Förlossningsberättelse | Vimedbarn - Topplistor för influencers
Anslut dig nu!

Etikett: Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse: ”Det var en utomkroppslig upplevelse”

Publicerad

När Linnéa väntade sitt andra barn trodde hon inte att hon skulle behöva gå över tiden eftersom att hennes första son föddes på datumet för beräknad födelse.
– Inte ens min barnmorska trodde att jag skulle gå över tiden, skriver Linnéa i sin förlossningsberättelse. 

LINNÈAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Graviditet nummer två började lida mot sitt slut. 25 augusti 2014 var vår andra pojke beräknad att komma till världen. Eftersom pojke nummer ett kom på utsatt dag och allt fanns det inte ens med i beräkningen att jag skulle gå över tiden. Inte ens min barnmorska trodde det.”

Höggravid i värmen

”Jag vet inte om någon av er minns sommaren 2014? Jag gör det. Det var total värmebölja och i vår kommun härjade den största skogsbranden i modern tid här i Sverige. Vi bor som tur var i andra änden av kommunen, men under en lång period var det över 30 grader varmt dag som natt, och det gick inte att vädra på nätterna för luften var så fylld av rök. Och där gick jag, höggravid i värmen och försökte få dagarna och nätterna att gå. Men förutom de där veckorna med nästan outlidlig värme och rökfylld luft, ja då var det en helt underbar graviditet. Jag orkade träna ända till slutet, jag hade inte ont någonstans och kände mig bara så stark i kroppen. En vecka innan jag var beräknad kom min syster hem från Berlin och hälsade på. Hon skulle stanna två veckor så nu hade jag en liten deadline. Barnet måste liksom komma innan min syster skulle åka hem. Hur skulle det annars bli!?”

Läs också: Så vet du när förlossningen startar

Gick en mil om dagen

”Jag var nog egentligen inte trött på att vara gravid, jag ville nog mest bara att min syster och svåger skulle få chans att träffa barnet innan dom for hem till Tyskland igen. Men dagarna gick och jag städade, gick milen ungefär varje dag men den där envisa lilla bebisen hade inte alls någon brådska att lämna magens trygga värld. Den 25:e kom och gick och inte hade jag en endaste lite förvärk. Men så, den 29 augusti vaknade jag kl 5 på morgonen och kände att något var på gång i kroppen. Så jag gick upp. Lite småvärkar kom och gick under morgontimmarna. När jag kom ner i matrummet ser jag att hunden ätit något dåligt och spytt ner hela golvet. Så där stod jag, höggravid på alla fyra, klockan 5 på morgonen och torkade hundspyor. Vilken fantastisk start på dagen. Av någon anledning hade min sambo Sebastian tagit ledig just denna fredag. Värkarna blev lite mer täta under förmiddagen men inte på något vis tänkte jag att det skulle bli barn idag. Jag skulle nog få gå så här något dygn till innan det drog igång på allvar. Vi bestämde oss för att åka in till Västerås för att shoppa lite med min mamma och syster. Vi packade med BB-väskan mest för säkerhets skull. Vi har cirka 40 minuter in till Västerås och i bilen märkte jag att värkarna blev starkare och tätare. Efter ett litet tag insåg jag att det blir inget shoppande idag, vi måste nog in och föda barn istället.”

Läs också: Förlossningsberättelse ”Att föda i vatten var otroligt häftigt”

linnea_fl_1

Mätt och redo att föda barn

”Vi bestämde träff med min mamma och syster på Burger King så de kunde ta med vår då 3-åriga Axel som åkte med oss i bilen. Men allra först var jag tvungen att äta. Skulle jag föda barn idag så skulle jag då inte göra det på tom mage. Så där stod jag på Burger King och tryckte deras största mål medan värkarna blev allt tätare och mamma allt argare för att vi inte åkte till förlossningen. En stor tugga mat, en rejäl värk, lite flåsande, lite oroliga blickar från de andra gästerna, arga muttranden från mamma. Och så började det om igen. Tillslut var jag mätt, nöjd och väldigt redo att föda barn. Strax innan 14 kom vi in på förlossningen och träffade en barnmorska som inte alls trodde att det var något barnafödande på gång.
”Mjaha, ni har drygt 40 minuter hem, andra barnet… Ja, ni kanske får åka en sväng och komma tillbaka när det dragit igång på riktigt, för inte ser det ut som du har så ont? Men vi undersöker väl dig för säkerhets skull när ni nu är här” 14.20 blev vi inskrivna på förlossningen då det visade sig att jag var öppen 6 centimeter.”

Läs också: Resa som gravid – 5 tips

Värkarna kom tätare och tätare

”När jag berättade att vi egentligen tänkt åka och shoppa, men fick ta en snabbsväng förbi och käka mat och sen in till förlossningen tittade personalen rätt surt på mig och gav mig en spypåse. För den skulle jag då absolut behöva använda om jag varit så taktlös att jag ätit en rejäl måltid innan jag åkte in till förlossningen. Där och då bestämde jag mig för att hur det än går, så tänker jag då inte spy. Värkarna blev tätare och tätare och jag satt på pilatesbollen, lutad över sängen med lustgasen som min bästa vän. Både jag och personalen insåg nog ganska snabbt att vi fick stryka planen med att ta någon ryggmärgsbedövning. Ingen läkare fanns på plats just för tillfället och vi skulle nog inte ha så mycket tid.”

grav-2

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar uupplevelse”

Lustgasen var min bästa vän

”Efter en stund bytte jag om till den urtjusiga rocken och de supersexiga trosorna förlossningen så fint lånar ut. Personalen kikade in och flinade nöjt att nu är det någon som är redo att föda barn eftersom jag bytt om. Under hela förlossningen var lustgasen min bästa vän, inte bara för att den tog udden av värkarna, men också för att jag hittade en sådan fin rytm i andningen med den. Allt jag behövde fokusera på var att hålla koll på hur jag andades in och ut i masken. Sebastian satt mitt emot och höll koll på värkarna på monitorn. Vid 16-tiden kom det in en barnmorska och en undersköterska och sa att det var dags att undersöka mig. Allt såg bra ut och dom tyckte jag kunde ligga kvar på sängen en stund. Sedan var det bara att vi ringde på klockan om det var något. Precis när dörren slår igen bakom dom känner jag att ok, nu kör vi. Nu är det dags att krysta. Så Sebastian hängde sig på klockan men ingen kom in på en gång så han fick rusa ut i korridoren och hittade som tur var på en barnmorska som kommer med in, lyfter på mitt täcke och ropar till sin kollega att hon måste komma med alla grejer, för här ska det födas barn. Knappt hinner de ta på handskar och förkläden för 3 krystvärkar senare är Isac född. 16.17. Upp på bröstet kommer ett knubbigt, kletigt litet barn. Vår efterlängtade Isac!”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag fick övernaturliga krafter”

Hög på endorfiner

”Vi ville åka hem så snart som möjligt så vi blev kvar på förlossningen tills vi blev utskrivna. Eftersom Sebastian skulle köra hem och var betydligt mer tagen och trött än vad jag var (som var hög på födabarn-endorfiner), så tyckte jag att han väl kunde få lägga sig en stund i sängen och sova, så kunde jag sitta i fåtöljen medan vi väntade på att barnläkaren skulle komma och ge oss klartecken att åka hem. Jag kan säga att barnmorskan som kom in och såg Sebastian ligga där och slumra i sängen blev något arg, och tyckte att det allt var mamman som borde ligga i sängen…”För vem utav er är det egentligen som har fött barn här och behöver vila!?!” Stackars Sebastian! Nu har jag provat att föda barn både med och utan ryggmärgsbedövning och det som var så otroligt häftigt med att föda utan, det var att kroppen precis visste vad den skulle göra. Det är nog det närmaste jag kommit en utomkroppslig upplevelse. Det var bara att hänga på så visste kroppen hur den skulle hantera det som skedde i kroppen. Väldigt märkligt men så otroligt coolt.”

