eda | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning

Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning - hela listan!

Även om man inte vet säkert om man vill ha smärtlindring under sin förlossning kan det vara bra att vara påläst om de alternativ som finns, både medicinska och icke-medicinska, så att man har lite kött på benen om man skulle bestämma sig för att prova något smärtstillande när förlossningen väl har startat. Här nedan listar vi alla de vanligaste sätten att få smärtlindring på i Sverige!

Medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

Lustgas

Att använda lustgas är det vanligaste sättet att få smärtlindring under sin förlossning, enligt Vårdguiden 1177. Lustgas kan man börja använda direkt när första värkarna har kommit, men man rekommenderas att vänta lite tills värkarbetet blir mer intensivt eftersom man kan bli lite snurrig, och därmed mindre rörlig, av att använda lustgas.

Lustgasen funkar genom att påverka hjärnan med smärtstillande effekt. Den går att kombinera med andra smärtlindringsmetoder, både medicinska och icke-medicinska. Även de som inte tycker att lustgas ger en betydande smärtlindrande effekt i sig kan känna sig hjälpta av lustgasen eftersom den blir något att fokusera på under värkarbetet.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag blev full på lustgas”

Lustgasen andas oftast in genom en mask precis när en värk startar. När toppen på värken kommer slutar man andas i masken och då har effekten förhoppningsvis kickat in. Effekten håller i cirka 30 sekunder. När nästa värk startar upprepar man proceduren.

Det är väldigt olika hur man upplever effekten av lustgas. Dels går det att variera styrkan på lustgasen med hjälp av förlossningspersonalen (lustgasen blandas upp med syre i olika hög nivå) och så kan effekten även variera från person till person. Klara fördelar är ändå att lustgasen inte kräver något nålstick, kan kombineras med andra smärtlindringsmetoder och att varken bebisen eller värkarbetet påverkas av lustgasen.

Ryggbedövning, epidural – EDA och spinalbedövning – SPA

Ryggbedövning får man, som man kan ana på namnet, genom att en läkare sprutar in ett bedövande läkemedel i ryggen. När man ska få ryggbedövning kan man oftast vara kvar i sitt förlossningsrum, men lägga sig på sidan eller sätta sig på sin brits och kuta med ryggen så att läkaren kommer åt att sätta ryggbedövning. Antingen får man en dos vid ett tillfälle, eller så sätter läkaren in en liten kateter så att man kan fylla på dosen eftersom utan att göra nya stick.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Ryggbedövning är det bästa man kan vara med om!”

Man brukar inte vilja ge ryggbedövning innan den födande är öppen mer än 3-4 centimeter eftersom det är en kraftig smärtlindringsmetod som kan stanna upp värkarbetet eller göra värkarna svagare. Om så är fallet kan man behöva kombinera ryggbedövningen med värkstimulerande dropp. Ryggbedövning är den smärtlindring som oftast ger mest effekt vid en förlossning. Många tycker att den ger en bra smärtlindringseffekt under värkarbetet, men att den inte är till lika stor hjälp under själva krystarbetet.

En ryggbedövning kan ge vissa biverkningar som till exempel klåda, feber, svårighet att kissa och påverkan på barnets hjärtfrekvens. De behöver dock inte betyda att barnet mår dåligt.

Skillnaden mellan epidural och spinalbedövning är hur långt in bedövningsmedlet sprutas. Epiduralbedövning är det vanligaste alternativet av ryggbedövning vid förlossningar.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Epidural är underbart tycker jag”

Lokalbedövning

En lokalbedövning är en bedövning som görs i slidöppningen och mellangården. Eftersom smärtan i underlivet blir mest påtaglig under utdrivningsskedet är det också vanligast att välja lokalbedövning just nu. Lokalbedövningen görs oftast genom att en lokalbedövande gelé appliceras på området, eller att man bedövar med en spruta. Man kan också använda bedövningen om det behövs göras klipp eller om man måste sy efter förlossningen. Eftersom den här typen av bedövning används ofta även i andra sammanhang, som till exempel för bedövning i munnen hos tandläkaren, vet man i regel om man tål läkemedlet eller inte och därför är det ovanligt med negativa biverkningar hos de som använder lokalbedövning under sin förlossning.

