Nina Malmström och hennes sambo Gabriel som är futsalspelare valde att föda sin dotter i Sverige, även om de under graviditeten var bosatta i Barcelona. Läs hennes förlossingsberättelse här, en förlossning som minst sagt drog ut på tiden.

NINAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”10 dagar (!) efter BF vaknade jag på morgonen och skulle gå upp och kissa. Dagen innan hade vi egentligen planerat att gå på Jul på Liseberg, men jag var så himla trött att vi till sist bara stannade hemma hela dagen och vilade. Och tur var nog det. För jag hann precis ställa mig upp ur sängen när det plötsligt kändes som om himlen öppnade sig mellan benen på mig – VÄRLDENS niagarafall! Jag sprang till toaletten där vattnet ordagrant forsade ut. Mina pyjamasbyxor var helt plaskblöta. Kände genast massor med fjärilar i magen och kunde inte sluta fnissa om hur allt verkligen var precis som på film. När det lugnat ner sig lite och slutat forsa virade jag en handduk typ som en blöja (haha, jag dör lite när jag tänker på det i efterhand) och tassade ut till Gabriel som fortfarande låg och sov ovetandes, samtidigt som jag försökte knipa (som om det skulle hjälpa…) allt jag kunde för kung och fosterland så jag inte skulle förstöra hela parkettgolvet.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Han hade navelsträngen runt halsen” 

Det var precis som på film

”Honey! Wake up! I think the water just broke”, skrek jag till Gabriel och började asgarva. Det hela var bara så himla komiskt! Jag vet inte hur många gånger jag hade förklarat för Gabriel att det nästan aldrig är som på film, att det är jättejätteovanligt att förlossningen startar med att vattnet går. Men nu var det ju PRECIS som på film. Han vaknade på studs och satte sig yrvaket upp i sängen, så kom ett förhoppningsfullt: YEAAH? Hans ögon lös av förväntan blandat med nervositet. Sedan fick jag rusa till toaletten igen för det kom ännu mer vatten. Mitt i allt hann jag messa mamma, tjejerna och min kusin: ”vattnet har gått” och så massa smileys som skrattar så att tårarna sprutar, innan jag ringde till förlossningskoordinatorn för att se vad de hade att säga.”

Äntligen skulle den där jäkla ungen komma

”Trots jättebindor rann vattnet bara igenom så när mina föräldrar, som skulle skjutsa oss till sjukhuset, kom för att hämta upp oss hade de lagt handdukar i flera lager på framsätet. Haha! Vi alla fyra var på så himla glatt humör för äntligen, äntligen skulle den där jäkla ungen som vi väntat på så länge komma. Vi var så jäkla taggade och tog en groupie med tummen upp för att skicka till alla vi kände.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag födde barn på 8 minuter” 

Barnmorskan skickade hem oss

”När vi kom till sjukhuset fick vi ett rum och jag lade mig ner på en säng samtidigt som barnmorskan spände fast alla de där remmarna för att göra en CTG-kurva. Bebisens hjärtljud såg jättebra ut och värkarna började komma allt mer regelbundet, men eftersom de inte var tillräckligt kraftiga ännu tyckte barnmorskan att vi skulle åka hem och vila inför vad som komma skulle. Hon kunde inte känna efter hur öppen jag var på grund av den förhöjda infektionsrisken som finns när vattnet har gått, men hon sa att i och med att det redan var så mycket aktivitet skulle det nog bli bebis innan denna dag var slut”.

Jag koncentrerade mig på att slappna av och andas

”Väl hemma hade värkarna börjat bli lite kraftigare och komma tätare, men inte värre än att jag kunde klara av det på egen hand. Gabriel gick för att köpa pizza och jag kröp ner i sängen för att vila inför vad som komma skulle. Jag lyckades till och med sova någon timme, men när jag vaknade började det bli jobbigare. Värkarna var av helt annan karaktär än innan och jag sa till mig själv ”försök håll ut så länge som möjligt” om och om igen – för jag ville inte åka in till sjukhuset för att sedan bli hemskickad. Jag tog en lång, varm dusch och jag minns hur jag satt ner på golvet i badrummet med duschslangen riktad mot magen samtidigt som jag koncentrerade mig på att slappna av och andas.”