Läs också: 3 tecken på att förlossningen har startat

linnea_fl_3

Kroppen hade kontroll

”Precis som under min första förlossning hade jag lustgasen med mig ända tills förlossningen var över. Jag fortsatte bara att andas på i samma rytm hela tiden. Det var en nästan magisk känsla att känna hur kroppen hade kontroll över situationen, och om jag bara höll mig till att andas rätt, ja då skulle allt gå bra. Och det gjorde det ju också. Och inte behövde jag använda spypåsen heller…”

Tips! Linnéa driver den populära mat- och bakbloggen Linnéas Skafferi.  

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Dela med dig av din förlossningsberättelse

Publicerad

Varje vecka delar vimedbarn.se med sig av en förlossningsberättelse. Varje förlossning är unik och vi delar gärna med oss av din upplevelse. Födde du med planerat snitt? Hemma? I ett badkar eller utomlands? Vimedbarn.se är intresserade av alla typer av förlossningar.

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Skriv din berättelse och skicka med bilder, gärna från graviditeten, förlossningen och första tiden med bebisen. Har du en blogg får du gärna skriva med din bloggadress.

(Det utgår ingen ersättning och texten kan komma att redigeras/kortas ner)  

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Förlossningsberättelse: ”Kejsarsnittet blev en underbar upplevelse”

Publicerad

Bloggaren och tvåbarnsmamman Nathalie Nybergs första förlossning, och första tiden efter blev inte alls som hon hade tänkt sig, så inför sin andra förlossning ville hon föda med planerat kejsarsnitt.
– Mina tankar innan snittet var att jag skulle mista halva spänningen/upplevelsen men till er som har ett barn som ligger i tex säte eller som har varit med om en tuff förlossning eller någonting annat som gör att du inte vill eller kan föda vanligt så vill jag skriva att ett planerat snitt är minst lika häftigt, skriver Nathalie i sin förlossningsberättelse. 

NATHALIES FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Nu har jag fött både vaginalt och med planerat snitt. Jag är glad att jag fått föda på båda sätt! Det var jättehäftigt att få gå igenom en ”naturlig” förlossning, men det var inte värt hur jag mådde efteråt. Jag har börjat skriva en jämförelse om för och nackdelar med de båda sätten att föda. En sak är iallafall säker, jag tycker att båda var lika häftiga att föda på!”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

nathalie_gravid

Ett planerat snitt är minst lika häftigt

”Mina tankar innan snittet var att jag skulle mista halva spänningen/upplevelsen men till er som har ett barn som ligger i tex säte eller som har varit med om en tuff förlossning eller någonting annat som gör att du inte vill eller kan föda vanligt så vill jag skriva att ett planerat snitt är minst lika häftigt! Känn inte att ni missar något för de är en så häftig upplevelse!”

forlossning-snitt

Jag blev mer och mer nervös

”Något som jag innan tyckte var skönt var att veta när Liam skulle komma men jag blev mer och mer nervös, speciellt dagarna innan. Ju närmre det satta datumet vi kom så kände jag att han kan ju faktiskt komma tidigare så spänningen fanns ändå där. Dagen innan det planerade snittet så skulle man ringa in och få tiden när vi skulle befinna oss på sjukhuset. Vi fick tiden klockan 07. Kvällen innan fick jag även duscha med en speciell tvål som var en liten process. Skulle även duscha med det samma morgon.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag blev akut nedsövd”

gravid

Det gjorde absolut inte ont

”Tror ni jag sov någonting? Inte en blund sov jag på hela natten! Jag skulle vara fastande från klockan 00 så jag passade på att äta massor innan. På morgonen var jag så nervös så jag hade inte kunnat äta något ändå. På BB Stockholm fick vi lyssna på hjärtat och sedan sätta på oss våra kläder. Jag fick sjukhusskjorta och Erik fick ”operationskläder”. Vi hade en supergullig sköterska som hämtade oss 07.40 och följde med oss upp till operationssalen.
Det var rätt många i operationssalen. Jag fick hoppa upp på britsen och sedan började de med att sätta i infart i min hand och sedan ryggmärgsbedövning. När bedövningen började ta satte de in kateter. Det gjorde absolut inte ont och jag kände ingenting!”

nathelia

Bedövad från brösten och neråt

”De testade mig med kyla för att se om jag kände någonting. Känner man inte kyla känner man heller inte smärta. De testade även att nypa mig men jag kände inget alls. Detta för att se om bedövningen tagit. Spinalbedövningen gör så att man är bedövad från brösten och neråt. Jag kände att de bökade men absolut ingen smärta. Bedövningen gör även så att blodtrycket sjunker och då sprutar de in medicin mot det så man slipper bli yr och illamående.”

kejsarsnitt

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag minns allt som kaos”

”Jag var så orolig att bebisen skulle ha svårt att komma igång med andningen och att jag inte skulle få honom till mig utan att de skulle gå iväg. Liam skrek direkt, han skrek faktiskt innan han ens kom ut ur magen och så fort han skrek så började jag gråta, lika häftigt att höra det första gråtet!  De kom runt skynket med honom och de visade att de var en kille. Jag sa ”åh vad liten han är” de höll dock inte med de tyckte han var rätt så stor (3915gram).”

nathalie_ny

Det blev sen avnavling

”Jag jämförde förstås med Leah som vägde 4345gram (3 dagar innan hennes bf). Jag fick upp honom på bröstet och även detta var lika fantastiskt även denna gång. Att få se sitt barn för första gången är obeskrivligt häftigt! De blev sen avnavling och Erik fick även klippa navelsträngen. Kejsarsnittet blev en alldeles underbar upplevelse! 08.29 var vår Liam ute, alldeles perfekt!”

nathalie_kejsarsnitt

Tips! Nathalie bloggar på nathalien.vimedbarn.se och här kan du läsa om tiden efter snittet. Du får följa med i hennes vardags om tvåbarnsmamma till Leah och Liam.

Läs också: Så vet du när förlossningen startar

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Förlossningsberättelse: ”Jag drog ut honom själv”

Publicerad

Emelie Johnssons förlossning startade på beräknat förlossningsdatum. Hon testade flera olika smärtlindringsmetoder med varierade resultat. När sonen äntligen föddes tog hon själv emot honom och la honom på sitt bröst. 
– Jag drog ut honom själv och la honom på bröstet. Här stannade tiden. Jag bara grät, hyperventilerade och kollade på min bebis, skriver Emelie i sin förlossningsberättelse. 

