vattenavgång | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: “Vattnet gick innan planerade snittet”

Förlossningsberättelse: "Vattnet gick innan mitt planerade snitt"

Rebeccas förlossningsberättelse: “Vattnet gick innan planerade snittet”

“Jag var ute i Tyngen med Becca och Affe i hennes föräldrars stuga och myste under dagen. Sen mot eftermiddagen så åkte jag hem och lagade tortellini med brunsås (gravid-craving…).

Minns inte vad jag låg och kollade på men jag låg iallafall i soffan härhemma och kollade på tv, och helt plötsligt knäppte det till väldigt högt så jag trodde att katterna hade rivit ner någonting. Så kände jag att det blev helt blött i trosorna. Jag inser då på nån millisekund att det är vattnet som gått och jag börjar storgrina och hyperventilera och upprepar ”åhnej åhnej åhnej fan fan fan” och springer på toa. Klockan var cirka 18:45 när vattnet gick.

Läs också: “Att välja kejsarsnitt”

Väl påväg in på toan rinner det ju vatten ÖVERALLT; soffa, golv, toa. Så sitter jag där i nattlinnet på toan och storbölar och vet inte vad jag ska ta mig till, jag var ensam hemma. Jag hade ju inte förberett mig alls för jag hade ju ett planerat snitt senare så jag hade inte läst på alls!”

Ambulansen fick komma

“Jag tog en bunt handdukar mellan benen och stapplade ut i vardagsrummet och hämtade min telefon för att få tag i nån så jag skulle veta vad jag skulle göra. Först ringde jag min pojkvän, som var på affären så han får ju panik han med eftersom att jag grinar, sen ringde jag min Becca och är helt i chock. Sen ringer jag pappa och förbereder dem på att vi kanske måste låna deras bil eftersom min inte funkade.

Så kommer min pojkvän hem till mig. Det måste ha varit typ fem minuter efter att jag ringde honom, och han talar med ambulansen. Så då får jag tala med ambulansen för han är helt i chock han med, så beskriver jag vattnet och om det gör ont och så vidare.

Läs också: “Värkarna startade två dagar innan mitt planerade snitt”

Några minuter efter så kommer ambulansen hem till mig, så där sitter jag på toan och skäms ögonen ur mig helt söndergråten och halvt naken.. Men vad skulle jag göra då när det bara forsade vatten!

Jag fick ta på mig en förlossningsbinda och ett par trosor och gå i nattlinnet med massa filtar, sen fick jag lägga mig på båren.

Min pojkvän tog med våra packade BB-väskor som jag hade förberett någon dag innan och åkte egen bil medans jag fick åka ambulans, väl i ambulansen var det massor med frågor och blodprov. Jag minns ärligt talat inte så mycket av vad de sa för jag var så fruktansvärt nervös.”

Nervös för ryggbedövning

“Blåljusen slogs på och full fart till Falun blev det. Väl i Falun så blev jag inrullad i ett rum, där blev det mer prover och jag blev påkopplad massor av slangar och plats för dropp och sånt. Tabletter fick jag. Kateter satte de i. Och spritt språngande naken blev jag också.

Sen var det bara att vänta på vår tur för snitt, minns inte när vi kom till Falun men det gick ganska fort dit så innan klockan 21.00 i alla fall!

Tankarna innan de kom in och hämtade oss för operation var så sjuka. Vilka känslor, alltså jag längtar tillbaka för man var så förväntansfull och spänd på att äntligen få träffa sitt barn!

Sen hämtade de oss, jag minns att korridorerna var så långa och att det tog sån tid att komma till operationssalen (vilket inte alls var långt egentligen). Operationssalen var så läskig tyckte jag, det var så mycket folk och så läskigt bara… Där inne gick det också superfort. De la över mig på andra britsen, kopplade i slangar, dropp och medicin. Sen var det dags för ryggbedövning, den var jag mest nervös för. Men det gick ändå bra, jag fick vända på mig och ligga ihopkurad, hålla pojkväns hand och andas lugnt. Sen stack det till och spände massor och sen var bedövningen klar. Sen upp med ett skynke och väl där var jag ju helt bedövad i halva kroppen.”

Läs också: “Varför ska man teckna gravidförsäkring? Experten svarar”

Väntan var lång

“Jag blev att må så sjukt dåligt mitt under snittet, jag fick ett sånt sjukt tryck över bröstet och började spy jättemycket, och fick massor med syrgas. Där är det också lite luddigt för jag blev så sjukt trött och dåsig av någon konstig anledning…

Själva operationen gick så fort tyckte jag, helt plötsligt hör man ett bebisgråt. Den känslan, fyfan vad lycklig jag blev. Vilken kärlek, glädjetårarna kom.

Men efteråt när hon var ute tog sån tid. Att få ut henne gick superfort men inte att lappa ihop mig. Därefter minns jag ingenting faktist förutom när vi var i korridorerna igen och jag kollade på en klocka som vi åkte förbi som visade 23:30.

Jag fick åka tillbaka till rummet som vi fick när vi kom, helt ensam och vila. Det var jättejobbigt tyckte jag för jag visste ju ingenting hur det hade gått för varken mig eller bebis… Och den väntan innan jag fick komma ner till neonatalen var så lång… Plus att jag fortfarande mådde dåligt och inte ens hade smält att vår bebis låg och väntade därnere på mig.