Paracervikalblockad, PCB

Paracervikalblokad, PCB, är också en lokalbedövning men som används på livmoderhalsen. Bedövningsmedlet förs in i en spruta genom slidan och appliceras på området kring livmodertappen. Det är väldigt olika hur man upplever att få paracervikalblockad, vissa upplever det som smärtsamt och andra inte. Effekten av paracervikalblockad varar ofta i bara en dryg timme, så man kan behöva fler sprutor under en förlossning, men klara fördelar är att effekten kommer snabbt och att den inte påverkar förlossningsförloppet på samma sätt som ryggbedövning. Dock väljs ofta andra smärtstillningsmetoder före PCB eftersom läkemedlet kring just livmoderhalsen kan påverka bebisen eftersom den ligger så nära under förlossningen.

Läs också: ”Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning”

PDB, Pudendusblockad

Även pudendusblockad är relativt ovanligt att använda sig av i dagsläget, eftersom bedövningen ofta tar bort krystkänslan och kan minska värkarna. Pudendusblockad är en bedövning av bäckenbotten som görs genom en spruta i slidan. Ibland används pudendusblockad inför ingrepp där man behöver sy i underlivet efter en förlossning.

Läs också: ”Vad är en förlossningsskada och hur kan man minska risken?”

Icke medicinska smärtlindringsmetoder under förlossning

Värme – dusch, bad, vetekudde

Många tycker att det är skönt med värme när det gör ont. Att duscha varmt, kanske med fokus på just ländryggen och främre delen av magen, kan vara skönt när man hanterar värkarbetet hemma. Man kan också använda sig av en varm vetekudde. På vissa förlossningsmottagningar finns det möjlighet till dusch och även bad under värkarbetet. Anledningen att värme fungerar som smärlindring är antagligen för att det är avslappnande för många, och är man avslappnad blir det i regel lättare att ta värkarna. Det är inte farligt att använda värme som smärtlindring så länge man inte bränner sig själv. Badar eller duschar man så pass länge att man till exempel blir svettig är det dock bra att dricka mycket vatten för att fylla på med vätska.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Massage

Genom att bli masserad på områden där smärtan är som mest intensiv, till exempel på ländryggen, upplever många att de får något annat att fokusera på och att smärtan därmed blir lättare att hantera. Vad man föredrar för typ av massage är såklart individuellt – vissa föredrar hård massage samtidigt som andra hjälps bäst av lätta strykningar. Här gäller det att prova sig fram! Genom massage kan även en partner aktiveras under förlossningen och känna att hen bidrar. Passa på att prova redan innan förlossningen (ett måste om du gillar massage!)!

Läs också: ”Gravid? Här är 11 saker din partner ska göra för dig”

Andning

Är kroppen avslappnad blir det i regel lättare att möta och hantera smärta, och därför är det viktigt att tänka på andningen under förlossningen. Att använda rätt andning är helt fritt från biverkningar, men det kan vara svårt att komma ihåg själv hur man ska göra när förlossningen är som mest intensiv. Därför är det bra att öva på andningen hemma innan förlossningen tillsammans med den som ska närvara under förlossningen. Här kan du läsa mer om hur du kan använda andning som smärtlindring under förlossningen.