EMELIE JOHNSSONS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

Tisdagen den 28:e februari

”Detta var dagen Lilleman var beräknad och det var då han valde att börja sin flytt ut ur magen. Runt 21.00 fick jag starka värkar och redan vid 22.00 var de så starka att jag kände att jag var tvungen att åka in. När jag väl kom in och de såg hur smärtsamma värkar jag hade och hur påverkad jag var av smärtan, så de ville inte skicka hem oss så vi fick ut och gå i cirka 90 minuter för att jag skulle öppnas mer.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

gravid_emelie

Onsdagen 1:a mars

”Inskriven och dags att sätta igång på riktigt, äntligen. Runt klockan 02.00-03.00 blev jag inskriven och jag fick smärtlindring som skulle få mig att sova lite för att hämta energi. Innan jag bäddade ner mig tog jag en varm dusch och fick ta på mig sjukhuskläder. Smärtlindringen därefter var lustgas som jag stenhårt höll fast vid tills han var ute. Det blev verkligen som en napp, en trygghet som man var rädd att lämna ifrån sig. Jag kämpade på men har absolut ingen tidsuppfattning på hur länge värkarna var eller hur lång tid det var emellan. 

Jag gav mig sedan på sterila kvaddlar och akupunktur.”

fl

Det var inte så plågsamt…

”Kvaddlarna var bokstavligen det värsta jag varit med om, det gjorde ondare än allt annat under hela förlossningen, jag skulle absolut inte använda det om jag ska gå igenom en förlossning igen – aldrig. Akupunktur fick jag inte heller någon imponerande hjälp av, eller inte vad jag vet iallafall. Men det var inte så plågsamt så det gick bra, de kändes dock som att de var i vägen och man var lite rädd för att röra sig. De satt under naveln. Tyvärr har jag ingen tidsuppfattning men väljer att skriva efter mina tankar här istället för att skriva från journalen med tanke på att det är min upplevelse som jag minns och som jag gärna delar med mig av.”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

Smärtan var oerhört obehaglig

”Nästa moment var att lägga sig i ett varmt bad. Skräcken här var att släppa lustgasen. Att lämna rummet där lustgasen var. Det gick bra i 15-20 minuter sen fick jag lite panik och fixade inte värkarna utan lustgasen. Emil lyckades dock få mig att ligga där i ytterligare 15-20 min. Isglass i handen och med hans hjälp med att hälla vatten över magen under tiden värken var där gick det okej. 

Nästa smärtlindring var ryggmärgsbedövning, den har jag varit lite rädd för men just då i den situationen var jag bara tacksam att de sa att jag kunde få det, smärtan var oerhört obehaglig. Den gjorde susen och det var inte alls så farligt att ta den som jag trodde, bedövningssprutan gjorde ont men var snabbt över och sen gick det bra.”

fl3

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

De tog hål på hinnorna och fostervattnet rann ut

”Efter en lång stund med smärta och lustgas, jag lyckades faktiskt sova mellan värkarna – tro det eller ej. Under den tiden fick jag en spruta också, jag var så borta så jag minns inte riktigt men jag var i trygga händer hos en underbar personal och en underbar sambo. 

Jag fick lägga mig i gynläge, då var det ganska nära – men det hade jag ingen aning om. De tog hål på hinnan och fostervattnet rann ut, en viss del, resten rann ner i barnmorskans skor när han kom ut, haha. Här hade jag ännu mindre tidsuppfattning. Men för mig, nu i efterhand känns det som att det gick superfort, nu fick jag prova pilates-boll för att öppnas mer och få ner lilleman lite. Samtidigt som jag satt där så satte de i lite värkstimulerande dropp och det dröjde inte länge förrän värkarna började bli obehagliga.”

Sista biten drog jag ut honom själv

”Jag fick lägga mig i gynläge igen och krystvärkarna var hemska men det kändes som man hade mer kontroll för man kände när de kom och jag visste, att nu krystar jag tre gånger stenhårt sen är det vila. Däremot visste man ju inte när han kom ut, det kändes som han aldrig skulle komma ut. Men efter bara cirka 20 minuter var huvudet ute och sista biten drog jag (tro det eller ej) ut honom själv och la honom på bröstet. 

Här stannade tiden. Jag bara grät, hyperventilerade och kollade på bebis, sen på Emil, sen bebisen och sen Emil. Det var så många känslor på en och samma gång.”

fl2

Jag hade aldrig klarat det utan honom

”Denna känslan går inte att förklara för någon som inte varit med om det, det är helt omöjligt. Jag är så in i helvetes lycklig rent ut sagt, lycklig över att ha Emil och detta lilla miraklet i mitt liv. Emil och min relation gick upp 10 nivåer efter detta, verkligen. Han har bevisat för mig att han gör allt för mig och jag har gjort detsamma för honom, och det vi skapat är det finaste i världen. Hans roll under förlossningen var superviktig för mig, jag hade aldrig klarat det utan honom, han hanterade allt så himla bra – jag är duktigt imponerad över hans tålamod och närvarande för mig. 

”Lilleman” Emil Rune Holmén 
1 Mars klockan 18.17
50 cm lång och vägde 3245 gram.”

Tips! Läs Emelie Johnssons blogg här på vimedbarn.se där hon skriver om livet som nybliven mamma.

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Förlossningsberättelse: ”Jag blev akut nedsövd”

Publicerad

Förlossningen med dottern Nicole startade med värkar och en blödning. Väl inne på förlossningen gick det fort och Nicole föddes med urakut kejsarsnitt. Dottern drabbades av en kramp och oron var enorm. 
– Min första tanke var att hon var död, skriver Jennie i sin förlossningsberättelse. 

JENNIE JOHANSSONS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

Jag såg att jag blödde

”På valborg måndag den 30 april gick vi ned till brasan med sonen Hampus och min mans dotter Cajsa. Allt var som det skulle hela dagen/kvällen, men klockan 22:45 fick jag värkar som var som mensvärk. Vi gick och la oss i sängen och försökte sova ifall vi skulle behöva åka in. Jag låg i sängen och försökte andas mig igenom alla värkar. Mannen somnade ganska fort medans jag låg där och andades. Jag kunde inte somna alls. Jag gick upp på toaletten vid klockan 02:30 på natten och såg att jag blödde. Jag sprang in till Nicklas och väckte honom, jag sa till honom att jag blöder och han flög upp ur sängen och sa: ”Men du måste ju åka in”. Sen ringde vi förlossningen och även hans mamma och pappa som skulle komma och ta hand om de andra barnen. Jag började att få fler och starkare värkar som gjorde fruktansvärt ont. Men jag klarade av att andas igenom värkarna tills barnvakten kom.”

Läs också: Min mamma var min barnmorska 

gravid_jennie

05:08 föddes Nicole med urakut kejsarsnitt

”Väl inne på Karlskoga förlossning klockan 04:00 på morgonen den första maj blev jag omhändertagen av gulliga barnmorskor. Jag blev undersökt med CTG på magen. Mannen gick på toaletten, och under tiden som han var borta kom det in barnmorskor och läkare och sa att barnet måste ut nu. Jag hörde att de sa kejsarsnitt och jag började fundera lite. Barnmorskorna satte kateter och kollade blodtrycket innan jag rullades ned till operationen. Även där blev jag bra omhändertagen. Läkaren skulle sätta ryggbedövningen på mig, men det gick inte alls. Tre gånger stack de mig i ryggen men de lyckades inte att hitta var de skulle sätta bedövningen. Jag blev akut nedsövd, och fort gick det. Jag kände hur de försökte få ut Nicole ur magen, sedan var jag borta. 05:08 föddes Nicole med urakut kejsarsnitt.”

fl_jennie2

Jag fick träffa Nicole en snabbis

”Hon fick ligga på en värmedyna och fick hjälp med syret som var lågt. Som tur var fick Nicklas vara med hela tiden medan jag låg på operationsbordet. När klockan var 07:30 vaknade jag första gången och Nicklas kom in till mig. Jag somnade om och vaknade igen vid 08:13. Jag fick träffa Nicole en snabbis innan jag somnade om igen. Jag vaknade sista gången runt 09:00 och fick komma upp till rummet på BB.”