Det var fullt på sjukhuset

”Det började göra mer och mer ont neråt ländryggen och Gabriel tryckte hårt vid varje värk. Vi värmde vetekudde och varmvattenflaska som lindrande en hel del, jag satt på pilatesbollen framför TV:n och skumpade runt samtidigt som vi laddade ner diverse appar för att klocka värkarna. Framåt 21-tiden gjorde det så fruktansvärt ont att jag bara ville lägga mig raklång ner på marken och skrika – dessutom var det mellan 3-5 minuter mellan värkarna så då kände jag att nu får det vara bra. Ringde förlossningskoordinatorn som sa att det var fullt just nu på Mölndal sjukhus, men att vi var välkomna in om en timme – eller åka till Östra. Eftersom vi redan varit på Mölndal tidigare under dagen och jag hade hört så dåligt om Östra bestämde vi oss för att vänta lite till.”

Nu väntade en av de värsta nätterna i mitt liv

”Det tog ungefär en kvart att köra till Mölndal och på den tiden hade jag kanske fyra kraftiga värkar, men när vi väl kommit in på undersökningsrummet och jag fått alla remmar runt magen för att göra en CTG-kurva var det som om allt stannade av. På de 40 minuterna som vi var på sjukhuset hade jag typ tre, om man jämför med hur det varit hemma – svaga, värkar. Självklart kunde vi inte stanna kvar då och allt var bara så förargligt. Här förstår jag i efterhand inte varför de inte bara gav mig en spruta för att skjuta upp det hela lite (som jag vet att andra har fått) så att jag åtminstone skulle kunna få sova och vila inför vad som komma skulle, jag fick bara några ”starkare” värktabletter som inte skulle hjälpa det minsta. För tror ni inte att det redan i hissen ner och påväg ut till bilen kom två riktigt kraftiga värkar, men då vägrade jag bara att åka upp till förlossningen igen. Nej, fy fasen för att bli hemskickad IGEN – nu var i och för sig första besöket bara en kontroll på grund av vattenavgång, men det är faktiskt inte särskilt roligt att åka fram och tillbaka från sjukhuset när man gått över tiden nästan två veckor. Och nu väntade en av de värsta nätterna i mitt liv.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”På en och en halv timme var hon ute!”

All energi var slut

”Jag hade så fruktansvärt starka värkar som kom ungefär var 7-10:e minut så det var precis att jag inte hann somna emellan. Jag minns hur jag typ halvlåg på golvet och vid varje värk hängde mig över med överkroppen mot säng- eller soffkanten samtidigt som jag hade knutit en varmvattenflaska mot magen och en vetekudde mot ländryggen med hjälp av ett morgonrocksskärp. Haha! Nä, fy fasen det är nog det värsta jag smärtmässigt varit med om – just framför allt för att det drog ut så på tiden och skapade en inre stress över att jag skulle vara HELT SLUT och inte orka någonting när det väl var dags för förlossning.”

Jag hade varken ätit eller sovit på 24 timmar

”Så här i efterhand är hela den där dagen helt dimmig – egentligen borde jag ha skrivit min förlossningsberättelse för länge sedan medan minnet fortfarande var färskt, men jag kommer i alla fall ihåg hur jag bara försökte stå ut och intala mig själv att varje värk förde mig närmare ”målet”. Framåt kvällen (dag 2 med värkar) stod jag inte ut längre – jag hade varken ätit eller sovit på 24 timmar så det fanns absolut ingen energi kvar. I bilen påväg in till Mölndals sjukhus började de dock plötsligt komma tätare och bara i hissen upp hann jag andas igenom två. Barnmorskan kände efter hur öppen jag var – 5 cm, äntligen var det nära!”

