forum så kunde det röra sig om förvärkar och att de kunde yttra sig flera dagar innan förlossningen skulle sätta igång. Men jag var inte orolig, det var fortfarande två veckor kvar och jag hade inte speciellt ont utan det var mer som en dov värk i svanken.

Trodde det var förvärkar

Min mamma ringde vid klockan 11, jag nämnde att jag misstänkte att jag hade förvärkar. Men vi kom in på andra ämnen som rörde skor jag skulle få ärva av min bortgångna morbror. Då min mor och jag befinner oss cirka 100 mil ifrån varandra så fick jag en rad bilder som jag skulle avgöra mina beslut utifrån och därmed så hade samtalat om mina misstänkte förvärkar runnit ut i sanden.

”Vi måste åka in!”

Vid klockan 12, strax efter avslutat samtal, hoppade jag in i duschen. Jag har tidigare lindrat min värk med en varm dusch men denna gång lindras inte smärtan. Medan vattnet strilade mot min rygg plockar jag fram telefonen och laddade ner en värktimer. Men jag fattade fortfarande inte att det skulle komma en bebis inom de närmsta timmarna. Även om jag hade förstått då så hade jag bara hört historier om långdragna förlossningar över 18 timmar så jag hade inte bråttom.

12.30 så var det som någon hade tryckt om en på/av knapp, värken hade tilltagit och ändrat karaktär. Jag ringde till Henrik och sa att jag inte längre kunde stå ut och att var tvungen komma hem. Samtalet gick ungefär till såhär:

Henrik: ”Gör det jätte ont, är det som värker och är det tätt mellan dem?”

Malin: ”Mja ganska, eller ja vet inte, kanske?”

Henrik: ”Men vi ska ju ha barn, vi måste ju åka in! Ring förlossningen.

Malin: ”Jaha? Men jag står ju i duschen jag har inte deras nummer här.”

Det enda som snurrade i mitt huvud var hur barnslig jag var som inte kunde stå ut med lite ryggvärk och hur jag då skulle klara av värkarbetet och förlossningen när det skulle sätta igång.

”Jag kunde inte stå upp”

Henrik ringde i alla fall förlossningen och frågade om vi skulle åka in men de ville givetvis tala med mig som stod sjöblöt i duschen. Så Henrik ringde mig och talade om det och skickar deras nummer så jag kunde ringa upp dem medan han själv slängt sig i bilen för att köra de två milen som skiljer mellan vårt hem i Mälarhöjden och hans jobb. Vid den tiden värkte det inte längre utan det gjorde ont på riktigt med jämna mellanrum. Barnmorskan hjälpte mig genom värkarna i telefonen samtidigt som de försökte göra plats och frigöra personal på en full förlossning. Nu förstod jag att bebis skulle komma. Vi skulle i alla fall få plats vid klockan 14.00, cirka en timme efter samtalet, men vi fick givetvis komma in tidigare om det hade behövts.

I väntan på Henrik sprang jag mellan duschen och sängen i sovrummet för att jag inte hittade en position jag kände mig bekväm med och när Henrik stormade in hade jag befunnit mig till och från i duschen med högsta värme i cirka 1,5 timme. Då gjorde det riktigt ont och jag kunde inte längre stå upp utan låg på golvet och utbrast att jag inte alls ville föda medan Henrik sprang omkring som en yr höna och packade våra väskor som vi egentligen skulle packa när han hade slutat för dagen, vilken timing.

Åkte till förlossningen med duschhandduken i håret

Efter några riktigt hårda slag mot kakelväggen och Henrik hade fått på mig kläderna tog vi oss ned med hissen, handduken var fortfarande lindad i håret (jag hatar att ha blött hår hängandes, även då).

När bilen väl rullade hade jag det riktigt jobbigt, jag kunde inte sitta stilla eftersom värkarna kom så pass tätt och vid rondellen i Axelsberg gjorde jag väldigt klart för Henrik att det inte blir några fler barn och att jag visst ska ha ryggbedövning vilket jag inte ville tidigare. Men ändå var det jag som fick intala och lugna Henrik vid varje rödljus att vi inte kan göra något åt det, att det går bra och att vi snart var framme.

Väl framme på SÖS kallade Henrik på en sköterska som hämtade mig med rullstol och han åkte iväg och letade parkering. I väntan på att Henrik skulle komma tillbaka så blev vi inskrivna och jag fick en EKG-dosa på magen och då var klockan 14.15.

Öppen 8 centimeter!

Ett gäng svordomar senare och bedjande om ryggbedövning kom Henrik tillbaka och det skulle precis undersöka mig och det visade sig att jag redan var öppen 8 cm, det var den bedövningen. Under undersökningen råkade även barnmorskan peta hål på fosterhinnan så vattnet gick, det visade sig då att bebisen hade mekat i fostervattnet och de valde då att sätta en EKG-elektrod på hans huvud.

Jag fick lustgas, testa olika positioner, fick en varm värmepåse och mer än så hann vi inte för sedan gick det inte hålla emot längre, ungen ville ut. Tre krystvärkar senare kom han 3640 g och 50 cm slö och medtagen ren kärlek och då var klockan 15.05. Lätt som en plätt tyckte jag då, jag hade redan förträngt de få genomjävliga timmarna av värkar i samma stund jag hörde hans första skrik.

Hann bara vara inskriven i 50 minuter

50 minuter hann vi vara inskrivna. Förlossningsbrev, blodgrupp och andra viktiga uppgifter togs mellan krystvärkarna eller fick vänta tills efteråt. Även om det inte fanns tid till att läsa vårt förlossningsbrev så fick vi det vi det vi önskade och personalen var underbara. Jag är glad att vi bor där vi bor och inte i Arjeplog där vi bodde tidigare, då hade ungen varit född efter vägen då förlossningen ligger över 20 mil bort.

Eftersom jag hade en väldigt snabb liten bebis så hade han sönder lite saker på hans väg, men det var inget lite nål och tråd kunde fixa och jag reflekterade inte mycket över det, jag var fullt upptagen att betrakta den vackraste skapelsen som blivit lagd på mitt bröst. Min Birk.

Vill du följa Malin framöver? Du hittar henne på instagram under namnet @filifjomp!

Malin fick en snabb förlossning med sonen BirkVill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

stats