Läs också: Svårt att få planerat kejsarsnitt? 

fl_jenni3

Hon fick åka ambulans

”Vi njöt över att Nicole hade kommit och vi meddelade alla att hon hade kommit. Men det fick en vändning ganska fort. Hon blev blå i ansiktet och jag skrek till Nicklas att ta henne. Hennes syre var dåligt igen och hon fick hjälp med syret. Då var klockan 22:30 på kvällen den första maj. Vid 23-tiden fick hon åka ambulans till USÖ i Örebro, Nicklas fick åka egen bil och jag låg kvar i Karlskoga. Nicole fick en stor kramp på neonatalen där hon blev inlagd. Nicklas ringde mig och grät, min första tanke var att hon var död. Men han sa att hon hade fått en stor kramp.”

Läs också: Malin födde tvillingar vaginalt 

fl_jennie

Vi fick veta att en bit av hennes hjärna var död

”Den andra maj fick jag komma till USÖ och träffa min dotter, tårarna var inte långt borta. Jag njöt över att få vara med henne och min man. Hon skulle gå igenom en magnetröntgen och tiden när vi bara väntade på provsvaren var hemsk. Vi fick veta att en bit av hennes hjärna var död. Min första tanke var att hon skulle opereras, men som tur var behövde hon inte det. Jag grät varje dag, jag ville bara hem till min son. Vi låg inne på neonatalen i 15 dagar, men vi fick åka hem och komma tillbaka för undersökningar. Vi var inskrivna hela maj tills de kunde släppa oss. Resan slutade inte där.”

fl_jennie4

Vi försöker leva ett så normalt liv som möjligt

”Idag, fem år senare är det fortfarande kontroller som gäller. De kollar både syn och hörsel vid kontrollerna. Det är kramper som kommer och livet med ett barn efter allt som har hänt är oroande. Men vi försöker leva ett så normalt liv som möjligt.”

Jennie Johansson bloggar på Vimedbarn.se och skriver om föräldraskap och vardagslivet. Spana in hennes blogg här. 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

 

Förlossningsberättelse: ”Jag minns allt som kaos”

Publicerad

Bloggaren Jessica Lagergren, 31,  fick sin dotter Elsa för snart 2 år sedan. När hon tänker tillbaka på förlossningen som var väldigt lång börjar hon gråta. Den blev inte alls som hon hade tänkt sig.
– Jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt. Jag minns att jag skrek efter min mamma, säger Jessica. 

JESSICA LAGERGRENS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

Torsdag 21 maj – Det fortsatte rinna när jag hade kissat klart

”Jag sprang runt hemma och städade och mitt i städningen kände jag en enorm trötthet så jag la mig i soffan för att vila. Jag somnade och vaknade ett par timmar senare vid 15.30. Jag var helt groggy när jag gick upp för att kissa. När jag hade kissat klart reste jag mig upp och då fortsatte det rinna från snippis ner i mina mjukisbyxor. Jag tänkte direkt att det var vattnet som kom – och drabbades av ren och skär PANIK!”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

faro_gravid_jessicalagergren

Vi skrev förlossningsbrev tillsammans

”Jag började hulkgråta och tänkte ”nej, nej, nej jag är inte beredd. Inte nu. Inte såhär.” Vi hade ju inte packat bb-väskan. Inte skrivit något förlossningsbrev. Vi var inte redo. Jag ringde Ibbe mitt i all panik och sa bara ”kom hem, vattnet har gått”. Jag bad honom bara skynda sig hem. Jag ringde förlossningen och fick prata med en barnmorska. Hon sa att jag skulle lägga en binda i trosorna. Jag skulle ringa tillbaka efter två timmar och tala om hur vattnet såg ut i bindan och om det hade fortsatt rinna. 
Ibbe kom hem. Han var lite chockad och dammsög hela nedervåningen i panik. Min tvillingsyster Angelica hjälpte mig att packa min väska och hjälpte även till att skriva mitt förlossningsbrev som jag inte heller hade skrivit.”

18:00 Det kändes som en kraftig mensvärk

”Jag ringde tillbaka till förlossningen och sa att vattnet hade fortsatt komma och att det även hade kommit en liten strimma blod. Barnmorskan sa att vi var välkomna in vid 20-tiden för en kontroll och att vi skulle få en igångsättningstid inom 2 dygn om inte förlossningen startat innan dess. Här någon gång började jag känna av förvärkar. Det kändes som kraftig mensvärk bak i ryggen som kom och försvann, kom och försvann. För varje gång det kom en ny värk blev den lite lite kraftigare. Jag tänkte att ”nu är det dags då riktigt, nu händer det.” Det är ju väldigt vanligt att förstföderskor blir hemskickade efter en kontroll, men jag kände där och då att vi inte kommer komma hem igen innan bebisen är född.”

jessica_lagergren_gravid

19:30 Jag tog värkar lutandes mot soffan

”
Vi hoppade in i bilen och åkte mot Danderyd och BB-Stockholm. 
Väl framme på BB-Stockholm fick vi vänta på att bli undersökta. Sköterskan sa att vi kunde sitta i soffan och vänta men jag hade så täta värkar (3-5 stycken på 10 minuter) så jag kunde inte sitta ner. Jag gick runt och tog några värkar lutandes mot soffan. Väl inne på undersökningsrummet ökade värkarna i styrka. Jag blev uppkopplad på CTG, som mäter styrkan i värkarna, och kontrollerar bebisens hjärtljud. Jag tror vi var i det där rummet i nästan två timmar i väntan på att få komma upp till förlossningen. Det fanns nämligen inget ledigt rum att föda i. Mot slutet av de här två timmarna låg jag på golvet och tog värkarna. Det var vidrigt. Då hade jag även kräkts tre gånger av smärta. Det var en smärta som absolut gick att genomlida men när jag låg där på golvet sa jag till Ibbe ”Nu trycker du på larmknappen och ber om smärtlindring, vad som helst, jag kan ta alvedon bara jag får nått”.”

lustgas_lagergren_jessica

22.3o Jag fick bada

”
En barnmorska/sköterska kom och hämtade oss och sa att de hade gjort i ordning ett bad till mig om jag ville prova det och sa att det även fanns lustgas som smärtlindring där. Vilken lättnad! När vi kom upp på plan 9 på Danderyd bröt jag ihop. Jag tyckte att det var så fint (ja, det är fint, men så fint är det inte kan jag tala om i efterhand. Haha, för mig var det som att komma till himlen bara att komma in i korridoren på förlossningen.) Rummet där man badade var dock hur mysigt som helst. Det var ett sittbadkar som var fyllt med riktigt riktigt varmt vatten. Rummet var mörkt och några tända små låtsasvärmeljus stod och brann bredvid badkaret. Jag fick ner min kropp i badkaret och kunde äntligen slappna av. Det var en enorm befrielse att omslutas av vatten. Jag fick lustgas och kände direkt att ”det här är grejen”. Jag satt i badet i nästan en timme och tappade ur vatten, fyllde på, tappade ur. Jag bad även om äktad styrka på lustgasen och det hjälpte verkligen…”

ultraljud-lagergren

23.30 Jag bad om epidural men det dröjde

”Strax innan midnatt fick vi komma in på vårt förlossningsrum. BB-sthlm ligger på nionde våningen och det var en magisk utsikt från vårt rum. Jag minns att jag bad om epidural och de skulle förbereda det. Dock var narkosläkaren upptagen så det dröjde till strax efter 02 innan den sattes in. De två timmarna levde jag på lustgas. Vilken uppfinning! Lustgas är superhärligt så länge man inte tar för mycket – då kan det bli riktigt obehagligt. Här någon gång satte de även nål på mig för att kunna ge mig dropp/saker intravenöst. Dock gick det inte sådär jättebra för sköterskan som skulle sätta nålen på mig. Jag är så svårstucken och det blev citat: ”ett riktigt blodbad” slut citat. Sköterskor som kom in senare under min förlossning sa ”ja just det, det var här det var ett blodbad förut ja”. Man kunde se blodstänk på sängramen… mysigt! Till slut fick de dit en infart iaf.”

