Prenumerera på vår YouTubekanal ››
Läs också: Vad gör man hos barnmorskan ››
Ställ dina frågor om att bli gravid, graviditeten och förlossningen till barnmorskorna Sofie Låftman och Pia Hjelmqvist från Barnmorskemottagningen på Danderyds sjukhus. Fråga barnmorskan online ››
Gravid? Anmäl dig till Vi med barns gravidbrev ”vecka för vecka” och följ din graviditet och bebisens utveckling direkt i inkorgen. Läs mer och anmäl dig ››
Foto: Carin Wesström
När graviditeten börjar närma sig sitt slut är det många gravida som funderar mycket kring förlossningen. Hur den kommer att starta, hur värkarna kommer att kännas och hur lång den egentligen kommer att bli. En förlossning brukar i genomsnitt vara 12-16 timmar för en förstföderska och 4-8 timmar för omföderskor. Det är såklart individuellt hur lång en förlossning är och hur den känns.
När börjar man räkna att förlossningen har startat?
– Det räknas från att värkarna har blivit kraftiga och regelbundna och från att livmoderhalsen blir kortare och börjar öppna sig.
Läs också: Så vet du att din förlossning har startat
Hur vet man att barnet är på väg att komma?
– När krystningsskedet börjat, det vill säga när man börjar få en reflex att krysta i samband med varje värk.
Hur länge krystar man?
– Krystningsskedet brukar vara i cirka 20 minuter för omföderskor och cirka 40 minuter för förstföderskor, men det kan såklart variera.
Källa: 1177.se Foto: Istockphoto
Mot slutet av graviditeten känns det som om man ska vara gravid för alltid. Då kan det vara bra att se på statistik och hur sannolikheten ser ut för att föda i respektive vecka.
Vecka Chans att barnet kommer denna vecka, om man fortfarande är gravid:
35 3 %
36 5 %
37 11 %
38 25 %
39 46 %
40 59 %
41 58 %
42 100 %
Läs också: Tips för att skapa bra kvällsrutiner
Källa: Lifewithkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids
Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!
*Visar statistik från Socialstyrelsen.
Hur stor är risken för fosterskador vid vattkoppor när man är gravid?
– Risken för fosterskador och andra komplikationer är mycket liten.
Hur smittar vattkoppor?
– Vattkoppor är mycket smittsamt. Du blir immun när du har haft sjukdomen en gång. Då är det ingen fara att träffa någon med vattkoppor. Det gäller även om du är gravid. Vattkoppor sprids genom direktkontakt från person till person eller genom utandningsluften och när du till exempel hostar eller nyser. Det är svårt att undvika att föra smittan vidare då du kan sprida viruset redan innan du själv märker några symtom.
Vad händer om jag får vattkoppor i början av graviditeten?
– Då först antikroppar över från dig till barnet genom moderkakan. Om du skulle få vattkoppor efter vecka 35 hinner inte antikroppar föras över till barnet och du som gravid rekommenderas att få behandling.
Hur behandlar man vattkoppor?
– Du som är över 18 år rekommenderas att få behandling med virushämmande läkemedel. Barn behöver sällan behandlas av vården, utan sjukdomen läker av sig själv.
Källa: 1177.se Foto: Istockphoto
Fostrets blod tar upp dubbelt så mycket kolmonoxid som mammans och gasen stannar dessutom kvar längre hos fostret. Kolmonoxid ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar på lång sikt.
Vattenpipsrökning i fem minuter ger fyrdubbelt mer kolmonoxid i blodet jämfört med cigarrettrökning. Att utsättas för kolmonoxid under graviditeten kan skada fostret och antas vara en orsak till låg födelsevikt och andningsbesvär vid födseln.
Rökning ökar risken för:
• att fostret växer dåligt.
• missfall.
• för tidig förlossning.
• moderkaksavlossning.
• plötslig spädbarnsdöd.
Vattenpipsrökning ökar risken för:
• låg födelsevikt.
• låga Apgar-poäng och andningsbesvär vid födseln.
Snusning ökar risken för:
• för tidig förlossning.
• att fostret dör i livmodern.
Hur mycket du röker/snusar står i direkt proportion till riskerna för fostret. Så fort du slutar kommer det fostret till godo.
Fler tips till dig som vill sluta röka:
Ät på regelbundna tider. Tre mål mat om dagen + mellanmål, frukt.