Sterila kvaddlar

Den här smärtlindringsmetoden har använts i flera år och är helt utan biverkningar – förutom att vissa tycker att själva ingreppet är obehagligt. Sterila kvaddlar sätts genom att barnmorskan sprutar in saltvatten i underhudsfettet, vilket resulterar i något som känns ungefär som ett getingstick i ungefär halv minut. Sen ska det ge en smärtstillande effekt som varar i cirka två timmar.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Jag drog ut honom själv”

Tens

Tens är en apparat vars namn är en förkortning av transuktan elektrisk nervstimulering. Man fäster små plattor där man vill ha effekt – ofta kring ländryggen eller ner mot skinkorna under en förlossning – som apparaten sen sänder små elektriska impulser genom. Man kan variera styrkan. Impulserna aktiverar kroppens egen morfin, endorfinerna, vilket kan lindra smärtan. Tens har inga biverkningar, men kan ibland störa CTG-apparaterna som används när man är inne på förlossningsavdelningen och då kan de inte användas samtidigt. Man kan inte heller duscha eller bada samtidigt som man använder tensapparaten.

Akupunktur

På de flesta förlossningsavdelningar kan man be om att få akupunktur under sin förlossning som smärtlindring. Akupunktur fungerar i regel bäst i början av förlossningsarbetet. Det är fortfarande inte helt klart vad som händer i kroppen under akupunktur som gör att många upplever det som smärtstillande. Behandlingen utförs genom att ett antal tunna och sterila nålar sätts på kroppen i så kallade akupunkturpunkter, och sedan får de sitta kvar i knappt en halvtimme för att ge effekt.  Akupunktur ger inga biverkningar och kan användas tillsammans med andra smärtlindringsmetoder, men hur man upplever effekten av akupunktur varierar mycket från person till person.


 

Missa inte Vimedbarn.se’s nyhetsbrev!

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration. Signa upp dig här!
Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn


E-post

Lämna följande fält tomt


Förlossningsberättelse: ”Jag minns allt som kaos”

Bloggaren Jessica Lagergren, 31,  fick sin dotter Elsa för snart 2 år sedan. När hon tänker tillbaka på förlossningen som var väldigt lång börjar hon gråta. Den blev inte alls som hon hade tänkt sig.
– Jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt. Jag minns att jag skrek efter min mamma, säger Jessica. 

JESSICA LAGERGRENS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

Torsdag 21 maj – Det fortsatte rinna när jag hade kissat klart

”Jag sprang runt hemma och städade och mitt i städningen kände jag en enorm trötthet så jag la mig i soffan för att vila. Jag somnade och vaknade ett par timmar senare vid 15.30. Jag var helt groggy när jag gick upp för att kissa. När jag hade kissat klart reste jag mig upp och då fortsatte det rinna från snippis ner i mina mjukisbyxor. Jag tänkte direkt att det var vattnet som kom – och drabbades av ren och skär PANIK!”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

faro_gravid_jessicalagergren

Vi skrev förlossningsbrev tillsammans

”Jag började hulkgråta och tänkte ”nej, nej, nej jag är inte beredd. Inte nu. Inte såhär.” Vi hade ju inte packat bb-väskan. Inte skrivit något förlossningsbrev. Vi var inte redo. Jag ringde Ibbe mitt i all panik och sa bara ”kom hem, vattnet har gått”. Jag bad honom bara skynda sig hem. Jag ringde förlossningen och fick prata med en barnmorska. Hon sa att jag skulle lägga en binda i trosorna. Jag skulle ringa tillbaka efter två timmar och tala om hur vattnet såg ut i bindan och om det hade fortsatt rinna. 
Ibbe kom hem. Han var lite chockad och dammsög hela nedervåningen i panik. Min tvillingsyster Angelica hjälpte mig att packa min väska och hjälpte även till att skriva mitt förlossningsbrev som jag inte heller hade skrivit.”