02.00 Det kändes knappt när hon satte nålen

Narkosläkaren kom in och skulle sätta epidural. (Epidural = eda, ryggmärgsbedövning). När man ska få eda ska man kura ihop sig till en liten liten boll. Ni kan ju tänka er hur det är att göra det med en stor gravidmage? Nej, precis det går inte. Och speciellt inte när man har värkar samtidigt. Det här var en ganska vidrig stund faktiskt. Jag kommer ihåg att jag grät i lustgasmasken. Narkosläkaren sa att jag måste ligga absolut stilla. Hur det går till när man har värkar? Ingen aning, men jag kurade ihop mig så mycket jag bara kunde och låg blick stilla. Det kändes knappt när hon satte in den gigantiska nålen i min rygg. Jag var bara så lättad över att det gick till slut. Efter bara 10 minuter kände jag hur bedövningen började värka. Jag var en ny människa! All smärta var som bortblåst. Det är bland det skönaste jag någonsin känt. Jag kunde prata igen! Ibbe och jag fick några mackor och jag kunde äntligen slappna av.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

Jag fick antibiotika intravenöst

”På morgonen hade jag ”bara” öppnat mig 4 cm och jag blev superbesviken. Barnmorskan sa till mig att jag inte alls skulle vara besviken och att allt gick i helt rätt takt. Dock ville de öka takten lite och satte in ett värkstimulerande dropp. Jag och Ibbe gick ju en profylaxkurs för några veckor sedan och jag hade väldigt stor användning av den under hela öppningsarbetet. Jag kunde andas mig igenom värkar och Ibbe gjorde hjärtformade rörelser på min rygg för glatta livet. Han var verkligen en hjälte under hela förlossningen. Utan honom vid min sida hade jag på riktigt inte klarat av förlossningen. Han peppade mig, stöttade mig, klappade på mig och gjorde allt jag bad om – hela tiden. Någon gång på förmiddagen fick jag feber och bebisen verkade inte må riktigt bra. Jag fick alvedon intravenöst och då mådde både jag och bebisen bättre igen. Jag fick även antibiotika intravenöst i förebyggande syfte eftersom att det hade gått så många timmar sedan vattnet gick.”

12.00 De pratade om spini

”Under alla våra timmar på förlossningen hade vi tre team totalt. Klockan 12.00 var det dags för ett skiftbyte. Precis innan 12 hade jag fått provkrysta. Jag hade varit öppen 10 cm ett bra tag med bebis ville inte åka ner resten av vägen. Jag minns bara hur de pratade om spinitaggar hit och dit och att hon var ”ovan spini” vilket betyder att det inte är dags att krysta än. Här ville jag bara att hon skulle komma ut. Jag var riktigt riktigt riktigt trött. Jag hade lyckats somna i 20 minuter på förmiddagen, men annars hade jag inte sovit en blund – eller ätit”

elsa_spadis

Jag var hög på lustgas

”När det nya teamet kom in var jag hög på lustgas, allmänt slut och jag orkade inte mer. Jag uppfattade det nya teamet som dumma och hårda. Ibbe märkte det här på mig, utan att jag behövde säga något. Han tog en större roll och talade om för barnmorskan när jag hade värkar. Det här är min berättelse och om barnmorskan skulle berätta om min förlossning är den säkert annorlunda, men det är såhär jag upplevde det. Ingen mer lustgas. Ingen mer epidural. ”Jessica nu måste du sätta dig på pallen”. Jag hade fått epidural i tolv timmar och mina ben var bortdomnade. Mina ben bar mig helt enkelt inte. Ni som har fött barn vet att förlossningspallen är typ 5 cm hög. Det är alltså inte så lätt att sätta sig på den när du: 1. Är uppkopplad till hundra maskiner.
2. Benen inte bär dig.
3. Har droppslangar överallt.
4. Har en jättemage i vägen.
5. Är allmänt slut som artist. Jag fick kraftiga värkar och jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Här någon gång kom det in en läkare och då fick jag panik på riktigt. Jag var så inställd på att föda vaginalt men trodde att bebisen mådde dåligt och att de diskuterade om de skulle snitta mig. Jag grät och frågade om jag skulle snittas.”

nyfodd_elsa

Jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt

”En liten del av mig ville det, för jag ville bara att allt skulle vara över, men helst av allt ville jag föda vaginalt så jag blev superledsen. Något snitt var det inte tal om. Men jag blev heller inte informerad om varför läkaren kommit in. Det här är återigen min berättelse, så det kan hända att de tydligt förklarade saker för mig, men det minns jag inte. Jag minns inte så mycket alls av de här fyra timmarna. Men när jag tänker tillbaka på dom rinner det tårar längs mina kinder och jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt. Jag minns att jag skrek efter min mamma. Jag ville ha min mamma där hos mig. Älskade älskade mamma. Jag kände mig så himla liten. Och värdelös. Jag ville ju att allt skulle vara annorlunda. Jag ville vara en superkvinna med urkrafter som bara andades, tog i och så var bebisen ute. Nu hade jag istället tappat allt vad kontroll heter och det kändes som att jag bara slängde mig fram och tillbaka och skrek.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Nu var det dags att krysta

”Teamet tog beslutet att fylla på min epidural igen. De såg på mig att jag inte orkade mer. Här BAD jag om att bli snittad. Men icke. Nu var det dags att krysta. Tänk dig att du har sprungit ett marathon. Och när du har gått i mål ska du göra 100 armhävningar och 500 upphopp. Det går ju inte. Så kände jag. Det.här.går.inte. Men Ibbe stod vid min sida och helt plötsligt fick jag ny kraft. Jag fick ligga på sängen och ha benen i benstöd samtidigt som sköterskorna pressade mina ben uppåt. Någon höll i en handduk som jag fick dra i. Jag drog för kung och fosterland. Efter vad som kändes som en evighet av krystande sa de att de såg huvudet. ÄNTLIGEN! Här började jag tycka om mitt nya team. Nu skulle jag äntligen få träffa vår dotter. När huvudet stod i ”ring of fire” upplevde jag inte det så fruktansvärt som jag har fått berättat för mig. Jag kände mer en lättnad över att det snart är över. Jag tänkte ”det blir inte värre än såhär nu”. När huvudet är i ”the ring of fire” måste man vänta och låta det tänjas för att man inte ska spricka. Men då gick bebisens hjärtljud ner. Det här talade de inte om men de sa ”vid nästa värk måste hon ut”. Och vid nästa värk kom hon. Hennes hjärtljud gick ner eftersom att navelsträngen var virad ett varv runt halsen. Ibbe såg det men tittade bort, han tyckte att det såg för läskigt ut.”

elsa_bebis_lagergren

Det var mäktigt att se mitt barn första gången

”Direkt när hon var ute försvann all smärta. Så jäkla häftigt. De la upp Elsa på mitt bröst. Hon var helt täckt av fosterfett så hon var vit och kladdig. Det var otroligt mäktigt att få se mitt barn för första gången. Men det kom inga spontana lyckotårar, jag tror att jag var i chock över vad vi just gått igenom.”

forlossning_lagergren

Jag älskar henne mest av allt

”Det finns en film när hon ligger på mitt bröst och skriker för första gången. Jag kan titta på den om och om igen. Tänk att det var hon som låg i min mage hela tiden. Jag kan fortfarande inte greppa det. Elsa kom till världen den 22 maj 2015 klockan 16.07. Hon vägde 3680 gram och var 51 cm lång. Jag älskar henne mest av allt i hela världen och jag kan inte förstå att hon är min. Tänk att jag och Ibbe har gjort henne. Helt otroligt!”

