Gravid | Vimedbarn - Topplistor för influencers
Anslut dig nu!

Kategori: Gravid

Är du gravid? Här hittar du fakta om graviditet och om att vänta barn. Läs om gravidsymptom, tidiga gravid tecken. Vad som händer i magen vecka för vecka under graviditeten och viktiga råd gällande kost under graviditeten. Du hittar även livsmedelsverkets senaste råd till gravida.

7 förlossningsberättelser om kejsarsnitt

Publicerad
7 förlossningsberättelser om kejsarsnitt

Förlossningsberättelse: ”Jag var livrädd för kejsarsnitt”

Under graviditeten hade Sandra Lundqvist varit rädd för kejsarsnitt, men när förlossningen startade sju veckor innan BF fanns det ingen annan utväg för att få ut bebisen fort. Läs hennes förlossningsberättelse med tredje barnet här >>

Läs också: ”Att välja kejsarsnitt”

Förlossningsberättelse: ”Angelica födde med planerat kejsarsnitt”

När Angelica Westelius skulle föda barn visste hon redan innan förlossningen att hon ville göra det med planerat kejsarsnitt, och därför bokades det in. Även om nervositeten innan var stor blev det en fin upplevelse som Angelica och hennes sambo är lyckliga för i efterhand. Läs hela förlossningsberättelsen här >>

Förlossningsberättelse: ”Det slutade med snitt efter 48 timmars värkar”

Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Elin gick in med inställningen att föda vaginalt, men efter 48 timmars värkarbete fanns det ingen annan utväg än att föda med kejsarsnitt. Ta del av hennes upplevelse här >>

Läs också: ”BB-väskan – packlista för vaginal förlossning och kejsarsnitt”

Förlossningsberättelse: ”Jag valde planerat kejsarsnitt”

Redan innan Annika Norman blev gravid visste hon att hon inte ville föda vaginalt. Efter lite om och men fick hon ett planerat kejsarsnitt beviljat strax innan hon födde sonen Frans på BB Stockholm. Läs hennes förlossningsberättelse här >>

Förlossningsberättelse: ”Jennie-Lie födde tvillingar i vecka 30+3”

Trots att det egentligen inte var dags för förlossning på flera veckor gick Jennie-Lies vatten redan i vecka 31. Tvillingarna behövde förlösas med kejsarsnitt, och du kan ta del av hela förlossningsberättelsen (och de fantastiska bilderna) här >>

Förlossningsberättelse: ”Jag var inte beredd på så mycket blod”

Är du nyfiken på hur ett kejsarsnitt kan upplevas från en pappas perspektiv? Artisten Albin Johnsén delar med sig om hur det var när hans första son föddes med kejsarsnitt här >>

Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en fantastisk upplevelse”

Influencern och fotografen Nathalie Nybergs första förlossning blev inte alls som hon tänkt sig, och när det var dags att föda barn andra gången ville hon ta revansch på upplevelsen med hjälp av kejsarsnitt. Läs hennes förlossningsberättelse här >>

IVF-pappan bryter tabut kring provrörsbefruktning

Publicerad
IVFpappan

Tanken att starta en blogg om IVF-resan har funnits där sedan start. Gustaf har under hela processen varit helt öppen med att paret genomgår IVF vilket medfört en hel del frågor. När Gustaf berättat om parets situation har det visat sig att många i hans närhet gör samma resa men inte vågat prata om det.

– Just att det finns någon form av tabu kring IVF fick mig att börja skriva av mig för att få igång öppenheten kring att få barn på alternativ väg. Sedan jag började blogga om det har det hört av sig så många par som är i samma sits, som antingen gör IVF eller har gjort. Många skriver att det tycker att det är så skönt att se att de inte är ensamma, andra skriver att de önskat att det fanns någon i deras närhet att lufta sina tankar med under deras resa. Responsen har varit så mycket större än vad jag trott och IVF är verkligen så mycket mer vanligt än vad man tror.

IVFbehandling

Svårigheter på grund av endometrios

Anledningen till att paret gör IVF är att Adéle har endometrios, en kronisk gynekologisk sjukdom som gör att livmoderslemhinna växer utanför livmodern. Ungefär var tionde kvinna har sjukdomen som ofta märks genom kraftig smärta i samband menstruation, långa och rikliga menstruationer, smärtor i slidan och magen vid samlag, smärta vid toalettbesök och svårigheter att bli gravid.

– Adéle hade sökt hjälp för extrema smärtor i magen och underlivet i 5 år innan hon äntligen fick en remiss till endometrioskliniken på SÖS. Endometriosen gör att hon får extremt ont i magen och underlivet när hon har ägglossning vilket gör att ett samlag under de dagarna hon är fertil är mer eller mindre omöjligt.

I maj 2017 blev paret gravida på naturlig väg efter mycket tårar och smärta vid försöken. Graviditeten resulterade tyvärr i ett missfall i vecka 7 och efter den påfrestningen kände paret att de helt enkelt inte orkade försöka bli gravida på naturlig väg mer.

Så fungerar IVF

För dig som inte känner dig så bekant med IVF bad vi Gustaf förklara hur det gått till i deras fall. Först fick Adéle genomgå en hormonbehandling för att förbereda kroppen och se till att äggen var mogna. I slutet av den hormonbehandlingen gjordes ett ultraljud för att se att äggblåsorna såg bra ut. Dessa räknades och sedan gjordes ett äggplock – äggplocket innebär att man för upp en lång nål vaginalt för att plocka ut så många mogna ägg som möjligt.

– Detta var den del som i vårt fall var absolut jobbigast då Adéle hade extremt ont under utplocket. Dessa ägg befruktas sedan utanför kroppen med mina spermier som jag lämnat i en burk samma dag. Fungerar allt bra befruktas äggen och börjar utvecklas till embryon. Dessa fryses sedan ner om möjligt. Vi plockade ut 15 ägg och av dessa befruktades 8 ägg som frystes ner. Sedan tar man ägglossningstester fram tills att man har ägglossning. Då tinas ett embryo upp och återförs genom att placeras i livmodern. Förhoppningsvis fäster embryot och då är man gravid.

ivfbehandling

Kan ta tid

Det kan vara svårt att förbereda sig på hur lång eller kort tid behandlingen kommer ta innan befruktningen lyckas. Gustaf och Adéle har genomgått fyra återföringar utan lyckat resultat. Under sommaren har kliniken semesterstängt och deras nästa planerade återföring görs när kliniken öppnar igen i augusti. Landstinget betalar för tre behandlingar. I Gustaf och Adéles fall innebär det att de har åtta försök första behandlingen i och med att det är så många embryon de har i frysen. Om ingen av dessa embryon leder till graviditet får de göra ett nytt utplock och sen insättningar av så många befruktade ägg de lyckas få. Efter det har de en runda kvar om inget hänt innan eventuella fortsatta försök får bekostas själva.

Påfrestande för psyket

Det jobbigaste under processen har varit ovissheten.
– Från början tänkte man att ”yes, nu gör vi IVF och kommer att vara gravida när som”. Men nu har vi gjort 4 försök utan att lyckas och då börjar man tveka på om det verkligen ska funka. Även om läkarna säger att vi har extremt goda chanser blir man stressad ju mer tid som går. Att vänta 2 veckor mellan insättning och graviditetstest tar också på psyket. Att se bekanta bli gravida har även det varit kämpigt, framförallt för Adéle.

