Gravid | Vimedbarn - Topplistor för influencers
Anslut dig nu!

Etikett: Gravid

11 tankar vid första barnvagnspromenaden

Publicerad

Den långa väntan är över och äntligen har du din bebis i din famn. När det har blivit dags för er att ta den där första berömda barnvagnspromenaden kan det dyka upp en hel del tankar. Här är 11 tankar många nyblivna föräldrar har tänkt. 

1. Hur kan trottoarerna vara så höga?
Att ta sig ner från en vanlig trottoarkant blir en utmaning de första promenaderna med vagnen. Men lugn, du lär dig snart tekniken.

2. Får mitt barn hjärnskakning nu?
Grus och pinnar känns som stora hinder att köra över. Skakar inte vagnen lite väl mycket nu? Får min bebis hjärnskakning? Tips! Lägg ett babynest i vagnen eller rulla ett badlakan och lägg som en korv runt bebisen. Barnet ligger lite stabilare och känner sig mer ombonad.

3. Titta på mig då!
Du känner dig stoltare än en tupp i en hönsgård och vill visa alla att du är ute på din första barnvagnspromenad.

Läs också: 6 saker du måste veta inför din förlossning 

4. Hosta i armen, för tusan!
Hur sjuka kan folk vara?! Kan de inte bara hålla sig hemma eller i alla fall hosta i armvecket?

5. Hoppas ingen ser mig…
Kanske vill du inte synas när du är ute. Kanske är håret uppsatt i en flottig knut, kläderna fläckiga och benen skakiga. Det är helt okej att känna att man vill vara ifred när man tar sin första promenad med vagnen.

6. Måste bilarna låta så mycket?
Precis när din bebis har somnat gasar en moppe eller bil förbi. Eller i värsta fall tutar den på en annan bil. Vansinne!

7. Hur ont kan kroppen göra? 

Efter en förlossning, oavsett om den varit vaginal eller genom snitt är det väldigt vanligt att känna att kroppen är trött och sliten. Många beskriver det som rejäl träningsvärk. Ta korta steg och ta promenaderna i ett långsamt tempo. Lyssna på din kropp och vad den klarar av. Tänk på att den faktiskt har burit ett barn i nästan 10 månader.

8. Vad lätt det känns!
Kanske känns det lättare nu när magen är borta. Du är inte längre lika framtung och du kan böjda dig ner och plocka upp saker som du tappar på marken igen.

Läs också: ”Jag ville ligga hela tiden” – Gabriella Joss 

9. Andas hen? 

Du kanske stannar upp då och då för att kolla att din lilla bebis verkligen andas fortfarande. Och har hen inte lite kalla fötter? Tänk på att inte hänga för tunga filtar för vagnen då bebisen måste få ordentligt med luft och det kan bli för varmt inne i vagnen.

10. Vad fin hen är
När du ser din partner gå där med vagnen är det lätt att få tårar i ögonen och känna sig stolt. Tänk att ni fått världens finaste bebis tillsammans.

11. Min tur!
Tar du promenaden tillsammans med din partner är det inte helt ovanligt att det blir en diskussion om vem ska få köra. Eller så känner du dig som en lejonmamma/pappa som vill köra vagnen helt själv.

Läs också: ”Jag födde i vecka 25” 

Foto: Istockphoto 

”Jag ville ligga hela tiden” – Gabriella Joss

Publicerad

För en del ändras sexlusten i takt med att magen växer. Vissa blir mer sugna och andra tappar lusten helt. I LOPPI magasin Gravid & baby svarar tre bloggare på hur deras sexliv påverkades av graviditeten.

Gabriella Joss: ”Jag ville ligga hela tiden”


– Sexlivet och framförallt lusten påverkades såklart. I början mådde jag så illa att jag inte ens tänkte tanken på sex. Det var tunga veckor och jag spydde dagarna igenom. Mot slutet hade jag världens lust och ville ligga hela tiden. Känns rätt knäppt såhär i efterhand då magen verkligen var enorm då.

Therese Wickman: ”Sex var det sista jag tänkte på”


– Under båda mina graviditeter gick jag upp mycket i vikt vilket resulterade i att all min sexlust försvann. Jag kände mig klumpig, hade ont i kroppen och kände mig oattraktiv. Sex var det sista jag tänkte på. Jag delade för tillfällen livet ihop med en man som tyckte att det var obehagligt att göra något intimt med mig från den dagen jag plussade. Från dagen jag plussade kunde han inte ta i mig rent sexuellt längre. Detta tror jag påverkade min självkänsla mycket under graviditeten.

Läs också: 6 saker du måste veta inför din förlossning 

Jessica Lagergren: ”Min lust ökade under min graviditet”


– Jag kände mig väldigt vacker som gravid och jag skulle nog säga att min lust ökade under min graviditet. Däremot om jag minns det rätt, så gjorde den inte det hos min partner vilket kändes lite tråkigt. Mot slutet minskade lusten något men överlag var jag mer sugen när jag var preggo än före och efter.

Är du gravid? Här kan du köpa LOPPI magasin Gravid & baby där du bland annat kan läsa en lång intervju med instagramstjärnan Jennifer Klingvall. Du får även skönhetstips på hur du maxar ditt glow, recept, hemma hos-reportage hos Emilys liv och mycket mer. Köp ditt exemplar här. 

 

109126712-origpic-db10ce.jpg_0_0_100_100_300_426_100

Foto på Gabriella Joss: Sandra Rogers

Yoga girl tillagar sin moderkaka – så går det till

Publicerad

Den 13 mars föddes Yoga girls dotter Lea Luna efter en 24 timmars intensiv förlossning. Nu, lite mer än en vecka efter förlossningen tillagar Rachel ”Yoga girl” Brathen sin moderkaka och visar upp processen på sina insta stories på Instagram. 

Rachel ”Yoga girl” Brathen har över 2 miljoner följare på instagram och hennes följare fick vara med under hennes värkarbete under förlossningen av dottern Lea Luna via Yoga girls insta stories. Nu, en vecka efter förlossningen delar Yoga girl med sig av hur hon tillagar sin moderkaka.
– Mamma ska göra något som kanske är lite tokigt, säger Rachel som inledning i sina insta stories. Idag ska vi torka min moderkaka. En perfekt aktivitet att göra en söndag morgon. Är Instagram redo att ta del av detta eller kommer ni att flippa ur totalt?, fortsätter hon.