Jessica Lagergren bloggar om livet som mamma mitt i karriären. Hon driver Tvillingpodden tillsammans med sin tvillingsyster Angelica Lagergren och de har även startat en youtube-kanal. Läs hennes blogg på LOPPI här. 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Förlossningsberättelse: ”Akut snitt efter 48 timmar av värkar”

Publicerad

Elin, 26 år, från Fjugesta utanför Örebro hade en lång och utdragen förlossning som slutade med ett akut kejsarsnitt. Förlossningen tog 48 timmar och tillslut sa Elin ”Jag gör vad som helst, bara ni tar ut ungen”. 

ELINS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Förlossningen startade den 21 januari 2014 med att vattnet gick hemma i soffan när vi tittade på Paradise Hotel. Jag var i vecka 38 och hade inte en tanke på att det skulle vara dags då. Plötsligt sa det pang i magen och jag blev jätterädd. Jag frågade min sambo ”hörde du det där?” ”Ja, svarade han”. Han började googla och sa tillslut ”Jag tror att det är vattnet som har gått”.”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

gravidmage

En början på två dygns rent helvete

”Jag trodde inte att det var vattnet som hade gått, jag trodde att det skulle kännas annorlunda så jag ställde mig upp för att visa att han hade fel. Då började det forsa vatten längs med mina ben. Jag sprang in i duschen samtidigt som jag ropade ”Älskling, om max två dygn har vi ett barn”. Min sambo blev stressad och sprang omkring och packade det sista. Jag ringde in till BB och de sa att vi kunde få komma in på morgonen efter för en undersökning. Jag fick värkar en timme senare och då åkte vi in istället. Sen började två dygn av ett rent helvete.”

Barnmorskorna ville skicka hem oss

”Värkarna kom inte regelbundet men det gjorde skitont. Barnmorskorna ville skicka hem oss, men eftersom det var första barnet ville vi stanna kvar. Vi åkte tillslut hem i alla fall och försökte sova i några timmar, men det gick inte alls. Vi var hemma i några timmar innan jag tyckte att värkarna kändes för mycket.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

bb

Jag fick lustgas och satt på en pilatesboll

”Vi åkte in igen och sen är natten och dagen efter bara ett töcken för mig. Jag kommer inte ihåg så mycket av dessa två dygn. Jag har bara korta minnen. Jag kommer ihåg att när vi kom in igen den 21 januari hade jag öppnat mig tre centimeter. Sen hoppar mitt minne till fem timmar innan min son föddes den 23 januari. Då hade jag öppnat mig till 9 centimeter. Jag fick lustgas och satt på en pilatesboll. Jag kände att krystvärkarna satte igång och jag ville trycka på, men barnmorskorna ville att jag skulle vänta.”

lustgas

De beslutade om kejsarsnitt

”Vänta får jag göra. Jag är öppen 9 centimeter med krystvärkar i fem timmar. Sen frågar läkaren tillslut om jag vill göra kejsarsnitt. Det ville jag gärna. Jag svarade ”Jag gör vad som helst, bara ni tar ut ungen”. Sagt och gjort, det beslutas om kejsarsnitt och jag rullades snabbt ner till operationssalen. Min sambo hann inte reagera förens han hade på sig operationskläder och en liten mössa inne i salen. Jag har fortfarande svaga minnen från den här stunden. Jag var bedövad från brösten och nedåt men jag kommer fortfarande ihåg den obehagliga känslan när de lyfte mig från sängen till operationsbordet.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

kejsarsnitt

Allt var bra med honom, han mådde prima

”Under operationen kändes det som att jag var väldigt lång och rummet var väldigt stort. Jag såg barnläkaren bakom ett skynke och det kändes som att de var fem meter bort. Plötsligt hörde jag ett litet skrik, han var här, vår lilla pojke. Teamet gick iväg med honom och kollade så att allt var okej och det var det. Allt var bara bra med honom, han mådde prima.”

bebis

Jag grät inte, jag var glad men jag grät inte

”Jag fick träffa honom men jag minns inte så mycket mer än så. Jag grät inte, jag var glad men jag grät inte. Och jag var inte så glad som jag trodde att jag skulle vara. Jag fick sys ihop och ligga kvar på uppvaket. Pappa Albin och lilla bebisen fick åka upp till BB och mysa och några timmar senare fick jag träffa vår lilla prins. Då började jag gråta. Då grät jag av lycka!”

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

 

Förlossningsberättelse: ”Man har en urkraft, man klarar det”

Publicerad

Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och hennes förlossning med dottern Hollie blev en igångsättning på grund av hepatos. Läs hennes förlossningsberättelse här.  

NADJAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”En vecka före BF fick vi reda på att jag skulle bli igångsatt samma tid dagen efter. Jag hade fått hepatos, leverpåverkan och en fruktansvärd klåda som gjorde att jag inte kunde sova. Lösningen var att ta ut barnet och hepatosen försvann då direkt. Vilken märklig känsla att åka hem från SÖS och spendera sista dagen hemma utan bebis.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

bebisimagen_nadja

Vi tog några sista bilder

”Vi packade klart BB-väskan, köpte med oss gott, städade hemma, tog några sista bilder på magen och sen firade vi med hämtmat och bubbel, alkoholfritt till mig såklart. Morgonen efter satte vi oss i bilen och åkte in med vetskapen om att vi inte skulle komma hem igen förrän hon var hos oss.”

middag

Jag bad om epidural

”Väl på plats fick vi vårt rum, personalen var fantastisk och tog hand om oss så väl. Kan inte nog hylla dessa människor. Jag fick shots varannan timme men det hände inte mycket alls så morgonen efter tog de hål på hinnan så att vattnet gick. Då började jag direkt få värkar, de tog ett tag men sen va de fruktansvärt smärtsamma. Jag bad om epidural och läkaren kom nästan direkt, han var superskicklig och oj vilken skillnad. Värkarna blev hanterbara och jag blev mig själv igen, innan var jag helt borta av smärtan. Från de så var de som att min kropp slappnade av och allt gick jätte fort, värkarna var hanterbara med det började trycka på. Undersökningen visade att jag öppnat mig från 6 till 10 cm på mindre än en timme.”

