Familj | Vimedbarn - Topplistor för influencers
Anslut dig nu!

Kategori: Familj

Allt om ditt familjeliv, relationer, föräldraskap, separation och debatter. Här finns artiklar och debatter för dig med barn och som har eller ska bli en familj

Isabella Åhlander: ”Vi tävlade om vem som kunde såra den andra mest”

Publicerad

För 1,5 år sedan föddes den lilla pojken som skulle förändra mitt liv den lilla pojken som gav mitt liv en helt ny mening. Från ett liv där fyra av sju dagar i veckan spenderades på Stureplan varvat med att hänga på gymmet och spendera alldeles för mycket pengar på shopping. Jag hade roligt, och jag tyckte att jag mådde bra.

Ett par år innan han föddes träffade jag en kille, en kille som fick mig att landa på jorden någon, jag kunde dela mitt intresse för träning med, någon jag kunde vingla hem till efter en lång natt, någon som uppskattade mig, älskade mig och som alltid visade mig hur mycket jag betydde. Jag levde på ett moln, jag fick enorm bekräftelse var jag än var någonstans. Precis de en tjej behöver, eller jag är en tjej som mår bra av bekräftelse.

Allting var så fantastiskt, vi flyttade ihop, jag blev gravid, vi gifte oss och helt plötsligt hade vi vår son i famnen. De var så härligt och vi båda älskade honom så mycket att vi helt glömde bort varandra. Vi slutade titta på varandra, vi pratade inte med varandra vi rörde inte ens varandra. De tog oss fyra månader innan vi insåg att vi faktiskt höll på att tappa bort oss själva, att vi prioriterade fel.

Men vi gjorde ingenting åt det, vi bara tänkte att de blir snart bättre. Vi höll ihop tills årsskiftet då vi insåg att vi numera bara var tillsammans för sonens skull. Omedvetet gled vi isär ännu mer, vi insåg inte vad vi höll på att förlora. Vi bodde inte längre tillsammans trots att vi om bara några veckor skulle flytta in i vår drömlägenhet. De var ingen som visste vad som hände i vår familj, för vi såg fortfarande lyckliga ut. Någonstans visste vi att vi älskade varandra, men ändå kunde vi inte låta bli att såras, vi kunde inte låta bli att retas med varandras hjärtan göra precis de man visste att den andra skulle må dåligt av. De vart som en tävling, om vem som kunde såra den andra mest.

Till slut blev jag riktigt sårad, så pass att jag kände att jag aldrig mer ville se honom, jag kände mig äcklad värdelös och jag hatade honom. Men samtidigt så är han far till mitt barn, han kommer alltid att vara en del av mig och innerst inne älskar jag honom. Annars hade jag aldrig låtit honom sätta ringen på mitt finger.

Någonstans där är vi idag, är vi menade för varandra? Är de värt att satsa på någonting eller kommer vi att falla tillbaka i samma mörka hål igen? Eller har vi lärt oss av de här?

Gillade du Isabellas krönika?

Veckans Fredagskrönika skrevs av Vimedbarns bloggare Isabella Åhlander, följ henne här i bloggen för mer spännande läsning: feiza.vimedbarn.se ››

Kommentera, klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Paula Uribe om drömyrket som barnmorska: ”Om 6 år har jag uppnått mitt mål”

Publicerad

Paula Uribe som driver en av Sveriges största bloggar pluggar just nu till barnmorska, först om 6 år beräknas hon vara färdigutbildad. Vi har frågat Paula om vardagspusslandet som heltidsstuderande småbarnsmamma!

Hej Paula, hur får du ihop tiden med dagis, skola, träning och bloggen?

– Oftast är det Hugo som lämnar Molly på förskolan. Jag börjar nästan varje dag vid kl. 08:30 så då går jag hemifrån vid ungefär halv åtta. Molly är en tröttis och vaknar ungefär kl. 08:00 varje dag. För mig är plugget ett heltidsarbete, det betyder att jag vill plugga mellan 8-16.

Jag brukar oftast hämta Molly och då är det en pluggfri tid mellan kl. 16-19. Då är det även telefonförbud för mig själv som gäller, det handlar om några få timmar kvalitetstid med min dotter och Hugo, då vill jag inte ha en telefon som stör.