Att ta regelbundna, dagliga promenader eller utöva andra fysiska aktiviteter underlättar vid abstinensbesvär.
Drick vatten ofta.
Fokusera tanken på vinsterna med att bli tobaksfri.
Belöna dig själv med till exempel massage, ett klädesplagg, ansiktsvård, fotvård, en resa, eller med något annat som du skulle uppskatta.
Här på Vårdguiden hittar du adress och telefonnummer till en barnmorskemottagning, kontakta dem och se till att du får hjälp med att sluta röka eller snusa redan nu.
Källa: Vårdguiden
TYCK TILL!
Röker/rökte du under graviditeten? Kan du inte sluta? Tyck till nedan.
Läs också: Är det farligt att träna under graviditeten?
Förr gav man rådet att gravida kvinnor inte skulle träna under graviditeten. Den största anledningen till restriktivitet med träning var rädslan för förhöjd temperatur. Temperaturen hos barnet uppskattas normalt ligga cirka 0,5 grader högre än mamman, men endast mammans temperatur kan mätas. Förhöjd temperatur under känsliga delar av barnets utveckling har visat sig vara relaterat till så kallade slutningsdefekter, t ex ryggmärgsbråck. Risken för missbildningar finns mellan 6:e och 12:e graviditetsveckan, och när det gäller temperatur är den 6:e veckan känsligast.
Läs också: Så kan ni samarbeta under förlossningen
Djurstudier har visat att det finns en kritisk temperaturnivå som man inte bör överstiga, som antagits vara 38,9°C för gravida. Vid hård träning hos icke-gravida kan kroppstemperaturen komma upp till 39,2°C. Därför drog man slutsatsen att gravida kvinnor inte bör träna för att undvika risk för ökad temperatur. Det finns dock inga studier som påvisar en ökad missbildningsrisk hos foster eller att gravida som tränar når en kritisk temperatur. Man har nu sett att gravida har en mycket bättre temperaturreglering än icke-gravida och därför är nu det gamla rådet reviderat och rekommendationen är nu istället att träna under graviditeten.
Källa: Lifewithkids.se. Foto: Istockphoto
Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!
Oavsett om det är partnern eller någon annan stödperson man har valt att ha med under förlossningen så är dennes roll otroligt viktig. Ofta kan det upplevas svårt och läskigt att stå bredvid en födande kvinna och man vet inte varken hur det känns eller hur man kan hjälpa till. Man kommer antagligen inte heller kunna prata så mycket under förlossningens aktiva skede då man behöver koncentrera sig på det kroppsliga arbetet. Partnern är ofta det enda trygga för en födande kvinna i förlossningssalen.
Man skulle kunna använda metaforen att värkarna är som ett stormande hav med vågor som sköljer över om och om igen. Partnern är då en fyr. En trygg fyr som visar vägen framåt, som ska hjälpa till värk för värk, en i taget och vara tryggheten som är lugn och avslappnad. Partnern ska påminna om att andas lugnt, slappna av och att göra kropp tung. Och det ska göras vid varje värk, för det kommer man att behöva påminnas om varje gång.
Läs också: Gravid? 4 tips på roligare helgdryck
Det ni kan vara säkra på, om ni inte har ett planerat kejsarsnitt att se fram emot, är att värkarna kommer och med värkar kommer ofta också pauser emellan där man kan hämta ny energi. En värk varar inte hela tiden, en värk varar mellan 60-90 sekunder och sedan följer ett par minuters återhämtning. Utnyttja tiden väl!
Källa: Lifewithkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids
Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!
1. Illamående
Att bli illamående tidigt i graviditeten är vanligt, för många börjar det i vecka 6. Några tips att ta till är att äta lite och ofta, gärna direkt på morgonen. Lyssna på kroppen vad den är sugen på och försök dricka mycket vatten.
2. Trötthet
Finns det någon trötthet som är som tröttheten när du är gravid? Du kan gå från pigg till att känna dig som en klubbad säl.
3. Spända bröst
Att brösten ömmar, känns spända och svullna kan vara ett tidigt tecken på att du är gravid. En del upplever att brösten växer en del de första veckorna av graviditeten.
4. Extra starkt luktsinne
Du kanske tappar suget efter den där första koppen kaffe eller känner ”aldrig i livet” när någon frågar om du vill ha ett glas bubbel på aw:n. Många upplever att deras smaker och doftsinnet förändras när de är gravida.