Lustgasen var grym

”Vi fick komma in på förlossningsrummet runt niotiden på kvällen och bara det att vi fick stanna kvar och inte bli hemskickade igen gjorde mig peppad som bara den. Alltså lustgasen var GRYM! Den tog absolut inte bort all smärta, men lindrade ”udden” av värken – det där allra vassaste. Värkarna kom allt tätare och snart kände jag att lustgasen inte var tillräcklig längre så jag bad om epidural. Det kändes som en evighet innan narkosläkaren kom in, men i själva verket rörde det sig bara om typ 10 minuter.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Det knakade till lite i ryggen

”Äntligen kom narkosläkaren in för att ge epidural. Narkosläkaren ville att jag skulle sätta mig upp i sängen, men värkarna kom så otroligt tätt att jag inte kunde att resa mig emellan. Så jag fick lägga mig på sidan och kuta rygg så mycket det gick. Först fick jag en bedövningsspruta och det var ju inte särskilt skönt direkt, men jämförelsevis med hur ont jag hade haft i över 24 timmar nu var det ingenting. Sedan var det den där långa nålens tur, men jag kände faktiskt INGENTING. Det knakade till lite i ryggen vilket var rätt otäckt såklart, men det var smärtan som jag främst hade varit rädd för innan och den slapp jag helt och hållet. All smärta liksom bara rann av mig och för första gången på nästan 1,5 dygn kunde jag andas ut, få i mig mat och faktiskt vila en stund. Utan epiduralen hade jag nog aldrig orkat – det gav mig äntligen tid för återhämtning och framför allt massor med ny energi. Vid ett-tiden kom barnmorskan in igen och då var jag öppen 10 centimeter – nu var det nära!”

Fick börja krysta

”Barnmorskan sa åt mig att jag kunde börja krysta när jag kände att kroppen ville – ”jaha, och hur gör jag det?”. ”Bara lyssna på kroppen”; sa barnmorskan då, men det var lättare sagt än gjort. Baksidan med epiduralen var väl att den hindrade mig från att känna av krystvärkarna ordentligt, i alla fall till en början.”

Min rumpa kommer explodera

”Det var ett sånt otroligt tryck neråt, men inte där bebisen skulle komma ut – utan mer bakåt. ”Min rumpa kommer explodera”, skrek jag rakt ut för det kändes så. Mitt i allt kom en sjuksköterska med det där lakanet som vi skulle ha dragkamp med och jag tog verkligen i för kung och fosterland. Jag andades (och skrek enligt Gabriel, haha det kan jag inte minnas) i den fantastiska lustgasmasken som jag vägrade släppa och Gabriel baddade min panna.”

Här fick barnmorskan göra ett klipp

”Plötsligt ropar barnmorskan ”det är en blondie” och frågar om jag vill känna på håret. ”Nej fy vad äckligt”, hann jag tänka utan att riktigt förstå innebörden. Haha! Jag hade långt i förväg sagt till Gabriel att han INTE fick titta, utan att han skulle stå kvar vid huvudänden hela tiden. Han måste dock ha sett att något var påväg ut ändå för jag minns hur han typ halvt snyftade ”she’s coming, she’s coming”, men jag trodde nog att han skojade. Här fick barnmorskan göra ett klipp och sedan sa hon att jag vid nästa krystvärk var tvungen att hålla emot och inte trycka på, vilket var svårt för kroppen vill verkligen inget annat än pusha på.”

Jag fick upp henne på bröstet och Gabriel grät av lycka

”I nästa sekund (03:25) gled hon ut – denna underbara, kladdiga och vackraste lilla varelse jag någonting sett – skrikande som en liten stucken gris. Jag fick upp henne på bröstet och Gabriel grät av lycka, men jag var alldeles lugn – för mig kändes allt bara så himla självklart. Här var hon ju, den där lilla personen som jag väntat på så länge. Hon som skulle komma att förändra min värld. För all framtid.”

Läs Nina Malmströms blogg om flytten från Barcelona till Brasilien inne på LOPPI.se. Hon skriver om livet som mamma till lilla Isabella. Här kan du även läsa hela Ninas förlossningsberättelse då den här versionen är nedkortad.