Läs också: Förlossningberättelse ”Att föda i vatten var otroligt häftigt” 

”Tillagar med citron, peppar och ingefära”

Yoga girl säger att alla får tycka att hon är lite tokig och sen ber hon sin mamma om ursäkt. Hon visar inte själva moderkakan på Instagram men har lovat att lägga ut bilder i sin blogg.
– Jag kommer att börja med att ånga moderkakan med svartpeppar, citron och ingefära. Vi gör det på kinesiskt vis och inte fullt rå. Jag ville egentligen ha hjälp med det här men det fanns ingen som kunde hjälpa oss här på ön (Aruba). Jag vill kapsla in den torkade moderkakan i pillerform och äta varje dag, säger Yoga girl.

”Gör det på ren instinkt”

– Att äta sin moderkaka är en enorm energikick och det minskar risken för förlossningsdepression och det balanserar ditt humör. Faktum är att människor är det enda däggdjuret som inte äter upp sin egen moderkaka automatiskt. Moderkakan är det enda köttet som kommer från liv och inte från död. Jag gör det här på ren instinkt, avslutar Yoga girl.

Så tillagar Yoga girl moderkakan:
Först hettar hon upp den i en kastrull tillsammans med citron, ingefära och svartpeppar.
Moderkakan får torka i en ”dehydrator” i 7-10 timmar.
Den kapslas sedan in som tabletter.

Läs också: Förlossningsberättelse ”Jag födde i vecka 25” 

Andra kändisar som också tillagat sina moderkakor:
Kim Kardashian
Holly Madison
January Jones
Kourtney Kardashian

Foto: Istockphoto

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Förlossningsberättelse: ”Jag minns allt som kaos”

Publicerad

Bloggaren Jessica Lagergren, 31,  fick sin dotter Elsa för snart 2 år sedan. När hon tänker tillbaka på förlossningen som var väldigt lång börjar hon gråta. Den blev inte alls som hon hade tänkt sig.
– Jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt. Jag minns att jag skrek efter min mamma, säger Jessica. 

JESSICA LAGERGRENS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

Torsdag 21 maj – Det fortsatte rinna när jag hade kissat klart

”Jag sprang runt hemma och städade och mitt i städningen kände jag en enorm trötthet så jag la mig i soffan för att vila. Jag somnade och vaknade ett par timmar senare vid 15.30. Jag var helt groggy när jag gick upp för att kissa. När jag hade kissat klart reste jag mig upp och då fortsatte det rinna från snippis ner i mina mjukisbyxor. Jag tänkte direkt att det var vattnet som kom – och drabbades av ren och skär PANIK!”

Läs också: Man har en urkraft – man klarar det! 

faro_gravid_jessicalagergren

Vi skrev förlossningsbrev tillsammans

”Jag började hulkgråta och tänkte ”nej, nej, nej jag är inte beredd. Inte nu. Inte såhär.” Vi hade ju inte packat bb-väskan. Inte skrivit något förlossningsbrev. Vi var inte redo. Jag ringde Ibbe mitt i all panik och sa bara ”kom hem, vattnet har gått”. Jag bad honom bara skynda sig hem. Jag ringde förlossningen och fick prata med en barnmorska. Hon sa att jag skulle lägga en binda i trosorna. Jag skulle ringa tillbaka efter två timmar och tala om hur vattnet såg ut i bindan och om det hade fortsatt rinna. 
Ibbe kom hem. Han var lite chockad och dammsög hela nedervåningen i panik. Min tvillingsyster Angelica hjälpte mig att packa min väska och hjälpte även till att skriva mitt förlossningsbrev som jag inte heller hade skrivit.”

18:00 Det kändes som en kraftig mensvärk

”Jag ringde tillbaka till förlossningen och sa att vattnet hade fortsatt komma och att det även hade kommit en liten strimma blod. Barnmorskan sa att vi var välkomna in vid 20-tiden för en kontroll och att vi skulle få en igångsättningstid inom 2 dygn om inte förlossningen startat innan dess. Här någon gång började jag känna av förvärkar. Det kändes som kraftig mensvärk bak i ryggen som kom och försvann, kom och försvann. För varje gång det kom en ny värk blev den lite lite kraftigare. Jag tänkte att ”nu är det dags då riktigt, nu händer det.” Det är ju väldigt vanligt att förstföderskor blir hemskickade efter en kontroll, men jag kände där och då att vi inte kommer komma hem igen innan bebisen är född.”

jessica_lagergren_gravid

19:30 Jag tog värkar lutandes mot soffan

”
Vi hoppade in i bilen och åkte mot Danderyd och BB-Stockholm. 
Väl framme på BB-Stockholm fick vi vänta på att bli undersökta. Sköterskan sa att vi kunde sitta i soffan och vänta men jag hade så täta värkar (3-5 stycken på 10 minuter) så jag kunde inte sitta ner. Jag gick runt och tog några värkar lutandes mot soffan. Väl inne på undersökningsrummet ökade värkarna i styrka. Jag blev uppkopplad på CTG, som mäter styrkan i värkarna, och kontrollerar bebisens hjärtljud. Jag tror vi var i det där rummet i nästan två timmar i väntan på att få komma upp till förlossningen. Det fanns nämligen inget ledigt rum att föda i. Mot slutet av de här två timmarna låg jag på golvet och tog värkarna. Det var vidrigt. Då hade jag även kräkts tre gånger av smärta. Det var en smärta som absolut gick att genomlida men när jag låg där på golvet sa jag till Ibbe ”Nu trycker du på larmknappen och ber om smärtlindring, vad som helst, jag kan ta alvedon bara jag får nått”.”

