lustgas | Vimedbarn - Topplistor för influencers

Förlossningsberättelse: Barnmorskan skrattade

Förlossningsberättelse - barnmorskan skrattade

”05.00 den 10 oktober 2017:

Vaknade jag av svag ”mensvärk” som kom och gick. Då var det dock nästan 30 minuter mellan värkarna så när den tredje värken kom runt 06.00 började jag tänka att detta kanske kan vara de riktiga värkarna. Har man aldrig känt dem innan så har man ju ingen aning. Det som jag visste dock var ju att värkarna skulle komma och gå, vilket de ju gjorde. Jag började klocka värkarna på min app.

Det är lite luddigt med tiden men någonstans här gick jag upp och gjorde gröt till oss. Jag har aldrig ätit så mycket gröt i mitt liv. 😄 Lassade på med två stora portioner innan jag var nöjd. Antagligen var det kroppens sätt att ladda med bränsle.

06.00 Säger till Carl att han får ta ut en komptimme på morgonen och städa. Om det skulle hända något idag så får det inte vara stökigt när vi kommer hem. Själv hade jag ingen ork att städa så stackars Carl fick stressa järnet.

06.30. Ringde jag till förlossningen och frågade om det kunde vara riktiga värkar som jag kände och nu var det också mycket kortare tid mellan. Ca: 15 minuter. Barnmorskan sa åt mig att försöka vila och ta en alvedon om jag behövde det. Jag håller mig dock så mycket som möjligt från att ta tabletter så jag skippade det. Jag gick istället upp och tog en varm dusch och under värkarna fick jag huka mig och hålla i badkaret för att orka igenom dem.”

Kollar på film och skriker svordomar

”Cirka 09.00 (jag har inte riktigt koll på tiden men ungefär)

För cirka en timme sedan gick slemproppen och här gjorde värkarna riktigt ont. Carl har ringt förlossningen igen som säger att vi ska försöka vara hemma så länge det går men om jag känner att jag behöver smärtstillande så får vi komma in.

Vi satte på filmen Vaiana och vid varje ny värk fick jag hänga mig över soffan och skrika alla svordomar och fula ord jag kunde. Det här med att andas sig lugnt igenom värkarna var inget för mig. Det som hjälpte lite lite var att få skrikgråta ut alla fula ord jag kunde, haha. 😅 Nu i efterhand tänker jag att grannarna måste undrat vad som hände.

Runt 10.30 fick jag hänga mig över toaletten då det gjorde så ont att jag ville kräkas. Det kändes verkligen som att ryggen skulle gå av. Även om det gjorde sjukt ont så var det inte så illa som jag föreställt mig värkar. Någon stans här sa jag till Carl att jag ville ha smärtstillande. Han ringde till förlossningen och de sa att vi kunde komma in och ta CTG. Jag var lite orolig att de skulle skicka hem oss igen då jag inte hade haft 3 st värkar på under 10 minuter och det är ett utav kraven för att man ska få stanna kvar.

Väl i bilen på väg till sjukhuset som tar cirka 8 minuter, fick jag tre värkar. Och påväg från parkeringshuset till förlossningen fick jag två värkar så det gjorde mig otroligt lättad, för då kanske vi skulle få stanna. På kvittot för parkeringen står det att vi parkerade kl: 11.23.”

Barnmorskan skrattar åt mig

”Vi fick komma in och stanna! Så lättad. Jag var öppen 4 cm och hade ju minst 3 st värkar inom loppet av 10 minuter. Däremot hade inte vattnet gått än.

När alla prover var tagna sa barnmorskan att vi kan gärna vara uppe och gå lite. Varpå jag säger till Carl att vi kan gå ner i Cafét och äta mat. Då skrattar sköterskan och rättar sig. ”Tror du att du orkar det? Jag menade inte upp och gå utan upp och stå.” Precis när jag ska ställa mig upp fattar jag varför hon skrattade och la mig ner igen. Inte en chans att jag kunde gå flera meter. Haha, man tänker inte helt klart av smärtan.

Efter detta så håller jag ingen koll alls på tiden. Det är lite som en dimma. Carl sprang och köpte alla olika saker de hade i cafét då han inte visste vad jag ville ha. Världens bästa❣ Jag hann ta ett bett på en smörgås och dricka en Päronfestis.”