Turen ner till NEO minns jag tyvärr inte heller… Men där fick jag äntligen se henne! Där är också allt väldigt luddigt och det är på grund av all medicin och morfinet som jag blev dålig av, men det var så fint alltihopa. Därefter myste vi bara och vi var inlagda ett tag. Från lördag till onsdag.”

Som nyfödd fick Hailey ligga på neonatalen

Vill du se hur Rebeccas ärr läkte efter kejsarsnittet? I bloggen delar hon med sig av bilder på sitt kejsarsnittsärr.

Vill du fortsätta följa Rebecca och hennes familj? Missa då inte Rebeccas blogg här och hennes instagramkonto @rebeccaoskarssn!

Vill du också dela din förlossningsberättelse på Vimedbarn.se? Mejla till hej@loppi.se!


Du har väl inte missat Vimedbarn.se’s nyhetsbrev?

Det är helt gratis och du kan när som helst säga upp din prenumeration. Signa upp dig här!

Prenumerera på Vimedbarn.se's nyhetsbrev!




Namn
E-post

Lämna följande fält tomt

Förlossningsberättelse: “Akut snitt efter 48 timmar av värkar”

Elin, 26 år, från Fjugesta utanför Örebro hade en lång och utdragen förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt. Förlossningen tog 48 timmar och tillslut sa Elin ”Jag gör vad som helst, bara ni tar ut ungen”. 

ELINS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

“Förlossningen startade den 21 januari 2014 med att vattnet gick hemma i soffan när vi tittade på Paradise Hotel. Jag var i vecka 38 och hade inte en tanke på att det skulle vara dags då. Plötsligt sa det pang i magen och jag blev jätterädd. Jag frågade min sambo “hörde du det där?” “Ja, svarade han”. Han började googla och sa tillslut “Jag tror att det är vattnet som har gått”.”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

gravidmage

En början på två dygns rent helvete

“Jag trodde inte att det var vattnet som hade gått, jag trodde att det skulle kännas annorlunda så jag ställde mig upp för att visa att han hade fel. Då började det forsa vatten längs med mina ben. Jag sprang in i duschen samtidigt som jag ropade ”Älskling, om max två dygn har vi ett barn”. Min sambo blev stressad och sprang omkring och packade det sista. Jag ringde in till BB och de sa att vi kunde få komma in på morgonen efter för en undersökning. Jag fick värkar en timme senare och då åkte vi in istället. Sen började två dygn av ett rent helvete.”

Barnmorskorna ville skicka hem oss

“Värkarna kom inte regelbundet men det gjorde skitont. Barnmorskorna ville skicka hem oss, men eftersom det var första barnet ville vi stanna kvar. Vi åkte tillslut hem i alla fall och försökte sova i några timmar, men det gick inte alls. Vi var hemma i några timmar innan jag tyckte att värkarna kändes för mycket.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

bb

Jag fick lustgas och satt på en pilatesboll

“Vi åkte in igen och sen är natten och dagen efter bara ett töcken för mig. Jag kommer inte ihåg så mycket av dessa två dygn. Jag har bara korta minnen. Jag kommer ihåg att när vi kom in igen den 21 januari hade jag öppnat mig tre centimeter. Sen hoppar mitt minne till fem timmar innan min son föddes den 23 januari. Då hade jag öppnat mig till 9 centimeter. Jag fick lustgas och satt på en pilatesboll. Jag kände att krystvärkarna satte igång och jag ville trycka på, men barnmorskorna ville att jag skulle vänta.”

lustgas

De beslutade om kejsarsnitt

“Vänta får jag göra. Jag är öppen 9 centimeter med krystvärkar i fem timmar. Sen frågar läkaren tillslut om jag vill göra kejsarsnitt. Det ville jag gärna. Jag svarade ”Jag gör vad som helst, bara ni tar ut ungen”. Sagt och gjort, det beslutas om kejsarsnitt och jag rullades snabbt ner till operationssalen. Min sambo hann inte reagera förens han hade på sig operationskläder och en liten mössa inne i salen. Jag har fortfarande svaga minnen från den här stunden. Jag var bedövad från brösten och nedåt men jag kommer fortfarande ihåg den obehagliga känslan när de lyfte mig från sängen till operationsbordet.”

Läs också: Förlossningsberättelse: “Epidural är underbart tycker jag” 

kejsarsnitt

Allt var bra med honom, han mådde prima

“Under operationen kändes det som att jag var väldigt lång och rummet var väldigt stort. Jag såg barnläkaren bakom ett skynke och det kändes som att de var fem meter bort. Plötsligt hörde jag ett litet skrik, han var här, vår lilla pojke. Teamet gick iväg med honom och kollade så att allt var okej och det var det. Allt var bara bra med honom, han mådde prima.”

bebis

Jag grät inte, jag var glad men jag grät inte

“Jag fick träffa honom men jag minns inte så mycket mer än så. Jag grät inte, jag var glad men jag grät inte. Och jag var inte så glad som jag trodde att jag skulle vara. Jag fick sys ihop och ligga kvar på uppvaket. Pappa Albin och lilla bebisen fick åka upp till BB och mysa och några timmar senare fick jag träffa vår lilla prins. Då började jag gråta. Då grät jag av lycka!”

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på hej@loppi.se

 

stats