lustgas_lagergren_jessica

22.3o Jag fick bada

”
En barnmorska/sköterska kom och hämtade oss och sa att de hade gjort i ordning ett bad till mig om jag ville prova det och sa att det även fanns lustgas som smärtlindring där. Vilken lättnad! När vi kom upp på plan 9 på Danderyd bröt jag ihop. Jag tyckte att det var så fint (ja, det är fint, men så fint är det inte kan jag tala om i efterhand. Haha, för mig var det som att komma till himlen bara att komma in i korridoren på förlossningen.) Rummet där man badade var dock hur mysigt som helst. Det var ett sittbadkar som var fyllt med riktigt riktigt varmt vatten. Rummet var mörkt och några tända små låtsasvärmeljus stod och brann bredvid badkaret. Jag fick ner min kropp i badkaret och kunde äntligen slappna av. Det var en enorm befrielse att omslutas av vatten. Jag fick lustgas och kände direkt att ”det här är grejen”. Jag satt i badet i nästan en timme och tappade ur vatten, fyllde på, tappade ur. Jag bad även om äktad styrka på lustgasen och det hjälpte verkligen…”

ultraljud-lagergren

23.30 Jag bad om epidural men det dröjde

”Strax innan midnatt fick vi komma in på vårt förlossningsrum. BB-sthlm ligger på nionde våningen och det var en magisk utsikt från vårt rum. Jag minns att jag bad om epidural och de skulle förbereda det. Dock var narkosläkaren upptagen så det dröjde till strax efter 02 innan den sattes in. De två timmarna levde jag på lustgas. Vilken uppfinning! Lustgas är superhärligt så länge man inte tar för mycket – då kan det bli riktigt obehagligt. Här någon gång satte de även nål på mig för att kunna ge mig dropp/saker intravenöst. Dock gick det inte sådär jättebra för sköterskan som skulle sätta nålen på mig. Jag är så svårstucken och det blev citat: ”ett riktigt blodbad” slut citat. Sköterskor som kom in senare under min förlossning sa ”ja just det, det var här det var ett blodbad förut ja”. Man kunde se blodstänk på sängramen… mysigt! Till slut fick de dit en infart iaf.”

02.00 Det kändes knappt när hon satte nålen

Narkosläkaren kom in och skulle sätta epidural. (Epidural = eda, ryggmärgsbedövning). När man ska få eda ska man kura ihop sig till en liten liten boll. Ni kan ju tänka er hur det är att göra det med en stor gravidmage? Nej, precis det går inte. Och speciellt inte när man har värkar samtidigt. Det här var en ganska vidrig stund faktiskt. Jag kommer ihåg att jag grät i lustgasmasken. Narkosläkaren sa att jag måste ligga absolut stilla. Hur det går till när man har värkar? Ingen aning, men jag kurade ihop mig så mycket jag bara kunde och låg blick stilla. Det kändes knappt när hon satte in den gigantiska nålen i min rygg. Jag var bara så lättad över att det gick till slut. Efter bara 10 minuter kände jag hur bedövningen började värka. Jag var en ny människa! All smärta var som bortblåst. Det är bland det skönaste jag någonsin känt. Jag kunde prata igen! Ibbe och jag fick några mackor och jag kunde äntligen slappna av.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

Jag fick antibiotika intravenöst

”På morgonen hade jag ”bara” öppnat mig 4 cm och jag blev superbesviken. Barnmorskan sa till mig att jag inte alls skulle vara besviken och att allt gick i helt rätt takt. Dock ville de öka takten lite och satte in ett värkstimulerande dropp. Jag och Ibbe gick ju en profylaxkurs för några veckor sedan och jag hade väldigt stor användning av den under hela öppningsarbetet. Jag kunde andas mig igenom värkar och Ibbe gjorde hjärtformade rörelser på min rygg för glatta livet. Han var verkligen en hjälte under hela förlossningen. Utan honom vid min sida hade jag på riktigt inte klarat av förlossningen. Han peppade mig, stöttade mig, klappade på mig och gjorde allt jag bad om – hela tiden. Någon gång på förmiddagen fick jag feber och bebisen verkade inte må riktigt bra. Jag fick alvedon intravenöst och då mådde både jag och bebisen bättre igen. Jag fick även antibiotika intravenöst i förebyggande syfte eftersom att det hade gått så många timmar sedan vattnet gick.”

12.00 De pratade om spini

”Under alla våra timmar på förlossningen hade vi tre team totalt. Klockan 12.00 var det dags för ett skiftbyte. Precis innan 12 hade jag fått provkrysta. Jag hade varit öppen 10 cm ett bra tag med bebis ville inte åka ner resten av vägen. Jag minns bara hur de pratade om spinitaggar hit och dit och att hon var ”ovan spini” vilket betyder att det inte är dags att krysta än. Här ville jag bara att hon skulle komma ut. Jag var riktigt riktigt riktigt trött. Jag hade lyckats somna i 20 minuter på förmiddagen, men annars hade jag inte sovit en blund – eller ätit”

elsa_spadis

Jag var hög på lustgas

”När det nya teamet kom in var jag hög på lustgas, allmänt slut och jag orkade inte mer. Jag uppfattade det nya teamet som dumma och hårda. Ibbe märkte det här på mig, utan att jag behövde säga något. Han tog en större roll och talade om för barnmorskan när jag hade värkar. Det här är min berättelse och om barnmorskan skulle berätta om min förlossning är den säkert annorlunda, men det är såhär jag upplevde det. Ingen mer lustgas. Ingen mer epidural. ”Jessica nu måste du sätta dig på pallen”. Jag hade fått epidural i tolv timmar och mina ben var bortdomnade. Mina ben bar mig helt enkelt inte. Ni som har fött barn vet att förlossningspallen är typ 5 cm hög. Det är alltså inte så lätt att sätta sig på den när du: 1. Är uppkopplad till hundra maskiner.
2. Benen inte bär dig.
3. Har droppslangar överallt.
4. Har en jättemage i vägen.
5. Är allmänt slut som artist. Jag fick kraftiga värkar och jag trodde på riktigt att jag skulle dö. Här någon gång kom det in en läkare och då fick jag panik på riktigt. Jag var så inställd på att föda vaginalt men trodde att bebisen mådde dåligt och att de diskuterade om de skulle snitta mig. Jag grät och frågade om jag skulle snittas.”

nyfodd_elsa

Jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt

”En liten del av mig ville det, för jag ville bara att allt skulle vara över, men helst av allt ville jag föda vaginalt så jag blev superledsen. Något snitt var det inte tal om. Men jag blev heller inte informerad om varför läkaren kommit in. Det här är återigen min berättelse, så det kan hända att de tydligt förklarade saker för mig, men det minns jag inte. Jag minns inte så mycket alls av de här fyra timmarna. Men när jag tänker tillbaka på dom rinner det tårar längs mina kinder och jag minns allt som kaos, rörigt och väldigt väldigt smärtsamt. Jag minns att jag skrek efter min mamma. Jag ville ha min mamma där hos mig. Älskade älskade mamma. Jag kände mig så himla liten. Och värdelös. Jag ville ju att allt skulle vara annorlunda. Jag ville vara en superkvinna med urkrafter som bara andades, tog i och så var bebisen ute. Nu hade jag istället tappat allt vad kontroll heter och det kändes som att jag bara slängde mig fram och tillbaka och skrek.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Nu var det dags att krysta