18:00 Det kändes som en kraftig mensvärk

”Jag ringde tillbaka till förlossningen och sa att vattnet hade fortsatt komma och att det även hade kommit en liten strimma blod. Barnmorskan sa att vi var välkomna in vid 20-tiden för en kontroll och att vi skulle få en igångsättningstid inom 2 dygn om inte förlossningen startat innan dess. Här någon gång började jag känna av förvärkar. Det kändes som kraftig mensvärk bak i ryggen som kom och försvann, kom och försvann. För varje gång det kom en ny värk blev den lite lite kraftigare. Jag tänkte att ”nu är det dags då riktigt, nu händer det.” Det är ju väldigt vanligt att förstföderskor blir hemskickade efter en kontroll, men jag kände där och då att vi inte kommer komma hem igen innan bebisen är född.”

jessica_lagergren_gravid

19:30 Jag tog värkar lutandes mot soffan

”
Vi hoppade in i bilen och åkte mot Danderyd och BB-Stockholm. 
Väl framme på BB-Stockholm fick vi vänta på att bli undersökta. Sköterskan sa att vi kunde sitta i soffan och vänta men jag hade så täta värkar (3-5 stycken på 10 minuter) så jag kunde inte sitta ner. Jag gick runt och tog några värkar lutandes mot soffan. Väl inne på undersökningsrummet ökade värkarna i styrka. Jag blev uppkopplad på CTG, som mäter styrkan i värkarna, och kontrollerar bebisens hjärtljud. Jag tror vi var i det där rummet i nästan två timmar i väntan på att få komma upp till förlossningen. Det fanns nämligen inget ledigt rum att föda i. Mot slutet av de här två timmarna låg jag på golvet och tog värkarna. Det var vidrigt. Då hade jag även kräkts tre gånger av smärta. Det var en smärta som absolut gick att genomlida men när jag låg där på golvet sa jag till Ibbe ”Nu trycker du på larmknappen och ber om smärtlindring, vad som helst, jag kan ta alvedon bara jag får nått”.”

lustgas_lagergren_jessica

22.3o Jag fick bada

”
En barnmorska/sköterska kom och hämtade oss och sa att de hade gjort i ordning ett bad till mig om jag ville prova det och sa att det även fanns lustgas som smärtlindring där. Vilken lättnad! När vi kom upp på plan 9 på Danderyd bröt jag ihop. Jag tyckte att det var så fint (ja, det är fint, men så fint är det inte kan jag tala om i efterhand. Haha, för mig var det som att komma till himlen bara att komma in i korridoren på förlossningen.) Rummet där man badade var dock hur mysigt som helst. Det var ett sittbadkar som var fyllt med riktigt riktigt varmt vatten. Rummet var mörkt och några tända små låtsasvärmeljus stod och brann bredvid badkaret. Jag fick ner min kropp i badkaret och kunde äntligen slappna av. Det var en enorm befrielse att omslutas av vatten. Jag fick lustgas och kände direkt att ”det här är grejen”. Jag satt i badet i nästan en timme och tappade ur vatten, fyllde på, tappade ur. Jag bad även om äktad styrka på lustgasen och det hjälpte verkligen…”

ultraljud-lagergren

23.30 Jag bad om epidural men det dröjde

”Strax innan midnatt fick vi komma in på vårt förlossningsrum. BB-sthlm ligger på nionde våningen och det var en magisk utsikt från vårt rum. Jag minns att jag bad om epidural och de skulle förbereda det. Dock var narkosläkaren upptagen så det dröjde till strax efter 02 innan den sattes in. De två timmarna levde jag på lustgas. Vilken uppfinning! Lustgas är superhärligt så länge man inte tar för mycket – då kan det bli riktigt obehagligt. Här någon gång satte de även nål på mig för att kunna ge mig dropp/saker intravenöst. Dock gick det inte sådär jättebra för sköterskan som skulle sätta nålen på mig. Jag är så svårstucken och det blev citat: ”ett riktigt blodbad” slut citat. Sköterskor som kom in senare under min förlossning sa ”ja just det, det var här det var ett blodbad förut ja”. Man kunde se blodstänk på sängramen… mysigt! Till slut fick de dit en infart iaf.”