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Bloggaren Sandra Lundqvist ville hinna in till sin förlossning i god tid för att få bedövning. Så blev det inte. En och en halv timme efter inskrivningen födde hon dottern, utan den typen av bedövning som hon hade tänkt sig.

SANDRAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Lördagen den 2/1, efter att ha städat undan julen och provat alla möjliga husmorsknep för att få ut bebis fick jag regelbundna förvärkar. Inte onda men dem var där. På kvällen var Evangelina och Theodor över och vi hade precis druckit en kopp hallonbladste och skurit upp en ananas när jag började klocka värkarna. Jag ringde till förlossningen 19.23 med tre minuter i mellan varje värk. Barnmorskan tyckte att vi kunde åka in när vi kände oss redo och efter en googling valde vi att åka in på en koll för att försäkra oss om att det inte skulle gå för snabbt.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag födde barn på 8 minuter” 

Tappen hade påverkats

”Andra barnet har en tendens att komma snabbare än första (givetvis är det individuellt) och eftersom att jag inte kände någonting med Theodor fören jag var öppen tre centimeter tog vi det beslutet. Klockan 20.23 ringde jag till förlossningen och berättade att vi var på väg in. Mamma, Felicia, Jenny och Maximilian kom över för att passa Theodor så att han kunde fortsätta sova ostört. Jag hade bara öppnats någon centimeter och värkarna kom inte lika tätt när jag låg uppkopplad med ctg. Tappen hade däremot påverkats och hon gav oss två alternativ. Antingen vänta i en timme i väntrummet för att sedan undersökas igen eller åka hem och försöka vila. Vi valde det sistnämnda.”

Vatten sköljde över magen när jag fick en värk

”I bilen påväg hem ringde vi facetime med en ledsen Theodor som vaknat upp och undrat vart mamma och pappa var. Väl hemma var det fullt hus och Daniel la sig för att natta Theodor igen. Jenny, Maximilian och Felicia gick hem till Jenny medan mamma stannade kvar om vi skulle behöva åka in igen. Jag la mig bredvid Theodor och Daniel men fick genast onda värkar och hoppade in i en varm dusch. Varm är en underdrift då jag nästintill hade kokhett vatten sköljande över magen när jag fick en värk.”

Smärtan var extrem

”Theodor kom inte till ro och måste ha känt på sig att det var något som var påväg att hända. Efter en timme lyckades han äntligen somna ovanpå Daniel och jag som hade intensiva värkar satt i soffan tillsammans med mamma. Hon masserade mig och höll mig lugn. Jag ville inte åka in igen för att sedan bli hemskickade. Efter att ha varit hemma i två timmar kom värkarna med fyra minuters mellanrum men gjorde så fruktansvärt ont. Jag väckte Daniel strax efter 01 och vi gjorde oss i ordning för att åka in. 01.30 ringde vi till förlossningen och i detta skede var smärtan extrem. Jag hann få tre värkar i bilen innan vi var framme och Daniel fick stödja mig från bilen. Jag blev undersökt direkt utan att bli uppkopplade till ctg. Vi såg att barnmorska blev stressad, hon slängde fram kläder och bad Daniel klä på mig och rullade fram en rullstol. DU SKA FÖDA BARN NU var det enda hon fick fram. Jag brast ut i tårar då jag var rädd för just detta, att inte hinna in i tid och att inte hinna få någon smärtlindring.”

När spinalen började verka kände jag en sådan befrielse

”Inrullad på förlossningsrummet möts vi av två barnmorskor och en undersköterska. En fantastisk trio som kom att förlösa lillasyster. De såg rädslan i mina ögon när jag berättade att jag verkligen ville föda med smärtlindring och gjorde en undersökning för att se mina alternativ. Jag var då öppen åtta centimeter och efter det snabba händelseförloppet, från någon enstaka centimeter till åtta på de två timmar jag var hemma, föreslogs spinal. Epidural var inte att tänka på men spinal har liknande effekt men ges i engångsdos. Med epidural sätts en liten slang in i ryggen och det finns möjlighet till påfyllning. Spinal tas också i ryggen som en spruta men den varar endast i en till två timmar. De var säkra på att lillasyster skulle vara ute innan dess. När spinalen började verka kände jag en sådan befrielse.”