”Teamet tog beslutet att fylla på min epidural igen. De såg på mig att jag inte orkade mer. Här BAD jag om att bli snittad. Men icke. Nu var det dags att krysta. Tänk dig att du har sprungit ett marathon. Och när du har gått i mål ska du göra 100 armhävningar och 500 upphopp. Det går ju inte. Så kände jag. Det.här.går.inte. Men Ibbe stod vid min sida och helt plötsligt fick jag ny kraft. Jag fick ligga på sängen och ha benen i benstöd samtidigt som sköterskorna pressade mina ben uppåt. Någon höll i en handduk som jag fick dra i. Jag drog för kung och fosterland. Efter vad som kändes som en evighet av krystande sa de att de såg huvudet. ÄNTLIGEN! Här började jag tycka om mitt nya team. Nu skulle jag äntligen få träffa vår dotter. När huvudet stod i ”ring of fire” upplevde jag inte det så fruktansvärt som jag har fått berättat för mig. Jag kände mer en lättnad över att det snart är över. Jag tänkte ”det blir inte värre än såhär nu”. När huvudet är i ”the ring of fire” måste man vänta och låta det tänjas för att man inte ska spricka. Men då gick bebisens hjärtljud ner. Det här talade de inte om men de sa ”vid nästa värk måste hon ut”. Och vid nästa värk kom hon. Hennes hjärtljud gick ner eftersom att navelsträngen var virad ett varv runt halsen. Ibbe såg det men tittade bort, han tyckte att det såg för läskigt ut.”

elsa_bebis_lagergren

Det var mäktigt att se mitt barn första gången

”Direkt när hon var ute försvann all smärta. Så jäkla häftigt. De la upp Elsa på mitt bröst. Hon var helt täckt av fosterfett så hon var vit och kladdig. Det var otroligt mäktigt att få se mitt barn för första gången. Men det kom inga spontana lyckotårar, jag tror att jag var i chock över vad vi just gått igenom.”

forlossning_lagergren

Jag älskar henne mest av allt

”Det finns en film när hon ligger på mitt bröst och skriker för första gången. Jag kan titta på den om och om igen. Tänk att det var hon som låg i min mage hela tiden. Jag kan fortfarande inte greppa det. Elsa kom till världen den 22 maj 2015 klockan 16.07. Hon vägde 3680 gram och var 51 cm lång. Jag älskar henne mest av allt i hela världen och jag kan inte förstå att hon är min. Tänk att jag och Ibbe har gjort henne. Helt otroligt!”

Jessica Lagergren bloggar om livet som mamma mitt i karriären. Hon driver Tvillingpodden tillsammans med sin tvillingsyster Angelica Lagergren och de har även startat en youtube-kanal. Läs hennes blogg på LOPPI här. 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Förlossningsberättelse: ”Man har en urkraft, man klarar det”

Publicerad

Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och hennes förlossning med dottern Hollie blev en igångsättning på grund av hepatos. Läs hennes förlossningsberättelse här.  

NADJAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”En vecka före BF fick vi reda på att jag skulle bli igångsatt samma tid dagen efter. Jag hade fått hepatos, leverpåverkan och en fruktansvärd klåda som gjorde att jag inte kunde sova. Lösningen var att ta ut barnet och hepatosen försvann då direkt. Vilken märklig känsla att åka hem från SÖS och spendera sista dagen hemma utan bebis.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Epidural är underbart tycker jag” 

bebisimagen_nadja

Vi tog några sista bilder

”Vi packade klart BB-väskan, köpte med oss gott, städade hemma, tog några sista bilder på magen och sen firade vi med hämtmat och bubbel, alkoholfritt till mig såklart. Morgonen efter satte vi oss i bilen och åkte in med vetskapen om att vi inte skulle komma hem igen förrän hon var hos oss.”

middag

Jag bad om epidural

”Väl på plats fick vi vårt rum, personalen var fantastisk och tog hand om oss så väl. Kan inte nog hylla dessa människor. Jag fick shots varannan timme men det hände inte mycket alls så morgonen efter tog de hål på hinnan så att vattnet gick. Då började jag direkt få värkar, de tog ett tag men sen va de fruktansvärt smärtsamma. Jag bad om epidural och läkaren kom nästan direkt, han var superskicklig och oj vilken skillnad. Värkarna blev hanterbara och jag blev mig själv igen, innan var jag helt borta av smärtan. Från de så var de som att min kropp slappnade av och allt gick jätte fort, värkarna var hanterbara med det började trycka på. Undersökningen visade att jag öppnat mig från 6 till 10 cm på mindre än en timme.”

nyfodd_bebis_nadja

Jag ville ge upp

”Utdrivningsarbetet satte igång men denna fas tog tid, kroppen hade inte riktigt hängt med, jag var helt slut och det gjorde fruktansvärt ont. Jag trodde inte att jag skulle klara av det, ville ge upp. Men på något sätt har man någon urkraft som gör att man klarar det och idag när jag skriver det här tycker jag att det är både fantastiskt och magiskt, största smärtan och lyckan på samma gång. Helt slut och redo att be dom att snitta mig efter timmars jobb så kom hon.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

bebis_nadja_blogg_vimedbarn

Hon var så liten och skör

”Direkt upp på bröstet som hon sökte sig efter, hon var så liten, så skör och så perfekt. Jag var så orolig när de tog sån tid att det blev kritiskt för henne men hon var stark och mådde jättebra. Pappan bröt ihop direkt när han såg henne, så fint att tänka tillbaka på, omedelbar kärlek. Jag var så utmattad och lättad över att äntligen ha henne på mitt bröst att jag hade svårt att förstå. Jag var så trött på smärtan att det kändes hemskt när moderkakan skulle ut, men när allt var över, när vi blev själva med vår lilla tjej då var det värt allt, hon var allt.”

Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag får höra att det blir sugklocka” 

Så stolt över min kropp

”Min förlossning blev ganska tuff, troligen på grund av just igångsättningen så de är något jag verkligen hoppas att jag slipper om vi får chansen att bli föräldrar igen. Blir rörd när jag ser att andra får barn, när jag ser tillbaka på gamla bilder och när jag tänker att jag en dag kanske får uppleva detta igen. Så stolt över min kropp som klarade detta, så tacksam att ha fått uppleva det och så obeskrivligt kär i vår lilla tjej som kom till oss den dagen.”

header_najda_bebis

Nadja Mayr bloggar på vimedbarn.se och skriver bland annat om föräldraskap, träning och hälsa. Spana in hennes blogg här. 

 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

 

LOPPImagasin Gravid & Baby – ute nu!

Publicerad

Nu finns LOPPImagasin Gravid & Baby att köpa, en tidning fullspäckad med tips till dig som är gravid, vill bli gravid eller har en nyfödd bebis. Du får spännande intervjuer, förlossningsberättelser, recept och mycket mer. Här kan du köpa ditt exemplar av magasinet. 

LOPPImagasin Gravid & Baby innehåller bland annat:

  • Intervju med Jennifer Klingvall om graviditeten och tankar kring förlossningen
  • Hemma hos-reportage hos bloggprofilen Emily Ödmark Svensson
  • Intervju med bloggaren Laila Högfeldt om att komma över sin förlossningsrädsla
  • Så födde vi – hemma, i vatten, med planerat snitt – tre förlossningsberättelser
  • Bloggarna svarar på hur deras sexliv förändrades under graviditeten
  • Skönhetstips – så maxar du ditt glow
  • Träningsguide med Malin Gramer och Ellen Färnström
  • Gravidbesvären ingen pratar om
  • BVC-sköterskan Sanna Klang svarar på de vanligaste frågorna om första tiden med bebis
  • 19 saker du inte säger till ett preggo
  • Debatt: Pappaledig eller inte?
  • Bakverk att frysa in inför kommande besök hemma av Linnéa Seidel
  • Krönika av Stefan Lagergren om att bli pappa för första gången

…och mycket mer!

HÄR kan du köpa ditt exemplar av LOPPImagasin Gravid & Baby!

 

loppi_magasin_gravidochbaby_omslag

 

Läs också: Så vet du när förlossningen startar 

 

Gravid och julbord? Det här kan du äta!

Publicerad

Det börjar närma sig jul och därmed tiden för dignande julbord. Som gravid kan du äta det mesta med gott samvete men det finns vissa saker du bör tänka på innan du njuter av julmaten. 

Här är Livsmedelsverkets råd över vad du får äta på julbordet och vad du bör vara försiktigare med.

Helt ok att äta av:

Det finns en hel del godsaker på julbordet som du kan äta av när du är gravid. Alla typer av sillinläggningar, julskinka, lutfisk, varma rätter och grönsaksrätter går till exempel bra. Håll dock koll på att varm mat verkligen är varm och att kall mat faktiskt är kall, fel temperatur på maten kan vara orsak till att bakterier bildas.

Var försiktig med:

Var försiktig med rökt eller gravad fisk, rökt eller torkat kött/korv. Även kalla röror, patéer och dessertostar bör ätas med försiktighet när du är gravid. Det finns nämligen en liten risk att kalla röror, syltor och patéer innehåller bakterien listeria, särskilt om de har förvarats länge och för varmt. Om du gör eget julbord – välj alltid färska produkter och undvik varor mot slutet av hållbarhetstiden. Var noga med att allt kött (köttfärs, gris, lamm, vilt, fågel) du äter verkligen är genomstekt och inte rått, rått kött kan också innehålla listeria även om risken är liten.

Ost gjord på opastöriserad mjölk och även mögelost och kittost gjord på pastöriserad mjölk kan innehålla listeria, men risken är mycket liten. Exempel på dessa ostar är brie, gorgonzola, chèvre, vacherol och taleggio. Ost som har hettats upp, i till exempel gratäng eller sås, är däremot säker att äta. Även mögelost på tub är okej eftersom den hettas upp vid tillverkningen. Smältost och annan bredbar ost i tub eller plastask går också bra att äta.

Läs också: Ok att äta sushi när man är gravid? 

Undvik vakuumförpackad rökt och gravad fisk

Vakuumförpackad rökt och gravad fisk kan innehålla listeria. Nyrökt och nygravad fisk, till exempel hemgravad, går däremot bra att äta. Om du äter julbord ute, fråga personalen om fisken har varit vakuumförpackad innan du äter den.

Torkat, kallrökt och gravat kött, som parmaskinka och salami, kan innehålla parasiten toxoplasma, men risken är mycket liten. Om du gör eget julbord kan du frysa in parmaskinkan/salamin i tre dygn innan du äter den, då dör eventuella parasiter.

Undvik alltid leverrätter när du är gravid, bredbar leverpastej kan du dock äta eftersom att det innehåller så små mängder lever.

Höga halter miljöföroreningar

Strömming kan innehålla höga halter av miljöföroreningarna dioxin och PCB, därför är det bra att inte äta strömming så ofta – högst 2-3 gånger per år. Det gäller både gravida, ammande, kvinnor i barnafödande ålder och barn. Fiskar som ål, aborre, gädda, gös och lake kan innehålla höga halter av kvicksilver och bör inte heller ätas mer än max 2-3 gånger per år.

Källa: Livsmedelsverket 

Förlossningsberättelse: ”Jag födde barn på 8 minuter!”

Publicerad
Linas förlossning med dottern Emilia

När Lina Bidemalm upptäckte sin första graviditet fick hon en smärre chock och när det väl var dags att föda gick det riktigt fort! Här kan du läsa hennes förlossningsberättelse om när dottern Emilia föddes på bara några minuter. 

LINAS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE: 

”Min första graviditet kom lite som en chock då det inte alls var planerat, jag var precis 20 år fyllda när vi fick reda på att jag var gravid. Graviditeten upplevdes ganska kort då jag hade gått ganska många veckor innan det konstaterades att jag var gravid. Jag mådde hur bra som helst och jag hade inget illamående, ingen foglossning eller några andra gravidkrämpor. Dock ville inte magen växa och jag fick åka in på ett tillväxtultraljud som såg bra ut”.


Läs också: Förlossningsberättelse: ”Att föda i vatten var otroligt häftigt!”