02.00 Det kändes knappt när hon satte nålen

Narkosläkaren kom in och skulle sätta epidural. (Epidural = eda, ryggmärgsbedövning). När man ska få eda ska man kura ihop sig till en liten liten boll. Ni kan ju tänka er hur det är att göra det med en stor gravidmage? Nej, precis det går inte. Och speciellt inte när man har värkar samtidigt. Det här var en ganska vidrig stund faktiskt. Jag kommer ihåg att jag grät i lustgasmasken. Narkosläkaren sa att jag måste ligga absolut stilla. Hur det går till när man har värkar? Ingen aning, men jag kurade ihop mig så mycket jag bara kunde och låg blick stilla. Det kändes knappt när hon satte in den gigantiska nålen i min rygg. Jag var bara så lättad över att det gick till slut. Efter bara 10 minuter kände jag hur bedövningen började värka. Jag var en ny människa! All smärta var som bortblåst. Det är bland det skönaste jag någonsin känt. Jag kunde prata igen! Ibbe och jag fick några mackor och jag kunde äntligen slappna av.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

Jag fick antibiotika intravenöst

”På morgonen hade jag ”bara” öppnat mig 4 cm och jag blev superbesviken. Barnmorskan sa till mig att jag inte alls skulle vara besviken och att allt gick i helt rätt takt. Dock ville de öka takten lite och satte in ett värkstimulerande dropp. Jag och Ibbe gick ju en profylaxkurs för några veckor sedan och jag hade väldigt stor användning av den under hela öppningsarbetet. Jag kunde andas mig igenom värkar och Ibbe gjorde hjärtformade rörelser på min rygg för glatta livet. Han var verkligen en hjälte under hela förlossningen. Utan honom vid min sida hade jag på riktigt inte klarat av förlossningen. Han peppade mig, stöttade mig, klappade på mig och gjorde allt jag bad om – hela tiden. Någon gång på förmiddagen fick jag feber och bebisen verkade inte må riktigt bra. Jag fick alvedon intravenöst och då mådde både jag och bebisen bättre igen. Jag fick även antibiotika intravenöst i förebyggande syfte eftersom att det hade gått så många timmar sedan vattnet gick.”

12.00 De pratade om spini

”Under alla våra timmar på förlossningen hade vi tre team totalt. Klockan 12.00 var det dags för ett skiftbyte. Precis innan 12 hade jag fått provkrysta. Jag hade varit öppen 10 cm ett bra tag med bebis ville inte åka ner resten av vägen. Jag minns bara hur de pratade om spinitaggar hit och dit och att hon var ”ovan spini” vilket betyder att det inte är dags att krysta än. Här ville jag bara att hon skulle komma ut. Jag var riktigt riktigt riktigt trött. Jag hade lyckats somna i 20 minuter på förmiddagen, men annars hade jag inte sovit en blund – eller ätit”

elsa_spadis

Jag var hög på lustgas

”När det nya teamet kom in var jag hög på lustgas, allmänt slut och jag orkade inte mer. Jag uppfattade det nya teamet som dumma och hårda. Ibbe märkte det här på mig, utan att jag behövde säga något. Han tog en större roll och talade om för barnmorskan när jag hade värkar. Det här är min berättelse och om barnmorskan skulle berätta om min förlossning är den säkert annorlunda, men det är såhär jag upplevde det. Ingen mer lustgas. Ingen mer epidural. ”Jessica nu måste du sätta dig på pallen”. Jag hade fått epidural i tolv timmar och mina ben var bortdomnade. Mina ben bar mig helt enkelt inte. Ni som har fött barn vet att förlossningspallen är typ 5 cm hög. Det är alltså inte så lätt att sätta sig på den när du: 1. Är uppkopplad till hundra maskiner.
2. Benen inte bär dig.
3. Har droppslangar överallt.
4. Har en jättemage i vägen.
5. Är allmänt slut som artist. Jag fick kraftiga värkar och jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Här någon gång kom det in en läkare och då fick jag panik på riktigt. Jag var så inställd på att föda vaginalt men trodde att bebisen mådde dåligt och att de diskuterade om de skulle snitta mig. Jag grät och frågade om jag skulle snittas.”