Sen vid sjutiden gör jag det som behövs. Pluggar eller bloggar för nästkommande dag. Har jag riktigt tur så kan jag kanske få in ett träningspass eller bara kolla på en film med Hugo. Det är mycket just nu och inte alls mycket tid över till mig själv.

 

Du har gått i skolan i några veckor nu, hur känns det att vara student?

– Det känns skoj! Jag gillar att plugga och har alltid varit duktig i skolan.

Du pluggar nu först till sjuksköterska i 3 år, sen kommer du jobba som det i 1 år innan du kan plugga vidare till barnmorska – när är du färdig barnmorska?

– Precis, sjuksköterska är tre år. Sedan måste jag jobba som sjuksköterska i 1 år för att få vidareutbilda mig till barnmorska. Jag tror att vidareutbildningen är på ca 2 år. Då om 6 år har jag uppnått mitt mål!

Hur tänker du kring ett syskon till Molly under utbildningstiden? Kommer du plugga på distans under din mammaledighet eller blir det ett uppehåll i studierna?

– Blir jag gravid under skolgången så löser vi det där och då. Jag skulle inte tveka en stund på att göra ett studieuppehåll för att ta emot en till diamant.

Har barnmorska alltid varit ett drömyrke för dig?

– Absolut inte. Jag har velat bli allt ifrån målare till polis. Min största dröm var att bli psykolog men då behöver du toppbetyg för att komma in på den linjen. Det har inte jag, men då tänkte jag om och sökte till andra yrken. Jag kommer i mitt yrke som sjuksköterska få jobba med människor dagligen som jag kan hjälpa. När ohälsa råder är det min uppgift att vårda och hjälpa patienten att hitta tillbaka till hälsa. Att jag brinner lite extra för allt som har med graviditet, barn och föräldrar kom till mig först när jag själv blev gravid och fick ta del av hela det livet, där kom drömmen om att få bli barnmorska.

Vilka personliga egenskaper hos dig tror du har som kommer att stärka dig i din roll som barnmorska?

– Jag är en god lyssnare, trygg och har omvårdnad i min personlighet.

Vad ser du mest fram emot under din utbildning?

– Just nu längtar jag tills praktiken och kursen som handlar om kroppens anatomi. För tillfället läser vi om hur omvårdnad blev vetenskap, inte speciellt kul om jag ska vara ärlig.

Vilka är dina bästa tips när det kommer till att vara studerande småbarnsförälder?

– Planera, strukturera, hjälps åt och avsätt tid för familj. Vardagspusslet är inte det allra roligaste men man får se framåt och längta lite extra efter sommarledighet med flera veckors lata dagar.

Läs mer om hur det går för Paula i bloggen här på Vimedbarn: Paulas.me ››

Vimedbarn tar pulsen på Malin Tiljas liv efter ”She’s got the look”

Publicerad

Malin Tilja medverkade senaste i tv-programmet ”She’s got the look” och har sedan dess fått en rad förfrågningar om både modelljobb, reklamjobb och medverkan i ny Beckfilm. Vi tar pulsen på Malin, det här händer just nu! 

Hej Malin, hur mår du?

– Hej, jag mår alldeles förträffligt just nu! Det händer så mycket i mitt liv och det ger mig otroligt mycket energi!

Det händer massor i ditt liv just nu, kan du berätta lite vad du har framför dig?

– Just nu håller jag på att starta upp min egna hemsida som kommer att handla mycket om välgörenhet men den kommer också att fungera som en modellportfolio.

Du ska vara med i en Beckfilm, vad kommer vi få se dig göra där?

– Jag ska hoppa in en liten sväng i en BECK film & spela sjuksköterska, Ligger ju nära till hands eftersom jag jobbar på sjukhus. Vet inte så mycket ännu, men jag ska tydligen försöka att återuppliva någon, vi får se hur det går…

Du har en hel del reklamjobb och får förfrågningar ofta, hur känns det?

– Just nu får jag väldigt mycket förfrågningar på div modelljobb vilket är jätte kul. Mitt engagemang efter ”She´s got the look” börjar få ringar på vattnet. Det stärker även mitt självförtroende och får mig att ta tag i saker som jag tidigare aldrig vågat eller ens tänkt på att ta mig för.

Och så har du ett nytt spännande projekt, kan du berätta mer om det?