Den beräknade förlossningsdagen passerade

”Emilia var beräknad att födas den 21 januari 2009 men den dagen fortlöpte utan några som helst känningar och jag spenderade mest dagarna med att lägga pussel och spela kort med min mamma. Jag ville gärna att min mamma och min moster skulle vara med på förlossningen så jag spenderade väldigt mycket tid hemma hos min mamma, bonuspappa och mina syskon.”

Sista magbilden dagar innan Emilia foddes
Sista bilden på magen innan Emilia föddes några dagar senare.

En förvärk och äntligen var det igång

”Den 26 januari sov jag nästan hela dagen och var helt säker på att jag skulle bli sjuk. Detta gjorde mig lite irriterad då jag tyckte att det ju var väldigt olämpligt att bli sjuk just nu. Jag hade som sagt sovit precis hela dagen och när klockan blev 20:30 så vaknade jag till av att jag behövde gå på toa. Väl där tyckte jag mig ana något som skulle kunna vara likt en förvärk, äntligen!”

”Sedan eskalerade det ganska snabbt och det började göra ondare och ondare. Runt klockan 21:00 kunde jag verkligen konstatera att det hade startat men mina värkar var väldigt oregelbundna. Jag ringde in till förlossningen på NÄL i Trollhättan för att rådfråga lite om vad de tyckte och jag fick det klassiska svaret: Ta en Alvedon, duscha och lägg dig och vila. Sagt och gjort.”

Nu gjorde det riktigt ont

”Runt klockan 22:00 så gjorde det ändå väldigt, väldigt ont och jag hade svårt att slappna av,  men kunde ändå tänka bort den största smärtan när min mamma sa att hon förstår att det gör ont men att det kommer att göra ännu ondare. Det blev mitt mantra under hela förloppet, att det skulle eskalera och göra ondare. Vilket gjorde att det inte gjorde så ont när värkarna kom. Jag ringde in till förlossningen igen, för att se vad de tyckte. De konstaterade att det bara var latensfasen då mina värkar inte ens var i närheten av att vara regelbundna.”


Läs också: Förlossningsberättelse: ”Jag blev full på lustgas” 

Huvudet påväg ut i bilen!

”När klockan blivit runt 22:30 så ringde jag en tredje gång och jag vet nog inte egentligen ens själv varför jag ringde så intensivt till dem då jag egentligen inte hade så ont. Men de tyckte att jag skulle få komma in för en undersökning och få några tabletter så att jag kunde få sova. Vi hade ändå en ganska bra bit att åka så klockan 23:00 hoppade vi in i bilen och åkte iväg”.

”När vi kommit en bit så säger jag till min mamma att det blev blött i byxorna och hon sa då att jag skulle kolla efter om det var blod. Men eftersom jag stod på knä och höll om sätet så var jag inte kapabel till att röra mig alls. Så mamma skulle kolla efter och såg då att ett huvud var på väg ut.”

Skulle vi hinna till förlossningen i tid?

”Eftersom vi då inte hade kommit så långt och att det var en lång väg kvar så ringde mamma efter en ambulans och då började mina krystvärkar. Jag fick klara order om att INTE krysta och det var nog det svåraste jag upplevt, att hålla emot kroppens egna reflexer. Ambulansen mötte upp oss på vägen och jag hade också en akutbil bakom mig ifall det skulle vara så att vi var tvungna att stanna och föda på vägen.”

Emilia föds på några minuter

”Vi kom fram till NÄL och där stod ett team av barnmorskor och undersköterskor och de konstaterade att de skulle hinna in med mig till ett förlossningsrum, eller om det var ett vanligt undersökningsrum, det minns jag faktiskt inte. Jag hann vara i det rummet i 5 minuter innan min dotter föddes helt utan komplikationer. Emilia föddes klockan 00:05 den 27 januari, 3265 gram och 47 cm lång.”

Lilla Emilia fods pa några fa minuter
Första bilden på lilla Emilia, jag hann inte byta om och fick föda i t-shirt och strumpor.

”Från första lilla känning tills hon var ute tog det alltså totalt 3,5 timme och jag hann vara på sjukhuset i 8 minuter helt utan bedövning. Och jag är så oerhört tacksam att jag hann in i tid!”

Linas med sin nyfödda dotter Emilia
Äntligen fick jag byta om och gosa med henne som faktiskt lärde mig att vara mamma.

Lina är också mamma till Tage, som föddes i november 2015. Vill du följa Linas vardag? Du hittar hennes blogg här.


Har du också en förlossningsberättelse som du vill dela med dig av här på vimedbarn.se? Maila oss på [email protected]! 

Vad gör man hos barnmorskan och MVC?

Publicerad
Vad händer hos barnmorskan och MVC?

Har du precis fått ett positivt graviditetstest och är nyfiken på vad du kommer få göra hos barnmorskan och MVC som gravid? Vimedbarn.se förklarar!

Vad gör man under besök hos barnmorskan?

Upplägget kring rutiner och kontakt ser såklart olika ut på olika barnmorskemottagningar runt om i landet, men den grundläggande vården är likadan var man än bor. Om graviditeten fortskrider normalt får man gå på glesare besök i början av graviditeten, och mer täta kontroller i slutet av graviditeten. I snitt brukar det bli mellan åtta och tio besök hos barnmorskan och MVC under en graviditet, om allt är normalt.

Läs också: ”Så utvecklas barnet i magen – vecka för vecka”

Vad händer på inskrivningen hos barnmorskan?

Det är vanligt att själva inskrivningen hos barnmorskan och MVC delas upp i två besök, som båda sker i den tidiga graviditeten. Det första besöket sker ofta kort efter att man själv tagit kontakt med MVC, och syftet är då främst att skapa en kontakt vilket kan ge trygghet åt den blivande mamman.

Barnmorskan informerar ofta om alkohol, rökning, läkemedel och droger under graviditeten. Syftet är att värna om barnets säkerhet inne i magen. Mer information får man under inskrivningens andra besök som oftast sker när den blivande mamman är gravid i vecka 10. Då tar barnmorskan också ofta ett urinprov och blodprov bara för att säkerställa att allt ser bra ut. Hen kan även informera om vad du får och inte får äta som gravid.