Kräks päronfestis av lustgasen

”Jag kom på att jag ju kom in för att jag ville ha smärtlindring så jag fick testa lustgas som vi ganska snabbt höjde till maxstyrka. Jag fick sitta på pilatesboll (så bra!) medan Carl och barnmorskan masserade min rygg. Kräktes upp min Festis för att jag inte riktigt fattade hur mycket/lite jag skulle andas in av lustgasen. Jag fattade aldrig tekniken, så ibland gjorde värkarna skitont och ibland blev jag så hög att jag trodde jag skulle ramla av sängen, haha.”

Så kom Mini

”Blev irriterad på Carl för att han tände lamporna fel. Helst hade jag velat ha becksvart och knäpptyst. Jag ville ha allt fokus på lustgasen. Stackars Carl som hade ordnat med en BB-lista på spotify och allt…

Runt 17:30 gör min barnmorska så att vattnet går, då det inte verkade hända av sig självt för mig. Strax därefter kom krystvärkarna och 18.20 var lilla Mini ute. Bästa finaste lilla Mini.”

Förlossningsberättelse: Barnmorskan skrattade

Följ Carl, Michelle & lilla Lykke på den gemensamma bloggen Parenthood som du hittar här ›› Du kan också följa familjen på Instagram – @michelle.bolwede››

Mammorna: ”Det här var bästa smärtlindringen under förlossningen”

smärtstillande förlossning

Det finns gott om alternativ för smärtlindring under din förlossning och det finns inget alternativ som är bättre eller sämre. Vi kan tyvärr inte ge dig facit på vad som kommer fungera bäst för just dig men genom att ta del av andra mammors upplevelser kan alternativen kännas mer eller mindre lockande för just din förlossning.

Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning”

Topparna som gjorde att jag kräktes försvann av duschen

”Jag tog all smärtlindring jag kunde få under min senaste förlossning. Lustgasen hjälpte lite grann vissa stunder, mest för att ha något att fokusera på. Epiduralen fick mig att börja gråta för att smärtan verkligen försvann. Men den mest oväntade smärtlindringen i latensfasen, innan man fick de starka grejerna, var duschen. Jag tänkte ”hur f*n ska detta hjälpa mot mina galna värkar” men det gjorde de faktiskt, topparna som gjorde att jag kräktes försvann av duschen!
Jennie-Lie Wikström – läs bloggen här ››

TENS-maskin hjälpte massor

”Epidural var underbart med första barnet men innan den sattes så hade jag tens-maskinen på hela tiden och den hjälpte massor! Att jag även kunnat använda den under graviditeten var en stor bonus.”
Angelica Renhuvud Keane- läs bloggen här ››

Läs också: ”Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det”

Fokuserade på att inte spänna mig

”När jag väl luska ut hur lustgasen fungerade, så tog den bort de värsta topparna. Men annars så jobbade jag med andningen. Djupa andetag och fokuserade på att inte spänna mig utan att slappna av. Det var det bästa för mig!”
Linda Lindkvist – läs bloggen här ››

Andning, lustgas och massage

”Andning, andning, andning!! Sen var lustgasen och hård massage i svanken så skönt 😘”
Julia Fröberg Arman – läs bloggen här ››

Skrek efter epidural

”Med första skrek jag efter epidural, men med andra var jag mer förberedd på smärtan och använde bara lustgasen. Nu med tredje är min förhoppning om att klara mig på lustgas, vilket kan ske vilken dag som helst
Liw Olausson – läs bloggen här ›› 

Läs också: “Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning”

Varma bad

”Första förlossningen så testade jag på lustgas, akupunktur och varma bad men andningen var det som hjälpte mig bäst. På min andra förlossning fick jag till lustgasen så det hjälpte mig mycket bättre än första gången!”
Camila Charro – läs bloggen här ››

En kudde fylld med kokat vatten

”Kombinationen av lustgas, en kudde fylld med kokat vatten mot ländryggen och sen epiduralen 👌🏼 lustgasen mildrade ju det hela och värmen från kudden gjorde det bara skönt och epiduralen gav en den där nödvändiga pausen så man kunde dricka, kissa och vila
Sarah Hallgren – läs bloggen här ››