nyfodd_elsa

Jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt

”En liten del av mig ville det, för jag ville bara att allt skulle vara över, men helst av allt ville jag föda vaginalt så jag blev superledsen. Något snitt var det inte tal om. Men jag blev heller inte informerad om varför läkaren kommit in. Det här är återigen min berättelse, så det kan hända att de tydligt förklarade saker för mig, men det minns jag inte. Jag minns inte så mycket alls av de här fyra timmarna. Men när jag tänker tillbaka på dom rinner det tårar längs mina kinder och jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt. Jag minns att jag skrek efter min mamma. Jag ville ha min mamma där hos mig. Älskade älskade mamma. Jag kände mig så himla liten. Och värdelös. Jag ville ju att allt skulle vara annorlunda. Jag ville vara en superkvinna med urkrafter som bara andades, tog i och så var bebisen ute. Nu hade jag istället tappat allt vad kontroll heter och det kändes som att jag bara slängde mig fram och tillbaka och skrek.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Nu var det dags att krysta

”Teamet tog beslutet att fylla på min epidural igen. De såg på mig att jag inte orkade mer. Här BAD jag om att bli snittad. Men icke. Nu var det dags att krysta. Tänk dig att du har sprungit ett marathon. Och när du har gått i mål ska du göra 100 armhävningar och 500 upphopp. Det går ju inte. Så kände jag. Det.här.går.inte. Men Ibbe stod vid min sida och helt plötsligt fick jag ny kraft. Jag fick ligga på sängen och ha benen i benstöd samtidigt som sköterskorna pressade mina ben uppåt. Någon höll i en handduk som jag fick dra i. Jag drog för kung och fosterland. Efter vad som kändes som en evighet av krystande sa de att de såg huvudet. ÄNTLIGEN! Här började jag tycka om mitt nya team. Nu skulle jag äntligen få träffa vår dotter. När huvudet stod i ”ring of fire” upplevde jag inte det så fruktansvärt som jag har fått berättat för mig. Jag kände mer en lättnad över att det snart är över. Jag tänkte ”det blir inte värre än såhär nu”. När huvudet är i ”the ring of fire” måste man vänta och låta det tänjas för att man inte ska spricka. Men då gick bebisens hjärtljud ner. Det här talade de inte om men de sa ”vid nästa värk måste hon ut”. Och vid nästa värk kom hon. Hennes hjärtljud gick ner eftersom att navelsträngen var virad ett varv runt halsen. Ibbe såg det men tittade bort, han tyckte att det såg för läskigt ut.”

elsa_bebis_lagergren

Det var mäktigt att se mitt barn första gången

”Direkt när hon var ute försvann all smärta. Så jäkla häftigt. De la upp Elsa på mitt bröst. Hon var helt täckt av fosterfett så hon var vit och kladdig. Det var otroligt mäktigt att få se mitt barn för första gången. Men det kom inga spontana lyckotårar, jag tror att jag var i chock över vad vi just gått igenom.”

forlossning_lagergren

Jag älskar henne mest av allt

”Det finns en film när hon ligger på mitt bröst och skriker för första gången. Jag kan titta på den om och om igen. Tänk att det var hon som låg i min mage hela tiden. Jag kan fortfarande inte greppa det. Elsa kom till världen den 22 maj 2015 klockan 16.07. Hon vägde 3680 gram och var 51 cm lång. Jag älskar henne mest av allt i hela världen och jag kan inte förstå att hon är min. Tänk att jag och Ibbe har gjort henne. Helt otroligt!”