5. Humörsvängningar
Ledsen ena stunden och glad i nästa för att sen blir riktigt arg. Humörsvängningar är inte ovanligt under en graviditet.
6. Blödning
Det finns något som heter nidblödning som är en mensliknande blödning som uppstår när det befruktade ägget fäster sig i livmodern.
7. Molvärk i magen
Du kanske tror att mensen är på väg, många upplever samma typ av molvärk när de är gravida.
8. Uppblåst mage
När du är gravid kan magen kännas svullen tidigt och en del blir förstoppade.
9. Utebliven mens
Är din mens sen är det ett tydligt tecken på att du är gravid. Den kan såklart vara sen av andra anledningar, men det lättaste sättet att ta reda på om du är gravid är att köpa ett graviditetstest.
Även om man inte längtar efter eller är sugen på alkohol kan det vara kul att hitta lite roligare alternativ till dryck när det är helg eller fest. Men många gånger bygger alternativen på sötsliskiga läsk-varianter och man kanske inte vill få i sig så mycket socker. Idag finns det mycket kul att välja på, som inte bara är alkoholfria alternativ till öl och vin.
En helt fantastisk dryck är musten, som inte ska blandas ihop med juicen. Must är 100 % saft från frukt och inga tillsatser eller sötningsmedel är tillåtna. Den vanligaste sorten är äppelmust, men man kan även göra must av päron. Köp gärna en ekologisk variant och prova dig fram mellan olika märken vilken du gillar bäst. Idag finns det must på både flaska och i tetrapak och går att hitta i både mataffär och på Systembolaget. Man kan också testa att lämna in egen fallfrukt på ett musteri eller musta hemma i köket.
Ibland kräver tillfället bubblor. Den absolut bästa alkoholfria bubblet som finns på marknaden är enligt många källor Champagne-gurun Richard Juhlins mousserande vin. Lite dyrare, 89 kr, men nästan lika bra som det bubbel du normalt dricker och finns nu även som rosé-bubbel. Köps på Systembolaget.
Läs också: ”Släpp in din partner tidigt”
Ginger beer, eller ingefärsdryck, har inget med öl att göra utan är ett fantastiskt alkoholfritt, alternativ med mycket smak, till läsk. Man kan testa att göra det hemma, då bestämmer man själv över balansen mellan ingefära, sötma och syrlighet. Annars finns det att köpa på flaska på Systembolaget eller i välsorterade mataffärer. Innehåller en del socker, men är otroligt uppfriskande en varm sommardag. Servera i vinglas med ett par isbitar i.
En kombination mellan äppelmust och bubbel är Appletiser som just har tillsatt bubblor i musten. Då får man en lite roligare dryck utan en massa tillsatser. Uppskattas mycket av barnen! Finns i välsorterade mataffärer.
Källa: Lifewtihkids.se. Foto: Anna Roström/Life with kids
Gillade du den här texten? På lifewithkids.se kan du och din partner prenumerera på dagliga texter om graviditet och första året som föräldrar. Life with kids har sammanställt ny forskning, riktlinjer från myndigheter, erfarenheter från andra föräldrar, omvärldsbevakning från andra länder och fakta ifrån landets tyngsta källor. Helt osponsrat, opartiskt och reklamfritt. Just nu kan du testa tjänsten gratis i 30 dagar!
ANNAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:
”Efter ett missfall och sedan 4-5 månaders försök så hade jag ägglossning på min och Robins 9-årsdag, 13 dagar senare fick jag en känsla på morgonen att jag måste testa och visst var där ett streck. Lyckan var total men rädslan över ännu ett missfall förföljde mig under halva graviditeten tyvärr och tiden gick så sakta. Men efter RUL kunde jag slappna av lite mer och tiden började gå riktigt fort.”
”Due date var 28 oktober. Jag hade hela tiden en känsla av att hon skulle komma för tidigt. Men veckorna gick och när det bara var en vecka kvar kände jag att äh, jag hade fel, hon kommer komma i november precis som Robin tror. MEN, tisdagen den 25 oktober vaknade jag runt 06 med ”mensvärk”. Jag sa ingenting till Robin då innan han åkte till jobbet för jag tänkte att det säkert avtar. Men det blev bara mer och mer och jag låg i sängen hela förmiddagen. Precis den här dagen så hade såklart någon mindre begåvad person grävt av en ledning eller något som gjorde att hela nätet låg nere. Man kunde inte ringa någonstans, som tur var kunde jag kommunicera med Robin via messenger (wi-fi).”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Det häftigaste jag har gjort”
”Vi skulle egentligen på vår sista föräldrautbildning på BVC vid 13 så Robin kom hem vid lunch men jag sa att jag inte orkar gå dit för det gör för ont. Alltså smärtan i sig var inte outhärdlig alls men det blir ju jobbigt att behöva sitta på en hård stol och lyssna samtidigt som man har molande värkar var tionde minut. För så ofta kom värkarna redan från början, även när de var väldigt svaga.”