Trots påfrestningarna och ovissheten känner Gustaf och Adéle att själva vården fungerat bra.

– Vården har för oss fungerat extremt bra. Efter missfallet tog vi åter kontakt med SÖS som supersnabbt remitterade oss till Stockholm IVF. Där fick vi tid omgående och efter lite provtagningar och möten skickades en remiss för IVF-behandling till landstinget som godkände den ganska omgående. Sedan började resan och allt gick superfort. Från remissen till att vi gjorde första insättningen gick på ett par månader bara. Stockholm IVF är en privat klinik men behandlingen bekostas av landstinget.

4 råd från Gustaf om du står inför en IVF-resa:

1. Prata om er situation med era nära och kära. Ofrivillig barnlöshet är så mycket mer vanligt än vad folk tror. Har ni inga nära, gå med i olika forum.
2. Ge inte upp, det finns så många sätt att bli förälder. Naturlig väg, IVF eller adoption.
3. Var rädda om varandra i förhållandet. Båda två går igenom samma sak men hanterar det på helt olika sätt. Försök hitta guldkorn i vardagen. Det kan vara en mysig middag, en resa eller bara en kärleksfull kväll. Men ta hand om varandra och prata om hur ni känner  så ni kan lägga fullt fokus på att genomgå detta tillsammans.
4. Läs och lyssna på andra i er situation . Det finns gott om grupper och Poddar, Ruvarpodden är en jag rekommenderar.

IVFpappan.se

Följ Gustaf och vägen mot ett plus på stickan på bloggen IVFpappan.se –
du hittar den här ››

 

Förlossningsberättelse: Barnmorskan skrattade

Publicerad
Förlossningsberättelse - barnmorskan skrattade

”05.00 den 10 oktober 2017:

Vaknade jag av svag ”mensvärk” som kom och gick. Då var det dock nästan 30 minuter mellan värkarna så när den tredje värken kom runt 06.00 började jag tänka att detta kanske kan vara de riktiga värkarna. Har man aldrig känt dem innan så har man ju ingen aning. Det som jag visste dock var ju att värkarna skulle komma och gå, vilket de ju gjorde. Jag började klocka värkarna på min app.

Det är lite luddigt med tiden men någonstans här gick jag upp och gjorde gröt till oss. Jag har aldrig ätit så mycket gröt i mitt liv. ? Lassade på med två stora portioner innan jag var nöjd. Antagligen var det kroppens sätt att ladda med bränsle.

06.00 Säger till Carl att han får ta ut en komptimme på morgonen och städa. Om det skulle hända något idag så får det inte vara stökigt när vi kommer hem. Själv hade jag ingen ork att städa så stackars Carl fick stressa järnet.

06.30. Ringde jag till förlossningen och frågade om det kunde vara riktiga värkar som jag kände och nu var det också mycket kortare tid mellan. Ca: 15 minuter. Barnmorskan sa åt mig att försöka vila och ta en alvedon om jag behövde det. Jag håller mig dock så mycket som möjligt från att ta tabletter så jag skippade det. Jag gick istället upp och tog en varm dusch och under värkarna fick jag huka mig och hålla i badkaret för att orka igenom dem.”

Kollar på film och skriker svordomar

”Cirka 09.00 (jag har inte riktigt koll på tiden men ungefär)

För cirka en timme sedan gick slemproppen och här gjorde värkarna riktigt ont. Carl har ringt förlossningen igen som säger att vi ska försöka vara hemma så länge det går men om jag känner att jag behöver smärtstillande så får vi komma in.

Vi satte på filmen Vaiana och vid varje ny värk fick jag hänga mig över soffan och skrika alla svordomar och fula ord jag kunde. Det här med att andas sig lugnt igenom värkarna var inget för mig. Det som hjälpte lite lite var att få skrikgråta ut alla fula ord jag kunde, haha. ? Nu i efterhand tänker jag att grannarna måste undrat vad som hände.

Runt 10.30 fick jag hänga mig över toaletten då det gjorde så ont att jag ville kräkas. Det kändes verkligen som att ryggen skulle gå av. Även om det gjorde sjukt ont så var det inte så illa som jag föreställt mig värkar. Någon stans här sa jag till Carl att jag ville ha smärtstillande. Han ringde till förlossningen och de sa att vi kunde komma in och ta CTG. Jag var lite orolig att de skulle skicka hem oss igen då jag inte hade haft 3 st värkar på under 10 minuter och det är ett utav kraven för att man ska få stanna kvar.

Väl i bilen på väg till sjukhuset som tar cirka 8 minuter, fick jag tre värkar. Och påväg från parkeringshuset till förlossningen fick jag två värkar så det gjorde mig otroligt lättad, för då kanske vi skulle få stanna. På kvittot för parkeringen står det att vi parkerade kl: 11.23.”

Barnmorskan skrattar åt mig

”Vi fick komma in och stanna! Så lättad. Jag var öppen 4 cm och hade ju minst 3 st värkar inom loppet av 10 minuter. Däremot hade inte vattnet gått än.

När alla prover var tagna sa barnmorskan att vi kan gärna vara uppe och gå lite. Varpå jag säger till Carl att vi kan gå ner i Cafét och äta mat. Då skrattar sköterskan och rättar sig. ”Tror du att du orkar det? Jag menade inte upp och gå utan upp och stå.” Precis när jag ska ställa mig upp fattar jag varför hon skrattade och la mig ner igen. Inte en chans att jag kunde gå flera meter. Haha, man tänker inte helt klart av smärtan.

Efter detta så håller jag ingen koll alls på tiden. Det är lite som en dimma. Carl sprang och köpte alla olika saker de hade i cafét då han inte visste vad jag ville ha. Världens bästa❣ Jag hann ta ett bett på en smörgås och dricka en Päronfestis.”

Kräks päronfestis av lustgasen

”Jag kom på att jag ju kom in för att jag ville ha smärtlindring så jag fick testa lustgas som vi ganska snabbt höjde till maxstyrka. Jag fick sitta på pilatesboll (så bra!) medan Carl och barnmorskan masserade min rygg. Kräktes upp min Festis för att jag inte riktigt fattade hur mycket/lite jag skulle andas in av lustgasen. Jag fattade aldrig tekniken, så ibland gjorde värkarna skitont och ibland blev jag så hög att jag trodde jag skulle ramla av sängen, haha.”

Så kom Mini

”Blev irriterad på Carl för att han tände lamporna fel. Helst hade jag velat ha becksvart och knäpptyst. Jag ville ha allt fokus på lustgasen. Stackars Carl som hade ordnat med en BB-lista på spotify och allt…

Runt 17:30 gör min barnmorska så att vattnet går, då det inte verkade hända av sig självt för mig. Strax därefter kom krystvärkarna och 18.20 var lilla Mini ute. Bästa finaste lilla Mini.”

Förlossningsberättelse: Barnmorskan skrattade

Följ Carl, Michelle & lilla Lykke på den gemensamma bloggen Parenthood som du hittar här ›› Du kan också följa familjen på Instagram – @michelle.bolwede››

Förlossningsberättelse: ”Jag gråter in i lustgasmasken.”