nyfodd_bebis_nadja

Jag ville ge upp

”Utdrivningsarbetet satte igång men denna fas tog tid, kroppen hade inte riktigt hängt med, jag var helt slut och det gjorde fruktansvärt ont. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, ville ge upp. Men på något sätt har man någon urkraft som gör att man klarar det och idag när jag skriver det här tycker jag att det är både fantastiskt och magiskt, största smärtan och lyckan på samma gång. Helt slut och redo att be dom att snitta mig efter timmars jobb så kom hon.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

bebis_nadja_blogg_vimedbarn

Hon var så liten och skör

”Direkt upp på bröstet som hon sökte sig efter, hon var så liten, så skör och så perfekt. Jag var så orolig när de tog sån tid att det blev kritiskt för henne men hon var stark och mådde jättebra. Pappan bröt ihop direkt när han såg henne, så fint att tänka tillbaka på, omedelbar kärlek. Jag var så utmattad och lättad över att äntligen ha henne på mitt bröst att jag hade svårt att förstå. Jag var så trött på smärtan att det kändes hemskt när moderkakan skulle ut, men när allt var över, när vi blev själva med vår lilla tjej då var det värt allt, hon var allt.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag får höra att det blir sugklocka” 

Så stolt över min kropp

”Min förlossning blev ganska tuff, troligen på grund av just igångsättningen så de är något jag verkligen hoppas att jag slipper om vi får chansen att bli föräldrar igen. Blir rörd när jag ser att andra får barn, när jag ser tillbaka på gamla bilder och när jag tänker att jag en dag kanske får uppleva detta igen. Så stolt över min kropp som klarade detta, så tacksam att ha fått uppleva det och så obeskrivligt kär i vår lilla tjej som kom till oss den dagen.”

header_najda_bebis

Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och skriver bland annat om föräldraskap, träning och hälsa. Spana in hennes blogg här. 

 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

 

LOPPImagasin Gravid & Baby – ute nu!

Publicerad

Nu finns LOPPImagasin Gravid & Baby att köpa, en tidning fullspäckad med tips till dig som är gravid, vill bli gravid eller har en nyfödd bebis. Du får spännande intervjuer, förlossningsberättelser, recept och mycket mer. Här kan du köpa ditt exemplar av magasinet. 

LOPPImagasin Gravid & Baby innehåller bland annat:

  • Intervju med Jennifer Klingvall om graviditeten och tankar kring förlossningen
  • Hemma hos-reportage hos bloggprofilen Emily Ödmark Svensson
  • Intervju med bloggaren Laila Högfeldt om att komma över sin förlossningsrädsla
  • Så födde vi – hemma, i vatten, med planerat snitt – tre förlossningsberättelser
  • Bloggarna svarar på hur deras sexliv förändrades under graviditeten
  • Skönhetstips – så maxar du ditt glow
  • Träningsguide med Malin Gramer och Ellen Färnström
  • Gravidbesvären ingen pratar om
  • BVC-sköterskan Sanna Klang svarar på de vanligaste frågorna om första tiden med bebis
  • 19 saker du inte säger till ett preggo
  • Debatt: Pappaledig eller inte?
  • Bakverk att frysa in inför kommande besök hemma av Linnéa Seidel
  • Krönika av Stefan Lagergren om att bli pappa för första gången

…och mycket mer!

HÄR kan du köpa ditt exemplar av LOPPImagasin Gravid & Baby!

 

loppi_magasin_gravidochbaby_omslag

 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

 

Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag!”

Publicerad

Claudia Galli Concha är tvåbarnsmamma och födde sin dotter Celeste för lite mer än åtta veckor sen. Claudia dansade under värkarna och mådde bra, men plötsligt fylldes rummet av läkare och sjuksköterskor.

CLAUDIAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Efter att ha varit gravid i nio månader var jag väldigt sugen på att föda barn, jag kände mig tung och svullen och det var väldigt flåsigt att springa efter Chloe som då var exakt 1 år och 7 månader och inte hade någon respekt alls för att hennes mamma vägde 23 kilo mer än vanligt, haha. Celeste eller baby C som hon var mer känd som då var beräknade den 18:e november, en fredag, så när jag på söndagen satt och fick pedikyr för att jag ville piffa till mig lite inför förlossningen hade jag inte en tanke på att jag eventuellt skulle föda barn dagen efter. Däremot kände jag mig extremt trött och även om jag var stor och tröttare än vanligt var det något särskilt med den här dagen. När jag hade suttit ner och fått fina fötter under en timmes tid hade jag svårt att ens resa mig upp ur stolen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag får höra att det blir sugklocka” 

gravid_claudia_galli_concha

Jag skulle ju inte föda förrän på fredagen

”Vi kom hem sen eftermiddag och vi lagade mat och åt och sen var det dom vanliga rutinerna med Chloe, bada, äta gröt, se på Alfons och sova. När hon hade somnat satte jag mig med min kvittoredovisning. Av någon anledning kändes det väldigt viktigt att jag skulle göra mina kvitton den kvällen. Jag tror helt klart att det var min intuition som sa till mig att fick jag inte dom klara den kvällen så skulle det dröja tills jag kunde sätta mig med dom igen. Så jag gjorde kvittona och när jag satt och klistrade så kände jag en sammandragning. Jag tänkte inte så mycket på det för det hade jag känt en del under sista tiden. Jag gjorde klart kvittona och vid tolv började vi göra oss iordning för att gå och lägga oss. Jag kände några sammandragningar till innan jag låg i sängen men jag tänkte inte på det. Jag skulle ju inte föda förrän på fredagen.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Efter en timme av vankande väckte jag Manuel

”Strax efter ett vaknade jag till av en stark sammandragning. Hmm…nu började jag fundera. Kunde det vara dags? Nej… Efter en kvart kände jag en till och efter ytterligare en kvart en till. Då gick jag upp för jag ville inte väcka Manuel och Chloe. Jag vankade runt och sammandragningarna kom ca varje kvart. Men dom var inte så kraftiga och jag var ju helt inställd på att föda på fredagen så jag tog det inte riktigt på allvar. Men efter en timme av vankande väckte jag Manuel. I och med att vi skulle ringa hit farmor så kände jag att jag inte vågade dra ut på det. Farmor kom vid fyra på morgonen.”

gravid_claudiagalli

Jag ville stanna hemma så länge som möjligt

”Farmor gick in och la sig med Chloe och jag och Manuel satte oss i soffan och tittade på en dokumentär. Nu hade sammandragningarna blivit tydligare och kändes mer och vi började ta tid. Det var ca 12 minuter mellan varje. Jag lyckades vila och somna till då och då och jag ville fortfarande inte tro att jag snart skulle föda barn. Det var ju först på fredag!? Vid sju vaknade Chloe och nu hade jag riktiga värkar men det var fortfarande ca 10 minuter emellan, men jag ringde förlossningen i Malmö och kollade om dom hade ledigt och det hade dom. Men jag ville stanna hemma så länge som möjligt så jag och Manuel fortsatte med värkarbetet, jag stönade och stånkade och han tog tid. När jag behövde skrika lite högre gick jag in i min walk in closet för att inte skrämma Chloe. Men hon var med farmor och märkte ingenting.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Himlen öppnade sig mellan benen på mig”  

claudia_galli_gravid

Nu kände jag att jag hade sån kontroll

”Klockan halv elva kände jag att jag inte orkade längre, nu ville jag åka in, jag hade 7 minuter mellan värkarna men jag ljög och sa att jag hade 5 när jag ringde för det hade dom sagt att det minst skulle vara första gången jag ringde. Vi pussade på Chloe tusen gånger, visade farmor all mat och annat till Chloe och sen tog vi en taxi till KK.
Taxichauffören var så trevlig och sa att han skulle skynda sig, jag hann få två värkar i bilen och försökte att inte låta för mycket, haha. Fortfarande när vi ringde på dörren till förlossningsavdelningen var jag inte säker på att vi skulle föda barn…det var ju först på fredag? Vi blev mottagna av en jättetrevlig kvinna som vi var på föräldrakurs hos när vi väntade Chloe, vi pratade en stund tills jag fick en värk. Då kom min barnmorska och hennes assistent och visade oss till ett rum. Jag var så samlad och lugn. Med Chloe ramlade jag typ in på förlossningen och trodde att jag höll på att dö, haha. Nu kände jag att jag hade sån kontroll. Jag tog mina värkar med 5 minuters mellanrum, Manuel klockade och sen var det lugnt i fem minuter. Kontrollerat och skönt. Jag blev undersökt av barnmorskan och jag var halvvägs i öppnandet, Celeste hade jobbat på bra i samspel med min kropp.”