Daniel var bäst och stod vid min sida genom hela förlossningen

”Spinal tillsammans med lustgas var den smärtlindring jag använde mig av. Lustgasen var vriden till max och vid ett tillfälle spydde jag av yrsel och vid ett annat blev jag så hög att vi alla slutade i skratt efter mina vimsiga ord. Daniel var bäst och stod vid min sida genom hela förlossningen. 01.55 blev vi inskrivna och 03.18 började jag krysta. Det krävdes inte mer än några få krystningar innan barnmorskan talade om att hon snart var ute. Jag tittade på Daniel och frågade om han var beredd, beredd på att träffa våran dotter.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Han hade navelsträngen runt halsen” 

Tårarna började rinna och jag fylldes av kärlek

”03.28, en och en halv timme efter inskrivning var hon ute. En perfekt liten flicka på 3520 gram och 49 centimeter lång. Tårarna började rinna och jag fylldes av kärlek. Det var så självklart att det var just hon som vi i nio månader har väntat på. Det var ingen tvekan om att jag skulle kunna älska mina båda barn precis lika mycket. Kärleken är oändlig och familjen komplett. Välkommen till världen älskade lillasyster.”

Om du vill följa Sandras vardag med två små barn och få fina DIY-tips kan du läsa hennes blogg här på vimedbarn, SANDRA LUNDQVIST.

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

 

 

Bloggaren Ulrika Forsberg födde sin andra son Hampus efter en igångsättning, på exakt samma rum som hon födde sin första son. Här kan du läsa hela hennes förlossningsberättelse där sonen föddes med navelsträngen runt halsen.

ULRIKAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Allt började såhär: han ville såklart inte titta ut av sig själv innan måndagen. Men på söndagen kom min mamma hit eftersom hon skulle hjälpa oss med Ville medans vi blev igångsatt där på måndagen. Men vi åkte in redan på söndags natten, vi var inne runt 03:00 tiden och skulle vara där för igångsättning vid 08:00, vi åkte in just för att jag hade sån fruktansvärd klåda över hela kroppen, så jag låg vaken och kliade och fick bara panik! Så för att jag inte skulle vara helt slut och färdig så åkte vi in redan på natten.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Fick en tablett mot klådan

”Jag blev undersökt när vi kom in, öppen cirka 3 centimeter och inga värkar… de ville inte sätta igång mig redan då eftersom en doktor var tvungen att göra en bedömning på mig under morgonen. Så jag fick tablett mot klådan samt en insomningstablett, sen fick jag och Alex ett rum för att gå och sova litegrann. Vi skulle sova så länge vi kunde och sen ringa på klockan när vi vaknade. Jag tjatade på Alex hela tiden och sa att jag aldrig skulle somna (de kändes verkligen så) men runt 6-tiden somnade jag, sen sov jag rätt dåligt, var på toa tre gånger och vaknade och ringde på klockan strax innan nio. Så ja… cirka två timmars sömn kanske det blev, jippie! Inte superpigg, men men.”

Födde på exakt samma rum som sist

”En barnmorska kom då in och ställde lite frågor om hur det kändes allting, det var ju väldigt skeptiska på om de verkligen skulle sätta igång mig, jag hade knappt sammandragningar och inga värkar och tappen var inte helt utplånad. Men hon undersökte mig och sen gick och frågade en doktor. Jag blev så besviken och tänkte direkt att jag aldrig skulle få bli igångsatt. Men sen kom hon in och sa: – Ja men då kör vi då. Och då började ju allvaret. Herregud vilken känsla att höra den meningen! Så kul, peppande och skitläskigt. Vi följde med barnmorskan till förlossningen och fick ett rum där (lite nostalgi att vi fick exakt samma BB-rum och förlossningsrum som när vi fick Villiam).”