”Vid 16 började det bli jobbigare och jag var tvungen stanna upp och andas när en värk kom. Robin började redan då tjata om att vi måste åka in. Tilläggas bör då att vi bodde i Edsbyn och närmaste BB är Gävle/Hudik/Falun. Vi hade bestämt oss för Gävle då vi bott där i 7 år och precis flyttat ”hem” till Hälsingland igen. Vi hade alltså gjort alla ultraljud (jag gjorde 3 st pga missfallet) osv i Gävle så vi kände oss hemma där. Min största mardröm var att behöva bli hemskickad och åka hela vägen tillbaka så jag sa ”aldrig i livet att vi åker redan nu”. Vi kunde ju heller inte ringa till förlossningen för att rådfråga. Började få lite panik. Men min fina snälla barnmorska på MVC hade sagt att om du får värkar dagtid så kan du komma ner till mig så kollar jag om du är öppen.”
Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”
”Vi slängde oss i bilen och åkte till MVC (gick ju som sagt inte att ringa före) men hon hade gått för dagen för typ 5 minuter sen så vi missade henne precis och det fanns ingen annan som kunde hjälpa. Suck. Robin tjatade vidare om att åka till Gävle och till slut började telefonerna fungera igen så jag ringde Gävle och då säger dom att det är fullt där. Herregud vilken tur att telefonlinjen började fungera igen så vi inte åkte dit i onödan. Jahapp, då stog vi på ruta noll kändes det som, vi hade ju liksom ställt in oss i nio månader på var vi skulle åka och det kändes som att min mentala förberedelse gick i kras. Vi ringde till Falun och där var det nästan tomt istället, så vi bestämde oss för att åka dit när det var dags. Men de tyckte att jag skulle ta en alvedon och en dusch så länge (vilken skräll). Dagen och kvällen fortsatte med värkar som blev värre ju längre tiden gick, men det varierade hela tiden med 5-10 minuters mellanrum och pga det fick vi inte komma in, de tyckte att de skulle vara regelbundna.”
”Jag försökte få i mig mat och vi kollade på serier medan jag hade en värmekudde på magen. När vi skulle gå och lägga oss var de riktigt jobbiga och jag kunde absolut inte somna. Vid 00 gav jag upp och satte mig i duschen och även om det var skönt så hjälpte det föga. Någon gång efter 01 ringde jag igen till Falun och bad på mina bara knän med gråten i halsen om att få komma in. Jag vet att jag sa ”jag orkar inte det här mer på egen hand”. Dom förstod att jag hade kämpat på så länge jag bara kunde själv och sa att vi självklart skulle komma in. ”Men kör försiktigt” sa hon.. Det var nämligen ishalka och världens dimma. Och vi hade bokat tid för att byta till vinterdäck dagen efter… Lyckat! Så jag gick och väckte Robin och vi åkte mitt i natten, en resa som annars tar 45 minuter tog nästan 2 timmar. Mardröm. Smärtan var fortfarande hanterbar, det sas dock inte många ord i bilen utan jag hade full fokus på att klara av värkarna och att försöka vila emellan.”
”När vi äntligen kom fram runt 03:30 och hittade rätt (eftersom vi aldrig varit där) fick vi ett stort fint rum och en supermysig barnmorska. Undersökningen visade att jag var öppen 5 cm! Jippie, vi skulle inte bli hemskickade och det betydde ju också att det skulle bli bebis ganska snart. Hon berömde mig och sa att jag hade kämpat på bra och länge själv hemma. Men, därefter gick det så långsamt och där någonstans började det också bli ordentligt jobbigt. Jag fick lustgas som var den enda bedövningen jag ville ha. På 2,5 timme hade jag bara öppnat mig 1 cm till och barnmorskan tyckte det var lite för långsamt och därför valde vi att ta hål på vattnet. Märklig upplevelse när vattnet sa swooosh mellan benen.”
Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat
”Efter 1,5 timme till av sinnessjuka värkar var jag öppen 7 cm. Någonstans där emellan sa barnmorskan ”ska du verkligen inte ha epidural?”. ”JOO, ge hit den”. Tyvärr var det precis då nattskifte så det byttes narkosläkare och vi fick hela tiden höra ”han kommer snart och sätter epiduralen, de måste bara byta skift”. Tillslut blev jag förbannad: ”MEN NÄR KOMMER HAN?!”. Jag hade ju ställt in mig på att någon skulle rädda mig från smärtan. Det byttes ju även barnmorskor och jag minns att jag ville gråta när hon som blivit en trygghet helt plötsligt skulle lämna oss. Som tur var fick vi in tre nya fina barnmorskor (eftersom det var nästan tomt på BB så hade vi turen att alltid ha minst 2 st inne hos oss) och de valde att sätta in värkstimulerande dropp för att det gick lite långsamt och jag var redan helt slut, jag hade ju varit vaken över ett dygn redan och knappt ätit något. De försökte proppa i mig dextrosol och efter droppet började det hända grejer och värkarna blev helt outhärdliga. Allt jag hade tränat in om andning från boken ”Föda utan rädsla” var helt bortblåst och stackars Robin som jag hade sagt åt hur han skulle peppa mig fick ett ”TYST” när jag inte klarade av att höra mer.
”Klockan 9 var jag öppen 9 cm och sista centimetern pressade barnmorskan bort med fingrarna. Narkosläkaren hann alltså aldrig komma med bedövningen. Strax efter började krystvärkarna men jag hade inga som helst krafter kvar. Allt jag hade hört om att ”När krystvärkarna kommer är det värsta gjort, då är det skönt att få GÖRA nånting” osv, det var bullshit. När jag trodde att det inte kunde bli värre så började helvetet (om man får säga så?). Jag hade krystvärkar nästan 1,5 timme och hade fått höra av alla att de varar vanligtvis i ca 20 minuter. Jag ville bara ge upp, jag trodde hela mitt bäcken skulle sprängas och det tog liksom aldrig slut. Hon sa ganska tidigt ”Nu ser jag huvudet” och då trodde jag att då måste det ju snart vara över. Jag hade fel. Jag kunde knappt andas.”
Läs också: Resa som gravid – 5 tips
”Tillslut frågade de om jag ville känna på huvudet och jag böjde mig fram och fick känna. Det gav mig lite mer styrka så till slut tänkte jag att nä nu jävlar ska ungen ut, jag orkar inte mer. Jag tog i med ALL kraft jag hade kvar, och då kom hela hon i en och samma värk. Det var tur för jag hade inte orkat en enda till. Men det är så märkligt för i samma stund som jag fick upp henne på bröstet var smärtan som bortblåst. Hon skrek direkt men jag var orolig och sa ”ska hon inte skrika MERA?!”, haha. Men hon var frisk och helt perfekt. Klockan var 10:43 och hon vägde 3820 gram och var 50 cm lång. Det var så overkligt men ändå så självklart att hon äntligen var här. Vår älskade Mira!”
”Jag är så tacksam för att allt ändå gick så bra som det gjorde, att det aldrig var någon fara med Mira, att jag inte fick några bestående skador och att vi hela tiden hade så mycket stöd från barnmorskorna, det behövde både jag och Robin. Robin lämnade aldrig min sida, personalen fick säga åt honom att gå på toa och dricka vatten. Även om han själv tyvärr upplevde det som att han inte gjorde tillräckligt så var han sånt otroligt stöd. Han behövde egentligen inte säga eller göra någonting utan bara att han var där gjorde hela skillnaden för mig. Synd att det var omöjligt för mig att uttrycka det där och då och att han därför har en sämre känsla av förlossningen än mig.
”Vi stannade kvar på Faluns patienthotell i två dygn men jag sov inte en blund på över 50 timmar då Mira skrek halva natten och ammade andra halvan. När det var dags att åka hem kändes det så sjukt att vi bara skulle få ta med henne utan att någon kontrollerade att vi faktiskt kunde ta hand om henne. Och det var så overkligt att vi kom dit två stycken och åkte därifrån tre. Att vi från och med då var en familj! Hjärtat svämmar över när jag tänker på det.”
Tips! Läs Annas blogg om livet som småbarnsförälder på choicebyanna.se
Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!