Jessica Lagergren bloggar om livet som mamma mitt i karriären. Hon driver Tvillingpodden tillsammans med sin tvillingsyster Angelica Lagergren och de har även startat en youtube-kanal. Läs hennes blogg på LOPPI här. 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]

Förlossningsberättelse: ”Hann bara vara inskriven i 50 minuter”

Förlossningsberättelse: "Jag hann bara vara på förlossningen i 50 minuter"

Malins första förlossning blev snabb, och drog igång betydligt tidigare än hon förväntat sig. Läs hennes förlossningsberättelse här!

Malin Rankvist Larssons förlossningsberättelse:

På kvällskvisten den 20:e oktober 2015 fick jag ont i ryggen, men för mig var det inget konstigt eftersom jag ofta hade haft ont i ryggen under graviditeten. Dessutom var jag bara i vecka 37+6 och vi hade räknat med att gå över tiden då det var vårt första barn.

Morgonen därpå den 21 oktober kände jag fortfarande av min rygg och jag valde att ta sovmorgon när min man Henrik åkte iväg till jobbet vid klockan åtta. En timme senare gick jag upp för att gå på toaletten, äta frukost och lägga mig i soffan för att stirra på någon tråkig repris på tv:n. Henrik ringde som vanligt vid klockan tio för att försäkra sig om att jag hade ätit och mådde bra, men vi avslutade snabbt samtalet då jag ville vila.

Som så många gånger förut tog jag upp telefonen och googlade på symtom som en graviditet och ryggont kan medföra. Bland många svar jag hittade på olika forum så kunde det röra sig om förvärkar och att de kunde yttra sig flera dagar innan förlossningen skulle sätta igång. Men jag var inte orolig, det var fortfarande två veckor kvar och jag hade inte speciellt ont utan det var mer som en dov värk i svanken.

Trodde det var förvärkar

Min mamma ringde vid klockan 11, jag nämnde att jag misstänkte att jag hade förvärkar. Men vi kom in på andra ämnen som rörde skor jag skulle få ärva av min bortgångna morbror. Då min mor och jag befinner oss cirka 100 mil ifrån varandra så fick jag en rad bilder som jag skulle avgöra mina beslut utifrån och därmed så hade samtalat om mina misstänkte förvärkar runnit ut i sanden.

”Vi måste åka in!”

Vid klockan 12, strax efter avslutat samtal, hoppade jag in i duschen. Jag har tidigare lindrat min värk med en varm dusch men denna gång lindras inte smärtan. Medan vattnet strilade mot min rygg plockar jag fram telefonen och laddade ner en värktimer. Men jag fattade fortfarande inte att det skulle komma en bebis inom de närmsta timmarna. Även om jag hade förstått då så hade jag bara hört historier om långdragna förlossningar över 18 timmar så jag hade inte bråttom.

12.30 så var det som någon hade tryckt om en på/av knapp, värken hade tilltagit och ändrat karaktär. Jag ringde till Henrik och sa att jag inte längre kunde stå ut och att var tvungen komma hem. Samtalet gick ungefär till såhär:

Henrik: ”Gör det jätte ont, är det som värker och är det tätt mellan dem?”

Malin: ”Mja ganska, eller ja vet inte, kanske?”

Henrik: ”Men vi ska ju ha barn, vi måste ju åka in! Ring förlossningen.

Malin: ”Jaha? Men jag står ju i duschen jag har inte deras nummer här.”

Det enda som snurrade i mitt huvud var hur barnslig jag var som inte kunde stå ut med lite ryggvärk och hur jag då skulle klara av värkarbetet och förlossningen när det skulle sätta igång.