Jag bestämde mig för att ta bedövning

”Väl inne i rummet satte hon en nål i armen för att vi skulle koppla på droppet lite senare, sen tog hon hål på hinnan (alltså så att vattnet gick) de tog cirka 10 minuter sen fick jag starkare och starkare värkar, jag hade cirka 2 minuter mellan värkarna. De kom in med min matbricka som de hade sparat, jag fick i mig någon tugga bara. Värkarna gjorde fruktansvärt ont i magen, så jag började faktiskt ställa lite frågor om ryggbedövningen, jag var väldigt inställd på att inte ha bedövning. Men jag kände att jag var alldeles för slut i min kropp för att orka den smärtan jag hade. Så efter att jag fick prata lite med min barnmorska och fråga lite om bedövningen så bestämde jag mig för att ta den. Jag var då öppen 4 centimeter och klockan var cirka halv två och hon tog hål på hinnorna runt klockan 11.”

Jag började spy mängder och kunde inte öppna ögonen

”Narkosläkaren kom in och satte sprutan i min rygg, jag satt sittandes lutandes mig Alex under tiden. Det spände rejält och kändes lite ont. Men gick snabbt och lättsamt. Efter det så bara toksjönk mitt blodtryck, jag vart helt väck. Yr, kunde inte öppna mina ögon, helt svimfärdig och illamående. Ja, det var lite läskigt, jag var helt borta ett tag. Började spy mängder. Men efter det så släppte det. Bedövningen hade börjat värka och mitt blodtryck gått upp, så jag mådde jättebra. Jag kunde ligga och vila i sängen, det var superskönt. Sen var jag helt plötsligt öppen 7 centimeter och efter ytterligare 40 minuter så var jag fullt öppen och skulle krysta när jag ville. Haha! Allt var så overkligt, för jag hade inte ont, och allt var så lätt. Helt fantastiskt med bedövningen i alla fall.”

”När jag alltså var helt öppen så skulle krystandet sättas igång, barnmorskan sa liksom bara att jag skulle krysta om jag kände att jag ville, och allt var så underbart, jag fick göra allt exakt som jag ville och i min takt helt och hållet. Så bra personal jag fick! Så nöjd! Jag skötte allt i min takt, allt var så lugnt. Mellan krystvärkarna pratade vi och skrattade allihopa.”

Han hade navelsträngen runt halsen och var helt blå

”När han kom ut hade han navelsträngen virad runt halsen, det var läskigt, men han skrek och grinade i alla fall först. Efter att jag fått upp honom på mitt bröst blev han blå och alldeles tyst, det var läskigt och jobbigt. Men de tog med lilla H och Alex som sprang iväg. Han hade lite hög temp och även slem som täppte igen samt låg andningsfrekvens. Men efter en liten stund så kom de tillbaka inne i rummet och allt såg bra ut med honom igen. Vilken lättnad! Alex fick klä på honom och fixa.”

En alldeles nyfödd liten Hampus.

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag blev full på lustgas” 

”Jag fick fortsätta med där roliga som att sys, krysta ut moderkakan, och ha en som trycker allt som det går på magen så allt som ska ut kommer ut. (Ni vet allt sånt där roligt som aldrig någon berättar för en) haha! Men summeringen av hela förlossningen var ju bara bra. Bedövningen var underbar, jag hade ingen smärta i magen alls, och jag öppnades i snabb takt, ingenting stannade upp, utan tvärt om, jag slappnade av och öppnades fortare. Krystandet gick fort så var han ute. Jag fick en liten bristning inuti (precis som med Villiam) och fick sy två stygn. Kissa och duscha var det inga problem alls med efteråt. Han tog bröstet och åt direkt, ett riktigt matvrak. Vi stannade i mindre än ett dygn, sen hem till storebror och mormor.”

Om du vill följa Ulrikas vardag med två barn kan du gå och läsa hennes blogg här på vimedbarn, ULRIKA FORSBERG. 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]!