Publicerad
Förlossningsberättelse-Jag grät in i lustgasmasken

20 februari: 

Går runt hela dagen med oregelbundna förvärkar. De är inte så starka men skiljer sig från de sammandragningar som jag är van vid att tampas med sedan flera veckor tillbaka. Jag tillbringar kvällen på min pilatesboll i hopp om att bebisen ska sjunka ner och att värkarna ska tillta men istället avtar dom till kvällen.

21 februari: 

Vaknar på morgonen med samma förvärkar som dagen innan. Idag är de lite starkare och mer regelbundna så jag börjar klocka dom. ca 3-6 minuter emellan men de är fortfarande inte tillräckligt starka för att jag ska kunna kontakta förlossningen. Värkarna avtar nu ännu än gång när jag går och lägger mig.

22 februari 13:10: 

Slemproppen går när jag är på toa. Den är lite blod-blandad (som jag hört ska vara ett säkert tecken, wiho!) och jag skyndar mig att skicka iväg ett sms till Viktor, mamma och min svägerska Sofia.

Blir helt plötsligt nervös och känner att jag måste äta, städa och vila utfall att förlossningen startar. Jag värmer en matlåda med pasta carbonara och lägger mig i sängen för att kolla serier. Har svårt att slappna av, får ingen ro i kroppen så efter ett avsnitt av min serie så börjar jag städa lite för att tänka på annat. Det kändes även viktigt att komma hem till en städad lägenhet sen med bebisen.

17:00: Viktor kommer hem från jobbet och jag tvingar med honom ut på en promenad i minusgraderna för att försöka få igång värkarna ännu mer. Vi går en sväng till biblioteket och lämnar tillbaka boken “föda utan rädsla” som jag precis läst färdigt (TIPS).

22:00: Vi kollar på någon fotbollsmatch på TVn, jag sitter och guppar på min pilatesboll och klockar mina (fortfarande ganska svaga) värkar. Bestämmer mig för att försöka sova istället och samla energi.

23:00: Kan inte sova. Helt plötsligt ändrar värkarna karaktär. De blir starkare och jag känner att de verkligen gör ont på riktigt nu. Jag klockar dom och de är nu regelbundna med ca 2 minuter emellan. Viktor kommer in och lägger sig och jag berättar att de börjar göra ganska ont men att vi försöker sova istället, de avtar säkert.

23:30: De gör ondare och ondare och vi bestämmer oss för att ringa till förlossningen för att förvarna att vi kanske kommer in under natten.

Kvinnan i telefonen ber mig att ta två alvedon och avvakta, som väntat. Precis när jag ska lägga på så känner jag att det blir alldeles blött i sängen. Säger ”oj nu tror jag vattnet gick” till kvinnan i telefonen men när jag reser mig upp så är det en stor fläck med klar-rött blod i sängen. De tycker fortfarande att vi ska avvakta och se om blödningen stannar av eller inte.

23:55: Jag ringer till förlossningen igen. Blödningen avtar inte så de ber oss att åka in för en koll så att allt är okej.

01:00: Framme på förlossningen, Blöder fortfarande så pass kraftigt att jag blödigt igenom mina kläder. Vi blir intagna i ett undersökningsrum och de sätter ett CTG på magen för att mäta mina värkar och bebisens hjärtljud. De gör sedan ett vanligt ultraljud och ett vaginalt för att se var blödningen kommer ifrån. Det visar sig att det bara är en rejäl tecken-blödning och att allt är okej.

01:45: Enligt mitt CTG så har jag regelbundna värkar och efter en till undersökning så visar det sig att jag är öppen 3cm. Vi får ett rum och får stanna kvar. HIGH FIVE!

02:30: De frågar om jag vill duscha, det vill jag. spenderar lång tid i duschen och känner att det varma vattnet verkligen hjälper.

Jag andas mig igenom värkarna och känner att jag har full kontroll över min kropp, så coolt. Viktor sätter på musik på ipaden och serverar mig saft emellanåt.. Spenderar nästan ingen tid i sängen utan varvar mellan pilatesboll, pall och att stå och gunga.

förlossning lustgas ©Julia Fröberg Arman

05:00 Barnmorskan kommer in ca en gång i timmen för att undersöka mig och kolla om jag öppnats något. Vid undersökningen vid 05:00 var jag öppen 5cm. Börjar även testa på lustgasen vid den här tiden. Den är helt underbar. Säger till Viktor att de känns som att vi är på förfest.

Värkarna gör ondare och ondare och Viktor får massera mig när de kommer.

08:20: Öppen 7-8 cm.

9:15: Barnmorskan frågar om jag vill ha epidural, jag tackar ja. Epiduralen funkar lite för bra och mina värkar avtar nästan helt. De ger mig värkstimulerande dropp och värkarna blir starkare än någonsin.

10:15: Vattnet går. De var dom tofflorna de.

13:00: Värkarna ändrar helt karaktär och jag inser att de är de här de kallar krystvärkar. Hemskt. Jag känner att jag börjar tappa kontrollen över andningen. Jag gråter in i lustgasmasken. Viktor är ett helt fantastiskt stöd och kramar om mig medan han viskar peppande ord i örat på mig.

14:10: Då bebisens huvud inte sjunker ner som de ska så låter de mig inte krysta. Jag kan vid de här laget inte hålla mig längre utan börjar att krysta ändå.

15:00: Värkarna blir svagare och kroppen börjar bli trött. Bebisens hjärtljud börjar gå ner. Jag är helt i min egna värld och har så fruktansvärt ont att jag blundat sen en timme tillbaka. Jag märker inte att rummet fylls av massa folk. De bestämmer sig för att testa sugklocka för att få ut bebisen snabbare.

15:23: Kommer en frisk och skrikande pojke ut. Han har navelsträngen lindad runt kroppen men mår bra. Viktor klipper navelsträngen. Han var 53 cm lång och vägde 4265 – stor kille. Jag är så trött men vi är så lyckliga. De syr några stygn innan det är dags för dusch och ett eget rum på BB. Bebisbubblan är ett faktum.

förlossningsberättelse  ©Julia Fröberg Arman

Följ Julia Fröberg Arman och hennes lilla familjs vardag på bloggen som du hittar här ›› Du kan även följa henne på Instagram – @juliaafroberg

 

Mammorna: ”Det här var bästa smärtlindringen under förlossningen”

Publicerad
smärtstillande förlossning

Det finns gott om alternativ för smärtlindring under din förlossning och det finns inget alternativ som är bättre eller sämre. Vi kan tyvärr inte ge dig facit på vad som kommer fungera bäst för just dig men genom att ta del av andra mammors upplevelser kan alternativen kännas mer eller mindre lockande för just din förlossning.