Läs också: ”9 saker alla gravida gör men inte pratar om”

Den täta kontakten med barnmorskan under graviditeten är dels till för att hålla koll på att graviditeten fortskrider normalt, och dels för att de blivande föräldrarna ska ha möjlighet att ställa frågor kring det som rör graviditeten. Passa på att ställa dina frågor kring allt du undrar, barnmorskan finns där för att hjälpa och vägleda!

Rutinkontroller hos barnmorskan

Om graviditeten fortsätter normalt besöker man som förstföderska barnmorskan cirka en gång i månaden till vecka 30. Efter det brukar man få gå på tätare besök, med ungefär 1-3 veckor mellan.

Läs också: ”8 saker du aldrig vill höra som gravid”

Kring vecka 20 får den blivande mamman ett moderskapsintyg av barnmorskan, som bekräftar att man är gravid och anger ett datum för när förlossningen beräknas ske. Intyget skickar den blivande mamman sen till försäkringskassan för att de ska kunna ge besked om kommande föräldraersättning inför föräldraledigheten.

Besök hos barnmorskan i slutet av graviditeten

När graviditeten börjar gå mot sitt slut undersöker barnmorskan hur barnet ligger i magen. Hen skriver ner i journalen vilken ”föregående fosterdel” barnet har, det vill säga om barnet ligger med huvudet eller sätet nedåt. Barnmorskan känner också eftersom om barnets huvud är rörligt, ”ruckbart”, eller inte, ”fixerat”.

Läs också: ”Bebis som skriker vid nattning – här är psykologernas bästa tips!”

Vid något av de sista besöken inför förlossningen går den blivande mamman och barnmorskan igenom graviditeten och skriver en sammanfattning i journalen. Där skriver barnmorskan även in medicinska fakta, och de önskemål de blivande föräldrarna har kring den kommande förlossningen och amningen. På så sätt kan barnmorskorna som tar emot den blivande mamman på förlossningen snabbt få koll på läget när det är dags.

Förlossningsberättelse: ”Min mamma fick vara barnmorska”

Publicerad
Förlossningsberättelse: "Min mamma fick vara barnmorska"

LAILA HÖGFELDTS FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:

”Jag hade tid på måndagen, den 30 november, för en igångsättning eftersom att jag då skulle ha gått två veckor över tiden. Varje dag efter datum för beräknad födsel känns ju som ett ÅR och eftersom att jag blev igångsatt med William så visste jag att jag även skulle bli igångsatt med Philip. Så jag längtade bara tills att måndagen skulle komma och jag vågade inte hoppas på att jag skulle få en förlossning där värkarbetet skulle starta naturligt.”

”Min mamma gjorde hinnsvepning på mig”

”Natten till söndagen den 29 november hade jag sammandragningar, men tyvärr så avstannade dem på morgonen. Så jag gav upp hoppet och tänkte att jag ändå skulle åka in till förlossningen nästa dag. Hela förmiddagen gick, vi åkte och handlade mat, Niclas mamma som skulle ta William när vi åkte in till förlossningen frågade om hon fick gå på bio. ’Ja det är klart’, sa jag. ’Ingen bebis i sikte’. Efter att vi handlat mat åkte vi förbi min mamma, som är leg. barnmorska. Hon skulle göra en hinnsvepning på mig eftersom det kan göra så att förlossningen startar. Min sista chans! På väg dit och väl hemma hos henne hade jag lite sammandragningar igen, men de kändes knappt och jag vågade absolut inte hoppas på något. Det värsta jag vet är att hoppas och sedan bli besviken. Efter hinnsvepningen skjutsade vi in mamma till stan eftersom att hon skulle jobba kväll på förlossningen i Borås.

Läs också: ”Vaginal förlossning eller planerat kejsarsnitt? Nathalie jämför!”

Sedan åkte vi hem och städade. Medan jag städade fick jag en värk som gjorde så ont att jag fick tårar i ögonen. Den högg verkligen till om magen. Niclas frågade hur det var med mig, men jag sa att det bara gjorde lite ont och att det inte var någon fara. Jag ville ju inte ge honom falska förhoppningar. Sedan kom ingen mer värk. Klockan blev fyra och vi satt och tittade på en film. Jag tittade i 20 minuter sedan kände jag att det började göra mer ont. Värkarna kom dock bara var 15:e till var 20:e minut. Men när de väl kom så gjorde det ont. Så jag sa till Niclas att jag var trött och gick och la mig i sängen för att sova. Men då började det att göra ondare och ondare. Till slut gjorde det så ont att jag tårarna pressades bakom mina ögon och rann hejdlöst. Jag minns att jag gick runt i sovrummet fram och tillbaka och höll mig för magen. Niclas kom då och frågade hur det var med mig och jag sa att jag hade ont. ’Ring din mamma och kolla’, sa Niclas. Så jag ringde henne och hon sa att jag skulle ta två alvedon och lägga mig i badkaret med varmt vatten och klocka värkarna.”

Värkarbetet var igång!

”Så jag la mig i badkaret. Värkarna kom tätare och tätare och jag började inse att det kanske var dags. Niclas blev hur glad som helst och ringde hans mamma (som så klart hade gått på bio som vi sa att hon skulle). Så vi ringde Niclas syster för att hon skulle passa William. Under tiden som Niclas var iväg för att lämna William så ringde mamma ett antal gånger och frågade hur det gick. Hon sa att jag skulle andas långa djupa andetag och var med mig i telefonen genom några värkar. Sedan återgick hon till jobbet och så fort hon fick en lucka ringde hon igen.  Hon sa att när värkarna var cirka 3 minuter täta så skulle vi åka in.

Läs också: ”Så vet du när förlossningen startar”

När Niclas var tillbaka efter att ha lämnat av William så gjorde värkarna riktigt ont och hade blivit tätare och tätare. Så han ringde in till förlossningen eftersom att värkarna nu var 3-4 minuter täta. ’Har hon ont?’, frågade kvinnan i luren. ’Ja’, sa Niclas. ’Just nu ligger hon i badkaret’. ’Det är bra’, sa kvinnan. ’Har hon det bra där?’, frågade hon. ’Ja hon har det bra’, sa Niclas. ’NEJ jag har det inte BRA’, sa jag som hörde vad kvinnan sa genom högtalaren. ’Det gör sviiiiiiinont’. ’Okej, kom in då’, sa kvinnan.”

”Niklas fick panik!”