Tryggt stöd, pepp och kommunikation

”Jag har älskat att föda helt utan smärtlindring! Att få fokusera, känna vad som händer och arbeta tillsammans med kroppen. Bäst för mig under förlossningarna har istället varit ett tryggt stöd runt om och mycket pepp och kommunikation! Jag har ”tvingats” till bedövning efter förlossning pga komplikationer, bl.a. då en spinalbedövning, och trots att det bedövade bra hade jag gärna varit utan 😅”
Sofi Lönnqvist – läs bloggen här ››

Partner som stöd

”Jag hade planerat att ta PDB men kände att smärtan var såpass kontrollerbar med endast lustgas att jag fortsatte så. Och bästa smärtlindringen för mig var att ha min man vid min sida som peppade och kontinuerligt informerade mig om processen på det sätt jag kunde ta emot det på. Rekommenderar verkligen att ha någon vid din sida som känner dig utan och innan, både för att en sådan person kan kommunicera med dig på rätt sätt men även med personalen då han/hon känner dig och dina signaler bäst.”
Hannah Philip – läs bloggen här ››

Olika från gång till gång

”Med första barnet tyckte jag att epiduralen var super. Med andra barnet så var jag lite mer beredd på smärtan och klarade mig bra med lite lustgas, klarar inte av att använda den så länge då jag blir så yr/borta av den.”
Jennie Mörsare Said – läs bloggen här ››

Förlossningsberättelse: ”Lustgas var inget för mig”

Förlossningsberättelse: "Lustgas var inget för mig"

Victoria Pihlgrens förlossningsberättelse: ”Lustgas var inget för mig”

”Natten till fredagen den 27/10 sov jag inte en sekund. Mina krämpor hade satt stopp för sömnen sedan några veckor tillbaka. Men just denna natten var speciell. Vi hade samtal med specialistmödravården klockan 09.30, och skulle diskutera en igångsättning. Hur vi hamnade i den situationen var dels för att jag gått upp 4 kg på 3 dagar den veckan och som ni läst innan så var mitt psyke kört i botten. Det positiva med det hela var att jag hade gått över 5 dagar.

Richard hämtade mig, och vi begav oss mot sjukhuset i Karlstad. På plats blev vi hämtade av en läkare och en som var med för “se&lär”. Jag minns inte så mycket av samtalet innan, men jag vet att läkaren tittade på mig och sa – Du mår inte bra du. Vilket var sant! När hon skulle göra en undersökning för att se om det ens var möjligt att genomföra en igångsättning om min kropp ens var lite redo för att tvinga igång ett barnafödande sa hon att det var good to go! Tappen var nästan utplånad och hon tog ett samtal till förlossningen. Jag minns hur hon sparkade mig så hårt i magen just där och då. Precis som att hon förklarade att hon aldrig ville lämna min mage. Men ack så fel hon skulle få, vår lilla Greta i magen.

Vi hade räknat med att kanske få en tid måndagen därpå, eller någon gång i början på veckan. Men så kom det, meningen som gav både mig och Richard lite små panik. De hade mycket plats på förlossningen den fredagen och vi kunde starta igångsättningen med engång. Richard som kom precis från sitt jobb,och jag som bara ville hem och sova fick snabbt ställa om, ställa om inför att få träffa våran dotter som vi väntat på i nästan 10 månader.”

Läs också: ”Appen som kan berätta varför din bebis skriker”

Igångsättning med cytotec

”VI blev förflyttade till förlossningen och kom in i ett mysigt, eller så mysigt ett sjukhusrum kan bli. Och blev informerade hur det skulle gå till. Metoden vi skulle genomföra var Cytotec, en medicin jag skulle ta en dos varannan timme och totalt åtta doser. De var väldigt noga med att förklara utvägen av igångsättning, att det kunde ta flera dygn, sluta med kejsarsnitt eller bli enormt påfrestande för kroppen. Jag fick nästan känslan av att man blev idiotförklarad, lite som att man inte orkade vänta mer utan bara ville få ut henne. Vilket var sant, men inte som de föreställde sig. Det var först när de fick läsa om min graviditet i min journal som de “accepterade” oss och tyckte jag var stark som klarat 5 dagar över.