Läs också: ”Bedövning och smärtlindring du kan få under din förlossning”

Topparna som gjorde att jag kräktes försvann av duschen

”Jag tog all smärtlindring jag kunde få under min senaste förlossning. Lustgasen hjälpte lite grann vissa stunder, mest för att ha något att fokusera på. Epiduralen fick mig att börja gråta för att smärtan verkligen försvann. Men den mest oväntade smärtlindringen i latensfasen, innan man fick de starka grejerna, var duschen. Jag tänkte ”hur f*n ska detta hjälpa mot mina galna värkar” men det gjorde de faktiskt, topparna som gjorde att jag kräktes försvann av duschen! ”
Jennie-Lie Wikström – läs bloggen här ››

TENS-maskin hjälpte massor

”Epidural var underbart med första barnet men innan den sattes så hade jag tens-maskinen på hela tiden och den hjälpte massor! Att jag även kunnat använda den under graviditeten var en stor bonus.”
Angelica Renhuvud Keane- läs bloggen här ››

Läs också: ”Andning som smärtlindring under förlossningen – så funkar det”

Fokuserade på att inte spänna mig

”När jag väl luska ut hur lustgasen fungerade, så tog den bort de värsta topparna. Men annars så jobbade jag med andningen. Djupa andetag och fokuserade på att inte spänna mig utan att slappna av. Det var det bästa för mig!”
Linda Lindkvist – läs bloggen här ››

Andning, lustgas och massage

”Andning, andning, andning!! Sen var lustgasen och hård massage i svanken så skönt ?”
Julia Fröberg Arman – läs bloggen här ››

Skrek efter epidural

”Med första skrek jag efter epidural, men med andra var jag mer förberedd på smärtan och använde bara lustgasen. Nu med tredje är min förhoppning om att klara mig på lustgas, vilket kan ske vilken dag som helst ”
Liw Olausson – läs bloggen här ›› 

Läs också: “Slempropp och 8 andra ord du vill veta inför din förlossning”

Varma bad

”Första förlossningen så testade jag på lustgas, akupunktur och varma bad men andningen var det som hjälpte mig bäst. På min andra förlossning fick jag till lustgasen så det hjälpte mig mycket bättre än första gången!”
Camila Charro – läs bloggen här ››

En kudde fylld med kokat vatten

”Kombinationen av lustgas, en kudde fylld med kokat vatten mot ländryggen och sen epiduralen ?? lustgasen mildrade ju det hela och värmen från kudden gjorde det bara skönt och epiduralen gav en den där nödvändiga pausen så man kunde dricka, kissa och vila ”
Sarah Hallgren – läs bloggen här ››

Tryggt stöd, pepp och kommunikation

”Jag har älskat att föda helt utan smärtlindring! Att få fokusera, känna vad som händer och arbeta tillsammans med kroppen. Bäst för mig under förlossningarna har istället varit ett tryggt stöd runt om och mycket pepp och kommunikation! Jag har ”tvingats” till bedövning efter förlossning pga komplikationer, bl.a. då en spinalbedövning, och trots att det bedövade bra hade jag gärna varit utan ?”
Sofi Lönnqvist – läs bloggen här ››

Partner som stöd

”Jag hade planerat att ta PDB men kände att smärtan var såpass kontrollerbar med endast lustgas att jag fortsatte så. Och bästa smärtlindringen för mig var att ha min man vid min sida som peppade och kontinuerligt informerade mig om processen på det sätt jag kunde ta emot det på. Rekommenderar verkligen att ha någon vid din sida som känner dig utan och innan, både för att en sådan person kan kommunicera med dig på rätt sätt men även med personalen då han/hon känner dig och dina signaler bäst.”
Hannah Philip – läs bloggen här ››

Olika från gång till gång

”Med första barnet tyckte jag att epiduralen var super. Med andra barnet så var jag lite mer beredd på smärtan och klarade mig bra med lite lustgas, klarar inte av att använda den så länge då jag blir så yr/borta av den.”
Jennie Mörsare Said – läs bloggen här ››

Förlossningsberättelse: jag ÄLSKAR den här förlossningen!

Publicerad
Förlossningsberättelse: "Jag ÄLSKAR den här förlossningen"

”Lilla frun” Emmelis förlossningsberättelse: ”Jag ÄLSKAR den här förlossningen”

”Vackraste sommarmånaden var precis här. Den fjärde junidagen och känslan i preggomammakroppen förändrades. Allt var ordnat. Allt var klart. Och jag började få den där nu är jag verkligen supergravid-känslan. Spänningen var smått olidlig, då vi hade Juniflickans snabba, snabba till-livet-entrande i huvudena, både jag och M. Förvärkarna började visa sig med jämnare mellanrum.. precis sådär som dagarna innan med StoraLillasyster. Det blev onsdag, Svenska flaggans dag. Otåligheten var löjlig. Jag gympade, morrade, myste med småttingar och vi firade dagen med jordgubbar till efterrätt. Jag kände mig så färdig med att vara preggo… och började få ont. Bra ont. Som jag brukar uttrycka mig, när det är något på gång. Var tredje minut. Så vi ringer BB och med vår bakgrundshistoria sa dom snabbt Men välkomna in!”

Storebror är hur cool som helst

Jag och M berättar för barnen att det nog är dags att åka nu, varpå dom kramas och tjoar och springer obrydda mot Bolibompafotöljen samtidigt som Storebror coolt säger; ”ropa på oss då, när ni åker till BB!”, som om det var det mest självklara på jorden. Kvista till BB och föda bäbis, liksom.

Farmorn kommer småspringandes och ungarna hämtas upp, med Storasyskonpackningen, så beredda. Men så fort vi sätter oss i bilen känner jag; nä, vi kommer få vända om. Men vi fortsätter ändå, för säkerhets skull. Landar på BB, utan någon pepp överhuvudtaget (läs: jag är typ arg som är på BB då jag känner att jag inte ska föda), men ändå men en känsla av lugn och det är ändå skönt att ta det säkra före det osäkra-känsla.

Vi kopplas upp på bebbekurva och ser att allt ser bra ut, hjärtljuden är tokhöga och det pågår kvällsgympa. Stanna kvar några timmar så ser vi om något är på gång redan nu.. säger gulliga morskorna. Men jag vill hem. Säger till M att ”jag bara känner på mig att jag inte kommer föda på natten, tidiga morgonen, den här gången”.

Läs också: ”10 konstiga (men helt normala) fakta om din nyfödda bebis”

Jag börjar ha ont på riktigt

”Vi åker hem och barnen undrar varför magen är kvar och vart bäbisen är. Dom nattas i vagnen under en promenad. Jag surar över att det har lugnat sig… samtidigt som det känns som att någon verkligen vill uuuut. Smörblommor, hundkex och midsommarblommor följer oss på rundan och vi har en vacker junikväll trots morrande mor.
Under natten har jag ont. Mest molande ont. Är vaken flera gånger. Undrar om jag drömt en del, eller att jag faktiskt haft ont prick hela natten? M undrar till morgonen; ”ska jag verkligen åka på jobbet?”. Ja, det är lugnt, säger jag. ”Duktiga flickan” ni vet. 

Ganska trött och slut efter många timmar med ont, kravlar jag mig upp och ger barnen frukost. 08.25 bestämmer jag mig för att faktiskt tro på att jag börjar ha ont på riktigt… konstaterar att denna resa inte kommer starta med vattenfall denna gång, utan med värkar som när Liten kom till livet.