– Mitt nya projekt kommer jag inom kort att visa upp på bloggen, håll utkik där!

Bloggen hittar du här: tiljasblogg.vimedbarn.se ››

Fotograf: Armand Dommer

Så kommer du i form efter graviditeten

Publicerad

De flesta kvinnor med normal graviditet mår bra av träning, både under tiden men framförallt efter förlossningen. En av fördelarna med att vara aktiv är träningsendorfinerna som gör dig glad. Men det finns fler. 



En graviditet och förlossning innebär stora utmaningar och omställningar för kroppen. Inte minst för de inre organen, skelettet, musklerna och lederna som blivit kraftigt belastade. Efter att barnet är fött behöver kroppen tid för återhämtning – och av naturliga skäl hamnar barnet i fokus under den första tiden. Det gör att det kan ta tid med att komma igång med träningen igen. Promenader är perfekta för att undan för undan vänja kroppen vid rörelse. 

Ungefär sex till åtta veckor efter förlossningen är det lagom att ta upp träningen. Men gå inte ut för hårt. Som nybliven mamma måste först och främst muskelstabiliteten i magen, ryggen och bäckenbotten tränas upp.



Tips på bra startövningar

  • Bäckenbotten – Träna det klassiska knipet i olika positioner.
  • Bålen – Träna styrka och stabilitet med mag- och ryggövningar i olika varianter. Om den raka bukmuskeln gått ihop går det bra att göra situps och crunches. Gör stående rodd, kabelrodd eller varför inte klassikern marklyft som är bra för hela kroppen?
  • Överkroppen – Det är viktigt med bra hållning och en stark överkropp för att orka med mammalivet. Gör bicepscurls, hantelpress, bänkpress och dips på bänk.
  • Cardio – Satsa på uthållighetsträning som passar just dig. Promenader med eller utan vagn eller spring med vagnen. Vad som helst fungerar, bara det får dig skönt flåsig och trött efteråt.

Det finns i princip inga farliga övningar för dig som nybliven mamma. Undvik dock magövningar som plankan och raka situps om inte den raka bukmuskeln dragit ihop sig. Lyssna alltid på kroppen och undvik det som känns obehagligt eller som ger besvär. Innan du lägger på tunga vikter måste stabiliteten i bålen och bäckenbotten vara stark, annars finns risk för ryggbesvär eller i värsta fall urininkontinens.
Fråga alltid din barnmorska om råd innan du börjar träna efter förlossningen. Känner du av besvär, tveka inte att kontakta en sjukgymnast som ytterligare kan ge bra övningar för att bygga upp en stark kropp.

Kosttillskott medan du ammar

När du är gravid eller ammande är intaget av omega-3 bra att tänka på. Omega-3 innehåller nämligen fettsyran dokosahexaen_syra (DHA) och eikosapentaensyra (EPA). DHA bidrar till att hjärnan och ögonen utvecklas normalt hos foster och spädbarn som ammas. Dessa effekter fås vid ett intag av 200 mg DHA, utöver det dagliga rekommenderande intaget (DRI) av omega-3-fettsyror. DRI för Omega-3 är 250 mg DHA och EPA. Om du känner att det är svårt att uppnå ett högre intag av DHA kan kosttillskott vara ett alternativ, men tänk då på vikten av en mångsidig och balanserad kost och rådgör alltid med din läkare eller dietist innan du tar kosttillskott. Kosttillskott som innehåller koffein ska undvikas. Koffein stressar kroppen, vilket inte är bra för barnet. Algtillskott som chlorella och spirulina är också olämpliga eftersom de kan innehålla höga halter jod som kan vara olämpligt för spädbarnet.

Bodystore har ett brett sortiment av produkter för dig som vill bli med barn, är gravid eller som redan har barn. Kolla in dessa produkter här ››

Tjej sextrakasserades – se hennes hämnd!

Publicerad

Det var på ett flygplan under ett inrikesflyg i Indien som en äldre man antastade en tjej och tog henne mellan hennes ben – se hennes hämnd i det här klippet!

Vi önskar att fler vågar bli lika modiga som den här tjejen och ställa de som utsätter andra med sexuella trakasserier mot väggen.