Första dosen togs 12.00 och vi bestämde oss för att åka hem och hämta väskorna, samt få i oss lunch. Någon sömn hann vi inte med, då jag var så tung och svag så jag tog mig liksom inte upp i lägenheten (75trappsteg skall tilläggas) för att sedan gå ner igen. Det fick bli bilen. Richard min pärla fick köra runt och skylta hus (mäklare) undertiden medans jag fick några halvbra minuter sömn i bilen.

Tillbaka på sjukhuset för att inta tredje dosen men då orkade jag inte åka fram och tillbaka mer, vi la in oss på det rum som vi hade våra väskor. Jag var så slut. Och vi skulle inte komma ut förens vi var tre. Häftigt! Vi installerade oss på rummet och än så länge hade jag bara några svaga sammandragningar men absolut inga tecken på att det var nära, SUCK. Detta skulle ta tid tänkte vi. Vi facetimade med våra vänner, pratade och Richard försökte pumpa i mig choklad och mat. Något jag absolut INTE ville ha utan lite senare, vilket jag kommer få ångra. Fjärde dosen togs klockan 18.00 och då la vi oss i sängen båda två, en gravid tjej på 112kg och min fina man på 1.90cm. Det var trångt men finns det hjärterum, finns det stjärterum… Vi spelade yatzy på mobilen när det helt plötsligt knackade till i kroppen. Jag sneglade på R, men han hade inte hört något. Jag bad honom hjälpa mig upp men han var så inne i yatzyt att jag hann bli irriterad och halvskrek att han skulle hjälpa mig upp. SPLASH, vattnet gick klockan var då prick 19.00.”

Läs också:Cecilia Ehrling Danermarks förlossningsberättelse: Värkarna startade under Let’s dance”

Duschade i en timme

”Där och då brukar jag säga att R insåg att han skulle bli pappa, jag bad om ett par mjukis och trosor från väskan medans han tog fart, sprang förbi mig ut och sa (skrek) till barnmorskorna att vattnet har gått. Jag kunde höra från korridoren hur han frågar vad man gör nu. Jag? jag stod som en hjälplös 5åring som kissade på sig. Orörlig. Från att inte känna ett dyft till att nu kunna börja klocka värkarna var fantastiskt och de sa till oss att det blir bebis i helgen. Här var jag öppen 1cm.

Jag kunde andas igenom värkar lätt, dansade bort dem framför idol, men helt plötsligt ändrades de. Nu började det kännas och vi hoppade in i duschen. Där stod vi i en timme ungefär, eller kanske två.. Ut kom vi iallafall, och vi skulle göra en ny undersökning då det var personalbyte. Här var klockan 22.00 och jag tänkte nu jädrar är jag nog öppen iallafall 6-7cm. 1,5cm, 1,5cm(!) var jag öppen. HUR VAR DET MÖJLIGT? och hur skulle jag överleva om det gick såhär sakta och gjorde sä ont. Nä nu ville jag åka hem, skita i detta. Bedrövligt.”

Läs också: ”Förlossningsskadade Jenny: Jag kämpar för kvinnors rätt”

”Hoppet lämnade mig”

”När vi fick reda på att jag var öppen 1.5cm endast lämnade hoppet mig. Jag fick en värmedyna och satt med knäna på golvet och lutade mig över sängen. Samtidigt som jag skickade en snap till vänner att det var igång. Viktigt att uppdatera de sociala medierna under tiden…

Timmarna gick och barnmorskan var inne och försökte få ur mig hur ont det började göra, och insåg snabbt att jag var en envis jäkel som försökte härda ut och alltid svarade med “Nej men det går bra, smärta är en illusion.” Tillslut tog de in oss i ett förlossningsrum och vägen dit präglades av 3-4 värkar. Vägen dit var ca 20m, men eftersom jag blev igångsatt så kom de med några sekunders mellanrum och höll i minst 1min. När vi kom in på förlossningsrummet var jag slut, testade lustgas men det var absolut ingenting för mig. Jag brukar förklara att det kändes som att ta en shot, en shot man vet innerst inne att man inte klarar av. Så det slutade med kaskadspya, och en barnmorska som snällt sa att lustgas inte var något för mig..”