Jag börjar klocka själv här hemma. S var peppad på några lektimmar med småvännerna på förskolan, så M kom hem och skjutsade honom. Kl.09. Då säger jag till M att ”duu… du ska nog inte åka på jobbet igen sedan”. Ingen är snabbare än han på att nappa, han hade känt sig så malplacerad vid husritandet när han känt på sig att preggofrun nog hade något i görningen där hemma..
08.25 och framåt. Var femte minut kommer värkarna. Men det är lugnt, säger jag. Jag tänker INTE åka in än. Men vi riggar Junibarnvakt. Mormor och Morfar kommer efter en stund. Med köttbullar och Torehund, småspända (såklart) och beredda. Jag tar emot värkar sådär coolt som jag inte tror är jag:igt, men som ju faktiskt är precis jag i dessa lägen. ”Men faaar nu!”  säger mamma till mig. Männen börjar bli lite smånervösa och klockar båda två värkar med sina telefoner (haha).”

Läs också:”Anna Hauffmans förlossningsberättelse: INGET gick som planerat”

Jag ÄLSKAR den här förlossningen!

”Till sist säger jag; ”nä, nu drar vi Martin!” 11.25 åker vi in. Vägarbeten och sånt där härligt gör att det tar sin tid. Vi åker genom busigt sommarväder. Det stormar och regnar på tvären. 12.15 är vi på plats. Första konstaterandet; yes, vi hann in! Värkarna jobbar på och det visar sig att vi är 6 av 10 centimeter på väg. Jag konstaterar lyckligt och lättat; ”jaa, det blir en lugnare förlossning den här gången!” .

Precis vad jag hade önskat. Absolut häftigt hur det kan gå så fort (och bra!) som med Juniflickan… men jag kommer såå ihåg hur vi, allra särskilt jag förstås, kände mig snuvad på konfekten, efteråt särskilt… det gick lite föör fort då.. för att huvudet efteråt skulle hänga med.

Så nu, med Minsting i magen, tar jag lyckligt emot min efterlängtade darling (lustgasen) på låg nivå. Andas, håller M i handen, möter värk efter värk samtidigt som jag emellan det onda, småberusat sjunger ääntligen ,äntligen idaag! och utbrister Jag ÄLSKAR den här förlossningen!. 

Så bestämmer vi en plan med Världens Bästa Barnmorska (Jag har bara stött på såna. Fantastiska kvinnor, vilket jobb ni gör!!!); jag kliver upp. Jazzar loss så mycket jag orkar. Möter det onda i min fokuserade värld, andas djupt och drar åt mig alla orden jag hör omkring; ”Vilken stark tjej”, säger hon till mannen. Du är duktig, säger min älskling, vars hand jag är mycket noga att hålla i.

Jag blundar, är så inne i mig själv. Dom starka hinnorna görs trasiga och vi färdas framåt centimeter för centimeter… ”nu börjar det göra ont, tänker jag”. 8 cm……”åh, hur kunde jag tänka att jag ville att det skulle ta längre tiid!!” hör jag mina tankar. ”Men BORT med dom tankarna nu, slappna av och fortsätt ta emot ontet nu, Emmeli!”, säger jag till mig själv och så fortsätter det.
Plötsligt börjar det där magiska närma sig…hela kroppen bara signalerar det. Jag väntar på dom magiska orden… och hör dom också; ”Emmeli, du får krysta nu”.

Läs också: ”5 meningar som gör en nybliven förälder ÖVERLYCKLIG”

Försvinner han ifrån oss nu!?

Å kära hjärtanes, dom orden. Världens bästa och ONDASTE där och då. Jag kopplar på powerwomanstyrkan, andas och fram kommer urkraft.

Lugn lite, Emmeli! (någon, jag alltså, hade ju bett om att tygla mig för att inte paja, ni vet…)… jag lyssnade tyyp på dom orden, men morskorna säger ”nämen det här går inte stoppa” och ber mig istället ta i lite till; självklart! tänker jag och i nästa sekund utbyts den där brinnande, overkligt brännande känslan mot icke-ont, ett efterlängtat skrik och mannens ord; En liten B! 

Lille B skrek det efterlängtade skriket man vill höra, Morskan konstaterade att någon ”hade kunnat skjuta bäbisen in i kaklet med den kraften” (fy vilken hemsk mamma…!).. men snabbt därefter slutade Minsting att skrika. Blev blå. Och paniken utbrister.

Försvinner han ifrån oss nu!? frågar jag, nejdå, nejdå säger morskorna lugnt men ändå stressat samtidigt som dom ruskar, gnuggar hårt i ryggen, blåser och jobbar för att Minsting ska börja andas. ”Han är chockad över hur fort det gick”. Pappan!; KLIPP HÄR! säger dom och M klipper navelsträngen fort och får sedan följa med ut med Minsting, mot en mask att andas i.. jag är slut och förstår inte vad som händer nästan… min bäbis hinner bara springas ut med genom dörren, så skriker han och in kommer dom tillbaka. Lättnaden är obeskrivlig. Jag får min bäbis till bröstet.”

Läs också: ”Victoria Pihlgrens förlossningsberättelse: Lustgas var inget för mig” 

Det kändes inte att jag hade fött barn

”Han är här nu. Vår älskling. Vår Minsting. Så overkligt. Så fantastiskt.
Värkar från 08.25. Framme på BB 12.15. Fick magiska ”du får krysta”-orden 14.41. En och en halv krystvärk senare, är B här. Kl 14.42, torsdagen den 7/6, 2018. Föddes Du. Älskade Lillebror B.

Lika snabbt som sin Storasyster tog Lillebror sig ut till världen, men hade ändå lite coolare tempo innan. Det var ”skönt” tyckte mamman. Upplevelsen under J´s förlossning var ”Ren och skär Drömförlossning”, då det gick fort och jättebra, men dagarna/första tiden efteråt kommer jag ihåg hur vad-var-det-som-hände-tankarna snurrade. Det kändes ju heller ingenstans att jag fött barn… helt galet. Den här gången gick det lugnare, tog längre tid. Jag var så med på vad som hände. Så tacksamt. Och som grädden på moset, känner jag mig också sådär oförskämt härlig i kroppen. ”inte en enda kroppsdel sprack, mamma!” säger S lyckligt och syftar på att han ju nog trodde att min mage skulle spricka. Jag svarar honom lyckligt; ”nä, älskling, inte ett endaste dugg!”  och syftar i tystnad till precis hela kroppen.

Häftiga mammakropp. Vilken urkraft. Vilken ynnest att få ha gjort detta magiska igen. Bära och föda ett barn. Vårt tredje Mirakel.

Precis som med din Storasyster,  var jag och din Vackerpappa så beredda nu och har inte lyssnat på det där BF-datumet… dit är det ju några veckor, liksom. Och med dina 51 centimetrar och 3535 gram, så är du så färdig och i övrigt så fantastisk på alla sätt.
En magisk dag. Vår Minstings födelsedag. 7 junidagen 2018 <3″

Vill du fortsätta följa Emmeli och hennes familj? Missa då inte hennes blogg här ››
Och följ @lillafrunsdagbok på Instagram

©Bilderna tillhör @lillafrunsdagbok 

Därför får du foglossning – och så kan du lindra

Publicerad
Därför får du foglossning - och så kan du lindra

– Det handlar om att lederna blir lite överrörliga under en graviditet, säger barnmorskan Sofie Låftman till Vimedbarn.se,

Kring vecka 20 i graviditeten brukar ett hormon som heter relaxin öka i kroppen. Det är något som händer hos alla gravida kvinnor, oavsett om man upplever besvär med foglossning eller inte. Vissa känner av det mer, andra mindre och vissa märker det inte alls, berättar Sofie. Anledningen att relaxinet ökar är helt enkelt för att man ska kunna släppa fram barnet genom bäckenet vid förlossningen.