Tjejen i det här klippet hämnades rejält på den äldre mannen och filmade honom samtidigt som hon skällde ut honom inför hela flygplanets passagerare. Mannen ser verkligen ut att skämmas och vi hoppas att han efter detta inte utsätter andra för sexuella trakasserier fler gånger.

Se filmen som fått stor spridning på nätet!

TYCK TILL ELLER DELA!

Har du själv blivit sexuellt trakasserad? Skulle du våga konfrontera den som antastar dig? Berätta nedan!

Felicia Duncan: ”Det fanns bara en ordning – studera, karriär och sedan barn”

Publicerad

Hade någon frågat mig för tre år sedan när jag skulle skaffa barn så hade jag antagligen skrattat och svarat någonting i stil med: – ”Herregud det är långt kvar, först ska jag studera så absolut inga barn innan trettio iallafall”. Vad var det då som hände, varför blev jag gravid inte långt där efter?

Om sanningen ska fram så har jag faktiskt alltid vart barnkär och i smyg längtat efter att ha min alldeles egna familj. Men att skaffa barn innan jag studerat var tidigare inget alternativ, det fanns inte på världskartan. I den ordningen levde man inte livet. Det fanns bara en ordning och denna var: studera, karriär och sedan barn.

En dag raserades denna bild då min syster berättade att hon var gravid. När min syster sedan fick sin son visste jag inget bättre än att umgås med dem. Längtan efter att skaffa egna barn växte för varje dag och jag började ifrågasätta varför en måste studera innan man bildar familj. När jag väl har mitt drömjobb, hur ska jag då ha tid för mitt barn? Jag som vill ha en stor familj, är det då inte lite sent att börja vid trettio? Min hjärna gick på högvarv och jag googlade och läste allt jag kom över om hur det är att skaffa barn innan studier. Och nej, Google hade föga förvånande inte svaret på hur jag skulle leva mitt liv.

När jag fått med min sambo på noterna började vi räkna och se om ekonomin skulle klara av en liten bebis i hushållet. En bebis som sover, äter och gör nummer två mest hela dagarna innebär en budget som måste klara av inköp av bergis tusentals svindyra blöjpaket. Vi räknade och räknade tills vi kom fram till att, jo, vi hade råd att påbörja projekt bilda familj. Detta var några dagar innan julafton och endast tre veckor senare var jag gravid.

Allting gick med andra ord väldigt fort, jag som hade räknat med att det skulle ta ett par månader åtminstone. I början kändes det väldigt overkligt, Herregud var jag verkligen gravid? Det var först när jag började berätta för min omgivning som jag förstod att det faktiskt var på riktigt. Mina vänner var mest glada för vår skull och inte så förvånade eftersom jag med dem vart väldigt öppen om mina bebisdrömmar. Min mamma däremot, hon fick sig en smärre chock. Hennes första ord var: ”Nej men Felicia, nu börjar jag gråta, du skulle ju plugga.” Det var jobbiga ord att höra men ändå ungefär vad jag hade förväntat mig. Hon ändrade sig dock ganska fort till att istället dela vår glädje.

Den fjortonde oktober föddes vår lilla Märta, och jag ångrar mig inte en sekund. Hon är min lilla ögonsten och jag har aldrig varit lyckligare. Jag ska fortfarande studera, enda skillnaden är att jag nu har en liten att ta hand om parallellt. Men det väljer jag att inte se som något negativt, tvärtom, att ha småbarn och studera innebär mycket mer tid med mitt barn än om jag hade arbetat heltid.

Summa summarum så vill jag säga att livet ibland kanske inte blir som man har tänkt sig, men det behöver inte vara något negativt. Det finns många olika vägar att gå och sätt att leva livet, bara du vet vad som är rätt för dig.

Veckans Fredagskrönika skrevs av Vimedbarns bloggare Felicia Duncan, följ henne här i bloggen för mer spännande läsning: feliciamodesty.vimedbarn.se ››

Gillade du Felicias krönika?

Kommentera, klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Sandra om mötet med bedragaren som stal hennes bilder i rättssalen igår

Publicerad

Någon tar dina bilder och utger sig för att vara du, att dina barn är hennes och använder dem för att lura män på pengar. Som bloggare vet man att det finns en risk med att publicera sina bilder på nätet samtidigt som man tänker att den inte är så stor.