ctg_claudia

Epidural är underbart tycker jag

”Vi lämnade över förlossningsbrevet och barnmorskan sa att hon genast skulle kalla på läkare som skulle sätta epidural, men eftersom jag kände att jag hade så bra koll så kollade jag på Manuel och sa:  – Jag kanske inte behöver epidural? Manuel fick nog flashbacks från Chloes förlossning för han sa snabbt – Jo, gör det, det kan väl vara bra? Han är klok min man, jag hade ångrat mig så annars, epidural är ju underbart tycker jag.
Men eftersom själva epiduralsättningen var kaos med Chloe, en läkare som pratade i telefonen samtidigt som han gjorde tre försök att få in nålen i ryggen innan han lyckades (aj!) så var jag väldigt nervös för det men den danske läkaren Max som kom in i vårt rum var otroligt samlad och cool och hela proceduren var hur enkel som helst, det känns ju att sätta epiduralen men det var ingen fara. Sen tog det 10 minuter innan den började verka och då var ju livet rosaskimrande igen. Som sagt. Jag älskar epidural!”

fl_brev_claudia

Plötsligt började rummet fyllas med läkare

”Nu började några väldigt härliga timmar av förlossningen. Jag och Manuel pratade om livet, drack kaffe, jag dansade, haha, har filmer från båda mina förlossningar där jag dansar med epidural maskinen bredvid mig. Jag blev undersökt då och då och öppningsskedet gick bra framåt och hade inte stannats av på grund av epiduralen. Däremot slog Celestes hjärta lite för hastigt och plötsligt började rummet fyllas med läkare och sköterskor… Baby C’s hjärta slog fort och barnmorskan kallade på läkare, sen var det plötsligt dubbelt så många i rummet och det var lite frågande stämning i luften. Varför slog hennes hjärta fort?
Celestes hjärta har alltid slagit fort, redan i magen var det alltid mellan 150-170, jag åkte in på observation en gång men allt var normalt, bara lite snabbare. Jag blev inte alls nervös av dom som kom in. Jag kände att allt stod rätt till…jag tror att man som kvinna och mamma känner sånt. Jag hade vetat om något var fel. Jag hade alltså fått min epidural vid 12, en timme efter vi kom in, den verkade ju direkt och jag kunde njuta av den pågående förlossningen. Jag hade inte ens hunnit ta någon lustgas än, vilket jag var glad för, jag funkar inte så bra på lustgas…”

gravid_claudia

Jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre

”Vid 15-tiden började jag känna värkarna igen, det var ju förmodligen i slutfasen av själva öppnandet. Jag bad att få in en gåstol och en pilatesboll, det var dom två sakerna jag använde med Chloe mot slutet så det kändes bekant. Jag började hänga på gåstolen och jag kände att värkarna tilltog. Dom kom in och undersökte mig. Nu var klocka 16 och jag var helt öppen. Skönt tänkte jag! Då är hon snart här! Underbart! Nu väntar vi in krystvärkarna…som aldrig kom. Istället kom det vanliga värkar…upphöjt till 10. Jag hade redan kört lustgas under senaste halvtimmen då eftersom smärtan var mer intensiv och ju mer intensiv den blev desto mer lustgas drog jag i mig. Jag hängde på min gåstol och tog mig en rejäl lustgasfylla. Jag var helt borta och Manuel tog hand om mig. Men jag kände att det var mitt enda alternativ, jag orkade inte ta värkarna på rätt sätt längre. Jag började bli trött. Men mina underbara kvinnor som stod vid min sida hela sista 5 timmarna, Anita och Emma, dom såg att min smärta var jobbig och att jag inte hade så mycket kraft kvar så dom fyllde på epiduralen vilket jag inte ens uppfattade i min ”tonårsfylla” haha.”

Om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt

”Det enda jag uppfattade var att jag plötsligt var med igen. Jag var tillbaka. Två timmar hade jag varit helt öppen och ingen Baby C ville komma…Anita sa att om hon inte ville titta ut väldigt snart så måste dom göra kejsarsnitt. -Va!? Jag skrek ut mitt va, jag hade väl inte kämpat i en massa timmar för att sluta med ett snitt!? Men det är tydligen inte alls bra att vara öppen utan att bebisen kommer… Krystvärkarna hade fortfarande inte dykt upp och jag började bli frustrerad, jag ville verkligen inte snittas. Jag släppte taget om min gåstol och la mig i sängen, jag frågade Anita om jag kunde testa att krysta? Absolut sa hon, men hon sa också att hon fortfarande satt högt upp. Ok. Jag låg på rygg och tog tag i handtagen som fanns på båda sidorna av sängen och så krystade jag, eller snarare tog i utav bara h—-te ;). Jag ville inte snittas! Nu skulle Baby C ut.

claudia_galli_bebis

Jag tog emot henne och tittade på henne

”Och vi gjorde det! Tillsammans! Med Manuels underbara support och Anita och Emmas hejarop krystade jag ut Celeste på 11 minuter. Och jag var så galet nyfiken på hur hon såg ut, jag tog emot henne och tittade på henne. Min Baby C! Min mörka långhåriga lilla Celeste. Eller lilla och lilla 3945… Dom hade gissat att hon skulle bli 3,4 kg när vi var på sista ultraljudet men dom hade visst lite fel. Men en sån underbar tjej. Nästan hela 4 kilo kärlek. Och visst är det häftigt att jag hela graviditeten hade känt på mig att hon skulle vara väldigt mörk och långhårig? Tänk att man kan känna sånt på sig. Så häftigt.”

bebis_claudia

Det gör galet ont men det är ju en ljuvlig smärta

”Den här förlossningen var helt underbar. Redan dagen efter ville jag göra om det. Jag kände mig så lugn och samlad (ja, utom lustgasfyllan, haha) och jag älskade att uppleva allt och veta vad det innebar. Det gör ju galet ont men det är ju en ljuvlig smärta för att man vet att för varje värk så kommer man närmre mötet med sitt barn. Åh! Det är verkligen underbart! Jag är så glad att jag fick så fina kvinnor som tog hand om mig och Manuel…vilken super duper man han är. Han var ett sånt fantastiskt stöd under hela förlossningen. Bara att klocka ca 200 värkar bara för att jag ville ha det så… jag älskar honom.
Jag och Celeste fick stanna kvar på BB och Manuel åkte hem till Chloe. Vi båda kände att det var viktigt att han åkte till Chloe och fanns där när hon vaknade. Och jag fick tid att spana in vår nya lilla familjemedlem, vilken lyx.”

Claudia Galli Concha bloggar på LOPPI och skriver om föräldraskap, vardagslivet och karriären. Spana in hennes blogg här. 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
stats