Läs också: ”Foglossning – så kan du lindra det”

– Foglossning känns oftast framtill i bäckenet, vid pubisbenet och långt ner i ryggen.Vissa får ont när det står länge, vissa får ont när de går länge och vissa får hon när de sover, säger Sofie.

Den som har foglossning kan bli tipsad om ett gravidbälte som ska hjälpa till att avlasta och lindra foglossningen.

– Det är dock svårt att använda när man sitter eller sover, det är främst till hjälp för dig som har ont när du går, förklarar Sofie. Om du ska ut och gå länge och vet att du kommer få ont efteråt kan det vara bra med ett bälte som drar åt.

Flera saker kan hjälpa mot foglossning

Det är allra vanligast att uppleva foglossningsbesvär från mitten av vecka 20 till vecka 37 ungefär, då barnet i magen fixerar sig. När barnet fixerar sig ger det samma effekt som ett gravidbälte, det stabiliserar nämligen bäckenet fast inifrån.

Läs också: ”Havandeskapsförgiftning – 8 tecken”

Eftersom ordet foglossning är lite missvisande – det handlar ju inte om några fogar som är lösa – talar vissa inom vården hellre om bäckensmärta under graviditeten. Det kan vara skönt att veta att även om det är besvärligt och gör ont är bäckensmärtan inget som skadar vare sig den gravida eller barnet i magen. Det finns flera sätt utöver att använda ett gravidbälte att lindra foglossning, och därför är det viktigt att prata med sin barnmorska om man upplever att det är något som stör en i vardagen så att man inte lider och blir uttröttad i onödan. För vissa hjälper till exempel ett besök hos sjukgymnasten, andra blir hjälpta av aktivitet som vattengymnastik medan andra kan behöva en sjukskrivning för att vila bäckenet ordentligt. Värktabletter som paracetamol har dock i regel dålig effekt på just bäckensmärta.

Gravid på midsommar? Det här ska du INTE äta

Publicerad
Gravid på midsommar? Här är maten du INTE får äta
Att följa de vanliga kostråden för gravida är ofta inga större bekymmer till vardags. Men på högtider kan det vara svårt att veta vad du kan och inte kan äta. Här är listan på de sakerna du som gravid ska undvika i matväg på midsommar plus maten du faktiskt kan äta.

Mat du ska undvika eller vara försiktig med som gravid på midsommar:

Alkohol
Gäller i alla lägen som gravid. Alkohol passerar direkt över till ditt barn via moderkakan, och fostret är mycket känsligare för alkohol än vad du är.

Rökt fisk som inte är nyförpackad.

Gravad fisk som inte är nyförpackad.

Patéer som närmar sig utgångsdatum
Kan innehålla listeria.

Parmaskinka
OBS! Funkar om den varit fryst i tre dygn innan du äter den.

Mögelost och kittost
Till exempel: till exempel brie, gorgonzola, chèvre, vacherol och taleggio.

Färskost och mjuk ost gjord på opastöriserad mjölk
Kan innehålla listeria, även om risken är mycket liten.

Fetaost gjord på opastöriserad mjölk.

Strömming och sill från Östersjön.*

Surströmming från Östersjön.*

Vildfångad lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern.*

Sik från Vänern och Vätttern.*

Röding, vildfångad från Vättern.*

*Kan innehålla dioxin och PCB, men är okej att äta 2-3 gånger per år.

 

Läs också: Charkbricka som preggo? Jovisst, det går!

Här är maten som är okej att äta som gravid på midsommar:

Sill och inlagd sill
Helt okej att äta 2-3 gånger i veckan, så har du inte dragit igång veckan med sillfrossa kan du gott ta för dig från midsommarbuffén.

Räkor
Även här finns restriktioner för 2-3 gånger i veckan, framför allt för dig som äter egenfångade skaldjur.

Lax
Proppat med Omega 3-fett (DHA) som är viktigt för dig som gravid. Tillagad lax är fritt fram att äta, men vissa sorter bör du akta dig för. Spana in listan på vad du ska undvika längre ner!

Jordgubbar
Fritt fram att frossa! Jordgubbar är dessutom rikt på järn vilket de flesta gravida kan behöva tillskott av.

Fiskrom
Livsmedelsverket anger inga specifika restriktioner för fiskrom, men att utgå från listan över vilken fisk som är okej och inte är bra att utgå från. Fråga din barnmorska om du är osäker.

Skagenröra
En klassisk skagenröra innehåller räkor och fiskrom, vilket överlag är okej att äta 2-3 gånger i veckan. Skagenröra innehåller också majonnäs som i de flesta fall innehåller rå äggula. Att äta rått ägg är okej så länge det är från Sverige eftersom det inte ska innebära någon risk för salmonella. Var dock försiktig utomlands.

Hårdost
Hårda ostar som grevé, herrgårdsost, parmesan, gruyère, appenzeller och emmentaler gjord på pastöriserad och opastöriserad mjölk är helt okej.

Färskost i ask
Inga problem, eftersom den upphettas vid tillverkningen.

Smält ost
Ost som upphettats till bubblande läge är helt okej.

Källa: 1177.se och Livsmedelsverket.se.
Foto: Istockphoto

Förlossningsberättelse: ”Lustgas var inget för mig”

Publicerad
Förlossningsberättelse: "Lustgas var inget för mig"

Victoria Pihlgrens förlossningsberättelse: ”Lustgas var inget för mig”

”Natten till fredagen den 27/10 sov jag inte en sekund. Mina krämpor hade satt stopp för sömnen sedan några veckor tillbaka. Men just denna natten var speciell. Vi hade samtal med specialistmödravården klockan 09.30, och skulle diskutera en igångsättning. Hur vi hamnade i den situationen var dels för att jag gått upp 4 kg på 3 dagar den veckan och som ni läst innan så var mitt psyke kört i botten. Det positiva med det hela var att jag hade gått över 5 dagar.

Richard hämtade mig, och vi begav oss mot sjukhuset i Karlstad. På plats blev vi hämtade av en läkare och en som var med för “se&lär”. Jag minns inte så mycket av samtalet innan, men jag vet att läkaren tittade på mig och sa – Du mår inte bra du. Vilket var sant! När hon skulle göra en undersökning för att se om det ens var möjligt att genomföra en igångsättning om min kropp ens var lite redo för att tvinga igång ett barnafödande sa hon att det var good to go! Tappen var nästan utplånad och hon tog ett samtal till förlossningen. Jag minns hur hon sparkade mig så hårt i magen just där och då. Precis som att hon förklarade att hon aldrig ville lämna min mage. Men ack så fel hon skulle få, vår lilla Greta i magen.