Men får vår bloggare Sandra blev detta verklighet och det stod i tidningarna om det i oktober förra året. Igår mötte hon bedragaren i rättssalen och berättar om det i sin blogg.

”Att med ord beskriva känslan av att ha spenderat en hel dag i rättssalen är svår. Att möta personen som använt bilder på mig, min syster och barnen, och med hjälp av dom manipulerat killar, och lurat dom på stora summor av pengar. Det är inte lätt att sätta ord för den känslan.”

Läs Sandras inlägg i bloggen: ”En dag i rättssalen” ››

Jennifer Reinhold: ”Du duger inte, du har inga vänner, din rumpa är för stor och dina bröst är för små!”

Publicerad

Kvällarna var värst, när tystheten och kylan från väggarna kom krypandes. Rösterna kom viskande; du duger inte, du är ensam, vem vill ha en person som dig, du har inga vänner, din rumpa är för stor och dina bröst är för små.

Kärleken som jag också hatade gjorde mig svag, sårbar och otroligt förvirrad. Jag, den starka förortstjejen, var nu svag, ensam, hade en skev syn på hur man borde se ut och gjorde allt för att ändra på detta. 16 år gammal var jag då jag sakta men säkert började falla ner i ett mörkt mörkt hål, ett hål som jag idag komiskt nog är både glad och tacksam över att fått uppleva samt tagit mig ur från.

Psykisk ohälsa är något som tyvärr är ständigt ökande och det kryper längre och längre ner i åldrarna. Varför det blir så går bara att spekulera i, jag tror även om jag vet att många kommer säga emot mig att det till viss del beror på sociala medier. Det är så mycket lättare idag att mobba, trycka ner och attackera en person, utan att egentligen förstå eller se konsekvenserna. När jag var 16 år var det precis i början av wifi tiden, vilket innebar ett ständigt häng på MSN, status på efterfesten och festerna på Nattstad. Det var ungefär vid den här tiden som jag började bli sjuk. Jag var nog inte mer olik en helt vanlig tonåring, förutom att jag var väldigt ensam och ensamheten tog sig in i själen och gjorde mig farlig för mig själv. Mitt beteende var till en början att svälta mig själv, fortsatte i bulimiskt beteende och slutade med ett mer destruktivt självskadebeteende.

Jag tror eller jag är övertygad om att min ensamhet gjorde att jag på något sätt försökte skapa uppmärksamhet och ett rop på hjälp. Jag ville vara älskad, jag ville synas och jag ville inte må dåligt.

Men när jag väl börjat må dåligt var det mycket lättare att gräva sig längre ner i gropen än att faktiskt ta sig upp. Jag började tappa vikt, jag började stänga av mig känslor och blev helt enkelt väldigt likgiltig. Allt detta fanns inom mig, men på utsidan var jag som världens lyckligaste och självsäkraste tjej. INGEN och då menar jag verkligen INGEN kunde se eller tro att jag, den sprudlande glada tjejen varje kväll grät sig till söms och gick i smyg till toaletten för att tvinga upp den mat hon precis hade ätit.

Jag tror att väldigt många tjejer och killar idag mår otroligt dåligt, utan att någon i ens närhet faktiskt vet om det. Jag lyckades dölja det länge, tids nog brast det även för mig och mina föräldrar gav mig hjälp. Jag lyckades få hjälp ändå i god tid, men tyvärr är det många ungdomar som inte får hjälp och det skrämmer mig. Den svenska sjukvården för psykisk ohälsa går på knäna och mörkertalet för människor som mår dåligt är stort och väldigt mörkt.

Min mamma ringde till BUP när hon fick reda på mitt destruktiva beteende, det tog 1 år innan jag fick en tid (?!). När de väl ringde och erbjöd mig en tid tackade jag faktiskt nej. Jag var så övertygad om att det fanns andra som behövde denna tid mer än mig. Jag kan idag ångra att jag inte tog tiden, för även om det tagit 1 år och jag trodde att jag var “frisk” så har jag i efterhand fått gå till två olika psykologer för att reda ut mitt förflutna.

Jag är idag 26 år, jag har en dotter på 3 år och en annan dotter på väg. Jag skall inte ljuga om att jag är livrädd för att dem skall hamna där jag hamnade. För jag kan inte skylla något på dem i min närhet, en psykisk sjuk människa är expert på att dölja hur den faktiskt mår. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de slipper gå det ödet jag gick. Även om tonåren alltid sätter spår, så behöver det inte bli så extremt.