”Niclas la på luren och började springa runt och packa ner sina saker han skulle ha med. Han sprang runt som en yr höna kändes det som. Jag låg kvar i badet under tiden och ’andades djupa andetag’ som jag lärt mig på profylaxkursen under gravidyogan. Nu var värkarna med 2-3 minuters mellanrum. Niclas fick panik! ’DU måste upp NUU, du kan ju inte föda hemma’, sa han och drog upp mig ur badkaret. Jag kände hur stressad och uppe i varv han var. Då kom en till värk och jag kunde ju inte klä på mig under värken, så Niclas torkade av mig och satte på mig kläder. Haha, jag kände mig som en liten bebis som inte kunde klä på mig själv. När väl en värk har börjat så går det inte att klä på sig kläder! Och så höll det på. Värkarna kom tätare och tätare och när jag väl hade en värk som gjorde  s v i n o n t  så kunde jag inte klä på mig, så Niclas fick slita på mig kläderna medan jag andades, gungade från höft till höft som jag lärt mig på profylaxkursen och hade såå fruktansvärt ont!”

”Vi har inte tid för förundersökning här”

”Sedan släpade han ut mig i bilen. Där klockade han värkarna som nu var mellan 1-2 minuters mellanrum. Han blev jätterädd att jag skulle föda när som eftersom att han hade hört att det går snabbt för omföderskor. När vi kom in till förlossningen var klockan runt sju. Jag minns att jag grät av smärta för att det gjorde så ont. Det var vi och ett till par som stod utanför förlossningsdörrarna som var låsta. Jag störtgrät och när väl en barnmorska kom ut och öppnade så sa det andra paret ’GÅ NI FÖRST, jag tror att ni har mer bråttom’.

Läs också: ”Förlossningsberättelse: Tredje barnet innebar ingen lätt förlossning”

Barnmorska sa att jag skulle skynda mig direkt in i ett förlossningsrum. ’Vi har inte tid med en förundersökning här’, sa hon. ’Jag ser att det är dags’. Samtidigt kom mamma ut ur ett annat förlossningsrum. ’MEN Laila gumman, har du så ont?’, sa hon när hon såg att jag störtgrät av smärta. Jag minns att hon kom fram och torkade mina tårar, kramade om mig och masserade mig på ryggen samtidigt som vi gick in i förlossningsrummet.”

Bad, lustgas och akupunktur

”En barnmorska mätte och sa att jag var öppen 8 cm. Hon sa att hon kunde ta hål på vattnet så att bebisen kunde komma ’direkt’. Men sa också att det kan gå för snabbt då så att jag inte hinner med utan att det är bra om vi väntar lite. ’Jag vill att mamma ska vara med’, sa jag. Mamma höll ju på med en annan förlossning och  j o b b a d e, så hon kunde ju inte direkt släppa den andra mamman för att vara med mig. Faktum är att hon till och med hade tagit ledigt på måndagen så att hon skulle kunna vara med på igångsättningen. ’Ge mig en riktig bra bedövning’, sa jag till barnmorskan. ’Ja du’, sa barnmorskan. ’Smärtstillande har man för öppningsarbetet, men du är ju redan så gott som öppen så du har inte så mycket att välja mellan’. Till slut kom vi överens om att jag kunde bada med lustgas. Jag fick även akupunktur som jag inte tyckte hjälpte alls. Niclas höll på med en slang och sprutade varmt vatten under magen när en värk kom. Det hjälpte faktiskt jättemycket också! Men mamma sa att jag kanske hade haft ’mer ont’ om jag inte fått akupunkturen. Vem vet? Efter badet gick jag upp och växlade mellan att gå med en ’gåstol’, sitta ner och ligga över sängen. Niclas stod bakom hela tiden och masserade min rygg under en värk.”

”Mamma fick vara min barnmorska”

”Jag minns att jag tänkte ’Varför utsätter jag mig för detta en gång till när jag vet hur ont det gör?!?’. När vattnet väl gick blev nog mamma stressad att hon skulle missa själva förlossningen, så hon bytte patient med min barnmorska och fick ta över inne hos oss istället. Tanken var ju att hon skulle stå bredvid som ett stöd som hon gjorde med Williams förlossning, men eftersom att hon var i tjänst så fick hon nu vara min barnmorska. Jag hade ju Niclas bredvid som stöd som jag höll i handen hela tiden. Jag minns att jag tryckte så hårt i hans hand en gång att han fick jätteont. Stackaren!

Läs också: ”Så mycket sömn behöver ditt barn”

Många kanske hade tyckt att det är konstigt att ha sin mamma som barnmorska, men det tyckte inte jag. Det kändes väldigt bra för om någon känner mig så är det hon. Hon visste exakt vad hon skulle säga för att jag skulle slappna av och andas rätt. Det kändes tryggt för jag vet ju att ingen vill mig och bebisen så väl som min egen mamma. Jag menar inte att andra barnmorskor inte vill sina patienter väl, men min mamma känner ju mig utan och innan och på så sätt så vet hon ju vad som är bäst för just mig.”

”Nu kan du krysta försiktigt och ta emot bebisen”

När bebisen väl var ”på väg” och jag kände krystningsvärkar sa hon åt mig att ta ner händerna för att känna huvudet, vilket jag gjorde. Sedan sa hon, ’tryck inte nu utan vänta en värk’, så att jag inte skulle spricka. Jag gjorde som hon sa. Sedan sa hon, ’Nu kan du krysta försiktigt och ta emot bebisen’. Så det gjorde jag, lugnt och försiktigt. Och så kom han ut med hjälp av mina och min mammas händer. Så otroligt fint! Det var verkligen en så lugn, harmonisk och vacker förlossning och vi alla kände oss så lyckliga efteråt!

Den efterlängtade förlossningsbrickan!Han föddes den 29 november 2016 kl. 22.43, var 54 cm lång och vägde 3780 gram.”

Laila Högfeldt med sonen

Laila Högfeldts blogg hittar du här!

Vill du också dela med dig av din förlossningsberättelse här på Vimedbarn.se? Mejla då till [email protected]!

Här kan du hitta fler förlossningsberättelser!

Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
Sekretessinställningar
Vimedbarn.se är en del av mediehuset Life of Svea, läs mer om hur vi jobbar på lifeofsvea.se. Läs mer om hur vi använder cookies och behandlar personuppgifter på våra sajter i enlighet med GDPR här.
stats