Vi hade räknat med att kanske få en tid måndagen därpå, eller någon gång i början på veckan. Men så kom det, meningen som gav både mig och Richard lite små panik. De hade mycket plats på förlossningen den fredagen och vi kunde starta igångsättningen med engång. Richard som kom precis från sitt jobb,och jag som bara ville hem och sova fick snabbt ställa om, ställa om inför att få träffa våran dotter som vi väntat på i nästan 10 månader.”

Läs också: ”Appen som kan berätta varför din bebis skriker”

Igångsättning med cytotec

”VI blev förflyttade till förlossningen och kom in i ett mysigt, eller så mysigt ett sjukhusrum kan bli. Och blev informerade hur det skulle gå till. Metoden vi skulle genomföra var Cytotec, en medicin jag skulle ta en dos varannan timme och totalt åtta doser. De var väldigt noga med att förklara utvägen av igångsättning, att det kunde ta flera dygn, sluta med kejsarsnitt eller bli enormt påfrestande för kroppen. Jag fick nästan känslan av att man blev idiotförklarad, lite som att man inte orkade vänta mer utan bara ville få ut henne. Vilket var sant, men inte som de föreställde sig. Det var först när de fick läsa om min graviditet i min journal som de “accepterade” oss och tyckte jag var stark som klarat 5 dagar över.

Första dosen togs 12.00 och vi bestämde oss för att åka hem och hämta väskorna, samt få i oss lunch. Någon sömn hann vi inte med, då jag var så tung och svag så jag tog mig liksom inte upp i lägenheten (75trappsteg skall tilläggas) för att sedan gå ner igen. Det fick bli bilen. Richard min pärla fick köra runt och skylta hus (mäklare) undertiden medans jag fick några halvbra minuter sömn i bilen.

Tillbaka på sjukhuset för att inta tredje dosen men då orkade jag inte åka fram och tillbaka mer, vi la in oss på det rum som vi hade våra väskor. Jag var så slut. Och vi skulle inte komma ut förens vi var tre. Häftigt! Vi installerade oss på rummet och än så länge hade jag bara några svaga sammandragningar men absolut inga tecken på att det var nära, SUCK. Detta skulle ta tid tänkte vi. Vi facetimade med våra vänner, pratade och Richard försökte pumpa i mig choklad och mat. Något jag absolut INTE ville ha utan lite senare, vilket jag kommer få ångra. Fjärde dosen togs klockan 18.00 och då la vi oss i sängen båda två, en gravid tjej på 112kg och min fina man på 1.90cm. Det var trångt men finns det hjärterum, finns det stjärterum… Vi spelade yatzy på mobilen när det helt plötsligt knackade till i kroppen. Jag sneglade på R, men han hade inte hört något. Jag bad honom hjälpa mig upp men han var så inne i yatzyt att jag hann bli irriterad och halvskrek att han skulle hjälpa mig upp. SPLASH, vattnet gick klockan var då prick 19.00.”

Läs också: ”Cecilia Ehrling Danermarks förlossningsberättelse: Värkarna startade under Let’s dance”

Duschade i en timme

”Där och då brukar jag säga att R insåg att han skulle bli pappa, jag bad om ett par mjukis och trosor från väskan medans han tog fart, sprang förbi mig ut och sa (skrek) till barnmorskorna att vattnet har gått. Jag kunde höra från korridoren hur han frågar vad man gör nu. Jag? jag stod som en hjälplös 5åring som kissade på sig. Orörlig. Från att inte känna ett dyft till att nu kunna börja klocka värkarna var fantastiskt och de sa till oss att det blir bebis i helgen. Här var jag öppen 1cm.

Jag kunde andas igenom värkar lätt, dansade bort dem framför idol, men helt plötsligt ändrades de. Nu började det kännas och vi hoppade in i duschen. Där stod vi i en timme ungefär, eller kanske två.. Ut kom vi iallafall, och vi skulle göra en ny undersökning då det var personalbyte. Här var klockan 22.00 och jag tänkte nu jädrar är jag nog öppen iallafall 6-7cm. 1,5cm, 1,5cm(!) var jag öppen. HUR VAR DET MÖJLIGT? och hur skulle jag överleva om det gick såhär sakta och gjorde sä ont. Nä nu ville jag åka hem, skita i detta. Bedrövligt.”

Läs också: ”Förlossningsskadade Jenny: Jag kämpar för kvinnors rätt”

”Hoppet lämnade mig”

”När vi fick reda på att jag var öppen 1.5cm endast lämnade hoppet mig. Jag fick en värmedyna och satt med knäna på golvet och lutade mig över sängen. Samtidigt som jag skickade en snap till vänner att det var igång. Viktigt att uppdatera de sociala medierna under tiden…

Timmarna gick och barnmorskan var inne och försökte få ur mig hur ont det började göra, och insåg snabbt att jag var en envis jäkel som försökte härda ut och alltid svarade med “Nej men det går bra, smärta är en illusion.” Tillslut tog de in oss i ett förlossningsrum och vägen dit präglades av 3-4 värkar. Vägen dit var ca 20m, men eftersom jag blev igångsatt så kom de med några sekunders mellanrum och höll i minst 1min. När vi kom in på förlossningsrummet var jag slut, testade lustgas men det var absolut ingenting för mig. Jag brukar förklara att det kändes som att ta en shot, en shot man vet innerst inne att man inte klarar av. Så det slutade med kaskadspya, och en barnmorska som snällt sa att lustgas inte var något för mig..”

Fick morfinspruta

Då låg vi där, jag som var öppen för smärtlindring men ställt in mig på att enbart köra på lustgas. Fick en morfinspruta tillsammans med bricanyl i låren som skulle verka inom 30min, men tiden gick och det blev ingen effekt. Då hade de lagt en för liten dos för min vikt (läs 112kg) så det blev pannkaka av allt, och nu började jag ge upp. Barnmorskan erbjöd epidural men jag är så nålrädd att jag tvekade.

Blev undersökt igen och var öppen 6-7cm då tändes vinnarskallen till liv igen, hade jag klarat dessa cm utan smärtlindring kunde jag lika gärna bita ihop och ta de sista 3 också. Och så fick det bli, jag och Richard tillsammans krigade igenom värkarna som blev längre, tyngre, och ondare. Men när varje värk kom påminde jag mig själv om att det var en värk närmare vår dotter och aldrig mer kom igen. Tills nästa då… Det funkade och vips ändrades det riktning på dem och ett tryck neråt började.”

Navelsträngen vad lindad runt halsen

”Här stod jag lutad över en upphöjd sänggavel och sa till BM att det tryckte neråt, nja sa hon det var allt lite väl tidigt från att vara öppen 6-7cm så hon sa att det antagligen var en liten stund till. Hon var påväg ut genom dörren när en till värk kom så hon kände en snabbis och konstaterade att 10cm hade öppnat sig och krystvärkarna hade startat. Detta inom loppet av 1,5h.

Jag blev tvungen till att ligga ner för att CTGn hade svårt att känna Gretas hjärtljud, men i det läget var det stört omöjligt att få mig att ligga still så de sattes en elektrod i hennes skalp. Under tiden innan jag fick börja trycka på så låg jag och bet mig i armen, det var skönt att fördela smärtan och det blev den enda smärtlindringen vi använde oss utav. INTE poppis bland personalen men jag kunde inte bry mig mindre i det tillfället.