”Jag kunde inte stå upp”

Henrik ringde i alla fall förlossningen och frågade om vi skulle åka in men de ville givetvis tala med mig som stod sjöblöt i duschen. Så Henrik ringde mig och talade om det och skickar deras nummer så jag kunde ringa upp dem medan han själv slängt sig i bilen för att köra de två milen som skiljer mellan vårt hem i Mälarhöjden och hans jobb. Vid den tiden värkte det inte längre utan det gjorde ont på riktigt med jämna mellanrum. Barnmorskan hjälpte mig genom värkarna i telefonen samtidigt som de försökte göra plats och frigöra personal på en full förlossning. Nu förstod jag att bebis skulle komma. Vi skulle i alla fall få plats vid klockan 14.00, cirka en timme efter samtalet, men vi fick givetvis komma in tidigare om det hade behövts.

I väntan på Henrik sprang jag mellan duschen och sängen i sovrummet för att jag inte hittade en position jag kände mig bekväm med och när Henrik stormade in hade jag befunnit mig till och från i duschen med högsta värme i cirka 1,5 timme. Då gjorde det riktigt ont och jag kunde inte längre stå upp utan låg på golvet och utbrast att jag inte alls ville föda medan Henrik sprang omkring som en yr höna och packade våra väskor som vi egentligen skulle packa när han hade slutat för dagen, vilken timing.

Åkte till förlossningen med duschhandduken i håret

Efter några riktigt hårda slag mot kakelväggen och Henrik hade fått på mig kläderna tog vi oss ned med hissen, handduken var fortfarande lindad i håret (jag hatar att ha blött hår hängandes, även då).

När bilen väl rullade hade jag det riktigt jobbigt, jag kunde inte sitta stilla eftersom värkarna kom så pass tätt och vid rondellen i Axelsberg gjorde jag väldigt klart för Henrik att det inte blir några fler barn och att jag visst ska ha ryggbedövning vilket jag inte ville tidigare. Men ändå var det jag som fick intala och lugna Henrik vid varje rödljus att vi inte kan göra något åt det, att det går bra och att vi snart var framme.

Väl framme på SÖS kallade Henrik på en sköterska som hämtade mig med rullstol och han åkte iväg och letade parkering. I väntan på att Henrik skulle komma tillbaka så blev vi inskrivna och jag fick en EKG-dosa på magen och då var klockan 14.15.

Öppen 8 centimeter!

Ett gäng svordomar senare och bedjande om ryggbedövning kom Henrik tillbaka och det skulle precis undersöka mig och det visade sig att jag redan var öppen 8 cm, det var den bedövningen. Under undersökningen råkade även barnmorskan peta hål på fosterhinnan så vattnet gick, det visade sig då att bebisen hade mekat i fostervattnet och de valde då att sätta en EKG-elektrod på hans huvud.

Jag fick lustgas, testa olika positioner, fick en varm värmepåse och mer än så hann vi inte för sedan gick det inte hålla emot längre, ungen ville ut. Tre krystvärkar senare kom han 3640 g och 50 cm slö och medtagen ren kärlek och då var klockan 15.05. Lätt som en plätt tyckte jag då, jag hade redan förträngt de få genomjävliga timmarna av värkar i samma stund jag hörde hans första skrik.

Hann bara vara inskriven i 50 minuter

50 minuter hann vi vara inskrivna. Förlossningsbrev, blodgrupp och andra viktiga uppgifter togs mellan krystvärkarna eller fick vänta tills efteråt. Även om det inte fanns tid till att läsa vårt förlossningsbrev så fick vi det vi det vi önskade och personalen var underbara. Jag är glad att vi bor där vi bor och inte i Arjeplog där vi bodde tidigare, då hade ungen varit född efter vägen då förlossningen ligger över 20 mil bort.

Eftersom jag hade en väldigt snabb liten bebis så hade han sönder lite saker på hans väg, men det var inget lite nål och tråd kunde fixa och jag reflekterade inte mycket över det, jag var fullt upptagen att betrakta den vackraste skapelsen som blivit lagd på mitt bröst. Min Birk.

Vill du följa Malin framöver? Du hittar henne på instagram under namnet @filifjomp!

Malin fick en snabb förlossning med sonen BirkVill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

stats