Men hur skall vi då uppmärksamma psykisk ohälsa och på nått sätt dra upp det till ytan och få fler att faktiskt få den hjälp de behöver? Hälsa oavsett typ skall inte vara en klassfråga, eller vad tycker ni?

Veckans Fredagskrönika skrevs av Vimedbarns toppbloggare Jennifer Reinhold, följ henne här i bloggen för mer spännande läsning: Fru Reinhold ››

Gillade du Jennifers krönika?

Kommentera, klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Emelie Walles: ”Kåt, glad och tacksam”

Publicerad

Det finns vissa mammor som är så himla mycket bättre än alla andra, mammor som bakar bullar, pysslar med barnen, har middagen färdig när hennes man kommer hem, har matchande underkläder, alltid nyrakade ben och som ständigt är glad, kåt och tacksam.

Sedan finns det en annan typ av mammor, den typen som står i skuggan av dessa ”perfekta” mammor, mammor som försöker hitta matchande strumpor till barnen på morgnarna i torktumlaren som btw alltid tycks vara full hur man än gör, istället för att hitta matchande underkläder till sig själva, vi mammor som är lite tråkigare och lite mer vanliga.

En sån mamma är jag, en lite tråkigare och en lite mer vanlig mamma. Jag är långt ifrån ständigt glad, kåt & tacksam!

Det roliga är att jag lovade mig själv att aldrig bli den här vanliga lite tråkiga mamman, jag lovade mig själv att trots att jag skaffade barn så skulle jag vara hur kåt och glad som helst. En tråkfru skulle jag minsann aldrig bli! Men så går åren och ett barn blir till två barn och sen helt plötsligt har man 3 barn. I takt med att åren har gått så har man sakta men säkert blivit denna mamma man lovade sig själv att aldrig bli, de sömnlösa nätterna och de oändliga tvätthögarna gjorde en allt lite trött ändå.

Men det kanske inte är så dåligt som vi tror trotts allt, den där tråkfrun som man aldrig skulle bli kanske inte alls är så dum ändå?!

Med tiden har jag faktiskt hittat mitt riktiga, verkliga jag och det som finns idag är så mycket mer äkta och ärligt. Jag är självsäker och med i det jag gör, jag är äkta och jag vågar släppa, falla och vara fri från alla kroppsideal och bara vara mig själv när jag har sex.

Jag är övertygad om att denna lite mer vanliga, tråkiga mamman är en så mycket bättre version av sitt ”unga jag”, vilket inte alls är tråkigt. Jag tror någonstans att denna perfekta mamma som vi andra vanliga står i skuggan av inte alls är så perfekta, för i ett verkligt liv med familj, barn och jobb så är det omöjligt att vara ”glad, kåt och tacksam varje dag”.

Så när allt kommer till kritan så är jag mycket hellre den mamman som har orakade ben och inte alls tänkte på att matcha sina underkläder när hon steg upp och stressade iväg till dagis, skolan för att sedan hamna på jobbet. Nej, jag är stolt att jag faktiskt är självsäker och att jag inte alls behöver hålla in magen eller ha rakade ben för att känna mig snygg!

Vi tråkfruar, jag är övertygad om att jag inte är ensam, vi är grymma, vi måste bara påminna oss själva vilket jobb vi gör och att det är helt okej att inte ständigt vara glad, kåt och tacksam. Det är okej att ha ett åskhumör ibland, att ha en svart bh och vita trosor eller vad det nu kan vara.

Vi ska sluta få dåligt samvete av dessa ”perfekta” mammor, för helt ärligt finns de på riktigt?!

Veckans Fredagskrönika skrevs av Vimedbarns toppbloggare Emelie Walles, följ henne här i bloggen för mer spännande läsning: emeliewalles.vimedbarn.se ››

Gillade du Emelies krönika?

Kommentera, klicka Rekommendera eller Dela nedan! Varje fredag publiceras en ny krönika på Vimedbarns startsida!

Vill du också blogga och skriva krönika hos oss? Läs tipsen i Chefredaktörens blogginlägg ”Fredagskrönikan” och Skapa en blogg här ››

Foto: Simon Walles

Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
stats