Jag fick börja trycka på, samtidigt som hennes hjärtljud sjunker och det kommer snabbt en till barnmorska in i rummet. Hon hade sin navelsträng lindad runt halsen. De alla skötte detta otroligt snyggt för jag märkte absolut ingenting och kände ingen oro över detta. Hennes huvud kom ut och de lindade av den, sen vad som känns som en millisekund kommer hon, upp på mitt bröst. Var svårt för mig att förstå att hon var här och chocken blev total. Hon skrek och hade massa hår.”

”Lyckan var total!”

Där låg vi, jag som mamma, Richard som pappa och det lilla monstret som fått mig att må så dåligt i 10 månader. Richard sa direkt att det var en liten Greta och lyckan var total. 3655g och 52cm kort.

Moderkakan var en sån del som jag inte hade förberett mig för och när barnmorskan skulle hjälpa till att dra ut den i samband med krystning så gick navelsträngen av. Den var så skör och moderkakan vägrade komma ut. Efter värkstimulerande och krystningar gick det inte och hon ringde på läkare som skulle förebereda operation. Tog jag i, från någon hemlig energikälla som min kropp hade sparat och tryckte ur den där förbannade moderkakan. Jag ville INTE på operation utan ville njuta av min älskade lilla dotter. Jag fick inte en bristning, inte ett stygn och klarade en 7h förlossning utan smärtlindring. Snacka om att kvinnor är ren och skär POWER!

Vår förlossning var 10/10 och jag kunde inte gjort det bättre. Jag och Richard jobbade i ett team, det var tillsammans fick vi ut henne. Barnmorskorna var underbara här i Karlstad och till alla er som blir igångsatta med eller utan vilja vill jag bara säga att det kan bli en kanonförlossning trots att de säger att det oftast inte blir som man tänkt. HEJA ER som har fött eller står inför kommande förlossning. Jag avundas er som ska få göra det här, det är så häftigt.”

Vill du fortsätta följa Victoria och hennes familj? Missa då inte hennes blogg här!

4 saker du behöver veta om PCOS

Publicerad
4 saker du behöver veta om pcos

PCOS – polycystiskt ovariesyndrom – är en hormonsjukdom som är vanlig bland kvinnor, ändå pratas det lite om sjukdomen. Genom att belysa den mer ökar också möjligheterna att upptäcka och få hjälp – vilket kan vara avgörande för kvinnor som drömmer om att bilda familj.

Vanliga symtom för PCOS är kraftig hårväxt på kroppen, oregelbunden eller utebliven mens, svårt att bli gravid, finnar, övervikt, nedstämdhet, trötthet, minskad sexlust och håravfall. Vissa kvinnor med PCOS upplever allt detta, andra får bara något symtom. PCOS innebär att man har mer äggblåsor än normalt på en eller båda äggstockarna, samtidigt som man har ett överflöd av testosteron i kroppen. Den höga testosteronhalten gör att äggen inte mognar ordentligt och att ägglossning därför uteblir. Därför är det många som upptäcker att de har just PCOS först när de försöker bli gravida – och misslyckas månad efter månad.

Läs också: ”Trodde vi var för unga för att behöva IVF”

Äggstock med PCOS jämfört med en äggstock utan PCOS

Äggstock med PCOS jämfört med en äggstock utan PCOS. Illustration: Istock

4 saker du behöver veta om PCOS

Det är inte säkert att PCOS är ärftligt

Efter att man märkt en likhet i kvinnor med PCOSs hormonnivåer testade en grupp franska forskare en teori kring hur dessa hormonnivåer påverkar foster vid graviditet. Man injicerade dräktiga med samma hormon och märkte genom det att mössen som föddes av testmössen visade klassiska PCOS-symtom. Dock fick studien kritik då det visade sig att mössen fått väldigt stora doser hormon, vilket inte kan liknas med det ett mänskligt foster kommer i kontakt med i livmodern hos en kvinna med PCOS. Det finns alltså vissa saker som talar för att PCOS skulle kunna vara ärftligt, men det är inget som man (trots försök) kunnat bevisa.

PCOS beror inte bara på ett hormon

I studien som nämns ovan var det ett hormon det ofta talas om i PCOS-sammanhang som injicerades i mössen – anti-müllerskt hormon (AMH). Det är ett hormon som hos kvinnor produceras i äggreserven i äggstockarna. Genom att ta prover på anti-müllerskt hormon hos kvinnor kan man få en bild av hur äggproduktionen ser ut. Hos kvinnor med PCOS kan man se att nivån av anti-müllerskt hormon är förhöjd – men det ska inte misstolkas som att det är rubbning i just AMH-balansen som är enda anledningen till att man har PCOS. Det handlar om problem med en mix av flera olika faktorer, som AMH, testosteron, luteinserande hormon och follikelstimulerande hormon som tillsammans ska bidra till ägglossning. Ja, det är precis så komplicerat som det låter.

Läs också: ”Tobias om IVF-resan: Många tar för givet att det bara är att ’skaffa’ barn”

Det finns inget botemedel mot PCOS

Vissa företag har velat testa preparat på kvinnor som de säljer in som ”botemedlet mot PCOS”. Det har dock fått experter att gå i taket. Det finns metoder och läkemedel som kan hjälpa att få till hormonbalansen så att normal ägglossning kan ske, men det finns inget läkemedel som botar PCOS för alltid. Är man överviktig och har PCOS kan dock viktnedgång bidra till att hormonerna hamnar i balans. Det kanske låter som ett enkelt råd att ta fasta på, men faktum är att den som lider av PCOS på grund av den förhöjda testosteronhalten upplever mer sug efter snabba kolhydrater och därför kan ha svårare än andra att gå ner i vikt.

PCOS uppmärksammas alldeles för lite

Trots att hela en av fem kvinnor beräknas ha PCOS pratas det så lite om sjukdomen att många drabbade – hela 50% enligt National Polycystic Ovary Syndrome Association – inte ens vet varför de har dessa besvär. Genom att börja prata mer om sjukdomen och behandla den som den folksjukdom det nästan är ökar möjligheterna att fler söker hjälp, och visar att mer resurser till kvinnors hälsa behövs.

Läs också: Här berättar Vimedbarn.se’s bloggare Felicia Cardell av hennes erfarenhet av PCOS och graviditet

Misstänker du att du har PCOS, eller vet du redan att du har PCOS men känner ett behov av att få mer hjälp? Det finns hjälp att få, och du ska vända dig till olika ställen beroende på vad du vill ha hjälp med kring din PCOS. Vill du ha hjälp att få igång din ägglossning och menstruation, kanske för att bli gravid, ska du vända dig till en gynekolog. Vill du ha hjälp och stöd att hålla en hälsosam vikt ska du vända dig till din närmsta Vårdcentral. Vill du ha hjälp att få bort oönskad hårväxt kan du vända dig antingen till Vårdcentral eller gynekolog. Känner du dig nedstämd ska du vända dig till din närmsta Vårdcentral. Hjälp finns att få!

Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
stats