Fick morfinspruta

Då låg vi där, jag som var öppen för smärtlindring men ställt in mig på att enbart köra på lustgas. Fick en morfinspruta tillsammans med bricanyl i låren som skulle verka inom 30min, men tiden gick och det blev ingen effekt. Då hade de lagt en för liten dos för min vikt (läs 112kg) så det blev pannkaka av allt, och nu började jag ge upp. Barnmorskan erbjöd epidural men jag är så nålrädd att jag tvekade.

Blev undersökt igen och var öppen 6-7cm då tändes vinnarskallen till liv igen, hade jag klarat dessa cm utan smärtlindring kunde jag lika gärna bita ihop och ta de sista 3 också. Och så fick det bli, jag och Richard tillsammans krigade igenom värkarna som blev längre, tyngre, och ondare. Men när varje värk kom påminde jag mig själv om att det var en värk närmare vår dotter och aldrig mer kom igen. Tills nästa då… Det funkade och vips ändrades det riktning på dem och ett tryck neråt började.”

Navelsträngen vad lindad runt halsen

”Här stod jag lutad över en upphöjd sänggavel och sa till BM att det tryckte neråt, nja sa hon det var allt lite väl tidigt från att vara öppen 6-7cm så hon sa att det antagligen var en liten stund till. Hon var påväg ut genom dörren när en till värk kom så hon kände en snabbis och konstaterade att 10cm hade öppnat sig och krystvärkarna hade startat. Detta inom loppet av 1,5h.

Jag blev tvungen till att ligga ner för att CTGn hade svårt att känna Gretas hjärtljud, men i det läget var det stört omöjligt att få mig att ligga still så de sattes en elektrod i hennes skalp. Under tiden innan jag fick börja trycka på så låg jag och bet mig i armen, det var skönt att fördela smärtan och det blev den enda smärtlindringen vi använde oss utav. INTE poppis bland personalen men jag kunde inte bry mig mindre i det tillfället.

Jag fick börja trycka på, samtidigt som hennes hjärtljud sjunker och det kommer snabbt en till barnmorska in i rummet. Hon hade sin navelsträng lindad runt halsen. De alla skötte detta otroligt snyggt för jag märkte absolut ingenting och kände ingen oro över detta. Hennes huvud kom ut och de lindade av den, sen vad som känns som en millisekund kommer hon, upp på mitt bröst. Var svårt för mig att förstå att hon var här och chocken blev total. Hon skrek och hade massa hår.”

”Lyckan var total!”

Där låg vi, jag som mamma, Richard som pappa och det lilla monstret som fått mig att må så dåligt i 10 månader. Richard sa direkt att det var en liten Greta och lyckan var total. 3655g och 52cm kort.

Moderkakan var en sån del som jag inte hade förberett mig för och när barnmorskan skulle hjälpa till att dra ut den i samband med krystning så gick navelsträngen av. Den var så skör och moderkakan vägrade komma ut. Efter värkstimulerande och krystningar gick det inte och hon ringde på läkare som skulle förebereda operation. Tog jag i, från någon hemlig energikälla som min kropp hade sparat och tryckte ur den där förbannade moderkakan. Jag ville INTE på operation utan ville njuta av min älskade lilla dotter. Jag fick inte en bristning, inte ett stygn och klarade en 7h förlossning utan smärtlindring. Snacka om att kvinnor är ren och skär POWER!

Vår förlossning var 10/10 och jag kunde inte gjort det bättre. Jag och Richard jobbade i ett team, det var tillsammans fick vi ut henne. Barnmorskorna var underbara här i Karlstad och till alla er som blir igångsatta med eller utan vilja vill jag bara säga att det kan bli en kanonförlossning trots att de säger att det oftast inte blir som man tänkt. HEJA ER som har fött eller står inför kommande förlossning. Jag avundas er som ska få göra det här, det är så häftigt.”

Vill du fortsätta följa Victoria och hennes familj? Missa då inte hennes blogg här!

stats